måndag 16 februari 2015

Liv & lust




När vi går in för en uppgift med liv o lust så är vi verkligen "all in". Orden rymmer hängivenhet och en stor dos av glädje. Man kan t.ex kasta sig över en stickbeskrivning och åstadkomma en vacker tröja och verkligen gå in för det. Man behöver inte nödvändigtvis utbrista i glada tillrop hela tiden men själva stickandet är tillfredsställande o man nöjer sig inte förrän tröjan är klar.  Under veckan som gått har Gud talat mycket med mig om detta. Inte just stickning då men att vi går en säsong till mötes i församlingen som kommer att präglas av liv & lust.

I början av förra året var jag länge i Hes 37 och den kända texten om de förtorkade benens dal. Skeendet som beskrivs är intressant och väckte en del funderingar hos mig. Ska lite kort återge dem för att sedan komma till saken.
Det hela startar med att Hesekiel får tro för benen att komma till liv genom att Gud får ta ansvar för det v.3 sen handlar han på det. Han profeterar över benen vad Gud kommer att göra med dem. Jag tänker att vi har  gjort detta under en längre tid. Vi har talat, profeterat och predikat Sanningen över Guds folk och Han har fogat samman kroppen, Kristi kropp, som Han lovat. Men ännu är det inte färdigt..
   Hesekiel uppmanas att profetera till Anden att komma med liv till denna sammanfogade kropp som har alla senor och muskler på rätt plats. v..9 Kom du Ande så att de slagna får liv. Jag tror att vi gjorde detta under Lovsångens år 2014 i vår församling. Vi sjöng ut och bad och proklamerade BLÅS PÅ, helig Ande.Jag tror vi gjorde det på Guds inbjudan o Guds folk kom på fötter v.10
Nu är vi framme vid dagens tanke. Trots vad Gud gjort klagar folket i texten och hävdar att deras ben fortfarande är förtorkade, att hoppet är ute med dem - varför tror de det? Det är ju inte längre sant men folket såg sig som de en gång var fast de nu var fyllda av liv. (Ibland kan man anklaga entusiastiska kristna för att bara tänka positivt. Här har vi motsatsen, man tycks förblindad att se vad Gud gjort men det är sällan vi kommenterar det hos varann. Det är på något sätt mer accepterat. Nåväl, det var, som ni ser, en parantes)
Jag tror att Gud har uppmuntrat mig att lita på att vi är i en säsong där det slutliga skiftet från gamla tankemönster sker. Guds lovar  i v.14  " Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv och jag ska låta er få bo i ert land. Och ni ska inse att jag, Herren har sagt det, och att jag har gjort det" så löftet gäller Anden, liv och att få bo i landet dvs få se Guds löften uppfyllda! Och vi ska, som det står, inse vem som gör det - Gud.
När våra tankar hämtar näring ur en lögn (att jag är förtorkad och ofruktsam) istället för sanningen leder det till obeslutsamhet tror jag. Det händer liksom inget och bristen på beslutsamhet ( eller kalla det brist på tro) gör att vi förlorar handlingskraft och glädje. Det blir liksom ingen tröja stickad...Någon har formulerat det ungefär så att en tanke som inte bär något spår av hopp i sig, grundar sig på en lögn.Varför? För att Gud är alltid god, ingenting är omöjligt för honom och det Han gjort för oss är fullständigt breathtaking! Så kan vi pröva var vår tanke hämtar näring någonstans
Låt oss snabbt titta på Sara (1 Mos 18:12) och Maria (Luk.1:37) Sara log i smyg när hon hörde löftet om ett barn "När jag blivit gammal, ska jag då uppfyllas av åtrå?" (läs lust) Man anar år av besvikelser, synen på sig själv som ofruktsam och en rädsla för att hoppet faktiskt ska väckas igen. Maria i sin tur har också frågor men svarar självklart "Må det ske med mig som du har sagt". Visst är det skönt att frågor är tillåtna, eller hur? Nu är ju Gud är större än oss och Sara får vara med om undret oavsett vad hon tänkte men kanske vågar jag säga att Marias inställning är förutsättningen för ett nytt förbund, större än det gamla. Att församlingens hoppfulla JA till Guds löften är en förutsättning för att en ny säsong av Gud rike, ska bryta in. Ett Mariasätt att tänka som gör oss redo att säga : OK Gud, vi är "all in"! Vi är ett folk som visserligen var  döda men nu lever, som låg kringspridda men nu är hopfogade till en sann gemenskap där Du Gud blir förhärligad i och genom oss.



