Älska din stad och älska dina bröder och systrar i Kristus!

Den senaste månaden har jag besökt Tanzania på semester, Rom på tjänsteresa och samtidigt stått mitt i ett andligt slagfällt i församlingen.  Med djupt allvar kan jag konstatera att det har varit fantastiskt att se vad Gud gör och höra han tala på många olika sätt samtidigt som det har varit fruktansvärt att se vilka konsekvenser syndens och dödens makt kan få ibland oss.  Både i Afrika och här hemma har jag fått se Guds rike växa och människor ta emot Jesus till frälsning genom dop och tro. Det finns inget bättre och himlen gläder sig.  Gud bekräftar det vi hört honom tala om att det är tid att kasta ut näten till fångst. Vi är i början av något mycket större än någon av oss anar. När sillperioderna kom utefter kusten historiskt sett så innebär det stora förändringar ekonomiskt, socialt och kulturellt. Samhällen och industri flyttades och den ekonomiska blomstringen följde fisken.  När jag ser alla fiskarna som står längs kajkanterna nu på försommaren och drar makrill så tänker jag – alla som vill kan få och alla kan äta sig mätta. Men för att få fisken måste du vara där den är, ha utrustningen och avsätta tiden. Det handlar inte så mycket om skicklighet och kunskap som prioritering. Det är alltså nu det är tid att dela evangeliet och att göra Gudsrikets gärningar.  Tiden är inne! Guds rike är nära!

Samtidigt så har jag i möte, samtal och bön med människor från den Tanzaniska Lutherska kyrkan, Romersk katolska kyrkan och pingstvänner från Sverige blivit påmind om något väsentligt.  Gud har gett oss olika gåvor i Kyrkan och de olika traditionerna gåvor som är till för hela kyrkan och för hela världen. Det finns rikedomar och skatter långt över vad vi behöver och kan göra bruk av och som kommit i skymundan eller lagts undan p.g.a. av splittring, avundsjuka och maktkamp. När Paulus talar om de andliga gåvorna och tjänsterna i första Korintierbrevet så ger han oss kapitel 13 som nyckel. Kapitlet handlar om kärlek och alla gåvor som Gud ger kan gå förlorade om kärleken saknas.  Eftersom den helige Anden är Guds kärlek i personlig gestalt så är det omöjligt att växa, mogna eller få mer av Andens liv och kraft om kärleken inte finns där.  Kärleken till Gud, till församlingen, till nästan, till fienden… När vi älskar öppnar vi oss för Guds gåva. Därför är enhet något som tillhör Guds väsen. Det är målet för Jesus försoningsverk och det är i enhet som den sista tidens stora väckelse och församlingsförnyelse kommer att ske.”är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning.”  (Joh 4:23)

Enheten i Kristus är alltså helt avgörande och grundläggande.  Det  är detta  som Paulus talar om när han säger att det är på apostlarnas och profeternas grund  församlingen är byggd Ef 2:20 och 4:13. Det är denna klippa, Kristus, som Petrus bekännelse utgår från och som Jesus profetiskt talar om skall ge kyrkan skydd mot dödsrikes portar. (Matt 16:16ff) Jag har en bild av det himmelska Jerusalem där troende kristna från hela historien, alla traditioner och världens alla hörn skall tillsammans tillbe Jesus. Det kommer inte bara att hända utan det föregås av skeenden i vår historia. Där profetordet talar om hur nationerna skall komma och tillbe på Guds berg.  Jesus själv talar om templet som ett ”bönehus för alla folk”. Detta tror jag konkret har med landet Israel och staden Jerusalem att göra men också som Jesus säger till den Samariska kvinnan att tiden

Alan Scott som besöker New Wine om några veckor talade om sin församling i Nord Irland. Han sa i en intervju i Världen Idag att hans församling är 60 000. Därför att de är kallade att älska alla människor i staden. Genom att älska och konkret betjäna alla människor på den plats där de är har Andens gåvor förlöst, helande brutit fram och platsen är nästan en vallfärdsort för trasiga och sjuka människor. Älska din stad är hans budskap till Sverige.  

Om vi är kallade älska syndaren och göra gott mot dem som är vår fiende hur mycket mer behöver vi då inte älska våra bröder och systrar i tron. Det finns en fattigdom i församlingar där man stänger dörren för Guds handlande i andra sammanhang och traditioner och det finns en väg in i det Gud har bestämt för vår tid. Det är sida vid sida i kärlek. Det innebär inte att vi behöver hålla med om allt eller tycka lika men det finns en ovillkorlig kallelse till att tjäna, älska och dela livet i Guds rike med varandra. När Anden föll på pingstdagen, väckelsen bröt ut, under och tecken blev tydliga överallt i församlingen, motstånden och förföljesen följde så står det att ”de var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt” (Apg 4:32)

Tiden är inne att agera. Tiden är inne att frimodigt göra Jesu gärningar, alltså  göra det han gör, som han gör det och där han gör det. /Hans

Till ett stort uppdrag ger Herren stor kraft

Under Kristi himmelsfärds helgen anordnade vi ledarretreat med temat den profetiska församlingen. Vi var bokstavligen under en öppen himmel under fyra dagar. Vi hade med oss Elia och Eliatjänsten som tema och Gud påminde oss om att det nu är tid att gå. Vid flera tillfällen blev det klart vilken auktoritet och kraft som Gud anförtror åt församlingen i vår tid. Församlingens profetiska kallelse innebär att få makt att stänga och öppna himlen. I Elias tjänst var det uttalat. ( se 1Kung 17:1) Det innebar att både regn, som står för liv och välsignelse, föll på Elias befallning men också eld – Guds Ande och kraft. Under den första delen av 2016 har vi fått vara med om en enastående tillväxt här i Lysekil och Gud har betonat att vi står inför en stor fångst. (Se tidigare Navigera) Men till ett stort uppdrag ger Herren också stor kraft. 

