torsdag 31 december 2020

Ett miraklernas år

 Jag önskar er alla ett välsignat och gott nytt år 2021!

Inför det nya året vill jag dela vad något av det Gud har lagt på mitt hjärta och lite av vad jag ser i backspegeln men framför allt vad jag ser framåt.

Hemma har vi en julkrubba uppställd i hallen. Där finns stallet med Josef, Maria och Jesusbarnet. Där tillber kungarna och herdarna. I jämte stallet finns en mängd av djur från hela världen. De representerar hela skapelsen och djuren är uppställda efter sina arter och miljöer som de lever. Där finns nordens djur runt den vita landsbygdskyrkan och på en annan plats finns savannens djur runt vattenhålet. Jag har ett barnbarn som inte kan låta detta vara ifred. I energisk glädje har han rivit och lekt med det överallt och i ilska har han spritt krubbans alla djur och människor över hela huset. Tålmodigt har morfar gång på gång gått runt och samlat ihop alla figurer. Räddat dem undan hundarna och jag vet inte hur många gånger jag har ställt iordning det per dag och med lite extra noggrannhet på kvällen när den lille marodören har somnat. Det har inte varit med ilska och inte  med uppgivenhet utan på något


förunderligt sätt med glädje och med väldigt stor kärlek till barnbarnet. Jag har tänkt på detta som en bild av min och alla andra människors förmåga att stöka till det. Ibland är det entusiasmen och den goda viljan vi drivs av, andra gånger är det ilskan, mörkret och hämnden som får oss att skada, skingra och att härja på vårt sätt utan hänsyn varken till Gud eller andra. Eftersom Jesus visar oss bilden av Gud som en längtande, tålmodig och väntande Far, en Far som inte ger upp eller tröttnar, så blir detta julbestyr så talande. Gud har inte gett upp och när dagen går mot sitt slut och det är mer kaotiskt än någonsin överraskar han med att göra det som nytt igen.

Många har och många kommer att försöka analysera 2020 och mycket är uppenbart.  Gång på gång har Gud talat till mig och påmint mig om att han inte har förlorat kontrollen. Inte för ett ögonblick har han lämnat tronen eller vänt världen ryggen,  åt sitt eget öde. Det får till följd att jag tror att det är Gud som skakar världen. Inte så att Gud sänder det onda, men när ondskan har mognat och vår bortvändhet från Gud gått tillräckligt långt, så skördar vi frukten av det. Det är på något märkligt sätt för vår skull det skakar och Gud finns i dessa skakningar. När den förlorade sonen var i främmande land och hungersnöden förde honom till svinen var det nöden som fick blicken att klarna. Där och då kom han till sig själv och började den långa vägen hem.  Jag är övertygad om att det är detta som vi kan se början av under 2020. Många har hört hur den inre rösten säger att det är dags att vända hem och börjat ta steg i den riktningen. Det kommer många fler och det är detta som tiden är inne för.  Den stora återvandringen, hemkomsten. Jesus säger ”Säger ni inte: fyra månader till, sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten vitnat till skörd. Joh 4:35

Skakningarna går över hela jorden och skakar om varje del av vårt samhälle och vår kultur  är nödvändig för skörden. När vi inför advent hade 24-7 bön i Lysekils kyrka så var en profetisk handling i bönen att plantera lökar. Lökarna representerar Guds löften och de profetiska tilltalen till oss och till


kyrkan. Jag tror att många av dem är givna för denna tid och kommer att gå i uppfyllelse under det år som vi nu går in. Jag tror mig ha hört att detta är ett miraklernas år. Det som är fullständigt otänkbart och som ser omöjligt ut kommer att ske. När ängeln lämnar Abraham och Sara säger han att när han kommer tillbaka om ett år skall de ha en son.  Är detta ett löfte från Gud till församlingen? Abraham och Sara var till åren och de hade gett upp hoppet men när Gud talar så tror Abraham och Sara säger ”Ska jag få känna åtrå när jag är utsliten och min herre är gammal?” 1 Mos 18:12

Om vi känner igen Gud i detta så tror jag Gud kallar oss till att stå upp och på nytt med lust och frimodighet göra det som Gud kallat oss till. Det är alltid svårt att vara konkret men om det är ett miraklernas år vi går in i så låt oss vara med. Det är skördetid!


Skakningarna har gett många djupare rötter. Jag såg bild av en fjällbjörk i slutet av advent. Vetskapen att detta vindpinade låga träd står så stadigt för att miljön tvingat dem att skjuta djupa rötter, uppmuntrade mig. ”Välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet. Han är som ett träd planterat vid vatten som sträcker sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det oroas inte under torra år, och det slutar aldrig att bära frukt.” Jer 17:7f Därför finns det mycket att vara tacksam för också under ett år stor vedermöda. Svårigheterna är nödvändigt för det som skall komma.

Det för inte låta som att nu kommer skörd och välsignelse att göra allting enkelt. Jag tror tvärtom skörd och väckelse sker sida vid sida med fortsatta svårigheter, mycket motstånd och kamp. Är det något bibelns berättelser lär oss är det att når Gud handlar så väcker det också reaktion, förföljelse och splittring. (Jfr Luk 12:49ff) Vi är inte igenom skakningarna utan det kommer mera och ännu större. Det är som födslovärkar, säger Jesus och vi kommer att få se dem tätare och tätare tills Jesus kommer tillbaka. Det är just därför som vi nu inte skall dra oss undan  slumrande utan aktivt vaka och göra det Herren har satt oss att göra.

Jag läste en hashtagg idag #holdtheline och i den kände jag igen något från Herren som jag burit på en tid. I motstånd och kamp behöver vi stå tätt tillsammans och inte vika tillbaka. Vi behöver varandra mer än någonsin. Fienden vill skrämma oss på flykt men Gud kallar oss att kämpa för de gränser och det åkrar, skördeplatser som Guds Ord uppenbarat och gett oss. I Lysekil betyder Eleasar något särskilt. Han var en av Davids hjältar som ensam höll en kornåker när folket flydde och på den åkern besegrade han filistéerna. (1 Krön 11:12ff)  Håll linjerna, vik inte tillbaka och följ inte efter människor som överger Guds gränser! 

