Det stora fiskafänget och vikten att hålla sig på vägen när det går allt fortare

I det sista navigera för året vill jag dela två drömmar jag haft under advent och som jag tror har relevans för vad som kommer att ske 2016. Men jag vill börja berätta om en känsla som växt sig allt starkare under hösten och som jag inte riktigt kan göra mig fri ifrån. Känslan handlar om hur förändringens vindar blåser och för oss allt längre bort. Känslan är att det gäller också kyrkan. Hon är som en kvinna som tappat sin tidning i blåsten och som förtvivlat försöker hinna ikapp utan att lyckas och ju snabbare hon springer desto längre bort kommer hon både från sin kallelse och Gud.

Jag har tidigare skrivit om de stora och snabba omvälvningar som vi nu upplever och som präglat 2015. De förändringar som sker i världen kommer inte att lugna ner sig. De är både politiska och andliga och de för med sig att åsikter, värderingar och ställningstaganden ändras radikalt på kort tid. Ett ja blir ett nej, Det som tidigare varit en sanning blir något falskt och som måste bekämpas. Detta samtidigt som ingen frågar efter Guds kraft. Kyrkans genombrott både i romarriket och på senare tiders missionsfält har ofta handlat om att Jesus visat sig ha mer kraft än de gamla gudarna. Han har visat sig vara mer verklig, någon att räkna med i "lust och nöd". Det han säger sker och Guds rikes tecken följer de kristna som tror på honom . (Jfr Mark 16:17ff) Att Gud är närvarande med makt och kraft bland sitt folk skapar omvändelse och tro.

Den snabba förändringen vi ser i världen står i kontrast till Gud som gång på gång säger "Jag är den samme". Det ligger i den kristna uppenbarelsens natur, som grundar sig i Guds väsen, att Gud inte förändras. Han står fast, hans ord och löfte är fast grundade. Grundade till evig tid! Ps 119:89

När samhället förändras finns det två diken som jag ser och som kyrkan behöver akta sig för. Dessa diken kantar den "urgamla vägen" som Jesus uppenbarade. Det första diket är att ingå förbund med denna världen, med statsmakten. När vi sluter den typ av fred handlar kyrkans uppdrag inte längre om att utbreda Guds rike utan att legitimera denna världens furste. De kyrkor som har ingått förbund med världen har inte längre någon profetisk skärpa kvar utan återspeglar samhället och blir sakta men säkert bara  ett eko av samtidskulturen, en världens röst. I bl.a. våra nordiska länderna och de Lutherska statskyrkornas utveckling visar risken för detta. En politiserad kyrka styrd av samma krafter och ideologier som samhället i övrigt. Vissa ser då kyrkans radikalitet i att hela tiden flytta gränsen för uppenbarelsen. Till oss ljuder Herrens ord "Flytta inte en gammal gränssten som dina fäder har rest." Ordspr 22:28 När vi hamnar i det diket är det svårt att ta sig upp.

Det andra diket ligger öppen för oss som ser sig som bibeltroende och väckelsekristna. I sin radikalitet vill vi ibland kasta bort det Gud talat genom kyrkans historia. Slagorden är en nytestamentlig församlingssyn, sakramentssyn osv och när man inte riktigt ser Herrens ledning genom kyrkohistorien riskerar vi att bli historielösa. Det är som en båt som driver vind för våg och den sista stora vågen är det som ger riktning. När vi förlorar navigeringen över tid och distans förlorar vi också den styrförmåga som Herren anförtrott oss. Därför tror jag det finns ett viktigt tilltal till alla "fria" församlingar att hitta sammanhanget, historien och koppla ihop med den historiska världsvida kyrkan.

Jag tror att med den ökade hastigheten blir det än mer utmanande att hålla sig på vägen. Jesus är ”Vägen, Sanningen och Livet” Joh 14:6

Jag vet inte, men jag anar, att detta är viktigt för det som skall komma. Därför vill jag avsluta med att dela innehållet i de två drömmar jag inledningsvis talade om. Den första drömmen handlade om församlingen, vår församling. I drömmen såg jag oss, en grupp människor, vänner som tycker om varandra och som hastigt hade behövt ge sig upp i bergen, i fjällen. Uppe bland bergen blev vi hungriga och skulle ordna med mat. Då såg jag att sjöarna var fyllda med ädelfisk. De vakade och var på hugget men vi hade inga spön med oss. De var kvar hemma. I drömmen fanns det en vetskap om hur fisken skulle fångas. Det skulle varit så enkelt om bara redskapen var med.
Jag tror Herren visar oss den kommande fångsten. Den finns där och den är stor. Den kommer att dyka upp överraskande och lite hastigt. Han har gett utrustning och vi har tränats att använda den. Vi har stor erfarenhet men nu gäller det att den är med. Det kommer att vara vår mat att fiska människor och om vi inte gör det kommer vi svälta. Vi kommer att ha vår glädje i att spana efter de ” människor som kommer ur djupen och som visar sig på ytan, de som vakar”. De är redo att fångas. Min bön och min längtan är att församlingen under 2016 skall få den rikaste fångsten någonsin även om det blir under än tuffare omständigheter.