När jag vaknade idag så visade Gud mig på ett bibelsammanhang som jag delade i kvällens mässa. När Elia sänds ut på nytt, från Guds berg Horeb, för att smörja en efterträdare, så sänds han till Elisa. Elisa får be om vad han vill, säger Elia och Elisa ber då om en ”dubbel arvslott”. Se 2 Kung 2:9 Elia svarar honom att ”om du ser mig när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig så.” v.10

”Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. Elisa såg det…” v.11

Gud gav honom gåvan av kraft men scenen finns med från helgen som ligger bakom oss. Lärjungarna såg Jesus himmelsfärd och fick uppmaningen att vänta på kraft ifrån höjden. På pingstdagen kom dånet av en stormvind och eld ifrån himlen när den helige Ande föll över lärjungarna. (Se Apg 1-2)

Gud talade till mig om sambandet mellan dessa två händelser. Jesus talade om att ”ni skall göra gärningar som jag, ja ännu större” Joh 14:12 när den helige Ande kommer. Det finns liksom en dubbel arvslott för kyrkan när hon ser Jesus himmelsfärd. 

Kraft finns nu tillgänglig för församlingen och den kraften är nödvändig för att Guds rike skall bredas ut i Sverige idag. Herren talar om en tid av övernaturlig, himmelsk kraft. En tid då under och tecken kommer att bli vanliga ibland oss. En tid då den profetiska tjänsten kommer att smörja många människor och sätta dem i rörelse. En tid då det kommer att vara lätt att höra Herrens röst och vi kommer att få erfara nya dimensioner av skärpa och kraft i Guds tilltal. En tid då det profetiska tilltalet kommer att föra med sig uppenbarelse till församlingen och till vårt folk. Det är tid för det så därför ber vi och talar ut att himlen skall öppnas - Kom Helige Ande!

Ann, en kvinna i vår församling, delade en bild under retreaten. Det är en bild som växt fram under några år men som nu håller på att fullbordas. Jag återger delar av den här med hennes tillåtelse och med några av de tolkningar som Herren gett henne.

Konungen red en vit häst i striden för att synas och Gud visade att vi skall bli som stridshästar. Församlingen är som den vita hästen och Jesus Konungen förbereder sin församling – hästen för striden. I bilden klappar och smeker Jesus hästen på halsen och bogen för att hästen skall få förtroende för sin herre och att de skall lära känna varandra.

Vid ett tidigare tillfälle när Ann var i bön för ungdomarna visade Gud henne att ungdomarna är som hovarna på hästen. Snabba, bär mycket, kan gå på ojämn mark. Talesättet ”utan hovar ingen häst” talar om något viktigt här. Utan ungdomar ingen församling. Hovarnas uppgift är också att pumpa tillbaka blodet till hjärtat. Hovarna är också känsliga och kan bli sjuka om hästen äter fel mat. Församlingen måste få rätt näring annars kan det bildas gifter i hovarna som ger fång. I värsta fall måste hästen avlivas. Vad vi äter är viktigt för ungdomarna…

Jesus förbereder hästen för striden. På Kristi himmelsfärds dagen såg Ann att Jesus fortfarande står vid sidan om hästen. Men nu är tid att sadla och göra i ordning den. En väpnare smyckade och förberedde den och väpnaren var den Helige Anden.  Anden bar fram ett mycket vackert schabrak, ett täcke som läggs över hästen under sadeln. Det var utsmyckat med rubiner, guldtråd på röd botten och mängder av ädelstenar. Den Helige Ande smyckar församlingen med sina gåvor. Gåvor värde en Kung att rida på. Det är tid för honom att sitta upp.

I nästa bild sitter Herren redan till häst och bakom hästen var det som en stor här. Det var änglar som skyddade hästen – en härskara. Hästen stod på ett berg och hela slänten och dalen var full av änglar.

En stridshäst tränas att bli ”ett” med ryttaren. Att ha fullt förtroende för sin ryttare och att vara så känslig att den följer minsta tyngdförflyttning hos ryttaren. Dit ryttaren ser dit går hästen. 

Stridshästar gör allt för sin Herre av egen vilja inte av tvång. I striden måste det finnas ett ömsesidigt förtroende.

När jag hörde denna bild berättas för mig så rörde det sig i min ande. Jag har under våren hört om sluttidens stora väckelse. Skörden som står mogen. En miljardskörd för Herren. Det är tid att hämta kraft och börja gå in i den tjänsten./Hans

Kungsfiskaren en bild av den säsong vi nu påbörjat?

Förra veckan var jag i fjällen och åkte skidor några dagar.  En dag talade Gud till mig i en bild där jag såg en Kungsfiskare. Det är inte ovanligt att Gud talar genom bilder från skapelsen och genom att påminna om djur och fåglar har vi ibland kunnat identifierat tjänster, gåvor och andliga skeenden. Gud talar genom det som är viktigt och intressant för oss och som jägare och fiskare är detta vanligt för mig. 