Ett miraklernas år kommer hjältedåd att ske i Herrens namn! Varje område som vi håller när motståndet kommer blir en strategisk plats, en borg, när genombrottet sker. Det blir ett Betlehem, ett brödhus, en kornbod som kommer att ge hela Guds folk bröd och kraft att dra vidare när Herren öppnar vägen fram.

tisdag 19 maj 2020

På spaning bortom horisonten


Efter att varit sjuk och isolerad under några veckor börjar jag så smått att ta mig tillbaka till det ”normala” livet. Så normalt det nu kan vara i dessa coronatider. En fråga som jag burit med mig under tiden och som jag har hört från många andra den senaste månaden är,  hur kommer landskapet att se ut bortom det vi nu kan se? Bortom corona? Det är många av oss anar är att det nya som Gud talat om under lång tid innebär också att det gamla är över. Efter en födelse kan man inte gå tillbaka till graviditetstiden utan man får leva i det nya. Alla av oss har tillfällen i livet där vi ser en klar skillnad mellan ett före och ett efter.  Ofta är det inte något negativt utan det har men historiens gång, med erfarenhet, växt och mognad att göra. ”Allt har sin tid” säger predikaren och kanske är det nu viktigt att veta vad vi skall bära med oss av det gamla in i det nya och vad vi måste släppa för att kunna gå vidare.
En kris kan ibland skärpa sinnena för oss. Många har vittnat om erfarenheten av att leva nära döden kan hjälpa oss att se vad som är viktigt och att ge riktning för framtiden, en hjälp att prioriterar rätt. En annan erfarenhet, när tillvaron skakas om, är att vi får hjälp att se vad som håller att bygga på, håller att hålla fast vid och vad som är otillförlitligt och förgängligt.
Vi kan inte veta säkert vad vi kommer att möta i ett nytt landskap. Men det är inte så att vi står helt oförberedda.  Jesus var väldigt angelägen att berätta för lärjungarna om den yttersta tiden och vad dem kunde förvänta sig att möta när historien sammanfattas och fullbordas. Ingen av hans efterföljare skulle behöva famla i blindo, fyllas av rädsla eller behöva tvivla på att Gud har kontroll. En viktig del i vår tro är att Jesus skall komma tillbaka. Innan dess så finns det händelser och passager som skapelsen, mänskligheten och kyrkan måste vara med om och gå igenom innan tiden är inne.  Jag tror att vi nu går igenom en sådan passage. 

Frågan är vad vi kommer att möta bortom det vi nu ser?
Det jag tror Gud visar mig är inget nytt men i perspektivet av vad som hänt hitintills 2020 så får de profetiska orden nytt ljus, djup och perspektiv.
I en födelseprocess finns det smärta och sammandragningar som får barnet att röra sig framåt och utåt.  Vår uppgift är främst att koncentrera oss på det liv som föds fram men vi behöver också vara medvetna om vissa skeenden och processer som Jesus talar om. En del av dem kan komma på plats mycket snabbt när vi går igenom kriser som vi gör nu. Exceptionella situationer får lätt exceptionella lösningar. 

Vi får säkert anledning at komma tillbaka till det längre fram men jag tror det är fyra saker som vi behöver vara uppmärksamma på nu. 1. Centralisering av makt. 2. Kontroll av människor  3. En ny världsreligion  4. Motsåndet mor Israel.

Är det nu så att en världsregering kan träda fram på scenen för att rädda ekonomi och hälsa? Blir en av lösningarna i den ekonomisk kris vi nu möter en gemensam valuta och gemensamma digitala betalningssystem där kontanter är bortrationaliserade? Gör den ekonomiska situationen i världen att människor kommer att ge upp mycket av det som varit viktigt för att få hjulen att börja rulla igen? Kan demokratiska institutioner ge upp sitt inflytande? Är politiker och makthavare beredda att ge upp nationellt självstyre och överlämna makt och inflytande till dem som kan lova att allt kan fortsätta som tidigare? Den som har urskiljning kommer att se hur det nu bereds plats för en stark centralmakt med instrument att styra världen.  

En del i detta är övervakning och kontroll av människor. Där människors integritet inte kommer att ha något utrymme i jämförelse med de högre syften som kontrollen av människor kommer att ha. Oavsett om syftet kommer vara att stoppa smittspridning, klimatförändringen, terrorism, annan brottslighet eller att hitta och isolera de som inte tillhör det acceptabla så kommer det att motivera kartläggning och övervakning. Ingen av oss vet hur långt det kan gå eller hur snabbt. Tekniken finns på plats och kunskapen om varje medborgares vanor, tankar, tro och hemligheter är redan tillgänglig för den som vill kontrollera och manipulera. Jämför bara diskussionerna om främmande makts påverkan under de senaste stora valen i världen eller insikten om hur fake news styr oss. För att inte tala om hur marknadskrafterna exakt vet vad vi tittat på, på nätet, vad vi handlat eller vilken information vi sökt efter.

Det kommer att behövas en andlig sanktion och ett religiöst tänkande som legitimerar det som den världsliga makten gör. Vägen till en gemensam världsreligion och en gemensam ideologi kommer att gå snabbt. Grunderna har lagts och ideologiskt har det under lång tid arbetats för en förståelse om att alla vägar bär till Gud. Att alla religioner har samma mål. Gemensam bön och gemensam gudstjänst över religionsgränserna kommer att föras fram som viktiga pelare i den nya tiden och jag tror att ett gemensamt språk som förenar är en strategisk viktig ingrediens. Detta språk kommer att drivas från många institutioner i samhället och de som avviker kommer att tystas. Jesus talar om denna utveckling och han har uppenbarat dessa aspekter av den yttersta tidens skeende i sitt ord. 
Slaget kommer till slut att stå i det allra heligaste. Att provocera och profanera det heliga kommer att vara det yttersta tecknet.  Det kommer att ske att förödelsens styggelse står på helig mark. (Matt 24:15ff) Det här är ju inget nytt men när skeendet väl är satt i rörelse kan det komma att gå mycket fort och för den stora majoriteten också ses som helt självklart och naturligt. Många är de falska profeter som kommer att ge detta sitt bifall kommer att finnas bland Guds folk. Har inte detta redan är satts i rörelse?

Det fjärde tecknet är Israel och hatet mot Israel som kommer att vara ett gemensamt drag. Jag ser idag en större iver från många kyrkliga företrädare att fördöma Israel än att t.ex. stå upp för den förföljda kyrkan i världen. En politiserad kyrka finner kraft, andliga band till olika ideologier och makthavare i sitt motstånd mor Israel. Det finns en politisk och en andlig agenda som vi måste vara väldigt uppmärksamma på och som kommer att fortätta dominera massmedia och kultur inte bara i Sverige.  Kampen kommer att stå kring Jerusalem och Israel.
Jag nämner detta därför att jag anar att de kommer att ske stora och omvälvande förändringar i närtid som gör att vi kommer att förstå Jesus tal om den yttersta tiden och uppenbarelsebokens profetior på ett mycket mer konkret sätt när de nu går mot sin fullbordan.

”På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren” Matt 24:33

Det jag ville komma till och som har upptagit mina tankar den sista tiden är vad detta får för konsekvenser för kyrkan. Hur kommer landskapet att se ut bortom horisonten?  Att Gud renar, utrustar och kläder sin brud för bröllopet är tydligt. Ju närmare lammets bröllop vi kommer desto verkligare, viktigare och mer genomgripande upplever vi Guds handlande.

