Lovsång är nyckeln till vårt land

Vi har haft förmånen att under förra veckan arrangera utrustningsdagar för lovsångsledare i Lysekils kyrka. Vi fick uppleva mycket gudsnärvaro i tillbedjan och jag tror att dagarna var profetiska i den meningen att de är en del av det som Gud nu gör över vårt land. Han uppreser lovsångare att gå i främsta ledet när Guds folk får följa hans närvaro in i det ”land” som han lovat att ge. Jag har tidigare skrivit att jag tror att detta året är ett lovsångens år och jag tror vi har fått ytterligare bilder och tankar på vad det innebär under dessa dagar.

Den första bilden är från 3 mos 25:8ff och visionen om jubelåret som Gud ger Israels folk. På det femtionde året skulle människor sättas fria och egendomar som sålts återgå till sina ursprungliga ägare. Frihet skulle utropas! v.10 Jubelåret tog sin början på den stora försoningsdagen och efter det att hornen förkunnat jubelårets inledning skulle var och en återgå till sin arvedel. "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv" 2Kor 5:19 och som en följd av det "klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt" Kol 2:15 När Guds rike går fram så befrias människor ur djävulens våld och återgår till dess rätta Herre. Vi återfår rätten att vara Guds barn och leva i Guds barns frihet. (Jfr bl.a. Joh 1:12, Rom 8) Jag tror att om vi hör denna signal och svarar med lovsång så ger Gud oss nycklarna till våra städer och vårt land. Guds närvaro följs alltid av himmelens och jordens tillbedjan. När vi försöker samlas kring och följa Guds närvaro som församling är det alltid som tillbedjare och lovsångare vi gör det. Den lovsång som ljuder i himlen förenas med de troendes lovsång här på jorden. Det sker när Guds rike går fram och Guds vilja sker här ibland oss. Jag tror att vi idag skulle kunna säga att lovsång är det avgörande och viktigaste församlingen kan ägna sig åt och den enda vägen att följa Guds närvaro in i det han har lovat.

Den andra bilden är från Jos 5:13 -6:27 och berättelsen om Jerikos fall. Förra året hade vi ett starkt tilltal från Jos 3 om att vi skulle bryta upp och gå över Jordan in i landet och jag tror att lovsångens år innebär en ”strategi” från Gud om hur landet skall intas. Josua mötte Herrens befälhavare utanför Jeriko när han sökte vägen och nycklarna till landet. Jeriko, den starkast befästa staden med enorma murar, låg som en port till landet. Israels folk hade inga vapen och ingen egen styrka att storma en sådan befästning. Men Gud ger befallningen att gå runt staden en gång under sex dagar och på den sjunde dagen sju gånger. Prästerna skall gå före Arken, tecknet på Guds närvaro, och blåsa i horn. Tillbedjande och lovsjungande följer folket närvaron men på Herrens dag, den sjunde, blir hela dagen upptagen av lovsång och då ger Herren staden till Josua och folket. Murarna faller! Det viktigaste församlingen har att göra är att tillbe! Jag tror att en ny nivå och ett nytt fokus på lovsång och tillbedjan ges åt den kyrka som vill inta landet för att vi skall få vara med att se Guds löften uppfyllas. Jag tror att vi behöver lägga resurser på att utrusta lovsångsledare och träna hela folket i lovsång. Vi behöver samlas kring Jesus och lovsjunga honom först och främst innan vi gör något annat, lovsjunga honom vad vi än företar oss. Vi har kommit till den punkten att skall det ske som Gud talat om, så måste vi erkänna att allt handlar om Jesus. Jag tror att vi i denna berättelse om Jerikos erövring har en prototyp för vad Gud kallar församlingen till 2014. Jesus och Josua är samma namn eller rot i hebreiskan och betyder ”Herren är frälsning”. Vi får följa Jesus, lovsjungande och ge upp härskri el jubelrop och våra städer kommer att ligga öppna för befrielse! Den starke kommer att på något sätt bindas av Gud när vi lovsjunger så att vi kan släppa fångar fria. Frälsningens dag som gäller hela människan och vår livssituation inträffar när Guds rike bryter fram. Denna världens furste kastas ner och frihetens år inträder.