Den andra drömmen handlade om kopparstöld. Jag såg kopparledningar, räcken, stuprör som plundrats från vår kyrka. Koppar har exceptionell ledningsförmåga. Den har stor formbarhet och är värdefull. Det har gjort den stöldbegärlig. När bitarna avlägsnas förloras förmågan att leda kraft. En avbruten åskledare gör kyrkan ojordad. En stulen kabel hindrar elektriciteten att ledas vidare. Jag tror Gud säger att Guds rike går fram och kommer att gå fram med förökad kraft, men våldsverkare kommer att försöka rycka det till sig. (jfr Mat 11:12) Vi kommer att se både våldsamt motstånd mot Guds rike och dess kraft och försök att stjäla bort det väsentliga och avgörande. Jag tror att det i denna andra dröm finns en varning att inte låta den värdefulla och viktiga kopparn bli stulen och att vara noga med att ersätta det som redan tagits. Men framförallt att tror jag det handlar om att vara uppmärksam där det inte längre finns kontakt. Där behövs det värme så att kopparn kan omformas. Vissa delar behöver helt smältas ner. Främsta anledningen till denna uppmaning tror jag ligger i den kraft Gud kommer att fylla  sin kyrka med.

Må 2016 bli ett år då vi förblir på vägen, trogna Guds Ord och profetiskt spanande efter den fångst som är nödvändig för att ge kyrkan näring. Låt oss ge oss ut  på fisket  med övernaturlig kraft. Det kommande fisket kommer att bära drag av det som skedde på Genesarets sjö efter Jesu uppståndelse. (Se Joh 21:1ff)/ Hans

Ett Nådens år som kommer ta oss med storm!

När jag sätter mig ner för att sammanfatta mina tankar och de tilltal jag uppfattat den senaste tiden så viner stormen utanför. Det är den andra stormen på kort tid med denna, Helga lär hon heta, träffar Lysekil med full kraft. Många talar om att vi går en framtid till mötes med extremt väder. Det skall ha med klimatförändringar att göra och då med att temperaturen stiger i världen. När det gäller klimatet är det ett hot som världens ledare nu försöker bemästra i Paris. Men jag tror också att Herren säger till oss att vi går mot varmare tider andligt sett. Den helige Ande har med eld och värme att göra men också med vind och storm. Mer värme och mer av Guds närvaro kommer att förlösa mer kraft och storm. Det finns en positiv dimension i stormen som vittnar om Guds väldiga kraft och jag vill bara understryka det än en gång att Guds församling kommer att få ta emot mer kraft och kraft som vi inte sett tidigare under den närmaste tiden.  Vi skall inte bli överraskade, för Herren har talat profetiskt om detta som en bekräftelse av sitt ord. Men med Storm följer också oreda och att det rycker och drar i allting. Det finns inget lugn utan när väl Guds Ande är på färde gäller det att vara med. 

Jag har fortfarande båten i sjön och med en viss oro var jag nere vid bryggan för att se till att den hade klarat orkanbyarna på förmiddagen. Också i det talade Gud till mig. Han talade om vikten att vi är fast förankrade och att det nu inte finns utrymme för slarv. Vi behöver en ny noggrannhet i det vi gör när vi rustar för storm. Med stor kraft följer nya spelregler, nya villkor.  I väckelsetid kommer det skaka om och det som är byggt av människohand, det som är byggt grundlöst kommer inte att kunna bestå. I de tider som stundar finns det bara en grund som håller för församlingen och för oss personligen och det är Jesus Kristus. Det som inte är grundat i honom och som inte är byggt i överlåtelse till hans ord kommer inte bli kvar. En del byggen kommer att rasa omedelbart som ett korthus men andra kommer, likt en båt, att slita sig och i rask fart driva iväg och gå i kvav på en avlägsen strand långt bort. Jag tror att när Gud nu utgjuter sin Ande med förnyad kraft så kommer de församlingar och de samfund som teologiskt lämnat den fasta förankringen, lämnat Guds Ord i ett hissnande tempo att avlägsna sig från Herren. Det tragiska är att man inte kommer att se det för man är fullt koncentrerad på att kämpa med vågorna. När den helige Ande kommer med kraft kommer vi uppleva att tiden ”förkortas” eller ”försvinner”. Vi ser redan nu hur världens ledare hela tiden är många steg efter och hinner inte med utvecklingen. Vi leds inte idag av vision utan i reaktion på katastrofer, krig och terror. Jag tror att det finns en varning här för den kyrka som förlorat sin profetiska kallelse. Hon kommer bara att kunna göra samma misstag som redan gjorts i världen fastän ännu senare. Kyrkan är kallad att vara huvud och inte svans. Hennes kallelse är att vara före och att vara rätt med Herren men när hon förlorar den profetiska dimensionen och blir en spegel av samhället och inte av himlen blir hon bara tragiskt överspelad . Stormen kommer att skilja agnarna från vetet. Andens vind ger kraft till de som i Jesus efterföljd är beredda att göra Faderns vilja och skingra de som har en mänsklig, själslig agenda. De som har tro och förtröstan på Gud förnyas och de som förtröstar på mänsklig förmåga och bygger huset  på människotankar saknar framtid.  

Var redo för det kommer att blåsa och det kommer att blåsa rejält!

Församlingens förbönsledare kom i söndags och gav mig ett ord för det nya kyrkoåret. Det var välkända ord och de talar om det ”Nådens år”. Det är också temat på kyrkoårets första söndag. Nedan återger jag Jesaja kapitel 61 i sin helhet.  Jag tror ordet, som är en programförklaring över Jesus verksamhet, vittnar om den nya Jesusvåg över vårt land som jag talat om. De har med Guds rikes utbredning att göra men jag hörde också Guds röst i dessa välkända ord för vad han kallar sin församling att göra för alla de skaror av människor som nu kommer till oss. Orden ger hopp om helande, befrielse och tröst i livsförvandlande dimensioner. Gud kommer att klä de sörjande i en ny dräkt och sätta en ny huvudprydnad på deras huvuden. Jag tror den huvudprydnaden inte bara handlar om en förnyad glädje utan att de förlorade kommer att få kungliga huvudprydnader. De kommer att beklädas med ny auktoritet och kraft, det som tillkommer den högste konungens söner och döttrar. När det sker kommer vi att uppleva en andliga förnyelse i ödelagda städer och på döda platser. Jag tror Gud kallar oss att stå sida vid sida med människor från alla nationer i denna förnyelse och i den återuppbyggnad som här talas om. Men om vårt lands söner och döttrar inte vill bygga upp en levande församling och inte svarar i tro på Guds tilltal så kommer främlingen att göra det själva. Låt oss därför välkomna det Herren gör, öppna oss för hans kraft och göra Jesus gärningar under detta Nådens år.