Men jag tror att han kommer att möta oss nu som Segraren. Mitt i all turbulens, motstånd och kris, Segerfursten. Den stora väckelsen som vi hört om, bett om och kanske längtat efter kommer nu att ske. Det står klart att det inte är  våra kyrkliga strategier , verksamhet och program som kommer att vara avgörande utan ”Guds Ande”. Jag tror att vi kommer att få en helt ny erfarenhet av den förhärligade Kristus och över världen kommer människor att möta honom och förstå vem han är. Jag tror att det som vi har hört om, från andra delar av världen, att människor av andra religioner mött Jesus i drömmar och i vaket tillstånd och genom hans person, ord och gärningar kommit till en levande tro. Detta kommer att ske över hela världen. Det är när vi får erfarenhet av den förhärligade Kristus som Anden kommer att frigöra församlingen på ett sätt vi inte kunnat drömma om. 

Profettjänsten har upprättats. Den apostoliska tjänsten finns på plats. Lärarna och herdarna finns där och nu är det tid för evangelisttjänsten. Inflytandet som stadionkampanjer, tältmötet, friluftsmöten kommer att ha  tror jag blir mycket begränsat, men när evangelisttjänsten utrustar Guds församling att som helhet tjäna i den helige Andes kraft i vardagen sker den stora förändringen. Då kommer den eld som Herren talat om att sprida sig som skogsbränder världen över. Det kommer inte att gå att släcka dem. Det kommer att gå fort att 10% av Sveriges befolkning kommer att bli andefyllda, hängivna, Jesustroende människor. Hur skall detta ske? Anden kommer på nytt att förändra atmosfären också över vårt land. Förändringen har redan börjat men snart kommer människor att hungra och törsta efter Gud på ett sådant sätt att den som har smakat lite av honom kan ge det lilla dem har och släcka törsten hos dem många. 

Det andra som jag ser att Herren har förberett, men som vi ännu inte har fått se fullt ut än, är hur Guds Ande kommer att förlösa gudomlig kreativitet. Tillbedjan, gemenskaper och församlingsliv kommer att sprudla av kreativitet. Detta kommer att förnya och förlösa inte i första hand våra gudstjänster och församlingsverksamheter utan vårt samhälle. Vi kommer att få se människor med Danielstid som kommer nu. När män och kvinnor bemödar sig om att i en främmande kultur, i en ogudaktig omgivning, följa Herren och med hängivet hjärta väljer att inte kompromissa med världen, så kommer världen få se att Guds Ande bor i dem. Det kommer att ge motstånd, förföljelse men också respekt och position därför att Gud ger sina lösningar genom sina tjänare. Vill vi få en djupare insikt i denna del av skeendet skall vi fördjupa oss i Daniels bok. Det börjar för församlingen i gudstjänst och tillbedjan men fullbordas när vi i  tjänst för Gud ger oss för världen.

Under mina dagar i coronaisolering har längtan efter församling och gemenskap fått en ytterligare dimension. Gud skapade människan till gemenskap, gemenskap med varandra och gemenskap i tillbedjan och umgänge med Gud. Vikten av att vara tillsammans och att dela livet kommer att bli än viktigare. Hur kommer församlingen att se ut när vi samlas kring Jesus, Segerfursten och lägger ner våra egna agendor? 
Samtidigt som världen vill ha fullständig kontroll över människor så kommer Jesus lärjungar att lägga ner sina liv i tillbedjan och enhet inför Jesus. Vad händer med bönen och kraften i bön när detta sker? Vad är det vi kommer att få se när vi tillber Jesus i enhet med ett hjärta och en själ? Kanske är gemenskap det avgörande för framtiden.

När Israel vände tillbaka till Herren, omvände sig från avgudarna och fädernas missgärningar flödade välsignelserna över landet. Vi kommer att få uppleva glädjen över att  vara ett folk som består av gamla och unga, kvinnor och män som inte i splittring och kamp kämpar mot varandra utan som underordnar oss och tillber honom som är huvudet för kroppen, Jesus Kristus. Tänk om det bortom det vi nu ser finns en gemenskap och enhet av ett helt annat slag än vi hitentills smakat. 

Till sist avslutas bibeln med följande ord ”Han som betygar detta säger: ’Ja, jag kommer snart’. Amen, kom Herre Jesus! Herren Jesus nåd vare med er alla” Upp 22:20f /Hans

söndag 5 april 2020

Stilla veckan 2020




Palmsöndagen inleder stilla veckan. Jesus rider in i Jerusalem och hyllas av massorna som kung, den utlovade messias. De som följer Jesus ger idag honom sin hyllning men de skall alla överge honom och fyllas av rädsla, sorg och uppgivenhet. Vi som kan berättelsen och firat stilla veckan många gånger vet att det är mörka krafter i rörelse och som smider sina planer än så länge i det fördolda. Veckan kommer att avslöja de oheliga allianserna och människornas flyktighet. 
Varje år slås vi av hur ena dagens jubel och förtröstan nästa dag kan innebär hån och hat. Jag kan känna igen det i vår speciella tid hur människors beundran, förtroende och stöd kan ändras över natten. När rädslan får makt över oss så öppnar vi oss för krafter som kan få oanade konsekvenser och följder som är högst oönskade.

Mitt i all turbulens finns det en som har fullständig kontroll och som inte styrs vare sig av smicker eller hot. Jesus vet var han kommer ifrån och han vet vart han är på väg. Åsnorna på palmsöndagen hade profeten talat om femhundra år tidigare och det lidande som väntar Jesus under veckan hade Jesaja uppenbarat sjuhundra före Jesus. Herrens lidande tjänare, den övergivne och föraktade skulle bringa läkedom till de sjuka, befria den skuldtyngde och förlösa frid över den mänsklighet som är slavar under fruktan.  (Jes 53) Men Jesus förankring i historien och ordet stannar inte hos profeterna under kungatiden utan går tillbaka till begynnelsen och mänsklighetens barndom. Den uråldriga kampen mellan människan och ondskan har sitt ursprung redan i Edens lustgård. Herren fällde domen över ormen ”Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” (1Mos 3:15) 


Jesus vet vad han gör och han vet vad han skall hålla fast vid. Han vet vad som inte skall skakas och inte förgås. Guds Ord! Så blir stilla veckan en fullbordan steg för steg för alla de löften som profeterna har burit fram och det är det som vi får hålla fast vid den vecka som är väldigt speciell.

Aldrig tidigare har församlingen varit utestängd från att fira påsk i Lysekils kyrka men i år är det nödvändigt på grund av coronakrisen. Men så länge vi vet var vi kommer ifrån och vart vi är på väg behver vi inte förtvivla. Om vi känner de löften som Jesus har fullbordat den första påsken, så får vi ändå ta emot Guds gåvor och får del i hans seger.