I söndagens mässa, som avslutade våra lovsångsdagar, kom flera profetiska tilltal och bilder till förebedjarna och lovsångarna innan gudstjänsten startade. För mig blev dessa bilder bekräftelse på vad Gud nu gör och som ger oss alla skäl vi behöver för att tillbe. Vårens och sångens tid har kommit med snösmältning och vårflod som innebär att Guds härlighet fyller landet var ett tilltal. Att frälsningens dag nu är här och att vi skall ”ösa med fröjd ur frälsningens källor” var ett annat. Soluppgång med ljus för de mörkaste platser var ett tredje. En bild av målstyrande missiler som sprider eld över landet bekräftades av en annan bild av eldpilar som skjuts från en stor pilbåge. Dessa utgick från Lysekils kyrka och jag tror inte att det i första hand har med platsen i sig att göra utan att vi var samlade till dagar av lovsång och till att utrusta lovsångsledare. Bilderna talar om att vi behöver vara målmedvetna, strategiska och organisera lovsångstjänsten. Vi behöver sända ut lovsångare och ge lovsångsledare den plats Gud talat om. Frukten av det som Gud gör har med att jubel och glädje skall släppas fri och ges fritt i nya mått åt kyrkan. Det sista tilltalet som jag tror är väldigt signifikativt för oss nu kom från Hes 37:9 ”Profetera till Anden, ja profetera du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv.” Det lovsjungande gudsfolket får kalla fram Guds Ande till liv åt de döda. En profetisk lovsångstjänst är nyckeln till Sverige!/Hans

Hämta näring för din hjärna och hjärta från himlen!

Under några dagar förra helgen hade jag förmånen att tillsammans med ledare inom New Wine Sverige besöka London. Goda dagar av bön, samtal och studiebesök. Jag har upplevt att Gud på ett tydligt sätt påmint mig, nu i början av året, om vikten av att hämta inspiration och kraft till vision och tankar ifrån himlen. Det gör vi genom att ”äta” det bröd som Gud ger, hans ord. Genom att nära våra tankar och vårt hjärta med Guds Ord växer vår tro, vår andliga kraft och auktoritet. När Gud får sätta gränserna för vad som är möjligt och för vad som är tillåtet kommer vi att börja formas av en Gudsrikeskultur där vi lever i vetskapen att ingenting är omöjligt för den som tror och inget är för litet eller för stort så att Gud inte skulle förmå det! Det ord jag hade fått var. "Ät från himlen" och jag hade tänkt på de två girafferna som finns i vår församling som ett tecken på att vi skall vara en profetisk församling. En dag under bön i England delar en kvinna en dröm hon haft om två giraffer. Det är nästan skrattretande så likartat Gud talade till henne i drömmen som han hade gjort till mig. För mig blev det en tydlig bekräftelse som innebär att jag tror att detta är mycket viktigt för församlingen just nu. Sök det som är i himlen! Låt oss nära oss av det Gud talar och låt hans tankar, vilja och Ord inspirera, vägleda och forma oss!

Utifrån detta vill jag delar två ytterligare bilder som Gud har visat mig här i januari och som i olika varianter har kommit under åren som gått.

1. En kvinna i församlingen ritade en profetisk bild av Lysekils kyrka som fylld av Guds härlighet drar människor till sig. Orden som kom till bilden var från Jesaja 65:1 ”Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: 'Här är jag, här är jag.'” Jag tror att denna bild är en del av det Gud kallar oss till och som sker nu. Vi skall vara en plats där människor samlas i Guds närvaro och förvandlas av hans härlighet! Där finns läkedom, befrielse och frid för kropp själ och ande. Men fr.a. så är det en plats där Guds välsignelse finns. Guds välsignelse som är Guds godhet i rörelse och som möter alla våra brister. Det är en bild av ljuset som driver undan allt mörker och skapar ett befriat område. Jag tror att det alltid är ett område där himlen och jorden lovsjunger Gud!