Jag fick för mig att denna lilla fågel har att göra med den säsong som vi nu är på väg in i. Det kändes som om flera pusselbitar föll på plats och de tilltal som vi levt med ett tag och dessa tankemönster som växt fram inom mig fick nya dimensioner. Förra veckan hade jag sammanfattat en del av dessa tilltal i Navigera och de handlade om fiske, fångst, båtar och källor. 

Bilden av att vara en Kungsfiskare tilltalade mig, en Kungens fiskare eller den främste bland fiskare. Det fick mig att fråga Herren efter uttydningen. Jag tror att denna bild kommer att få vidare förklaring och att jag kommer att leva med den över tid. Jag vill försöka att sortera några av dessa tankar och dokumentera de första reflektionerna redan nu.

Några tankar kring denna märkliga fågel.

1.     

1.  Kungsfiskaren är en utmärk fiskare som har precision i sitt fiske. Jag tror att vi kommer att få se en ökad profetisk skärpa nu. Kungsfiskaren tar byte både under och över ytan och att ha förmåga att gå på djupet och under det ytliga kommer att vara viktigt..

     2.   Kungsfiskaren är en färggrann och mycket vacker fågel. När ljuset strålar på den lyser den av härlighet. Guds härlighet har med denna säsong och det nuvarande skeendet att göra. Församlingen kommer att, i sin mångfald och färgprakt, stråla av Guds härlighet. En härlighet som är oerhört attraktiv och människor kommer att dras till den. Det är här som den profetiska kreativiteten kommer att få en förnyad och utökad betydelse. 

3.     3. Kungsfiskaren är i stor utsträckning monogam och trogen sin partner genom livet. Det är en bild av att en ökad profetisk skärpa förutsätter en ny trohet hos Guds barn.  Troheten handlar både om trohet till Gud och till Guds Ord.  Men jag tror också att troheten mot församlingen också kommer att växa. Trohet till vårt uppdrag, vår tjänst i församlingen och en större överlåtelse till gudstjänsten. Det kommer att vara viktigt att vara med när Gud möter sitt folk. Jag tror också att det kommer att bli än viktigare med trohet i äktenskap. Jag har en känsla av att den helige Ande kommer att förnya kärleken i äktenskapet och en vilja att tjäna och prioritera varandra i äktenskapet. Äktenskapet mellan man och kvinna är en bild i bibeln för relationen mellan Gud och hans folk. När Gud förnyar förbundet, förökar sin härlighet ibland oss och kommer med ny längtan och ny lust kommer detta också att förnya våra äktenskap.

 

4.     

4.  Vi har börjat identifiera källor som finns i församlingen och som nu ligger öppna och strömmar fram. Dessa källor av levande vatten är Kungsfiskarens naturliga miljö. Det är i denna miljö som församlingen kan röra sig fritt och i vattnet finns också kraft och ny energi. Att dyka i dessa källor förnyar församlingen och det är i dessa källor som vi kommer att få blick för och hitta fångsten. Strömmande vatten renar och dess droppar ger fjäderdräkten ett särskilt skimmer till Kungsfiskaren.

En sista reflektion handlar om de stora fiskstimmen som finns inom räckhåll. Kungsfiskaren påminner oss om att fisket sker också fisk för fisk. Precisionen är viktig och varje människa är viktig för Herren och fullständigt unik. Även i tider av väckelse är det en efter en som fångas av Guds kärlek och en efter en som omvänder sig till Jesus och bekänner honom som Herre och Frälsare. Jesus säger "Följ mig och jag skall göra er till människofiskare" (Matt 4:19)/Hans

Hur lever vi i ljuset av påsken

Sitter just nu i fjällen och tittar utöver ett snöklätt landskap och funderar över de sista veckornas händelser. Vi har haft en fantastisk påskvecka i Lysekil. Guds Ande har varit påtagligt närvarande och Gud har lett skeendet och vi har profetiskt fått försöka att följa med. Ju längre in i påskens drama vi kom desto tydligare har det stått klart för mig att det inte finns någon väg tillbaka.
Vi lever nu i en ny situation, i en ny säsong och vägen går framåt. Det är inte tid att se tillbaka, längta tillbaka eller att försöka stanna kvar. Det finns en väg och den är framåt! Det finns något definitivt över allt Jesus gör. Efter intåget i Jerusalem fanns det ingen väg tillbaka utan korset var fr.o.m.hosianna ropen så att säga redan rest.Tiden var inne och ingenting kunde vrida klockan tillbaka. När Jesus uttalar "det är fullbordat" brister förlåten i templet och vägen är för alltid öppen, genom tron på Jesus, till Fadern. (Joh19:30, Matt 27:51) Likaså är den tomma graven ett tecken på att Herren ställt en dörr öppen som "ingen kan stänga" (jfr Upp 3:8). Vi har fått se, genom den helige Ande, hur Herren rullat bort stenen och kastat bort den från öppningen och att det inte bara handlar om graven utan också att Guds källor genom Jesus verk är blottlagda och helt öppna. Jag återkommer till det lite längra fram men jag vill dröja kvar lite vid att inte se tillbaka. Det finns något väldigt viktigt i det.
Den första påskmåltiden i Egypten skulle ätas under det att folket var resklara, beredda till uppbrott. "Ni skall ha kläderna uppfästa med bältet kring höfterna och ha skor på fötterna och stav i handen". (2Mos 12:11) Jag tror att vi som församling behöver vara redo för uppbrott och ha beredvillighetens skor på oss så att vi snabbt kan göra det Jesus kallar oss till. Det finns tid då vi skall vänta men detta är inte en sådan tid! Det är en tid då omedelbar lydnad är påkallad, ja en tid då det måste sitta i "ryggmärgen" att göra Jesu gärningar när tillfället erbjuds. När vi ser öppningen! När Israels folk kom till Röda havet var budskapet "Säg till Israels barn att de skall dra vidare". (2Mos 14:15) Den befallningen åtföljs av uppmaningen till Mose att "Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det" (v.16)
Jag tror att Herren den här påsken har givit oss en ny stav, som vi skall hålla redo, som alltid skall vara med och som ger oss en ny dimension av andlig auktoritet. Den bereder och öppnar vägen framåt, mot det Herren talat och in i hans löften. Här finns det en Gudsrikesprincip som Jesus lyfte fram "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rke". (Luk 9:62). När vi i påsk har döpt ett par före detta muslimer står detta klart. För dem finns ingen väg tillbaka utan bara framåt. När vi förättade dessa dop på påsknatten så fick vandringen från mörker till ljus, från död till liv en ytterligare dimension. Det intressanta var att det stod ett gäng människor efter mässan och sa - Vi vill också gå den vägen. Vi vill döpa oss. Vägen är öppen och människor kommer i mängder att gå den - Gud kallar och drar i många och uppmanar dem att "dra vidare" och gå igenom Röda havet och det kommer inte att finnas någon väg tillbaka.