Under veckan som gått när osäkerheten har varit stor kring vad som händer i vård värld och här i Sverige så har jag blivit påmind om Jona. Jesus säger själv att det tecknet han skall ge är ”Jonatecknet”. Profeten som var tre dagar i valfiskens buk och som i mörkret, ”i graven”, blev räddad till att fullfölja det uppdrag Gud gett honom. Han skulle predika för Nineves invånare och resultatet blev att staden omvände sig och blev räddad. Nu när vi går igenom en svår tid så ligger det en kallelse att få predika evangelium för vårt folk och jag tror att Gud har lagt i mitt hjärta ett löfte. Det är som jag ser i Jonaberättelsen en bild av vad som kommer att ske post-corona i vårt land. Det väntar en väldig skörd och en fullbordan av de många profetiska löften kyrkan har fått under lång tid i vårt land. Det är som om vi kan börja se det spira och snart är det i fullgånget och redo för skörd. 

Vi får denna vecka följa Jesus steg för steg och försöka förstå vad han säger till oss. Det är några händelser som vi får särskilt stanna vid och som bär ett budskap till församlingen i år.

1.  Imorgon kommer Jesus att rensa templet och proklamera det som ett bönehus för alla folk. Väckelsen börjar med Guds folk och när vi nu måste avstå från allt vi brukar företa oss i församlingen så tror jag det finns en kallelse till till enkelhet och beroende av Gud. Jesus visar på en bönegemenskap med fantastiska löften kring bönen. Vi får bli en församling som vet sig i allt vara beroende av Gud och förlita sig på hans godhet och omsorg. Jag tänker på vittnesbördet om trons hjältar i slutet på Hebreerbrevets tolfte kapitel ”Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, stängde lejonens gap, släckte rasande eld och undkom svärdets egg. De var svaga men fick kraft, de blev starka i strid och drev främmande härar på flykten” I det bönens hus som Jesus har fått rensa svarar Gud på folkets böner.

2.      2.   Oljekruset som kvinnan bryter över Jesus huvud i mitten av veckan, visar på  ett enormt slöseri av kärlek och profetiskt mod och pekar på den tillbedjan, den intimitet som församlingen i den kommande tiden får ha till Jesus. Lovsångsväckelsen som gått över världen kommer att bli mer på allvar och föra församlingen chockerande när Jesus. Innan den slutgiltiga sammandrabbningen och världens förlossning vid hans återkomst kommer en passionerad församling vara helt i hänförelse över brudgummen. Församlingen kommer inte att kunna sluta lovsjunga och Faders blick kommer att vila över församlingen som utgjuter sitt dyrbara, sin själ för Jesus och i den hänförelsen gjuter Herren sin kraft. Tillbedjan och Andens utgjutande kommer att följas åt och fylla inte bara bönens hus med doften utan bli ett vittnesbörd för hela världen.

3.    3.  Det tredje jag har blivit påmind om är blodet. Jesus dyrbara blod som utgjuts och som är offerlammets blod. Blodet som ströks på dörrposterna i Egypten och som fick fördärvaren att gå förbi förebådar Jesu blod. Hans blod som gjuts för att vi inte skall falla i fördärvarens händer utan i Guds har denna påsk flera dimensioner. Jag tror det har med den farsot som drar över världen och som Jesus blod sätter en gräns för. Inte så att vi kristna skulle vara fria från att drabbas utan när vi tecknats med lammets blod är vi inte utlämnade till döden utan till livet i Gud. ”I all deras nöd var ingen verklig nöd” (Jes 63:9) Men jag tror också att påsken kan bli stunden då farsoten förlorar sitt grepp om vår värld. Det finns en andlig dimension som har med Exodus, uttåget,  att göra. För att gå in i det nya öppnar Gud mirakulöst en väg genom havet. Blodet beskyddade folket så att de släpptes och när Farao kom tillbaka och hade stängt in folket mot Röda havet så kom en fullständig seger och en ny tid började för folket. Blodet renar oss från all synd. Genom hans sår är vi helade och blodsoffret får förlåten i templet att brista i templet och vägen till Gud är öppen. Bokstavligt kommer vi kanske att gå från död till liv denna påsk.

      Det kommer att bli en väldigt speciell påsk i år och denna stilla vecka helt annorlunda jämfört med tidigare vi upplevt. För många kommer isolering och utanförskap göra att vi kan ana Jesus väg på ett nytt sätt. Slutet på fastan blir en avsaknad av den gemenskap och den närhet till vännerna i församlingen som vi ofta tar för givet. Inte för ett ögonblick är vi övergivna och Gud verkar i allt det som sker. Därför finns det en inbjudan inbjudan till var och en av oss.


      Vandra med Jesus! Håll dig nära honom! Fäst dina ögon på honom!  /Hans

onsdag 5 februari 2020

Triumftåg


”Jag skall leda dem där de går bedjande fram” Jer 31:9

Vi är mitt inne i ett bönens år för Sverige.  Det går under namnet Sverige 365 och du kan läsa mer om det på hemsidan www.sverige365.nu. Det bes över hela landet och Guds Ande har påmint oss om att detta är en del av den väckelse som vi ser börjar visa sig. Varje väckelse startar i omvändelse och bön och den börjar med Guds hus. I Lysekil håller vi en kurs om strategisk bön vid tre tillfällen detta läsår och vi avslutade den andra sessionen i söndags. Det var märkliga och mäktiga dagar, onsdag till söndag, då 70 talet deltagare lyssnade, sökte Gud, tillbad och betjänade varandra med fokus på landet. Jag skulle här vilja dela något av de som vi upplevde att Gud talade till oss om.

Vi avslutade i söndags med en triumfprocession i mässan. Vi gjorde det som en profetisk handling och som en överlåtelse till det som Gud gör nu. ”Vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft genom oss överallt.”  2Kor 2:14  Det finns en marschorder för Guds folk och en inbjudan att följa med i detta segertåg. Ordet är en stark påminnelse om att det inte finns några krafter eller makter i tillvaron som inte är underordnade Kristus.  Vi kan också se att det också händer något andligt när kyrkan lämnar sin försagdhet och träder fram i ljuset med en klar bekännelse. Det är en tydlig markering att kyrkan är ”jordens salt och världens ljus”. Kyrkan sätter smak och färg på omgivningen och tar sin plats vilket innebär att denna världens makter skakar. En kyrka i Kristi efterföljd kan inte stoppas.

I triumfprocessionen bar vi in föremål som Gud påmint om är avgörande för skeendet idag. Dessa föremål lades på altaret som en gåva, ett offer och vi som var med överlät oss till Guds plan.  Innan jag presenterar föremålen så är det två delar som omgärdade processionen och som är viktiga. Det första är syndabekännelsen, omvändelsen. Processionen ar en riktning som riktar oss bort från oss själva och mot Kristus. Det är hans godhet och nåd som vi söker och i ödmjukhet lyfter vi blicken och fäster den på Jesus. Det andra är tonen som kommer i processionen, i församlingen. En himmelsk ton som är förankrad i folkdjupet. Någon såg en kväll änglar dansa i folkdräkt och när den bilden delades tog lovsången en helt ny vändning. Folkton, dans och kulning fick de samlade att dras in i Guds virvlande rörelse och Guds närvaro blev mycket stark. ”Sångens tid har kommit” proklamerades och i sången uppenbarelsens tid. Där är en tid av förvandling och en tid då församlingen kalibreras mot Guds Ord, tankar och planer. Det finns en sång som landar vid havet, sjöarna, skogarna och fjällen. En himmelsk sång som skapar nytt och återupprättar. En sång som får hela skapelsen, den synliga och osynliga, att vibrera och som förhärligar Jesus på vårt språk och våra dialekter. Inte minst på vårt tonspråk! Det finns sånger att skriva nu och sånger som skall sjungas!