2. Den andra bilden är bilden av en örn som tar byte och det är också en bild av kyrkan. Den erövrande kyrkan som befriar område efter område och som kan säga att Guds rike bryter fram. Kyrkan som förstått att hon har samma kallelse som Jesus nämligen att förgöra djävulens verk, jfr 1 Joh 3:8. Det är en bild av kyrkan där hon sträcker sig ut för att möta människor, den evangeliserande kyrkan. Denna bild är precis lika sann som den tidigare. Om kyrkan inte ”gör alla folk till lärjungar” (Matt 28:18ff) så har hon blivit funktions oduglig. Vi behöver pröva våra strukturer om de främjar lärjungaträning och slipa våra verksamheter så att de formar lärjungar. Det finns något friskt och äventyrligt över bilden av kyrkan som en örn. Det är också en profetisk bild av att få ett himmelskt perspektiv på tillvaron. Därför behöver vi omvända oss, tänka nytt och tänka stort. Med det menar jag att präglas av Guds tankar, som är goda tankar. Vi vet att han "vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen." 1 Tim 2:4 Guds hjärta brinner passionerat för de förlorade, jfr Luk 15.

För drygt ett år sedan dog en god vän och medarbetare här i Lysekil. Under många år hade Hans, som var pastor i Missionskyrkan här, och jag arbetat tillsammans. Kring julhelgen så fick jag reda på att i hans bibel hade han haft en dikt  av Nils Bolander liggande i många år. När den texten lästes upp i en av våra gudstjänster blev det som en tydlig pusselbit på vad Gud kallar oss till som församling och vad som håller på att återupptäckas i dessa dagar/Hans

Tillbaka till grunderna!

Ett nytt år ligger framför oss och är det något vi lärt oss under de senaste åren är att stora förändringar och helt ändrade förutsättningar kan komma snabbt. Vi lever med klimatförändringar som gör att vintern regnar bort på en del håll medan isstormar och orkaner härjar på andra platser. Vi ser också att den politiska kartan i världen kan ritas om på ett ögonblick. Detta sker inte utan smärta och resultatet blir inte alltid det som varit avsikten. Den arabiska våren med en längtan efter frihet, demokrati och jämlikhet resulterade på många håll i ökat förtryck, religionsförföljelse, inbördeskrig etc.  Goda intentioner kidnappas och förvandlas av destruktiva krafter och egoistiska intresse.  Inför 2014 står vi återigen inför stora förändringar i vår värld. Enskilda händelser som medför oanade konsekvenser för stora delar av mänskligheten men också på hemmaplan kan vi förvänta oss att vår längtan efter stabilitet, sakta tillväxt och utveckling kommer att komma på skam. Jag tror att detta också handlar om våra församlingar och samfund. Det jag upplever att Gud säger är att vi inte skall vara rädda utan förtrösta på att han har allt i sin hand! Det faller inte en sparv till marken utan vår himmelske Faders vetskap eller att det finns inom hans kontroll och makt. Jfr Matt 10:29

När tillvaron skakar kommer det att visa sig vad som är bestående och vad som är grundat på Guds Ord. Jag är övertygad att profetiorna, om ryttaren på den vita hästen som en dag träder fram på historiens scen och vars namn är Guds Ord, jfr Upp 19:11ff och den dag som är förutsagd av Paulus då alla knän skall böjas inför honom som är Guds Ord och alla läppar bekänna att Jesus Kristus är Herren, se Fil 2:10f, visar vad som är bestående. Jesus säger att allt i ordet skall fullbordas och det står skrivet att Herrens ord förblir evinnerligen. Om Gud har historien i sin hand innebär också att det som sker på ett djupare plan blir till välsignelse för oss och det är ofta en förutsättning för att det som skall komma skall kunna ske. Jag har hört flera vittnesbörd den sista tiden där en kris har lett till mognad och förvandling vilket medfört att Guds intensioner och planer i en situation har kunnat ske. Det innebär inte att Gud sänder det onda med han är större än det onda och kan använda det. 