Det finns två profetiska bilder som funnits med under 2016 som jag är övertygad om har med den nya säsong som nu är. Vi frågar oss vad skall vi nu göra framöver och hur ser den öppna vägen ut? På New Wines ledarkonferens i mars så blev det klart att Gud kallar Skandinavien tillbaka till sig. Det finns en väckelsebasun som ljuder över norra europa och som nu väcker församlingen och kallar henne till att bli redskapet för nästa våg av Gud. Den väller in över vårt land nu.

En man delade en dröm för oss om hur han hade sett havet glimma som av silver. I drömmen hade han hört en röst som sa att en ny sillperiod var inne. Då såg han hur silvret var mängder av sill. Detta åtföljdes av en vision lite senare av en nybyggd hamn men nybyggda fiskebåtar men som saknade besättning. Dessa var redo att ge sig ut efter sillen. En kvinna med profetisk gåva målade för någon månad sedan en tavla av en fiskebåt som stävar ut mot horisonten och dessa tilltal har blivit en stark bekräftelse för mig. Allt är redo och förberett men Herren frågar efter besättningen. Församlingen behöver lägga mycket åt sidan, göra nya prioriteringar och vara på tårnan så att sillen kan bärgas. Det är nu som den är här!

 Det andra tilltalet kom till Lysekils församling under kursen om "dreams and visions" i november. Den har legat till sig och kommit till liv den senaste månaden och jag tror den har med påsken i år att göra och att detta är ett missionens år, 2016. Tilltalet handlar om källor som bryter fram i kyrkan. Dessa urgamla källor friläggs nu och "locket" eller "stenen" har Gud flyttat bort, likt gravstenen, så att alla kan se och dricka. Jag har fått för mig att det är sju källor men under fastan så har Herren visat på fyra av dem. Dessa fyra har öppnat eller frilagts under påskveckan och finns för alla. Likt kvinnorna på väg till graven har jag undrat hur vi skall kunna komma åt dem och hur dessa skall kunna friläggas, men jag tror att Gud gjort det helt utan att vi kan förstå det. Vi får likt kvinnorna förundras över att stenen är borta och vi börjar ana att något nytt håller på att ske.

De fyra källorna som vi identifierat har med försoning, renhet, helande och Guds härlighet att göra. Utan att tolka in för mycket tror jag att dessa källor är nödvändiga för att vi skall bli det Gud vill att vi skall vara och för att han skall kunna använda oss som "sin besättning". Alla dessa källor tror jag har med påsken och uppståndelsekraften att göra.
1. Försoningens källa innebär att vi kan lämna det gamla bakom oss. Vi behöver inte längre vara slavar under det förflutna, varken våra egna eller församlingens misslyckande. Det finns i korset ett kryss över det gamla och som ger oss full frihet.
2. Renhetens källa ger oss kraft att leva i Guds vilja. Den ger en längtan efter ett rent liv och den ger en bild av hur det livet ter sig idag. Den källan ger kraft att leva annorlunda, att leva ett Gudsrikesliv och har man väl smakat det vattnet blir denna världen med dess begär, orenhet och drömmar inte längre attraktiv. Den som dricker det vattnet som Herren ger vill inte längre ha det gamla vattnet och blir inte heller törstig efter det. (Jfr Joh 4:14) 
3. Helandets källa - I påskveckan har många människor kommit till den källan och druckit. Inte främst för eget helande utan för att utrustas för att betjäna andra med Guds helande. En strid ström av människor har druckit, blivit smorda och fått förbön för att stå i helandetjänst. Vi kommer att få se en stor skillnad framöver då denna längtan och bön ger frukt för Guds rike. Det har funnits med oss över tid att giganterna eller jättarna skall falla. David gick emot Goliat i Herrens kraft och vi kommer att få se de dödliga och skrämmande jättarna falla och fiende hären ligger då öppen för plundring. Vi kommer också att se de döda eller ofruktsamma bli levande och fruktsamma. Jag tror att vi kommer att få se döda kroppsdelar få liv, borttagna eller förlorade kroppsdelar nyskapas och jag tror att vi kommer att få se graviditeter där diagnosen varit sterilitet etc. Detta har en konkret och fysisk tillämpning men vi kommer också att få se det i en andlig dimension. De döda benen kommer genom profetord att bli en arme av liv. (Jfr Hes 36 och 37) Det är den dimensionen vi talar om nu. (Se också Navigera 8 februari 2016 "Jubla du ofruktsamma")