Två baner bars i fanborgen under processionen. Det var baneret med ”Herren vår seger” vilket talar sitt tydliga språk och baneret med ”Herren vår läkare”.  Dessa förbundsnamn bär kyrkan med sig idag och de manar till uthållighet, ger frimodighet och hopp.

Det var fyra föremål som bars med i segertåger. Det var en tavla med unionssymbol på. Enheten mellan enskilda, församlingar och samfund är helt avgörande. Vi fick under dagarna höra om vad som hände i Herrnhut 1727 och hur enhet och bön föder en missionsrörelse som förändrade både kyrkan och världen. Enhet är en kamp som bara kan vinnas genom ansträngning och överlåtelse. Kallar Gud oss att gå ut så behöver enheten finnas där så att inte fienden får härja fritt ibland oss.
”För där det finns avund och rivalitet, där finns det också oordning och all slags ondska.” Jak 3:16 En andlig enhet, inte utifrån en mänsklig agenda utan från Guds. Genom unionssymbolen överlåter vi oss till varandra och till enheten i Kristus

Det andra föremålet var en stor bibeln. Kraften i Guds ord och sanningen i Guds ord är avgörande för det som nu sker. Den som hör och gör, säger Jesus bygger på det som står fast när allting skakar. Att överlåta sig till Guds Ord handlar inte bara om lydnad utan också om att läsa, äta ordet. I ordet finns uppenbarelse och sanning och utan bibeln går människan i vilse i mörker. Den yttersta tidens församling lever av Guds Ord och i triumftåget läggs allt som trotsigt reser sig emot Ordet ner och underordnar sig.

Det för mig fram till det tredje föremålet som var en ledarstav från våra vänner massajerna. Gud påminde oss om sina ordningar och vikten av att underordna oss det Gud har befallt. Upprorets ande tillhör fienden medan Jesus i allt underordnade sig Gud, ödmjukade sig och var lydig. (Jfr Fil 2) Att bära fram sig själv som ett levande offer och ge sig till Guds vilja är en del av den hängivenhet som Anden vill väcka i församlingen. Det är också när vi lever i Guds ordningar i samhälle, församling, familj och yrkesliv som vi kan ta emot och vara bärare av Guds kraft.

Till sist bar vi fram en brudkrona. En bild för kyrkan som gör sig i ordning för lammets bröllop. Renhet och vilja att göra sig redo för Jesus återkomst ger församlingen urskiljning att prioritera och gör henne tydlig i kontrast mot övriga samhälle.
Dessa föremål symboliserar viktiga aspekter av både väckelse men framförallt av sluttidens församling. Alla av oss kände en stark bävan inför allvaret i det som Gud gör nu samtidigt som det finns en sådan stor längtan och stark glädje över att få var i Guds närvaro och en del i det han gör idag. Triumftåg, segertåg och brudtåg olika synsätt på samma företeelse som ger en doft av kunskap varhelst församlingen reser sig och följer med. En doft av himlen och Kungen som kommer./Hans

måndag 4 mars 2019

Tempelkällan


Tiden är inne. Under början av det här året har orden kommit tillbaka gång på gång – Tiden är inne! Vi har här i Lysekil levt i en stark gudsnärvaro från början på 2019. Många profetiska tilltal har kommit till oss och till landet, men i denna ström av uppenbarelser är det ibland lite svårt att sovra. Det behöver gå lite tid, man behöver få lite perspektiv för att kunna urskilja och då händer det som jag tror händer nu att vi kan hitta mönster i tilltalen. Även om bilderna är olika så kan man säga som Josef när han tolkar Faraos drömmar, budskapet är ett och detsamma. 
Jag tror att när Guds närvaro blir stark och tydlig så förlöses gåvor, riktning och skeenden över människor och oss som församling. Kanske är det också idag som med Israel under ökentiden att när Guds närvaro ger riktning och kraft så reagerar fienden våldsamt. Antingen med illvillig list eller samlar sina resurser och går till överraskande anfall för att inte gå under. I bibeln så betecknar uttrycket ”när tiden var inne” en ny fas i historien kopplat till ett Guds ingripande. Vi märker då också att samtidigt som Gud griper in blir fienden aktiv. När Jesus skall börja sin tjänst efter dopet i Jordan så är öken och mötet med djävulen det första som sker. Förvirring, frestelse, tvivel släpps lös men Jesus går stärkt ur striden, fylld av Andens kraft. Tiden är inne!

Den profetiska bild jag vill dela här i Navigera är hämtad från Hesekiel 47. I olika former har bilden kommit till oss av tempelkällan som rinner fram under tröskeln på Guds hus. Jag tror den är för Lysekils församling men jag tror också att den gäller vårt land och jag skulle vilja dela några tankar kring vad Gud säger till församlingen utifrån Hes 47. Jag vill bara säga att jag tror att denna text kommer att uppfyllas konkret i historien i Jerusalem och Döda havet och jag tror också att det både har med denna världen och den tillkommande att göra. (Jfr Upp 22) Men det jag har sett är att nu börjar vattnet rinna fram från de platser där Guds närvaro uppenbaras. Ett profetiskt tecken på att vi börjar närma oss slutskedet på historien och som har att göra med att Guds ord och löfte skall fullbordas.

1. Källan, som står för den helige Anden och Andens verk, kommer från Guds hus. Platsen för Guds närvaro. Den rinner fram där människor tillber i ande och sanning. Den rinner fram på en helig plats. Jag upplever att det finns en stark inbjudan nu att helga sig och att inse att vi kristna är heliga – avskilda för Gud. Med Jesus som förebild behöver vi börja se på oss som församling med nya ögon. Jesus återspeglade i ord och gärning Fadern och hans vilja i världen. Han var ingen annan stans än där Gud ville, ”ledd av Anden…” står det och han gjorde Faderns gärningar för att Anden var med honom. Han talade bara i enlighet med Guds Ord, vad han hörde från Fadern. Detta sammantaget innebar att Guds närvaro ledde honom, var i honom och verkade genom honom. Jesus var helt avskild för Gud.  ”Inte som jag vill utan som du vill” var hans hållning i allt. Det innebär att vi behöver förhålla oss till Guds närvaro, till den helige som är centrum både i församlingens gudstjänster och i vår tjänst bland människor, utanför Guds hus.  När vi ser detta, nästan som Jesajas syn, så förstår vi att det viktigaste vi kan göra är att tillbe.(Jes 6) Anden säger ”Sångens tid har kommit” (HV 2:12). Tillbe Gud hängivet, outtröttligt med allt du är och har. Tillbe Gud i ande, med din kropp av hela ditt hjärta. Guds folk är Närvarons folk och inbjudan är ”Follow the presence”- Följ Guds närvaro! Det finns något avgörande i Mose samtal med Herren ”Om din närvaro inte går med oss ska du inte alls låta oss dra upp härifrån.” (2 Mos 33:14) Likt folket i öknen och Jesaja i sin kallelsevision så behöver vi omvända oss, rena oss och bemöda oss att vara rätt i tillbedjan. Det är bara genom Jesus som vi kan leva i Guds närvaro. Är vi som församlingen medvetna om det? Är vi redo för det? Tiden är inne där Gud låter sin närvaro komma på ett nytt sätt och det är bara början av ett profetiskt skeende och det kommer att bli tydligt vilka människor och församlingar som tar emot det. Antingen ser vi, tar emot och agera utifrån Guds närvaro eller så gör vi det ensamma, i egen kraft och efter vår vilja. Frukten av det valet blir uppenbart för många.

