”Jag skall leda dem
där de går bedjande fram” Jer 31:9
Vi är mitt inne i ett bönens år för Sverige. Det går under namnet Sverige 365 och du kan
läsa mer om det på hemsidan www.sverige365.nu. Det bes över hela landet och Guds
Ande har påmint oss om att detta är en del av den väckelse som vi ser börjar visa
sig. Varje väckelse startar i omvändelse och bön och den börjar med Guds hus. I
Lysekil håller vi en kurs om strategisk bön vid tre tillfällen detta läsår och
vi avslutade den andra sessionen i söndags. Det var märkliga och mäktiga dagar,
onsdag till söndag, då 70 talet deltagare lyssnade, sökte Gud, tillbad och
betjänade varandra med fokus på landet. Jag skulle här vilja dela något av de
som vi upplevde att Gud talade till oss om.
Vi avslutade i söndags med en triumfprocession i mässan. Vi
gjorde det som en profetisk handling och som en överlåtelse till det som Gud
gör nu. ”Vi tackar Gud, som ständigt för
oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft genom oss överallt.” 2Kor
2:14 Det finns en marschorder för Guds
folk och en inbjudan att följa med i detta segertåg. Ordet är en stark
påminnelse om att det inte finns några krafter eller makter i tillvaron som
inte är underordnade Kristus. Vi kan
också se att det också händer något andligt när kyrkan lämnar sin försagdhet
och träder fram i ljuset med en klar bekännelse. Det är en tydlig markering att
kyrkan är ”jordens salt och världens ljus”. Kyrkan sätter smak och färg på
omgivningen och tar sin plats vilket innebär att denna världens makter skakar.
En kyrka i Kristi efterföljd kan inte stoppas.
I triumfprocessionen bar vi in föremål som Gud påmint om är
avgörande för skeendet idag. Dessa föremål lades på altaret som en gåva, ett offer
och vi som var med överlät oss till Guds plan. Innan jag presenterar föremålen så är det två
delar som omgärdade processionen och som är viktiga. Det första är
syndabekännelsen, omvändelsen. Processionen ar en riktning som riktar oss bort
från oss själva och mot Kristus. Det är hans godhet och nåd som vi söker och i
ödmjukhet lyfter vi blicken och fäster den på Jesus. Det andra är tonen som
kommer i processionen, i församlingen. En himmelsk ton som är förankrad i
folkdjupet. Någon såg en kväll änglar dansa i folkdräkt och när den bilden
delades tog lovsången en helt ny vändning. Folkton, dans och kulning fick de
samlade att dras in i Guds virvlande rörelse och Guds närvaro blev mycket
stark. ”Sångens tid har kommit” proklamerades
och i sången uppenbarelsens tid. Där är en tid av förvandling och en tid då
församlingen kalibreras mot Guds Ord, tankar och planer. Det finns en sång som landar
vid havet, sjöarna, skogarna och fjällen. En himmelsk sång som skapar nytt och
återupprättar. En sång som får hela skapelsen, den synliga och osynliga, att
vibrera och som förhärligar Jesus på vårt språk och våra dialekter. Inte minst
på vårt tonspråk! Det finns sånger att skriva nu och sånger som skall sjungas!
Två baner bars i fanborgen under processionen. Det var
baneret med ”Herren vår seger” vilket talar sitt tydliga språk och baneret med ”Herren
vår läkare”. Dessa förbundsnamn bär
kyrkan med sig idag och de manar till uthållighet, ger frimodighet och hopp.
Det var fyra föremål som bars med i segertåger. Det var en
tavla med unionssymbol på. Enheten mellan enskilda, församlingar och samfund är
helt avgörande. Vi fick under dagarna höra om vad som hände i Herrnhut 1727 och
hur enhet och bön föder en missionsrörelse som förändrade både kyrkan och världen.
Enhet är en kamp som bara kan vinnas genom ansträngning och överlåtelse. Kallar
Gud oss att gå ut så behöver enheten finnas där så att inte fienden får härja
fritt ibland oss.
”För där det finns
avund och rivalitet, där finns det också oordning och all slags ondska.” Jak 3:16 En andlig enhet, inte utifrån
en mänsklig agenda utan från Guds. Genom unionssymbolen överlåter vi oss till
varandra och till enheten i Kristus
Det andra föremålet var en stor bibeln. Kraften i Guds ord och
sanningen i Guds ord är avgörande för det som nu sker. Den som hör och gör,
säger Jesus bygger på det som står fast när allting skakar. Att överlåta sig till
Guds Ord handlar inte bara om lydnad utan också om att läsa, äta ordet. I ordet
finns uppenbarelse och sanning och utan bibeln går människan i vilse i mörker.
Den yttersta tidens församling lever av Guds Ord och i triumftåget läggs allt
som trotsigt reser sig emot Ordet ner och underordnar sig.
Det för mig fram till det tredje föremålet som var en
ledarstav från våra vänner massajerna. Gud påminde oss om sina ordningar och
vikten av att underordna oss det Gud har befallt. Upprorets ande tillhör
fienden medan Jesus i allt underordnade sig Gud, ödmjukade sig och var lydig. (Jfr
Fil 2) Att bära fram sig själv som ett levande offer och ge sig till Guds vilja
är en del av den hängivenhet som Anden vill väcka i församlingen. Det är också
när vi lever i Guds ordningar i samhälle, församling, familj och yrkesliv som
vi kan ta emot och vara bärare av Guds kraft.
Till sist bar vi fram en brudkrona. En bild för kyrkan som
gör sig i ordning för lammets bröllop. Renhet och vilja att göra sig redo för
Jesus återkomst ger församlingen urskiljning att prioritera och gör henne
tydlig i kontrast mot övriga samhälle.
Dessa föremål symboliserar viktiga aspekter av både väckelse
men framförallt av sluttidens församling. Alla av oss kände en stark bävan
inför allvaret i det som Gud gör nu samtidigt som det finns en sådan stor
längtan och stark glädje över att få var i Guds närvaro och en del i det han
gör idag. Triumftåg, segertåg och brudtåg olika synsätt på samma företeelse som
ger en doft av kunskap varhelst församlingen reser sig och följer med. En doft
av himlen och Kungen som kommer./Hans