Herrens, Herrens Ande är över mig,

ty Herren har smort mig

till att predika glädjens budskap för de ödmjuka.

Han har sänt mig

att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta,

att ropa ut frihet för de fångna

och befrielse för de bundna,

2till att predika ett nådens år från Herren

och en hämndens dag från vår Gud,

för att trösta alla sörjande,

3för att låta de sörjande i Sion

få huvudprydnad i stället för aska,

glädjens olja i stället för sorg,

lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande.

Och de skall kallas "rättfärdighetens terebinter",

planterade av Herren

till hans förhärligande.

4De skall bygga upp gamla ruiner,

upprätta tidigare ödelagda platser.

De skall åter bygga upp de ödelagda städerna,

platser som har legat öde släkte efter släkte.

5Främlingar skall stå redo att föra era hjordar i bet,

utlänningar skall åt er bruka era åkrar och vingårdar.

6Och ni skall kallas " Herrens präster",

man skall säga om er: "Vår Guds tjänare".

Ni skall få njuta av hednafolkens skatter

och berömma er av deras härlighet.

7För er skam skall ni få dubbelt igen,

och de som förödmjukades skall nu jubla över sin del.

Därför skall de få en dubbel lott i sitt land,

evig glädje skall de få.

8Ty jag, Herren, älskar det rätta

och hatar orättfärdigt rov.

Jag skall ge dem deras lön i trofasthet

och sluta ett evigt förbund med dem.

9Deras släkte skall bli känt bland hednafolken,

deras avkomma bland folkslagen.

Alla som ser dem skall förstå

att de är släktet som Herren har välsignat.

10Jag gläder mig storligen i Herren,

min själ fröjdar sig i min Gud,

ty han har klätt mig i frälsningens klädnad

och svept in mig i rättfärdighetens mantel,

lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud,

lik en brud som pryder sig med sina smycken.

11Ty liksom jorden låter sina växter spira fram

och en trädgård låter sin sådd växa upp,

så skall Herren Herren

låta rättfärdighet och lovsång

växa upp inför alla hednafolk.

    Bless! Hans

När det är som mörkast är gryningen snart här.

Efter en längre tystnad på navigerafronten återkommer jag nu med några reflektioner över vad jag sett de senaste veckorna. Denna höst har inneburit större och mer omvälvande förändringar i Europa än på många år. Det är som om vi lever i ett andligt spänningsfält och jag tror att vi bara är i början av mycket stora förändringar. När en stor våg närmar sig land kan vi se den på långt håll, höra hur dånet från den stegras ju närmare den kommer och ana kraften som byggs upp ju högre den reser sig inför våra ögon. Men vi vet sällan vad den får för konsekvenser när den väller in och bryts över land. Det gäller både den förödande vågen och Andens våg. Det märkliga tycks vara att det inte alltid går att skilja dem åt. Vi vet att Gud är välsignelsens Gud och att han är god. Alltid god!  Det är som om Gud påmint mig den sista tiden om Johannes döparen. Han var sänd att ”bana väg för Herren” och genom hans tjänst skulle ”varje dal höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas och kuperat land bli slät mark”. Jes 40:3f  Det innebar en våldsam kraft som jämnade vägen för att ”Herrens härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den.” v.5 Jag tror att vi kommer se väldigt stora förändringar inom kort och de kommer vara mer genomgripande än vi kunnat drömma om.  Dessa förändringar kommer att rita om landskapet i alla dimensioner. Det gäller det politiska landskapet likväl som den andliga.  När vågen drar sig tillbaka kommer en ny karta att ligga framför oss. Vi skall inte för ett ögonblick tänka att Gud tappat kontrollen över situationen och att kaos regerar. Det som sker nu finns uppenbarat för att vi inte skall förtvivla utan istället sträcka på oss därför att tiden är inne.  Mitt i den turbulens av våld och terror som kommit så nära oss läggs samtidigt en ny bas för det som kommer.  

Jag skulle vilja ge ett konkret exempel på det jag tror Gud visat mig. Vi vet att Gud hör bön och vi vet att Gud gör mäktiga saker genom bön. Förmodligen har ingen större väckelse eller ingripande av Gud kommit till stånd utan bön.  I det sekulariserade Europa samlas idag miljoner människor under #PrayforParis.  Det kommer att få oanade konsekvenser. I den bönen tror jag Jesus kommer att möta människor.