2.  Det andra som Gud påminner mig om är att vi steg för steg får följa med i det Gud låter strömma fram. Så mycket som han ger idag får vi också ta emot och gå in i. Förakta inte den ringa begynnelsen utan ta emot varje gåva av Gud. Följ det han gör och ta steg ut när Gud nu mäter upp mer. Rörelsen är utåt och ju längre floden får strömma desto djupare blir vattnet. Det finns en profetisk smörjelse som Gud låter komma över vårt hjärtas ögon så att vi ser. Det innebär att det kommer mera och det kommer att gå fort. Riktningen är alltså ut, utanför templet, utanför murarna och vidare. Jag tror att de som är ivriga och följer strömmens riktning utåt också kommer att vara de som är i det starkaste flödet från Gud. När tiden nu är inne är det inte längre någon lång startsträcka utan successivt kommer vi att få se att Gud leder ut på djupare vatten. Det gäller att gå med från början och att vara följsam. Sådant här vatten står i bibeln för Anden men också för liv, fruktsamhet och välsignelse. Det utgår från Gud och skall nå de mest avlägsna platserna.


3. Tiden är inne då döda havet skall bli förvandlat till ett fiskeläger. I bilden av sluttidens stora fiskafänge, där massfångst skall bärgas, så kommer Gud att ge liv på de mest sterila och döda platser. Platser där ingen har haft hopp om fångst. Det ger hopp till oss som församling som lever i bygder där aldrig väckelser dragit fram och det stärker vår tro som lever i det mest sekulariserade landet i världen. Gud skall ge liv och han skall ge fångst och nu får vi följa med strömmen till de andligt sett mörkaste platserna. Det är tid för de som är längst bort att hitta hem. Jag tror att bilden av den dubbla strömmen också talar om en helt ny auktoritet och kraft för församlingen. Vi får tala liv till det som är dött och frihet till det som är fånget.  En annan sak är att innan strömmen når döda havet så är det så djupt att man bara kan simma i den. Helt omsluten av Gud och helt beroende av Anden. 


4.       Det sista jag vill dela nu innan fastan börjar på onsdag är att jag tror att vi skall uthålligt be om helande under fastan i år. Det står att på båda sidorna om floden skall träd växa upp. Trädens blad skall inte vissna och frukterna inte ta slut och löven skall tjäna till läkedom. (Hes 47:12) På korsets träd tar Jesus inte bara på sig vår synd, utan han bär också vår smärta och sjukdom. Där framme på Golgata, på långfredagen, på korset finns helande för våra sjukdomar i Jesus sår (Jes 53) I den ström som bryter fram är läkedom en av de stora gåvorna. I Lysekils kyrka kommer vi att lyfta fram ett stort kors på Askonsdagen och där får vi under fastan be om läkedom. Flera bilder som kommit till församling har lokaliserat altaret och koret som den plats där strömmen rinner fram. Därför vill vi placera korset i koret som en profetisk handling och som ett tecken och respons på bilden från Hes 47. Jag tror att vi kommer att få se mer och mer förlösas, helas och få liv ju längre fram i fastan vi kommer. Stå gärna med oss i bön nu veckorna fram till påsk och låt oss be att en ström av läkedom skall föras ut från Guds hus och nå hela staden./Hans

torsdag 18 oktober 2018

Korsdrag




Ibland talar vi om att det i en speciell tid eller i en särskild situation finns ett öppet fönster. Då menar vi att det är ett tillfälle som på något sätt är unikt. Under sommar och höst har Gud talat om en sådan tid och att den tiden är nu. Vi har haft en öppen dörr stående i kyrkan som ett profetiskt tecken och när vi hade församlingsläger så fick vi inbjudan att gå igenom denna dörr som en symbolhandling att vi vill vara med i det nya som Gud gör. Tilltalet från Herren har varit att det öppnar sig ett nytt landskap, att det finns mer, oändligt mycket mer för oss om vi låter Herren fatta oss vid handen och föra oss in det han nu öppnar.

Perspektivet tror jag är viktigt att känna igen. Det är något nytt som sker nu och som vi inte kan greppa vidden av eller ha kontroll över. När man öppnar en dörr eller ett fönster så känner man av det. Det drar och man kan se detta genom att gardiner, blommor eller annat rör sig i draget. Vi känner det i vår kropp och med åldern kan man bli än känsligare för drag. Herren har ställt ett fönster, en dörr på glänt och vi märker av det. Vi känner det. 

Herren leder oss ut i ödemarken och genom Röda havet för att vi skall fira gudstjänst. Det är berättelsen vi har med oss för 2018. Det är ett landskap där vägarna saknas och där vi blir helt beroende av Guds ledning men också av Guds försörjning och Guds kraft. Det ligger i bilden att vägen tillbaka är för alltid stängd och det finns bara en väg och det är framåt.
Om tilltalet för i år handlar om att gå igenom Röda havet så handlar hösten om att komma upp på andra sida där det nya landskapet breder ut sig. 2 Mos 14 har vi talat om under våren men när det nya börjar är det två saker som sker inledningsvis. (2 Mos 15) Det första är att Mose och hela Israels folk sjunger lovsång till Herren. Man kan höra jublet och kraften i den sången. Fienden ligger begravd och som genom ett mirakel har Gud räddat dem. Lovsången är tonen och kulturen i det nya landskapet, i den nya gudstjänsten. Genom lovsången etableras Guds seger i folkets medvetande och är också plattformen för att fira gudstjänst, att vara i Guds närvaro. Det är Guds närvaro som folket nu till 100% är beroende av och därför behöver folket hela tiden tillbe på helig mark och ha sin uppmärksamhet på Guds närvaro. I hans närvaro ser och hör folket Gud kommunicera och utifrån den närvaron ger Gud folket synliga tecken på närvaron. Eldstoden och molnstoden hade ju lett dem  men nu när tabernaklet utformas, ämbetet och offerkulten gestaltas blir det som om närvaron tar sig många konkreta uttryck, blir kött och blod bland folket. För oss i Lysekil så handlar det öppna fönstret om att himlen är öppen och att lovsången nu bereder plats för Guds närvaro bland hans folk.