Jag ser fram emot detta skifte! Gud åstadkommer det, genom sin helige Ande, som väldigt tydligt kommer att röra vid oss. Utmaningen för oss blir att ta emot honom, att känna igen den inre maningen att lyssna till honom.Vi har ju ett år 2015 av bön & uppenbarelse. Det handlar snarare om att vara i bön än att " be böner". Att förundras över hans godhet och skönhet i tillbedjan när ingen ser än att "sjunga sånger" . Jag vet att Gud kommer att etablera Sanningen i oss, göra oss till älskade och älskande människor som lever liv fyllda av liv och lust, fast beslutna att göra Guds vilja. Gud kommer att handla i ditt liv med kraft under året. v 14 i Hesekiel 37 igen: "Ni ska inse att jag, Herren, har sagt det och att jag har gjort det, säger Herren"/Linus

söndag 8 februari 2015

För den här världens skull



Det har nu gått lite drygt en månad av 2015. I Lysekil har vi upplevt en spännande start på året med 24-7 bön, gudstjänster som präglats av en profetisk Ande och vi har sett många helanden. En första skörd och smak av vad som komma skall. Det känns som en ny dimension av Guds rike håller på att etablera sig ibland oss. Under böneveckan som startade året ritades det några profetiska bilder. Dessa bilder tror jag beskriver vad som håller på att ske just nu. 

Den första bilden är virvelvind som är på väg från öster in mot Lysekil och kyrkan. En kraftig storm kom in över Västsverige under januari och flera profetiska bilder om stark vind påminner om turbulens, förändring men också om en ny erfarenhet av Guds kraft. Vi har noterat en ny kraft i Andens vind och nu behöver vi bli ett med det Gud gör. En strof från en sång lyftes fram innan dagens mässa: ”With the wind at our backs and in the strength of the Lord we will rise on the wings of the dawn. We`re gonna take back all the enemy has stolen”. Just nu finns en inbjudan att stå upp och vara och handla I Guds härlighet – hans strålglans. ”Stå upp var ljus” Jes 60:1 och att föras in i det som han har bestämt av hans virvelvind! Att virvelvinden kommer från öster tror jag talar om en Jesusnärvaro som kommer möta nya människor. Det skulle inte förvåna mig om vi den närmaste tiden får höra om drömmar och uppenbarelser där människor möter Jesus. 

Den andra bilden är en bild av Jesus och hans kropp består av många små "kristusar" - många små människor som är smorda! Enheten och gemenskapen i Kristikropp förlöser den nya dimensionen av Guds rike vi anar. Enhet i vision, enhet i tron och enhet i bön öppnar för ett större mått av Guds närvaro. När vi underordnar oss Guds ord, tar emot det profetiska ordet och förenas i tron, i Kristus, finns inga gränser för vad Gud kan göra genom oss. Vi blir då inte längre ett hinder för Guds plan utan en del av den. Jag tror det håller på att ske ibland oss. Det skulle innebära att vi nu får se det Gud har talat om uppfyllas. 
Den tredje bilden är en bild av en duva, Guds Ande, som täcker jordklotet. Gud upprättar den apostoliska församlingen. Med det tror jag menas att församlingen återigen kommer att brinna för mission. Hon är utsänd med ett uppdrag! Församlingen sänds ut att förkunna evangeliet om Jesus här i Lysekil men också att på nytt sända ut missionärer i världen. Vi ser hur Gud lägger den kallelsen både på församlingen men också på enskilda. När vi hörsammar detta och ställer oss till förfogande så kommer ny kraft att förlösas. När Jesaja hörde Gud fråga ”Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” svarade profeten ”Här är jag, sänd mig!” Jes 6:8  När Gud på nytt sänder sin kyrka är det inte utan kraft och inte i ensamhet. ”Jag är med er” säger Jesus Matt 28:20 och ”När den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Apg 1:8 När församlingen blir missionell i sitt tänk och i sin identitet blir hon det Gud har utvalt henne för. Jag tror vi kommer att få se nya missions initiativ och nya områden som befrias för Guds rike. Lyssna till Anden! Ställ dig till förfogande! Ha din bas i den lokala församlingen! Gå på Herrens ord!