Jag har redan hört från flera håll och vi kommer höra än tydligare hur många flyktingar som söker sig till Europa nu kommer att ta emot Jesus som sin frälsare.  Awakening Europe får en riktning som få anat. När dessa människor tar emot Jesus som sin frälsare och den Helige Ande ”smörjer deras huvud med olja” kommer ”bägaren att flöda över” (Ps 23) på varje plats där de är och oljan fylla atmosfären där de har blivit välkomnade. Överraskningen för många kristna kommer att bli total, det gäller även vår Svenska kyrka. När Anden kommer över människor leder det till hänger omvändelse. Vi kommer att få se en ny Jesuscentrering, ny tro och överlåtelse till bibelordet och det kommer en tid då kraftgärningar återigen blir vanliga i kyrkan. När detta sker kommer den Helige Anden att uppenbara hur illa ställt det är i kyrkan och leda till de sekulariserade kyrkornas totala kris. Den humanistiska ideologin som tagit över kyrkan och upphöjt människan till högsta norm och gud kommer att stå där i all sin nakenhet och armod.  Oväntat och överraskande för många, är det just då som Anden kommer att utgjutas och blåsa nytt liv i den döende kyrkan. Många har bett om väckelse och många profeterat om den, men kanske få har anat vilka vägar Gud använder. #PrayforEurope, #PrayforParis är början på en av dessa vägar

.

Vågen som tonar upp sig handlar tyvärr också om att blindheten och förhärdelsen hos de som inte känner Herren kommer att te sig allt mer stirrig. Herren har sagt att ”Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig.” Joh 12:40

För två veckor sedan var jag i Kina och fick se lite av det som Gud gör där. Det slog mig att 65 år av kommunistiskt styre inte har kunnat stoppa Guds verk. En strid ström av människor kommer till tro varje dag. Enligt några uppgifter jag sett så räknar man med att det finns 100 miljoner kristna i Kina idag. Det är snart 10% av landets befolkning. Gud talade till mig om tiden när tiondelen är uppfylld. När det sker kommer himlen att vara fullständigt öppen över Kina. Jag tror att det innebär slutet för regimen och att förutsättningarna blir helt annorlunda. Vågen bryter in och det fördolda, den underjordiska kyrkan kommer att träda fram och alla ”skall se dess härlighet”. jfr Jes 40:5

För mig blev detta också en bild av vad som håller på att ske i Europa. När 10% av Sveriges befolkning, nya och gamla svenskar, är Andefyllda Jesustroende som älskar att göra Guds vilja bryter en ny tid in. Kanske har jag fel men jag tror att den tiden är mycket nära. Kyrkan kan i Adventstid 2015 hälsa Konungen välkommen och alla som av hjärtat ropar Hosianna – Herre rädda oss, kommer att bli hörda. När kyrkbänkarna nu fylls är det på många platser inte av bara av tradition utan av en längtan efter Herren och en vilja att tillbe honom som Kung!/Hans 

Tid att vakna, stå upp och göra Herrens vilja!

 Solen går sakta upp över bergen och dess strålar värmer min vindpinade och frusna kropp. Jag sitter tyst på pass och i väntan på älgen går jag i tanken igenom  de senaste veckorna. På det personliga planet, i församlingen och i världen är det mycket som har hänt och också kastats om.Det blir liksom aldrig som man tänkt. 
Ibland när Gud talar i bilder har dessa många dimensioner och olika infallsvinklar. Inte så sällan uppenbaras tolkningen på bilderna efter hand när nya händelser blir som nycklar till det vi sett.

Jag vill dela det jag tror sker nu utifrån en gammal bild som kommit tillbaka på nytt och med förnyad kraft. Bilden består av en stor man, kanske en ängel, som spänner en gigantisk båge till bristningsgränsen. Jag bara visste att det var Guds hand, med all hans vishet, kunskap och omsorg, som spände senan till dess yttersta gräns. Den var helt utspänd, men inte för långt. När jag såg bilden blev jag fullkomligt lugn och helt övertygad om att handen som höll strängen och pilen, kände dess gränser fullständigt. Det knakade, sträckte och böjdes så att all kraft var samlad. Sedan släpptes pilen och kraften med vilken den for iväg hade aldrig skådats eller upplevts kring den bågen. Pilen hade en genomslagskraft som inget kunde hejda.

Gud känner våra brister och vår svaghet.
Vi säger ibland att Gud vill ha vår svaghet och våra tillkortakommanden och det är sant. Inte bara för att vi skall bli starka och hela utan för att korsets kraft framträder i vår svaghet. På korset bär Jesus allt.! Han bär världens synd, all vår trötthet, tomhet och våra bördor. När vi ger svagheten till honom och det gör vi i syndabekännelsen, i tillbedjan och genom att bli betjänad med förbön, så genererar Guds handlande mer än vi behöver. Det förlöser kraft utöver situationen. I bilden var vi både pilen och strängen. När det är nära att brista, och det är det på många sätt just nu, så håller Guds hand om det och riktar in siktet mot ett större mål. Så länge han har tillträde till och får ta hand om bristerna så kommer han att göra underverk med och i vår svaghet. När pilen sedan flyger iväg bärs den av en kraft helt utanför sig själv. När det sker med oss kan vi säga att "Herren är allt och bär allt".  (jfr Ps 68:19) Det är då vi har blivit helt beroende av honom och det är då vi kan tala om att "Herren är min starkhet" (Ps 118:14) 

Herren spänner bågen till bristningsgränsen utan att den går sönder - kan man leva så? För oss är det omöjligt och hade det varit över tid hade vi inte kunnat uthärda det, men Herren tillåter detta för att hans plan skall fullbordas. "I all deras nöd var ingen verklig nöd" (Jes 63:9) Jag tror också att det finns ett budskap i att vara riktad och ivägsänd tillsammans. Gud visar att vi hör ihop också i svagheten så att man inte börjar att omhulda och vårda svagheten i sin ensamhet. Fienden som känner kraften som uppstår när korset får möta svagheten lockar oss att likt ett sårat djur lämna flocken för att i ensamhet slicka våra sår. Bågen är också församlingen som tillsammans böjs av kraften, håller ihop och fördelar bördan...