Det andra som händer när folket kommer igenom Röda havet är att ”profetissan Mirjam” leder kvinnorna i musik och dans. Den profetiska kreativiteten tillsammans med tillbedjan leder folket in i det nya. Där Guds Ande är där är frihet, skriver aposteln. Det innebär att gåvor och talanger som ligger i oss människor kommer fram och tar sig uttryck., ger avtryck. Dessa gåvor, i all sin mångfald, förhärligar Gud, hjälper folket att dras in i ett gudsskeende, skapar en förmåga till följsamhet och gör Gud tydligare. Så att vi liksom ser den osynlige. Denna kreativitet har med hantverksskicklighet, formgivning, skrivande, administration, musik, rytm, ledarskap m.m. att göra. Den berör livets alla områden och förlöser gudomligt perspektiv på stora och små situationer.  Mirjam går före och ”alla kvinnorna följde henne”. Gud reser upp människor som Mirjam att gå före och som p.g.a. att Gud har talat och initierat det får andra att följa efter. De förlöser kreativitet, hänförelse och tillbedjan hos andra som dras med och följer in i det nya. Jag tror att  Gud påminner oss om att det finns något konkret med tamburin och dans nu. I vår församling har vi tillverkat en trumbur. Det har tagit tid och som vanligt har vi inte köpt ett färdigt koncept eller valt den enkla vägen. Men nu står den sedan terminsstarten på plats och har börjat användas. Jag tror det finns en andlig rytm för det som nu sker. Ett profetiskt trummande som får folket att gå i takt men som också kallar folket till samling och handling. Denna rytm förenar himmel och jord och med risk att bli lite överandlig så tror jag att den har med den himmelska härskaran att göra. Om det inte är vi som skall strida utan Gud och det är inte vi som skall hitta vägen utan följa och inte vi som skall skaffa försörjning utan Gud så finns det en marschorder också för den himmelska härskaran. När vi läser om att Jakob förbereder sig för mötet med Esau står det att han mötte Guds änglar. Han kallade platsen Mahanajim. Det betyder ”två skaror”. Jag tror att det förflutna hinner upp oss och det vi har flytt ifrån behöver vi försonas med innan vi drar vidare. Jag talar inte om fienden som ligger på Röda havets botten utan bröder och systrar som vi kommit på kant med och som kanske tvingat oss att överge vårt hem. Det öppna fönstret har med tillfälle till försoning att göra men också att det är svårt att gå in i det nya i splittring.  Jag upplever att där försoning sker är detta ofta ett ingripande från himlen som gör det möjligt och som förbereder det. Trummor har ofta kallade folk till samling och att förbereda sig för uppbrott. Många trumslagare tillhör vår tids profeter och deras funktion är profetisk. Genom att slå i en "himmelsk" takt förlöser de himmelsk närvaro och aktivitet.


 Det andra Mirjam gör är att dansa. Dans har med frihet att göra men också följsamhet. Det är ett uttryck för glädje och hänförelse och är styrt av rytmen i musiken. Jag tror det finns en lovsång och en rytm för vår tid som påverkar kropp, själ och ande. En lovsång som hjälper oss att tro och som smittar av sig. Det är svårt att stå emot och lätt att ”jazza” med.  Jag ser framför mig ett lovsjungande och dansande folk vars glädje drar med sig människor och förlöser nytt mod att leva i rytmen från himlen inte bara i gudstjänst utan också vardagen i hem och på arbetsplatser. Dansen gör oss även rörligare och har vi väl kommit i rörelse så går en del av bara farten. 

I det 15 kapitlet så förstår vi att vandringen in i det nya och mot ett liv i gudstjänst inte bara är ”en dans på rosor”. Törsten ökar och det är inte alltid lätt att finna vattnet. Men Gud ledde Mose så att han kunde förse folket med friskt vatten och Gud uppenbarade sig som ”Herren din läkare”. Det är till sist något som vi ser med trons ögon. Vår erfarenhet är att Gud helar men vi ser också mycket sjukdom, lidande och död som vi inte kommer till rätta med. När vi kommer in under det öppna fönstret, genom dörren så kommer Gud att uppenbara sig som ”Herren din läkare” på ett nytt sätt. Jag tror att vi kommer att få se en ny nivå av helande och i en omfattning som kommer att göra oss häpna. Löftena om Guds närvaro och vårt tillträde till Guds närvaro i tillbedjan och bön är ett område där vi kommer få nya erfarenheter. 2Mos 15 avslutas med att folket kommer till oasen i Elim där det fanns ett överflöd av vatten och palmer. Även om vi inte sett allt än så har Gud talat om källor och palmer. Liv och seger mitt i en omgivning där det är omöjligt att leva. Kontrasten mellan att leva i Guds närvaro eller frånvaro blir lika tydlig som natt och dag. Då tror jag Gud inte i första hand talar om människor som tror eller inte utan om församlingar och kristna sammanhang. Församlingen kan få slå läger i Elim eller vandra i öknen Shur och vi kommer att tydligt märka skillnaden. (2Mos 15:22-27) Vi känner vinden och den drar oss att  gå in, gå vidare och längre./Hans







måndag 30 april 2018

The eagle has landed



Förra helgen avslutade vi profetskolan i Lysekil. I detta Navigera lägger jag upp några av de profetiska bilder som kom fram. Det var 119 personer anmälda och som deltagit under tre tillfällen i Lysekil sedan oktober. Även om alla inte varit med vid varje tillfälle så har uppslutningen varit bra och vi har genomfört det vi tror Herren kallade oss att göra.
Det är tid för den profetiska tjänsten i vårt land att kliva fram.  
Jag tror att det nu finns ett kairosögonblick och där vi kan säga att ”tiden är inne” då Gud kallar fram profeterna ur periferin, från ödemarken till att utföra sin tjänst. Uppgiften är att förbereda folket för en besökelsetid och jag tror, som jag sagt under sista helgen på skolan, att vi är i början av ändens tid. Fadern vill ge Sonen en brud som är beredd vid hans återkomst men det börjar med väckelse. En väckelse som skall göra Guds folk fulltaligt. En folkväckelse som är början på sluttidens skörd, som bibeln talar om, men som också kommer att föra kyrkan till omvändelse och rening. 

Det är inte förvånande det som sker nu. Vi ser ett ökande antal avslöjanden inom kyrkan runt om i världen som vittnar på missbruk av makt, kränkningar och andra oegentligheter. Det kommer inte att finnas någon hemligheter kvar när Herren kommer. Inget som sopats under mattan kommer att ligga gömt och glömt där. Bibeln talar om synden som en makt. Den lever sitt eget liv och det som inte tagits fram i ljuset och korsfästs med Kristus kommer att börja röra på sig när Herren kommer nära.