4. Den sista källan, av de som vi ännu identifierat, är härlighetens källa. Denna källa kommer att föröka Guds härlighet i oss och i Guds hus. Tillbedjan kommer att dra till sig nya dimensioner av Guds härlighet. Ännu har vi inte sett det Salomo såg vid tempelinvigningen eller det som fyllde Mose när han steg ner från Sinai. Församlingen i den yttersta tiden kommer att vara fylld av en härlighet som överstiger det. Inget av det hade med Salomo eller Mose och deras gärningar att göra utan handlade enbart om Gud. När församlingen ser och förstår hur den Ande som finns i oss och bland oss är samme Ande som uppväckte Jesus ur graven, kommer tiden att vara inne för församlingen att stråla som världens ljus. Detta blir som när lysbåten lockar sillstimmen till sig och vadbåten kan kasta vaden och hiva in fångsten. Nu är tid att gå framåt i lovsång och att inte släppa Jesus med blicken. Jag ber att ni alla skall få en välsignad tid i ljuset av Jesus uppståndelse./Hans

Påsken 2016 inbjudande och avgörande

Under första delen av det här året har Gud talat gång på gång i profetiska tilltal, bilder och drömmar där tilltalet har återkommit i olika varianter och kommit från olika människor och i skilda sammanhang. Detta gör att de jag kommer att dela idag är något som jag tror vi håller på att processa här men också att det är viktigt. När Gud upprepar sitt tilltal är det som om han stryker under det. Redan i förra Navigera delade jag bilden av stormvinden som drar in och att det både är härligt och förfärligt när Gud griper in. Vi har fått flera tilltal om 2016 som ett missionens år då genombrott kommer att ske. I ett större perspektiv för vårt land handlar det om att Gud väcker församlingen på nytt, utrustar henne och sänder henne med ”den Högstes kraft”. Gud väcker kyrkan för att hon skall ge Jesus på nytt till nationen. Jag vill i dag dela några av dessa tilltalen som vi fått till Lysekil men som jag också tror har nationell giltighet.

Det första tilltalet har med årets påskfirandet att göra. Budskapet lyder : De församlingar som i tro firar påsk kommer att få ta emot Jesu uppståndelsekraft till ett verkligt genombrott. Gud har sänt ut fackelbärare från de fyra väderstrecken som står beredda att tända eld på det torra. En eld som kommer att skingra förvirringens mörker och få församlingen att se klart. Elden kommer inte att kunna stoppas om den får tillåtelse att få fäste.

När Josia upptäckte lagboken i gamla testamentet 2 Kung 22-23 innebar det en reformation och väckelse i landet. En del i den reformationen var återupprättandet av påskfirandet, som hade fallit i glömska. Gud uppmanar sin församling att på allvar och i tro fira påsk och att det i detta ligger öppningen till den eld som Gud vill tända i vårt land. Det är vid korset och platsen för försoningen som allt börjar. Det är vid korset som vägen öppnas till Gud och Gud kallar församlingen att vända tillbaka till utgångspunkten. Jesus försoningsdöd är grunden, den enda grunden, för det Gud vill föra församlingen in i. Alla andra försök att att bygga kommer att rasa – bara Jesus håller.

 Bland annat har det att göra med att det vi kommer att få se och vara med om är så stort att fienden kommer att lyfta fram varje svaghet som finns i oss. Anklaga oss för att inte hålla måttet och det ligger en sanning i det. Men Herren säger ”för den som är i Kristus finns ingen fördömelse.” Rom 8:1

Församlingen skall träda fram med ett nytt mått av kraft. Det som Gud gör nu kan vi inte åstadkomma i mänsklig kraft. Men när vi ser svaret på Paulus bön i Ef 1 kommer vi att förmå att leva i en helt ny nivå av auktoritet och församlingen kommer att vara medveten om att hon är fylld av en kraft som förmår göra mycket mer än vi kunnat drömma om. Paulus ber ”Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat r till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldig kraft är verksam. Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda..” Ef 1:18ff

Det finns ett villkor med detta löftet – församlingen behöver tro och konkret ta emot uppståndelsekraften när hon firar påsk. Jag har stor förväntan på att det kommer att ske.

Jag tror att fackelbärarna som nämns i tilltalet är både änglar och profeter. Budbärare, utsända av Herren och som med sitt tilltal är beredda att tända eld på de som längtar och ber om väckelse för vårt land. Det finns församlingar som har erfarenhet av väckelse långt tillbaka i historien och församlingar som i generationer varit öppna för och bett om väckelse. Dessa församlingar kommer att ta fyr om man bara sträcker fram fnösket, tandmaterialet till Herren.

Det andra tilltalet handlar om att Guds bygge är solitt, utan sprickor. All väckelse startar med omvändelse och att Guds folk skakas så att de inte förtröstar vare sig på sig själva eller något annat än Herren själv. Gud prövar oss så att det inte finns sprickor i muren, ingångar för det onda. Han är den som murar igen revorna.Det finns tre områden vi skall vara extra vaksamma på nu och det är område där vi alla kämpar men som Gud påminner oss om.