Det ogenomträngliga cancern.
Det har varit många cancerbesked det sista och vid flera tillfällen under sommaren har Gud talat om helande av cancer och helande av det obotliga. Jag upplever att pilarna hitintills ofta studsat mot detta pansar som cancer är men nu är strängen spänd och spetsen på pilen härdad och slipad. Jag upplever att bilden talar om att vi kommer att få se en förändring på detta område och erfara en ny dimension av kraft till helande. Det har inget med oss att göra utan bara om Herren. Vi får låta kraften föra oss in i det Gud har talat om. Nu är inte tid att  sväva på målet utan att vara tydliga och specifika. Mycket kraft på liten yta ger stort genomslag!

Omvälvningarna i världen och flyktingströmmarna - välsignelse och väckelse!
De stora omvälvningarna som vi ser i världen och flyktingströmmarna som möter oss från Europas alla hörn är bara början på gigantiska förändringar som kommer. Det behövs ingen profetisk gåva för att inse dessa utmaningars komplexitet och påverkan på det samhälle vi har vant oss vid. Jag är övertygad om att också detta har Herren i sin hand så vi behöver inte stå handfallna. Det finns uppenbarat i Guds Ord.  Dessa folkvandringar,krigshärdar och hungerkatastrofer är en del av det skeende som kommer att leda till Jesu återkomst.De är både en konsekvens av människans ondska och en möjlig början på sluttidens väckelse. Den kraft som denna nöd för med sig saknar motstycke i vår livstid. Tro inte att detta är utanför Guds plan. Om vi handlar i enlighet med hans vilja och tar emot flyktingströmmarna kommer strängen nästan att brista. Välsignelsen det medför när vi gör Herrens vilja kommer att bli väckelse! Först bland de människor som kommer, sedan genom dem till oss. Om vi tar emot dem går inte välsignelsen förbi, men om vi avvisar dem befarar jag att också Herren går förbi. Det är helt avgörande hur vi förhåller oss till detta skeende vi ser idag. Är vi passiva eller aktiva?  Låt oss inte vara rädda för att släppa kontrollen utan låta Herrens blick rikta pilen. Kan vi se hur vi har ett gemensamt ansvar att vara följsamma för Anden. "Kärleken lämnar oss inget val".(Jfr 2 Kor 5:14) Hem, församlingar, städer ja även länder kommer att beröras av Guds välsignelse beroende på hur vi förhåller oss till strömmen av människor som kommer. 

Den som i dessa dagar visar barmhärtighet skall visas barmhärtighet och bli en källa till Guds liv i världen. Jesus har själv trätt in i flyktingens utsatthet och därigenom knutit sin närvaro också dit. Så blir detta, att visa barmhärtighet, en väg att ta emot Guds rike. Det har med bristningsgränsen att göra, det nya vinet i de nya vinsäckarna (Luk 5:37f). Bara den som blötlagts i Andens, kärlekens närvaro, kan spännas till den fulla potentialen. I vår tid när människor flyr obarmhärtigheten kommer de att hitta hem till Guds barmhärtighet. De kommer att förvandlas av den och själva bli pilar som är oemotståndliga i den här världen. Alla vi som längtar efter och ber om väckelse - nu är det tid att vakna, stå upp och göra det Herren talar om i sitt ord!/Hans

En apostolisk rörelse

Under våren och sommaren har Gud andats mod och kraft in i församlingen. Inte bara här i Lysekil utan på många håll i vårt land.  Han har talat om vårt uppdrag att nå ut till människor och det känns som om Guds Ande har blåst rent runt fundamentet, själva grunden i församlingen.  Det handlar om att veta vart vi kommer ifrån, vad vårt uppdrag är och hitta in i Guds plan för kyrkan. När kyrkan blir något annat än vad Gud har kallat henne till förlorar vi både identitet och kraft. Kyrkan är till sitt väsen apostolisk. Vi bekänner ju att vi tror på" en apostolisk kyrka" (Nicenum) Det betyder en kyrka som är utsänd av Gud. Hon lever i samma sändning som Jesus hade från Fadern och det ger mening och energi till oss.  Det innebär att kyrkan har till uppgift att uppenbara vem Gud är i världen och att göra hans gärningar kända.  Det handlar inte bara om att återberätta vem han är eller vad han gjort utan att vi också skall göra Faderns gärningar. Genom att samma kraft som var verksam i Jesus Kristus nu är verksam i kyrkan, så är tanken att människor skall lära känna Gud genom kyrkan och bli betjänade av Gud genom kyrkan.  I Guds stora plan för världen så fortsätter kyrkan, genom Andens kraft, det verk och uppdrag Jesus påbörjade.  Hans försonande och frälsande verk på korset är fullbordat men att utbreda Guds rike och förkunna Evangelium till jordens yttersta gräns fortsätter nu genom Jesu kropp, kyrkan.  Att vara en apostolisk kyrka rymmer många dimensioner och i dessa finns en hälsosam spänning att leva i.