Under årets sista dagar gick jag i min hemstad Kungälv och såg att kommunhuset, som kallas Nämndhuset, var utblåst så att bara betongkonstruktionen stod kvar. ”Gammalt Nämndhus blir nytt Stadshus” hittade jag en artikel på nätet som visade en enorm förändring. Mögel och röta hade med åren smugit sig in i den gamla byggnaden och nu gjordes det om ”från grunden” och ett nytt flexibelt och modernt stadshus kommer att byggas upp på den gamla grunden. Hjärtat slog ett extraslag på mig och jag kände att Gud ville visa mig något som händer nu.  Jag tror att vi går en ny reformation till mötes i kyrkan. En reformation som för oss tillbaka till källorna, till Guds Ord! Det är så mycket av det som är kyrka idag som har byggts på annat än Guds Ord och idag står det klart för många att det har gått röta i alla våningar både där människor verkar i sin vardag och i maktens boningar. Eftersom kyrkan är Guds byggnad så rensar han den med jämna mellanrum i historien på det som inte har sitt ursprung i honom eller hans plan. Han reformerar henne från grunden men det är den apostoliska och profetiska grundkonstruktionen som framträder och som står kvar.  Detta är i grunden både nödvändigt och gott. Denna process sker inte bara med samfund och församlingar utan också i våra enskilda liv för att det som är mer dyrbart än något annat skall framträda klart. Skatten i åkern som är Guds egen närvaro ibland oss!

Det fundamentala i den kristna tron är att Gud talar till oss och att vi känner igen hans röst.  Jesus säger att hans får inte följer en främling. Jfr Joh 10:5 Att Guds Ord har blivit kött och tagit sin boning ibland oss så att vi kan se hans härlighet, få ljus och förstå tillvaron och ta emot det och få rätten att vara Guds barn är Guds stora gåva. Jfr Joh 1 Därför tror jag att det finns en profetisk inbjudan att starta detta år med en förnyad överlåtelse till Guds ord. En inbjudan att under året läsa det och umgås med det på ett nytt hängivet, intimt och förtroligt sätt. I psaltaren 127 som är en påminnelse från Gud inför 2014 så står det att herren ger bröd åt sina vänner medan de sover. Jfr  ps 127:2 Tänk om detta år, oavsett vilka skakningar, förändringar eller kriser som vi möter innebär att vi hör Herren på ett djupare sätt, äter hans bröd/ord medan vi sover kommer detta året att bli ett år som vi kommer att kalla ett välsignat år/Hans

Kraften och funktionen i det profetiska ordet

En av medarbetarna här i Lysekil fick en spännande profetisk bild under bönen före gudstjänsten i söndags. Bilden var av en kläpp som satt på en stor dörr. Kläppen hade formen av en stor metallring och i nederkanten var det ett kors på ringen. När man tog i korset och klappade på dörren så lyfte det en örn som satt på överkanten av kläppen. Dörren öppnades och örnen flög upp och svävade ut över stora vidder och höga höjder.

Under tiden sedan jag hörde bilden upplever jag att Gud talat till mig om den. Jag tror det är en viktig bild och jag tror den förklarar att det finns ett tydligt samband mellan det profetiska ordet och det andliga skeendet. Den talar också om vikten av att ordet talas ut, därför att det profetiska ordet är bärare av Guds kraft.  Gud har valt att verka genom ordet och vi ser det både i skapelsen och i historien. Det profetiska ordet är inta bara något som bereder marken för Guds verk utan det förlöser Guds handlande. När ett ord från Gud talas ut startar ett skeende som inte slutar förrän det har fullbordat tanken och planen med ordet. Ibland sker det ögonblickligen och i andra fall fullbordas det hundratals, ja tusentals år senare, men det är aldrig förgäves.

