Palmsöndagen inleder stilla veckan. Jesus rider in i
Jerusalem och hyllas av massorna som kung, den utlovade messias. De som följer
Jesus ger idag honom sin hyllning men de skall alla överge honom och fyllas av
rädsla, sorg och uppgivenhet. Vi som kan berättelsen och firat stilla veckan
många gånger vet att det är mörka krafter i rörelse och som smider sina planer än så länge i det fördolda.
Veckan kommer att avslöja de oheliga allianserna och människornas flyktighet.
Varje år slås vi av hur ena dagens jubel och förtröstan nästa dag kan innebär
hån och hat. Jag kan känna igen det i vår speciella tid hur människors beundran, förtroende och stöd kan ändras över natten. När rädslan får makt över oss så öppnar vi oss för krafter som kan få oanade konsekvenser och följder som är högst oönskade.
Mitt i all turbulens finns det en som har fullständig
kontroll och som inte styrs vare sig av smicker eller hot. Jesus vet var han
kommer ifrån och han vet vart han är på väg. Åsnorna på palmsöndagen hade
profeten talat om femhundra år tidigare och det lidande som väntar Jesus under
veckan hade Jesaja uppenbarat sjuhundra före Jesus. Herrens lidande tjänare,
den övergivne och föraktade skulle bringa läkedom till de sjuka, befria den skuldtyngde
och förlösa frid över den mänsklighet som är slavar under fruktan. (Jes 53) Men Jesus
förankring i historien och ordet stannar inte hos profeterna under kungatiden
utan går tillbaka till begynnelsen och mänsklighetens barndom. Den uråldriga
kampen mellan människan och ondskan har sitt ursprung redan i Edens lustgård.
Herren fällde domen över ormen ”Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du
skall hugga honom i hälen.” (1Mos 3:15)
Jesus vet vad han gör och han vet vad han skall hålla fast
vid. Han vet vad som inte skall skakas och inte förgås. Guds Ord! Så blir
stilla veckan en fullbordan steg för steg för alla de löften som profeterna har
burit fram och det är det som vi får hålla fast vid den vecka som är väldigt
speciell.
Aldrig tidigare har församlingen varit utestängd från att fira påsk i Lysekils kyrka men i år är det nödvändigt på grund av coronakrisen. Men så länge vi vet var vi kommer ifrån och vart vi är på väg behver vi inte förtvivla. Om vi känner de löften som Jesus har fullbordat den första påsken, så får vi ändå ta emot Guds gåvor och får del i hans seger.
Under veckan som gått när osäkerheten har varit stor kring
vad som händer i vård värld och här i Sverige så har jag blivit påmind om Jona.
Jesus säger själv att det tecknet han skall ge är ”Jonatecknet”. Profeten som
var tre dagar i valfiskens buk och som i mörkret, ”i graven”, blev räddad till
att fullfölja det uppdrag Gud gett honom. Han skulle predika för Nineves
invånare och resultatet blev att staden omvände sig och blev räddad. Nu när vi
går igenom en svår tid så ligger det en kallelse att få predika evangelium för
vårt folk och jag tror att Gud har lagt i mitt hjärta ett löfte. Det är som jag
ser i Jonaberättelsen en bild av vad som kommer att ske post-corona i vårt
land. Det väntar en väldig skörd och en fullbordan av de många profetiska
löften kyrkan har fått under lång tid i vårt land. Det är som om vi kan börja
se det spira och snart är det i fullgånget och redo för skörd.
Vi får denna vecka följa Jesus steg för steg och försöka förstå vad han säger till oss. Det är några händelser som
vi får särskilt stanna vid och som bär ett budskap till församlingen i år.
1. Imorgon kommer Jesus att rensa templet och
proklamera det som ett bönehus för alla folk. Väckelsen börjar med Guds folk
och när vi nu måste avstå från allt vi brukar företa oss i församlingen så tror
jag det finns en kallelse till till enkelhet och beroende av Gud. Jesus visar på en bönegemenskap med
fantastiska löften kring bönen. Vi får bli en församling som vet sig i allt vara beroende
av Gud och förlita sig på hans godhet och omsorg. Jag tänker på vittnesbördet
om trons hjältar i slutet på Hebreerbrevets tolfte kapitel ”Genom tron
besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, stängde lejonens
gap, släckte rasande eld och undkom svärdets egg. De var svaga men fick kraft,
de blev starka i strid och drev främmande härar på flykten” I det bönens hus
som Jesus har fått rensa svarar Gud på folkets böner.
2. 2. Oljekruset som kvinnan bryter över Jesus huvud i mitten av veckan, visar på ett enormt slöseri av kärlek och profetiskt mod och pekar på den tillbedjan, den
intimitet som församlingen i den kommande tiden får ha till Jesus.
Lovsångsväckelsen som gått över världen kommer att bli mer på allvar och föra
församlingen chockerande när Jesus. Innan den slutgiltiga sammandrabbningen och
världens förlossning vid hans återkomst kommer en passionerad församling vara
helt i hänförelse över brudgummen. Församlingen kommer inte att kunna sluta
lovsjunga och Faders blick kommer att vila över församlingen som utgjuter sitt
dyrbara, sin själ för Jesus och i den hänförelsen gjuter Herren sin kraft.
Tillbedjan och Andens utgjutande kommer att följas åt och fylla inte bara
bönens hus med doften utan bli ett vittnesbörd för hela världen.
3. 3. Det tredje jag har blivit påmind om är blodet.
Jesus dyrbara blod som utgjuts och som är offerlammets blod. Blodet som ströks
på dörrposterna i Egypten och som fick fördärvaren att gå förbi förebådar Jesu
blod. Hans blod som gjuts för att vi inte skall falla i fördärvarens händer utan i Guds
har denna påsk flera dimensioner. Jag tror det har med den farsot som drar över
världen och som Jesus blod sätter en gräns för. Inte så att vi kristna skulle
vara fria från att drabbas utan när vi tecknats med lammets blod är vi inte
utlämnade till döden utan till livet i Gud. ”I all deras nöd var ingen verklig
nöd” (Jes 63:9) Men jag tror också att påsken kan bli stunden då farsoten förlorar sitt grepp om vår värld. Det finns en andlig dimension som har med
Exodus, uttåget, att göra. För att gå in i det nya öppnar Gud mirakulöst en väg genom
havet. Blodet beskyddade folket så att de släpptes och när Farao kom tillbaka och
hade stängt in folket mot Röda havet så kom en fullständig seger och en ny tid
började för folket. Blodet renar oss från all synd. Genom hans sår är vi helade
och blodsoffret får förlåten i templet att brista i templet och vägen till Gud är öppen.
Bokstavligt kommer vi kanske att gå från död till liv denna påsk.
Det kommer att bli en väldigt speciell påsk i år och denna stilla vecka helt annorlunda jämfört med tidigare vi upplevt. För många kommer isolering och utanförskap göra att vi kan ana Jesus väg på ett nytt sätt. Slutet på fastan blir en avsaknad av den gemenskap och den närhet till vännerna i församlingen som vi ofta tar för givet. Inte för ett ögonblick är vi övergivna och Gud verkar i allt det som sker. Därför finns det en inbjudan inbjudan till var och en av oss.
Vandra med
Jesus! Håll dig nära honom! Fäst dina ögon på honom! /Hans