Den första dimensionen är att den apostoliska församlingen bevarar apostlarnas lära och lever i kontinuitet med de första ögonvittnena.  Apostlarna var ögonvittnen till Jesus offentliga verksamhet, hans död och uppståndelse.  Eftersom det är modellen för en apostolisk församling så tror jag också att Gud visar på ett samband mellan att se vad Jesus gör idag, lydnad och förståelse till hans ord, både skriften och det profetiska tilltalet och att erfara korsets och uppståndelsens kraft.  Det ligger i den apostoliska kyrkans natur att leva övernaturligt. Människor skall möta Gud och hans rike i mötet med kyrkan.  Där Gud är sker under helt naturligt därför att han är undrens Gud för vilken ingenting är omöjligt eller för underbart. Jfr 1 Mos 18:14. Gud kallar oss att se, inte bara med våra andliga ögon, utan även med våra fysiska ögon, hur himmelriket griper in.  Ögonvittnen förvandlas av vad de ser. Så rymmer de under vi ser idag växtkraft för en större tro. Där tron växer på en stor Gud sträcker vi oss också i bön och handling efter mer, efter det omöjliga.  Bara det gör att Guds rike växer till och fler områden och mer människor berörs av Guds kraft och makt. Det finns en inbjudan till oss idag att vara med honom och SE! ”Kom och se!” Joh 1:39 och ”Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över människosonen. ”  Joh 1:51

Grunden för den apostoliska församlingen är att apostlarnas lära och ord bevaras. Det som apostlarna förmedlade från Jesus kan vi inte kompromissa med. Det har bl.a. att göra med att vi inte kan sändas in i det Jesus tänkt om vi inte känner igen hans röst. Att höra och att lyda, d.v.s. ta det man hör och göra det till en kraft i oss och att låta det ge riktning åt vår vilja, våra handlingar och vår bön gör att Riket växer till. Jesus talar om lydnad för ordet, hans bud, när han talar om Anden i Joh 14 och för rösten när det gäller fåren och herden i Joh 10. Genom Jesus röst förs fåren ut ur fållan och in i det Gud har planerat. Herden går före ut i uppdraget, ut i ”världen”.  Att känna igen Jesus röst är nödvändigt. Jag tror det också har att göra med att genom att känna Jesus röst lär vi oss också känna kraften i Guds Ord och att leva våra liv i den kraften. Ordet går före och bereder vägen, ”ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig” Ps 119:105 Jämför med den profetiska tjänsten och den Eliakallelse som Johannes Döparen framträdde med. Jesus ord öppnar alla stängda dörrar också hjärtats dörr. Gud har talat åtskilliga gånger i år om att han öppnar stängda dörrar. Om det är sant att han talar specifikt om det nu så tror jag det innebär  att det är tid att börja agera med det som varit fullständigt stängt tidigare. Nu finns kraft att öppna... När vi är i harmoni med Ordet är ingenting omöjligt och gudsrikets liv tar gestalt i oss. Då kan stormen stillas och fötterna beträda vattenytan likaväl som den döde kan stå upp och den besatte befrias. Att leva och tjäna med Ordet och i Ordet gör kyrkan apostolisk, ostoppbar och framgångsrik.

Den sista aspekten jag blivit påmind om nu är att en apostolisk kyrka uppenbarar Guds väsen. I Guds ord finns uppenbarelse och när ordet blev kött så såg människor Gud när de såg Jesus. När de hörde honom hörde de Fadern. När han betjänande människor blev Guds väsen tydliggjord för de som lät sig betjänas. Därför kallar den helige Guden oss att göra honom känd i vår tid. Detta sker bl.a. genom hur tron blir kött och blod i vår gemenskap. Vårt uppdrag är att gestalta Ordet som Gud talar. Det betyder kort och gott att leva i det som Jesus initierar. Luk 4:14ff  ”I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galileen , och ryktet om honom gick ut i hela trakten” senare läser han ur Jesaja ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och att predika ett nådens år från Herren”  När Jesus säger "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar"  bryter Guds rike in. Det är detta som en apostolisk kyrka förverkligar också idag. /Hans

Församlingen Guds kraftledning

Församlingen Guds kraftledning var temat på året New Wine konferens i Vänersborg som avslutades i söndags. En konferens som överträffade mina förväntningar och som hade en profetisk kraft som kommer att nå långt utöver new wines begränsade nätverk. Det stora tilltalet från Gud som jag bär med mig är att det gör skillnad huruvida Guds folk omvänder sig och ställer sig till Guds förfogande eller inte. Ett budskap var;  ”Ni är inte i utkanten, i periferin utan ni är Guds boningsplats”. När vi som Guds barn lever i vår kallelse och tar emot Anden får det återverkningar i hela skapelsen. Jfr Rom 8:19ff  Det finns idag en tydlig utmaning till församlingen att överlåta sig till det Gud har sagt att vi skall göra och inte låta sig distraheras. Guds rike går fram och det påverkar alla dimensioner av mänskligt liv. Eftersom Gud är god innebär hans rikes framväxt alltid en förbättring. Det är evangelium – det glada budskapet.  För alla människor som bär på en inre längtan att göra skillnad i vår värld och att deras liv på något sätt skulle vara signifikativt, är budskapet om Guds rike svaret. Yrkesliv, politik, äktenskap, familj, ja alla områden förändras av ett förnyat Gudsrikesperspektiv.  Fiendens försök att fragmentisera tillvaron, t.ex. att få tro och samhälle eller tro och familj att inte höra ihop. De får till konsekvens att det goda som Gud vill ge blir begränsat och omskuret. Om Gud är god innebär det välsignelse att leva efter hans rikes principer och efter hans ord. Hela bibeln är ett enda långt historiskt vittnesbörs om hur Guds folk var välsignade när Gud regerade över dem och de följde hans befallningar och höll sig till hans förbund. Men inte bara Guds folk utan även alla andra folk, alla andra människor, får det bättre när Guds folk är bärare av Guds närvaro och handlar tillsammans med honom. Detta gäller hela skapelsen, djur, växtlighet m.m.  Församlingen är kallade att vara ljus. ”Ni är världens ljus!” säger Jesus.Matt 5:14 Ljuset lyser inte bara upp kyrkan utan hela rummet, hela samhället, hela tillvaron.  Då handlar allt om att göra Jesus synlig ibland oss och att hålla hans ord högt och göra hans vilja.