”så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det,” Jes 55:11

 

En tydlig bild för detta är Jungfru Marie bebådelse och Jesu födelse. Inför fjärde advent och jul blir det åter aktuellt. Genom historien har många profetord vittnat om och lett historien till händelserna i Nasaret och Betlehem som träder fram i julfirandet. När ängeln Gabriel talar ut ordet att Maria skall bli havande är det något som sker i det ögonblicket. Helig Ande, Guds kraft kommer över ordet och det startar en växt, ett liv. Från det ögonblicket tar himlen sin boning i vår värld i en ny dimension. Det är konkret och verkligt. Nio månader senare föds Jesus fram i det synliga men det  är inte mer konkret eller mer verkligt på juldagen än det var i bebådelseögonblicket.

I den tid vi lever i nu behövs den profetiska tjänsten och den profetiska församlingen. Det är viktigt att genom det profetiska ordet och den profetiska handlingen vara den tjänare som öppnar för Guds verk och ger Guds rikes liv till världen. Kyrkan har fått det uppdraget och det som jag slås av idag är att en liten församling, obetydlig på kartan eller i världen får ha stor betydelse genom det profetiska ordet.  Jungfru Maria och Betlehem får vara en påminnelse om det inför julen 2013.
Jeremia blev påmind av Gud att inte låta sin ringa ålder vara ett hinder, inte heller värdslig framgång eller rikedom. Han fick uppdraget av Gud att ” gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig ” Jer 1:7 vidare ”Jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.” Jer 1:10

 

Inför året 2014 tror jag att Gud kommer att låta denna kallelse och denna tjänst bli tydlig i vårt land. Församlingar som har en särskild profetisk kallelse kommer att få kraft att tala ut och handla till förnyelse och förvandling.  Den profetiska tjänsten kommer att få större betydelse och människor som levt i väntan, i öknen kommer att träda fram och tala Guds ord. Detta är nödvändigt för att Guds rike skall gå fram och Guds planer för oss som kyrka och nation skall fullbordas. Jag tror att Gud säger " Tiden är inne! Guds rike är nu här! Ni som väntat i det fördolda, i ödemarken, träd fram, ta er plats och tala det jag lägger på ert hjärta!"/Hans

 

Ett lovsångens år

”Se jag gör allting nytt” Upp21:5

För några veckor sedan delade en av våra förebedjare en bild om församlingen. Jag uppfattade det som om församlingen visade sig som en triangel och att den nu bytte ställning. Den fick en ny bas och en ny sida upp. Det var uppmuntrande för bilden visade att Gud gjorde något nytt och att församlingens bas förändrades och också dess riktning. Jag tror att Gud påtalat tre saker som har med det kommande kyrkoåret att göra. Gud kommer att föra sitt verk mot sin fullbordan. Vi har redan sett det börja ske och det är så spännande det Gud gör. Vi ser nu en tillväxt och en fördjupning som är märkbar. Det ligger ett tydligt skifte bakom oss men det har ännu inte fullbordats. Det kommer mera! Den andliga kamp som många känt av så tydligt under denna höst tror jag är födslovåndor då det gamla gör ett sista försök att behålla greppet, men det Gud gör går inte att stoppa utan det är en förlossning och den är smärtsam. Jesus krossade ormens huvud men dess raseri är stort innan alla dess dödsryckningar avklingat. Jfr Upp 12:17 Denna kamp sker mot församlingen, inom församlingen och inom oss. Det nya vinet som Gud ger kan inte tömmas i de gamla läglarna. Det behövs en förnyelse och den kostar på. När Gud smyckar sin brud klär han av henne de gamla kläderna och ger henne nya, vita och skinande. Om jag har rätt i detta så är dessa födslovåndor, hur kämpiga de än verkar, något uppmuntrande. Tiden är inne för det nya att bryta igenom med full kraft!