Vi har startat det här året med ett tilltal om att vi är i ett skeende av uppenbarelse och där Gud slipar den profetiska gåvan i församlingen. Det har uteslutande att göra med en fördjupad relation till Jesus och att Gud formar i oss en karaktär som mer återspeglar Jesus. Abraham var profet och han var Guds vän. Därför uppenbarade Gud sig för honom och talade om vad som höll på att hända. Ja Gud talade inte bara om den omedelbara framtiden utan om händelser långt bortom Abrahams horisont. Det som var alltför stort och märkligt för att Abraham skulle kunna ta in det. Ändå står det där och vi lever nu i det som Gud uppenbarade för honom för länge sedan. Jag upplever att det finns en inbjudan till en fördjupad relation med Jesus och att de som vill vara en det gud gör nu kan söka sig närmare honom. Dörren är öppen. Han väntar där på oss. Jesus kallar oss vänner och ju närmare vi lever honom och ju mer av våra liv han blir en del av desto mer uppenbarelse och ljus från Gud.  Bibeln talar om att vi skall bli välsignade i Abraham och då tänker jag att i det finns det en djupare inbjudan till vänskap med Gud. Abraham kände igen Gud,hans röst och hans närvaro och han ansträngde sig till det yttersta för att Gud skulle förbli kvar hos honom.  Abraham var ständigt beredd att tjäna Gud. Läs 1 Mos 18 och du kommer att se hur angelägen Abraham var och med vilken iver han höll fast vid Guds närvaro. All folk skall bli välsignade i honom och en av vägarna till denna välsignelse som Gud förlöser nu är att fördjupas i vänskapen med Herren. Det vinner respekt i andevärlden och det vinner respekt bland människor när vi blir igenkända som Guds vänner. Människor som Gud talar förtroligt med och som Gud anförtror sitt rike åt. Det handlar om att vara där han är och göra det han gör. Vi behöver inte vara kärnfysiker för att förstå vad det innebär. Det räcker med att ledas av Anden och läsa Guds Ord som det står och handla på det! 
En aspekt av Abrahamsberättelsen som Gud talat till mig om har att göra med tiondegivande. Abraham gav Melkisedek tionde av allt byte vid ett tillfälle, se 1 Mos 14:17ff. Jag tror att Gud har visat mig en dimension av det som händer nu genom den berättelsen. Det jag hör är att när 10% är regelbundna tillbedjare i Lysekil så har vågskålen tippat över. 10% och salthalten har nåtts för att bevara staden utan röta och sätta smak på tillvaron så att alla kan se Guds godhet. Det kommer att fylla våra gudstjänster och förvandla det andliga klimatet i staden fullständigt. För oss kan det bli något att sträcka oss mot och även om det känns omöjligt mänskligt sett så är det fullt möjligt för Gud.


Under våren kommer vi att tillbe med och försöka positionera oss i enlighet med lovsången "For the sake of the world"  i svensk översättning av Ellen Vingren och Jenny Wahlström. Det är en sång för denna tid!

"Jag lägger ner mitt liv - Jag ger upp kontroll 
ser aldrig tillbaks -Ger dig allt jag har 
Jag lever för din ära på vår jord

Den längtan som du ger - växer inom mig
en dag ska alla se och böja sig för dig
Jag lever för din ära på vår jord

För den här världens skull - brinn som en eld i mig
Tänd en låga så stark att alla kan se Dig 
För den här världens skull - brinn som en eld i mig 

Så varje hjärtan kan tro - och varje knä böja sig
Så varje röst ropar ut - Brinn som en eld i oss 
För endast du är vår kung - Vi bekänner dig Gud 
Du som är världens hopp - Brinn som en eld! / Hans