Christy Wimber, en av årets huvudtalare, sa:  ”what you worship you empower”, vad ni tillber ger ni makt eller kraft till. Det är en spännande tanke att meditera över. När det onda och destruktiva känns övermäktigt så kan vi fråga oss på vilket sätt att vi bemyndigat eller gett auktoritet till dessa krafter och strukturer. Principen  finns nedlagd i skapelseberättelsen. Döden fick inte makt över människan förrän Adam och Eva gav den det genom sin olydnad. Den röst du lyssnar till och lyder blir också en makt i ditt liv. När det gäller församlingen så är den stora frågan – vem skall ha vår tillbedjan. Är det Herren som är Gud så är det honom vi skall lyda och han kommer att visa sin godhet och kraft.  Men lyssnar vi på andra röster och följer dem kommer det att bli synligt. Dessa makter växer till i kraft p.g.a. vår tillbedjan. Vi formas och blir lika det vi tillber. Gud eller världen? Ljus eller mörker? Guds Ord eller andra ord? ”Lova Herren min själ och glöm ej vad gott han har gjort!”  Ps 103:2 Återigen hör jag Herrens inbjudan till tillbedjan och lovsång. Det finns inget viktigare eller mer avgörande för oss idag än tillbedjan och församlingen främsta kallelse är att tillbe Gud när vi kommer samman.

Ett annat ord som kommit tillbaka under konferensen är en förnyad kallelse till bön. Bönetjänsten i tältet med profetiska tilltal till mer än 300 människor, den strategiska bönen i det fördolda med profetiska handlingar, detta tillsammans med all personlig förbön öppnade himlen på vid gavel.. Det fanns ett profetiskt skeende som jag tror är direkt kopplad till bön och villighet att be. Bön och fasta uttrycker den kristnes beroende av Gud och ger också kraft in i omständigheter hörde vi. Ett annat ord återkom vid några tillfällen”Ty mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk” Jes 56:7 Ni som följt Navigera över tid ser att detta är inga nya tilltal. Just därför blir det så starkt för mig när Gud stryker under och återupprepar det som han har på sitt hjärta och bekräftar det gång på gång. Det vi hört i lilla Lysekil talar Gud till vår nation och flera personer bekräftar det. Detta är ord för idag! Gud  kallar sitt folk till bön och vid flera tillfällen så påminde Gud oss att han inte sänt någon väckelse utan att först ha kallat människor till bön. Till att bereda mark och förbereda för Guds närvaro. Elia och Johannes döpare visar på en avgörande tjänst i vår tid. Vi vet det i teorin och även om bönerörelser växer fram idag får bönen en allt mindre plats. Den tid vi ber visar också hur beroende vi tror oss vara av Gud. Bed och arbeta säger vi. Kanske ordningen i detta är viktigt att poängtera. När församlingen, Guds tempel blir ett bönehus så kommer något nytt in i atmosfären i samhället. När offerhöjderna avskaffades och templet blev centrum i Israel blev det ett andligt och materiellt välstånd. Bönealtarets uppresande är ett tecken på att Gud är på G.  I upprättandet av bönehuset skall också folken och nationerna komma och de skall bära fram sin tillbedjan och sina offer. Jag kände en stark bekräftelse på det som jag tidigare har sett om flyktingarnas och immigranternas plats i det Gud gör med församlingen i Sverige. Det är inte så att tillväxten främst kommer att vara bland invandrare men när de kommer så berikar de bönehuset med kraft så att församlingen kan gå in i det Gud bestämt. Därför är evangelisation bland invandrare och att ta emot och ge plats åt dem i våra församlingar av yttersta vikt. Dessa människor är gåvor från Herren, några är förstlingsfrukten och andra är sända ur nationerna för att föra församling in i den kraft Gud har tänkt. ’

Till sist, när vi kommer samman som vi gjorde i Vänersborg så sätter Gud oss i rörelse. Tron förökas och det är bara när vi är tillsammans som det kan ske i den utsträckningen. Vi återvänder hem med en vision av en större Gud och att Gud förmår resa upp vårt land igen. Christy Wimder talade ut att ”Our God always has the last Word”, Vår Gud har alltid sista ordet. Allt vad han har sagt kommer han att fullborda och inga omständigheter kan sätta käppar i hjulet för honom. Vi kan vara fullständigt trygga i det och FRIMODIGA! /Hans

På spaning i Massajland

I veckan kom vi hem efter att varit på missionsresa i Tanzania. En grupp på åtta personer från bibelskolan i Lysekil hade förmånen att samarbeta med den Lutherska kyrkan i Tanzania (ELCT) under en evangelisationskampanj bland Massajerna. Sedan 7-8 år har Lysekils pastorat en vänförsamling i Chitego i centrala Tanzania och vi har utväxlat besök vid flera tillfällen. Efter resan finns det många intryck och en hel del av dem är svårbearbetade. När man göra en resa på en annan kontinent, i en totalt annorlunda kultur och börjar lära känna människorna som lever där gör man också en inre resa. Den resan blir inte avslutad för att man kommer hem utan har bara börjat. För oss blev det också en resa där nya dörrar öppnades sig djupare in i Guds rike. Vi har fått se ett fyrtiotal människor bli frälsta och varit med och firat dop i bosättningar som aldrig tidigare haft relation till kyrkan. Det var som att plötsligt vara tillbaka i apostlagärningarnas tid då det står att ” han och de som hörde till hans familj döptes genast” Apg 16:33

ELCT är den snabbast växande Lurherska kyrkan i världen och det har varit en upplevelse att få vara med och se lite av den växten under några dagar. I detta Navigera vill jag dela några reflektioner och tilltal som kommit till mig under resan. Dem är inte helt färdigbearbetade och systematiserade men jag vill dela dem här för att du kanske skall upptäcka några av de dörrar vi sett och vilja gå vidare.