Året som kommer är:

1. Ett lovsångens år. Bruden som Gud förbereder för sin Son, brudgummen, är en förälskad, hängiven och lovsjungande församling. Den lovsångsförnyelse som vi sett runt om i hela den kristna kyrkan kommer att fördjupas och leda till en förvandling av församlingen från en församling som har tillfällen för lovsång till en lovsjungande församling. Det har med att basen i ”församlingstriangeln” kommer att breddas och gälla hela församlingen och lovsången kommer att ha en tydligt riktning. Den kommer att handla om Jesus och vara till Jesus. Fokuset skiftas från oss, våra tvivel, synder, kamp till han som kommer, Jesus! Därför behöver vi fortsätta att arbeta med tillbedjan och låta oss formas till en lovsjungande församling.
   
2. Ett frigörande år. Gud vill befria hela församlingen till att göra det han tänkt med oss. Vi kommer att se många fler utrustas och satta fria till tjänst. Tiden då församlingen var en präst/pastor och några medarbetare som gjorde allt och som hade allt ansvar är över. Gud sätter sin församling på fötter och han kommer att frigöra mycket mer kraft än vi tidigare sett när detta sker. Alla kan, alla får och alla vill! Jag tror att vi under ett antal år förkunnat tydligt att alla kan och att alla får göra Jesus gärningar men det nya är att Gud kommer förvandla brudens vilja. Hon kommer att vilja därför att kärleken driver henne. Hängivenheten till Jesus kommer att bryta fruktan och försagdhet och den helige Anden kommer att göra en fantastisk förvandling av människor. Större förvandling än vi kan föreställa oss. Här behöver vi höra vad Anden säger till församlingen och vi behöver öppna oss och positionera oss för Guds Ord så att Anden kan komma med sin kraft.
   
3. Ett heliggörande år! Jag är övertygad om att den brud som som Gud förbereder nu kommer att vara helig. Tvättad och iklädd vita kläder. När Gud går på djupet med församlingen så innebär det att han kommer att döma det orena i församlingen. Domen börjar alltid med Guds hus och det som är emot Guds vilja i våra liv kommer att bli outhärdligt och omöjligt att hålla fast vid. Guds Ande går inte ihop med synden och därför har Anden alltid en renande effekt. Guds närvaro i församlingens mitt är glöden, värmen som förvandlar hela församlingens kultur. Härden renar järnet genom att smälta bort slagget. Denna del är inte enkel utan fylld med kamp och smärta, men helt nödvändig. Processen kommer att upprätta Guds Ord i församlingen och i våra liv. För många kommer det att bli tydligt att församlingen är Guds helgad för att ges som brud åt hans son. En återupptäckt i vår tid./Hans
   

Herrens hus

”Kom låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus. Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi vandrar på hans stigar,” Jes 2:3

Under slutet av kyrkoåret vänds vår blick mot Jesu återkomst. Det är utmanande texter som uppmanar oss att vara redo, vaksamma och göra det som Herren har befallt. I liknelserna som Jesus berättar om den yttersta tiden finns det ett fokus på bruden, församlingen och i vissa berättelsen talas det om tjänarna i Herrens hus. En viktigt poäng som Jesus lyfter fram är vikten att ha olja i lamporna, d.v.s. vara fyllda av den helige Anden. Utan oljan som hjälper oss att göra Jesu gärningar och som ger en Kristusdoft i huset riskerar vi att bli lämnade utanför. Hur blir vi en församling, ett Guds hus där människor möter Gud, lär känna hans vilja och förvandlas av hans närvaro? Här kommer några tankar som jag tror kommer från Gud och som är viktiga för oss och vårt land nu.

I Guds hus är Jesus ensam Herren!