Under en längre tid har Herren talat om en stormvind eller en virvelvind till församlingen i Lysekil. Ni som läst Navigera tidigare känner igen att det kommit tillbaka gång på gång de senaste åren. Under profetskolans andra del i början av februari aktualiserades det genom en kraftfull profetia som Charity Bowman Webb delade och som handlade om Lysekils församling, Sverige och den profetiska tjänsten. Det inspirerade ”Linus” Karin Malmström att färdigställa en modell av en tornado efter en bild som hon burit på under en längre tid.  Denna modell hängde i koret på Lysekils kyrka under den avslutande helgen och kommer att finnas i kyrkan fram till pingst. Till mig talade denna virvelvind utifrån tre bibelord som jag vill dela med er. Men innan jag gör det så vill jag säga att jag tror att bilden talar om det som sker nu och som jag antytt inledningsvis. Virvelvinden river upp sådant som gömts och som måste komma till ytan innan nästa del i Guds verk kan ske. Innan Gud kan besöka sitt folk måste omvändelse, försoning och ett nytt sinnelag etableras. ”Omvänd er och tro evangelium” är det profetiska ropet som föregår Jesus framträdande.  Men det är inte endast personlig synd som kommer fram utan det som avslöjas är strukturer och konstruktioner som inte är enligt Guds ordning. Gud har påmint mig om hans ordningar och konsekvenserna av att inte följa dem. Det gäller hur vi är och relaterar till varandra i församling, familj och samhälle. Jesus talar om att det som är byggt på klippan kommer att bestå i regn och storm men det som är byggt på lös sand kommer att raseras.  Jag tror att när tromben blåser till vill vi alla vara skyddade bakom klippan Kristus och inte gömma oss bakom människoverk av halm och strå. Det som kommer att bestå i församlingen är det som är byggt på Guds ord. Allt som är våra konstruktioner och anpassningar till tidsandan och den omgivande kulturen kommer att rasa. ”Människans dagar är som gräset, hon blomstrar som blomman på ängen. Vinden sveper fram över den och den är borta, dess plats minns den inte mer. Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som vördar honom och hans rättfärdighet ända till barnbarnen, när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem” Ps 103:15ff

Det första bibelstället som tyder bilden av virvelvinden för mig är den text från 2 Mos 14 som vi har med oss detta år i församlingen. När Mose räcker ut sin hand och sin stav så blåste Herren en stark östanvind som delade Röda havet. Vinden bereder en ny väg där det tidigare inte fanns någon väg. En väg som bara Herrens ingripande kan bana. Den vägen leder till att folket kan tjäna Gud på ett nytt sätt – fira gudstjänst och att fienden definitivt besegras så att slaveriet slutgiltigt upphör och en ny frihet etableras. Jag tror att den fiendskap som regeringen och det politiska etablissemanget uppvisar mot kyrkan kommer på oväntade sätt att ändras. Regering och riksdag vill styra kyrkan efter denna världens ideologier och har gjort församlingen beroende av sin välvilja. Genom hela historien har denna världens makthavare velat kontrollera och styra kyrkan. Det är inget nytt men det har också lett till att stora delar av kyrkan, inte minst statskyrkorna men också de s.k. frikyrkorna, anpassat sig och därmed förslavats.  Mose var Guds Profet. Han fick befallningen att föra folket in i det Gud hade sagt och han fick visa Farao vem som verkligen har makten. Det är vådligt när makthavare ger sig på Guds folk för det visar sig att det inte är folket utan Gud själv man ger sig i kamp med.  Nu reser Gud upp profeter som får räcka ut handen och bana väg och det kommer att bli något som världen häpnar över när folket går torrskodda genom havet men Farao kör fast i leran i total förvirring. Kom bara ihåg att folket skulle fira gudstjänst. När Gud visar sig stor visar församlingen Kristi sinnelag och tjänar troget, i ödmjukhet och utan reservation sin samtid och sin omgivning.


Det andra bibelsammanhanget kommer från 2 Sam 5 och handlar om hur David besegrar filistéerna. När filistéerna på nytt hade dragit upp i Refaimdalen frågade David Herren om han skulle dra upp dit. Herren svarar honom att han skall gå runt dem och anfalla dem från där bakaträden står när han hör ljudet av steg i trädtopparna.  Herren påminde mig om detta bibelställe och jag såg liksom för mitt inre att dessa fotsteg var vinden i trädtopparna. Tecken på Herrens härskara men också på Guds Ande. Bakaträden kommer från ett hebreiskt ord baka som betyder gråta. Jeremia skriver ”Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram” Jer 31:9 Detta profetiska löfte sägs till fångarna i Babel och talar om hur Gud skall upprätta folket. Vi lever i en tid av gråt då det blåser kalla vindar, medmänsklighet och barmhärtighet har trampats ned, rättfärdighet och fred väger lätt. Jeremia har profeterat att som en del av befrielsen från Babylon så bryter stormen lös. ”Se, Herrens stormvind bryter fram, full av vrede, en härjande storm! Den virvlar ner över de ogudaktigas huvuden. Herrens brinnande vrede ska inte vända åter förrän han har utfört, förrän ha har fullbordat sitt hjärtas tankar. I den yttersta tiden ska ni förstå det.” Jer 30:23f  ( Jag tror att vi gör rätt i att meditera över vad Babylon står för i bibeln och fundera på dess roll i den yttersta tiden. Vi lär få tillfälle att återkomma till detta vid ett annat tillfälle.) Den profetiska tjänsten kommer att förlösa bönens Ande över Guds folk. Now is the time!

Det tredje bibelordet är pingstdagens händelse ”När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt.” Apg 2:1f Tiden mellan påsk och pingst i år är en särskild förberedelsetid för stormen som kommer. Den yttersta tidens församling kommer att vara fylld av den helige Andes kraft. Den sista tidens skörd kommer inte att bygga på mänsklig vishet eller på vad vi lyckas åstadkomma i våra församlingar utan på Herrens Ande. Det helt avgörande för kyrkans framtid är att hon omvänder sig från sin synd och sin dyrkan av mänsklig vishet och tar emot den gåva som Jesus har dött för att kunna ge, den helige Anden. Gud har talat till sin församling under några år om tjänstegåvorna. Jag har rest landet runt tillsammans med många andra och undervisat utifrån Ef 4 om tjänsterna som skall utrusta församlingen till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp. Den församling som har hört uppdraget att vara sänd till världen, till nationerna såsom Jesus var och som har låtit Guds ord och Ande forma strukturer och uppdrag står nu i begrepp att fyllas med kraft. Jag hoppas och tror att det vi har gjort genom profetskolan har varit en del i detta!

En vän i församlingen kom med ett profetiskt ord efter profetskolan. Han sa ”the eagle has landed” med anspelning på den första månlandningen. Är det så att när örnen, den profetiska tjänsten, nu är på plats så är tiden inne för nästa säsong./Hans