1. Oförsonlighet - Det får inte finns något oförsonat eller oförlåtet i våra liv. Vi behöver göra upp med det förflutna för att bli fria och kunna blicka framåt. Både på ett personligt plan och på det strukturella i församlingen.
2. Otukt - vilket gäller alla sexuella relationer utanför äktenskapet. Kroppen är den helige Andes tempel och äktenskapet är i bibeln en bild av Guds förbund med sitt folk. Gud kallar oss till omvändelse och vaksamhet över våra relationer och äktenskap.

2. Avgudadyrkan- religionsblandning är något varje reformation får gå till rätta med så också Josias som vi nämnde tidigare.

Gud kallar oss att behålla fältet och att gå framåt. Det är en strid inte med världsliga vapen utan med bön och uppenbarelse. Sanningen i Guds ord skall göra oss fria och frimodiga att gå in i det han bestämt, men om vi tillåter sprickor i muren och fasaden i våra liv kommer det att hindra oss från att leva i profetisk skärpa och apostolisk kraft. Det är ingen tvekan om det. Vi klarar inte heller att gå in i det ensamma utan vi behöver varandra. Var noga med att ha människor som delar visionen, tron och hoppet om Guds rike runt dig! Gud måste få tillåtelse av oss så att han kan dra oss samman in i församlingens gemenskap där vi får hjälpa och styrka varandra.  Enheten är en förutsättning men den är också allvarligt hotad därför fienden vet att han är chanslös mot en enig församling som är förenade i Kristus. ”Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni skall få det” Joh 15:7

Den sista delen av detta tilltal som ändå hänger ihop på något sätt är bilden av ett moget ax. Bilden av att skörden är mogen kommer från flera håll. Det är så nära men den är omöjlig att bärga utan Guds Ande. Skörden är mogen och det är viktigt att den bärgas så att människor får mat. Människor som nu kommer till tro kommer också att bli utsäde för andra. De kommer att bli till kraft och näring för kyrkan och för vårt land. Det är när skörden är mogen som fienden vill skövla och plundra därför är det viktigt att behålla fältet och nu förbereda sig för skördearbete. Gud håller på att göra förråden redo, formera församlingen för det arbete och den strid som nu kommer.

En avslutande bild. Vi tittade på ett antal affischer i veckan och det slog oss att vi hade örnar i alla dess former. Örnen är en bild av den profetiska tjänsten och i bland blir det nästan lite för mycket och löjligt hos oss. Samtidigt ser människor bilder av örnar som inte alls har sett affischerna eller vet dess innebörd. Jag tror det är därför att i det som sker nu behövs den profetiska tjänsten och den behöver också få nå nya ”höjder” och en ny nivå och mognad. När örnen kommer rätt i vind lyfter vindens kraft den och nya landskap, nya perspektiv öppnar sig. Men örnen ser också bytet, med skarp blick från hög höjd. Gud kallar idag på örnarna! Gud kallar de vuxna örnarna att föda de unga och att lära dem flyga. Gud kallar församlingen att träna och utrusta profeter så att Guds Ande kan fånga dem och leda dem in i samhället och i arbete och tjänst som skall förvandla vårt land.Vi lever i en spännande tid och genom Guds nåd skall vi få vara med om stora ting. Det ligger inte bortom horisonten utan här och nu.

Så låt oss fira påsk med förväntan och leva i den kraft som finns tillgänglig i Jesus Kristus!/Hans

Jubla du ofruktsamma!

Det har gått en dryg månad av 2016 och det har varit mycket positivt som hänt i vår församling. Vi har startat med en vecka 24-7 bön. Människor strömmar till våra gudstjänster, vi har fler deltagare på årets alphakurs än någonsin tidigare och Gud möter och betjänar människor på många sätt nu. På samma gång är det kamp, förvirring och en press på människor vilket tar sig olika uttryck. Det är som om vi nu står i det som Gud talat om och samtidigt blir det så tydligt att vi inte ”kan” härbergera det i oss själva. Vi är i ett skede när det gamla inte fungerar och det nya som kommer har vi inte sett i sin fullhet. Vi har fått en påminnelse om att Johannesevangeliet kap 21 är en viktig text och jag tror att vi behöver vara i det kapitlet när vi går in i nästa säsong.

I den berättelsen fungerar inte Petrus gamla erfarenhet av fiske. Det är som om tiden då hans erfarenhet och skicklighet fungerade nu var förbi. Han hade fiskat hela natten men nu gav det inget resultat. Efter påskdagens händelser och mottagandet av Anden är han på en hel ny spelplan. Ett helt nytt liv. Andens gåvor och Guds ord, Jesus tilltal, är inte längre något som sätter lite extra krydda på vissa dagar utan helt nödvändigt för att få livet och tjänsten att fungera. Det finns en övernaturlig dimension, en Gudsrikes dimension i allt och utan att känna igen Jesus röst kan vi inte leva i den. Jesus säger ”utan mig kan ni ingenting göra” Joh 15:5. Vi lever i en tid då profetians gåva blir allt viktigare. Det är en tid då Herren utrustar församlingen att bli profetisk och att steg för steg ledas av honom in i ett Guds rikes liv. Genom profetians gåva och den profetiska tjänsten så ökar vår förmåga att känna igen Herren och att ledas av honom. Det är genom att känna igen Jesus närvaro och förstå hans ord som gör att vi kan tjäna som Jesus och förmedla en Gudsrikes kultur. Då kan vi också tjäna och leva som församling i realiteten av ordet ”Guds rike är nu här” Mark 1:15. 