Det är han som kallat och friköpt sin församling och han har satt sitt sigill och sitt namn på sina tjänare. I hans hus:

1. Sker hans vilja. Jag tror att vi som församling behöver ta Jesus på orden och göra det han säger till oss i sitt ord. I hans hus skall man finna tjänare som tvättar fötter, förbinder sår, botar alla slags sjukdomar och är så uppfyllda av ljuset, Jesus närvaro, så att mörkret fördrivs. Befrielse för de fångna är ett av de främsta kännetecknen på Jesus närvaro. Jag tror att vi lever i en tid då människor kommer att sättas fria från slaveri, men också fria till att leva som Guds barn och smorda lärjungar till Jesus.
   
2. Tillbeder man Gud i ande och sanning. I så många församlingar idag pågår det en kamp om lovsången och så få har förstått att Guds vilja sker under det att vi lovsjunger. Vi har ingen viktigare uppgift eller tjänst än att tillbe och lovsjunga. David befallde att lovsången skulle pågå dygnet runt i templet. 1 Krön 16 och 23. Templet som var mötesplatsen mellan himmel och jord, Guds boning skulle vara en plats där sången inte tystnade. Den eviga lovsången inför Guds tron har koppling till  församlingens tillbedjan. Tillbedjan är i sig själv renande, uppbyggande och helande. Den lovsjungande församlingen är den församling som kommer att vara bärare av Guds närvaro. Guds närvaro och lovsång hör ihop.
3. 
   Tjänar vi varandra, förnekar världens sätt att kämpa och skaffa sig inflytande och makt på. Agape är den grekiska benämningen på Guds självutgivande kärlek. Denna kärlek finns i och doftar Guds hus av. Att lärjungarna skall älska varandra är ett bud av Jesus som kommer att bli uppfyllt i Guds hus innan hans återkomst. Det handlar om hur vi bemöter, talar och tänker om varandra. Bara Guds Ande kan ge oss Jesus kärlek till varandra och till dem som står oss emot. Inser vi att kärleken lämnar oss inget val? Är det Jesus som är husets Herre är det hans anda som ger huset dess prägel och atmosfär!

Här i Lysekil är det nu en väldigt "spännande" tid. Jag säger inte att det är bättre än någon annan stans, inte heller sämre. Vi ser mycket av Guds verk och samtidigt mycket kamp i och runt oss. Men jag kan konstatera att Gud talar till många människor här och har gjort så under den senaste tiden. Bilder, drömmar och profetiska ord kommer i en strid ström och genom många människor. Detta uppmuntrar mig och ger mig tro för att Gud nu formar sitt hus!

Jag tror att det är ett glashus, fullständigt transparent. Det finns inget hemligt, fördolt eller exkluderande i Guds hus. Det ligger som staden på berget synligt för alla och det tål att skärskådas.

Gud har talat om öppna dörrar och Jesus säger att han har ställt en dörr öppen för församlingen. Upp 3:8 Jag tror att det är en dörr öppen mot himmelen. Gud har öppnat sina himmelska förråd och han håller inget tillbaka. Vi har fritt tillträde! Vi har access till Guds tron och vi får komma inför honom i lovsång. Gud har öppnat en dörr så att människor nu kan möta honom i sitt hus. Vi kommer att se människor komma till Guds hus långt ifrån och möta honom! Som en parentes tror jag att det nu också på ett särskilt sätt gäller de människor som kommit som flyktingar från främmande land. Gud har öppnat en dörr för dem in i hans hus! Till sist har Gud öppnat en tung och stängd dörr som är tyngd av smärta, bitterhet och sår mellan kristna syskon. Mellan samfund och mellan syskon i församlingen. Försoningens tid är här. Upprättelsens tid! Är vi beredd att gå in genom den? 2 Kor 5:11ff

Skall vi vara Herrens hus, ett hus som han finner i ordning och doftande av hans närvaro när han kommer tillbaka har vi inget val. Var och en av dessa dörrar behöver stå öppna i Guds hus nu!/Hans

Faran med att försöka hälla vatten på olja

Jag skulle vilja dela en bild som kan sätta fokus på något som jag upplever vara aktuellt. Bilden handlar om olja som används i en stekpanna för matlagning. Plötsligt tar oljan eld och lågor slår upp ur pannan. Det blir en explosionsartad utveckling i stekpannan och någon tar den och sätter den under kranen. Effekten blir det motsatta till avsikten och en väldig låga slår upp och hotar bränna den som försökte släcka.