1. När röken fyller hyddan blir den fri från mygg. Det farligaste djuret i världen är myggan. I dagarna kom en rapport om att ev hälften av alla människor som dött har gjort det i sviterna av malaria. Rapporten talade om alla dödsfall genom alla tider. Om den stämmer kan jag inte bedöma men vad som är klart är att malaria är det största hotet mot människor i Tanzania idag. I massajhyddorna så finns det ingen öppning för röken utan röken fyller varje vrå av bostaden och blir kvar. Mina tankar går till Guds närvaro och berättelsen av molnet som fyllde templet när Salomo invigde det. 2 Krön 5:11ff Ingen av prästerna kunde förbli stående- Guds närvaro var så påtaglig att den påverkade allting. Det är två frågor som kommer till mig. Den första handlar om vår beredskap och vilja. Är vi beredda att låta Guds närvaro fylla våra liv, hem och församlingar? Där Guds närvaro är finns det inte utrymme för det onda. Inte ens de minsta och giftigaste, myggen. Kanske går dem inte att skydda sig mot på något annat sätt än en fullständig närvaro av Gud. Där Guds rike är där sker Guds vilja och ondskan flyr. Den andra frågan har att göra med vad vi släpper in och ut i vår hydda. För att leva bekvämt hade kanske öppna fönster varit bättre men då hade röken inte varit så tät och myggen haft öppningar att ta sig in genom. När jag kom hem till Sverige möttes jag av alla diskussioner om vad vi skall öppna kyrkan för och hur vi bör anpassa budskapet till vår tid och tidens värderingar. Det verkar vara ett fokus på att få in så mycket olikhet som möjlig så att alla åsikter och handlingar skall känna sig lika hemma också det som är främmande för Guds rike. På något underligt sätt så blir den enkla hyddan av lera och kodynga med sin rök en utmaning till oss. Sök först Guds närvaro! Lev inför hans ansikte hela tiden! Ju närmare källan till röken du kommer desto större effekt får den för ditt liv.
   
2. Krossa ormens huvud! I en bosättning så jagade man plötsligt fram en orm. Ormen bar på ett dödligt gift och den var på en plats där vuxna och barn ständigt uppehöll sig. Ormens huvud krossades och man berättade att man var tvungen att gräva ner resterna av ormen. Skulle en människa sticka sig på tänderna, även om ormen varit död länge, så skulle den personen dö. Det var inte tänkbart att låta det onda finnas synligt kvar eller förbli i öppen dager. När vi under vår outreach fick förkunna evangeliet om Jesus så blev det en omedelbar respons. Människor som inte tidigare hört budskapet tog emot honom och blev födda på nytt. I den processen ingick det att ta av sig, eller befrias från, de amuletter och symboler man bar och som var knutna till trolldom och magi. Jag kan bara konstatera att det finns en tydlighet och en kraft i ELCT som vi saknar. Den Lutherska kyrkan i Tanzania lever i frontlinjen och får se människor gå från mörker till ljus. Detta sker ständigt. De sex och en halv miljoner medlemmar är inte bara medlemmar på pappret utan bekännande Jesustroende. De har upplevt att gå från ett liv präglat av magi och rädsla till frid och trygghet i tron på Jesus. Det är inte så att det finns ett överdrivet intresse för det onda men en klar medvetenhet och en erfarenhet av demoniska krafter. När jag ser präster och evangelister som lever i en nytestamentlig världsbild och som definieras av ”sanningen i Guds Ord” så ser jag också en kyrka som agerar med makt och auktoritet i Jesu namn. En kyrka som inte gått vilse i den här världen utan som är foten ”som krossar ormens huvud”. När Guds Ord tas på allvar och det finns en lydnad mot Herrens ord finns också Guds kraft där på ett helt naturligt övernaturligt sätt. Jag är hemma i Sverige igen och Jesus ord ringer i mina öron ”Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.” Joh 15:3f 
   
   
   
3. Förlöst till tjänst! Den som får ta emot mycket av Gud har mycket att ge. När vi för två år sedan mötte Dauidi hade han drabbats hårt av våld och olyckor. Boskapen var bortrövad i oroligheter och hans livsberättelse skulle få vilken västerlänning som helst att chockad gå där ifrån. Under ett bönemöte i Dauidis bosättning för två år sedan öppnade sig himlen. Det var natt och hela vintergatan syntes och månen kastade sitt sken – det var en magisk natt. Men det var inte i första hand den Afrikanska stjärnhimlen som berörde utan Guds närvaro. I bönen, lovsången och den profetiska betjäningen förlöste Gud något i Daudis liv. När vi nu möter honom som färdigutbildad evangelist möter vi en ung man som brinner. Brinner för att människor skall möta Jesus och ta emot hans kärlek. Var vi än predikar Ordet så är han där och håvar in näten. Han har Guds kraft över sig och nätet är aldrig tomt. Gång på gång fångas människor och ger sina liv till Jesus. Daudi rör sig som en son i Guds hus. Om honom säger Jesus ”allt mitt är ditt” och han är ivrig att ge detta till nya människor. Som son i huset har han tillgång till Guds kraft och han är fylld av tro. Det han ber Fadern om det får han. När jag ser Daudis liv och tjänst viskar Anden i mig. Det är tid att förlösa denna tjänst och dessa människor i Sverige!/Hans