Johannes förmåga att känna igen Jesus på stranden påminner oss om två viktiga saker. Intimitet och närhet till Jesus ökar förmågan att känna igen hans närvaro och det är en väsentlig del av den profetiska tjänsten. Att vara med Herren, lyssna till hans hjärtslag och förbli i hans närhet, likt Johannes är avgörande för den profetiska församlingen. Men det är den profetiska tjänstens uppgift att hjälpa andra att se Jesus och det är den profetiska församlingens uppgift att få världen att se Jesus. När Johannes säger att det är Herren till Petrus, Joh 21:7, får det Petrus att agera i tro.  Församlingen är ”byggd på apostlarnas och profeternas grund” Ef 2:20 och det är när dessa tjänster får ge riktning, kraft och ljus till församlingen som vi kan börja röra oss i det som Gud har för oss nu.  Det är då vi lägger ut näten, efter Herrens befallning och det är då undret sker och fångsten kan landas.

Jag tror att det finns ett mycket starkt tilltal till församlingen och kyrkan att vända om. Vända om från att göra tjänst i egen kraft, vara kyrka efter eget huvud utan att vända om till Herren och lyssna på hans ord och använda hans gåvor. ”Omvänd er och tro evangelium” Mark 1:15

Jag har också fått till mig att Påsken 2016 kommer att ha signifikant betydelse här i Lysekil och kanske också i vårt land. När vi i vår firar Jesus död och uppståndelse tror jag det kommer att vara ett genombrott för det som nu kommer. Därför får också fastan som börjar nu ett extra allvar och tyngd.

Till sist vill jag dela en bild som jag såg när vi var i tillbedjan på söndag kväll i kyrkan. Jag såg en bild av tre signalraketer som steg upp över horisonten och upp över natthimlen. När de nådde toppen av sin bana blixtrade de till och som en stjärna som blev hängande på himlen spred de sitt ljus. Jag tror att Guds Ande visar på tre områden där Guds rike nu kommer att bryta igenom. Tre skeenden där Jesus blir förhärligad och där vi kommer att se att Guds rike är nära.

Den första stjärnan talar om att Jesus har besegrat våra sjukdomar och smärtor. Det är de omöjliga, livshotande, kroniska sjukdomarna som kommer att helas. Jag säger inte att alla sjukdomar kommer att helas, inte heller att Guds rike i sin totalitet bryter igenom. Kyrkan vet att det inte sker förrän Jesus kommer tillbaka och att vi lever i ett ”redan nu men ännu inte”. Men i det vi går in i kommer vi att få se allvarliga sjukdomar helas genom församlingens tjänst i en helt ny nivå.

Den andra handlar om nyfödslar. Den ofruktsamma skall få många barn, Jfr Jes 54:1. "Jubla, du ofruktsamma, du som inte har fött barn, brist ut i jubel och ropa av fröjd"                                 Jag tror det är både ett konkret ord till barnlösa par men också att fruktsamhet skall komma fram på alla områden. Öknen skall blomma och det som har varit dött när det gäller drömmar, hopp och längtan på nytt skall bära frukt. Jag tror att det också är ett löfte till oss i församlingens som längtat och bett att Gud skall få förlösa ny kreativitet i tillbedjan, mission m.m.

Den tredje stjärnan handlar om hedningarnas tillbedjan. Tiden då de som varit långt borta skall komma nära Herren och deras omvändelse skall förlösa ny vitalitet och kraft i församlingen. Det kommer att välsigna vår kultur och vårt samhälle. En del av det är säkert de många invandrare som kommit men det handlar lika mycket om de som över lång tid identifierat sig som gudsförnekare, ateister… Jag tror det handlar om att några av de största motståndarna till Kristen tro skall omvända sig och hitta hem till Gud. Paulus omvändelse betydde väckelse bland hednafolken och jag tror att både i ett lokalt perspektiv, i vår stad skall vi spana efter detta men också över världen. Gåvor, rikedomar, förmågor kommer att bäras in i Guds hus och välsignas av honom för att sedan sändas ut.

Om denna bild äger en sanningshalt så finns det mycket att sträcka sig efter och mycket att handla i tro på i församlingen. Herre låt dit rike komma! Låt din vilja ske på jorden såsom i himlen! /Hans

Det stora fiskafänget och vikten att hålla sig på vägen när det går allt fortare

I det sista navigera för året vill jag dela två drömmar jag haft under advent och som jag tror har relevans för vad som kommer att ske 2016. Men jag vill börja berätta om en känsla som växt sig allt starkare under hösten och som jag inte riktigt kan göra mig fri ifrån. Känslan handlar om hur förändringens vindar blåser och för oss allt längre bort. Känslan är att det gäller också kyrkan. Hon är som en kvinna som tappat sin tidning i blåsten och som förtvivlat försöker hinna ikapp utan att lyckas och ju snabbare hon springer desto längre bort kommer hon både från sin kallelse och Gud.

Jag har tidigare skrivit om de stora och snabba omvälvningar som vi nu upplever och som präglat 2015. De förändringar som sker i världen kommer inte att lugna ner sig. De är både politiska och andliga och de för med sig att åsikter, värderingar och ställningstaganden ändras radikalt på kort tid. Ett ja blir ett nej, Det som tidigare varit en sanning blir något falskt och som måste bekämpas. Detta samtidigt som ingen frågar efter Guds kraft. Kyrkans genombrott både i romarriket och på senare tiders missionsfält har ofta handlat om att Jesus visat sig ha mer kraft än de gamla gudarna. Han har visat sig vara mer verklig, någon att räkna med i "lust och nöd". Det han säger sker och Guds rikes tecken följer de kristna som tror på honom . (Jfr Mark 16:17ff) Att Gud är närvarande med makt och kraft bland sitt folk skapar omvändelse och tro.

Den snabba förändringen vi ser i världen står i kontrast till Gud som gång på gång säger "Jag är den samme". Det ligger i den kristna uppenbarelsens natur, som grundar sig i Guds väsen, att Gud inte förändras. Han står fast, hans ord och löfte är fast grundade. Grundade till evig tid! Ps 119:89

När samhället förändras finns det två diken som jag ser och som kyrkan behöver akta sig för. Dessa diken kantar den "urgamla vägen" som Jesus uppenbarade. Det första diket är att ingå förbund med denna världen, med statsmakten. När vi sluter den typ av fred handlar kyrkans uppdrag inte längre om att utbreda Guds rike utan att legitimera denna världens furste. De kyrkor som har ingått förbund med världen har inte längre någon profetisk skärpa kvar utan återspeglar samhället och blir sakta men säkert bara  ett eko av samtidskulturen, en världens röst. I bl.a. våra nordiska länderna och de Lutherska statskyrkornas utveckling visar risken för detta. En politiserad kyrka styrd av samma krafter och ideologier som samhället i övrigt. Vissa ser då kyrkans radikalitet i att hela tiden flytta gränsen för uppenbarelsen. Till oss ljuder Herrens ord "Flytta inte en gammal gränssten som dina fäder har rest." Ordspr 22:28 När vi hamnar i det diket är det svårt att ta sig upp.

Det andra diket ligger öppen för oss som ser sig som bibeltroende och väckelsekristna. I sin radikalitet vill vi ibland kasta bort det Gud talat genom kyrkans historia. Slagorden är en nytestamentlig församlingssyn, sakramentssyn osv och när man inte riktigt ser Herrens ledning genom kyrkohistorien riskerar vi att bli historielösa. Det är som en båt som driver vind för våg och den sista stora vågen är det som ger riktning. När vi förlorar navigeringen över tid och distans förlorar vi också den styrförmåga som Herren anförtrott oss. Därför tror jag det finns ett viktigt tilltal till alla "fria" församlingar att hitta sammanhanget, historien och koppla ihop med den historiska världsvida kyrkan.

Jag tror att med den ökade hastigheten blir det än mer utmanande att hålla sig på vägen. Jesus är ”Vägen, Sanningen och Livet” Joh 14:6

Jag vet inte, men jag anar, att detta är viktigt för det som skall komma. Därför vill jag avsluta med att dela innehållet i de två drömmar jag inledningsvis talade om. Den första drömmen handlade om församlingen, vår församling. I drömmen såg jag oss, en grupp människor, vänner som tycker om varandra och som hastigt hade behövt ge sig upp i bergen, i fjällen. Uppe bland bergen blev vi hungriga och skulle ordna med mat. Då såg jag att sjöarna var fyllda med ädelfisk. De vakade och var på hugget men vi hade inga spön med oss. De var kvar hemma. I drömmen fanns det en vetskap om hur fisken skulle fångas. Det skulle varit så enkelt om bara redskapen var med.
Jag tror Herren visar oss den kommande fångsten. Den finns där och den är stor. Den kommer att dyka upp överraskande och lite hastigt. Han har gett utrustning och vi har tränats att använda den. Vi har stor erfarenhet men nu gäller det att den är med. Det kommer att vara vår mat att fiska människor och om vi inte gör det kommer vi svälta. Vi kommer att ha vår glädje i att spana efter de ” människor som kommer ur djupen och som visar sig på ytan, de som vakar”. De är redo att fångas. Min bön och min längtan är att församlingen under 2016 skall få den rikaste fångsten någonsin även om det blir under än tuffare omständigheter.

Den andra drömmen handlade om kopparstöld. Jag såg kopparledningar, räcken, stuprör som plundrats från vår kyrka. Koppar har exceptionell ledningsförmåga. Den har stor formbarhet och är värdefull. Det har gjort den stöldbegärlig. När bitarna avlägsnas förloras förmågan att leda kraft. En avbruten åskledare gör kyrkan ojordad. En stulen kabel hindrar elektriciteten att ledas vidare. Jag tror Gud säger att Guds rike går fram och kommer att gå fram med förökad kraft, men våldsverkare kommer att försöka rycka det till sig. (jfr Mat 11:12) Vi kommer att se både våldsamt motstånd mot Guds rike och dess kraft och försök att stjäla bort det väsentliga och avgörande. Jag tror att det i denna andra dröm finns en varning att inte låta den värdefulla och viktiga kopparn bli stulen och att vara noga med att ersätta det som redan tagits. Men framförallt att tror jag det handlar om att vara uppmärksam där det inte längre finns kontakt. Där behövs det värme så att kopparn kan omformas. Vissa delar behöver helt smältas ner. Främsta anledningen till denna uppmaning tror jag ligger i den kraft Gud kommer att fylla  sin kyrka med.

Må 2016 bli ett år då vi förblir på vägen, trogna Guds Ord och profetiskt spanande efter den fångst som är nödvändig för att ge kyrkan näring. Låt oss ge oss ut  på fisket  med övernaturlig kraft. Det kommande fisket kommer att bära drag av det som skedde på Genesarets sjö efter Jesu uppståndelse. (Se Joh 21:1ff)/ Hans