 Två tankar har jag med mig utifrån bilden och det ena är att där Guds olja är blir det svårsläckt och den andra är faran i att kämpa mot Gud själv! Det kan i bästa fall få konsekvensen att ”lågan” sprider sig och i värsta fall innebära allvarlig skada för den som vill kontrollera eller försöka släcka den. Paulus uppmanar ”Släck inte Anden!” 1 Thess 5:19 och Jesus varnar för synd och hädelse mot den Helige Ande som på något sätt rymmer innebörden att ge Andens verk namn av mörker. Jfr Matt 12:31. Om det är viktigt att välkomna Guds verk och den som Gud sänder är det också avgörande att inte avvisa eller stå emot Guds utvalda. Det får konsekvenser och det är något som vi inte får ta lätt på idag. Det finns något viktigt i att stenen som byggarbetarna ratade har blivit en hörnsten och samma sten kan bli en stötesten. Jfr Matt 21:41, 13:57

Under hösten har jag funderat en del på varför Jesus gärningar, goda gärningar, väcker motstånd. Varför massmedia och faktiskt hela vår kultur förlöjligar och hånar människor som är iklädda Guds kraft.  När Jesus hade uppväckt Lasarus bestämde översteprästerna och medlemmar ur rådet att han skulle röjas ur vägen. Joh 11:53 Detta är ett återkommande tema i johannesevangeliet att de religiösa ledarna sammarbetar för att döda Jesus, släcka lågan. Vi ser också att världens ledare blir vänner i sitt gemensamma beslut att lösa problemet Jesus på mänskligt vis, d.v.s.  att eliminera honom. Luk 23:12

 Jag tror att det finns platser i ett land också i vårt, där detta blir tydligare på än andra. Jag tror att Stockholm är en sådan plats därför att det vår huvudstad och den mest inflytelserika regionen i vårt land. Jerusalem var känd som platsen som dräpte profeterna och det var i Jerusalem som till sist Jesus dödades. Det är också där i Jerusalem som Andens eld flammar upp och sprider sig över världen. När Gud nu vill sända en "väckelse" över vårt land kommer det att bli ett hårdare klimat i vår huvudstad men jag tror att vi kommer att bli överaskade vilken vändning detta motstånd kommer att få.

Det tycks finnas ett ”naturligt” och spontant motstånd mot Gud och hans utvalde, hans smorde i den fallna skapelsen. Det sker inte bara i biblisk tid utan det fortsätter genom hela kyrkans historia. Vi ser det tydligt i apostlagärningarna, Apg 4:27ff, och vidare i hur Paulus blir förföljd och motarbetat av hedningarna, judarna, men också av delar av den Kristna församlingen. Bilden är mer komplex men jag tror att man kan säga att ett tydligt motstånd inom församlingen kommer från den judekristna gruppen. Det finns en stark spänning mellan gammalt och nytt som var påtaglig i Jesus tjänst men också i den första församlingen. Vad som händer när Guds Ande rör sig över en människas liv eller tjänst och varför det är så svårt för samtiden att ta emot och omfamna det som Gud gör behöver vi reflektera över. Profeterna i gamla testamentet blev förföljda av sin samtid och erkända först av en senare tid. Så är det med många reformatorer och människor som varit redskap för väckelse i kyrkohistorien. Det är snarare regel än undantag att människor som varit smorda av Guds Ande blivit förföljda, förlöjligade under sina liv för att senare i historien bli erkända. Erkännandet har ofta med att Gud bekänt sig till deras verk och med lite perspektiv har Guds verk blivit synligt genom dem. Men i deras samtid har det varit helt annorlunda.

Jag tänker att där smörjelsen från Gud blir tydlig finns det också en spänning mellan himmelskt och jordiskt. Jesus talar om att man måste vara född av Anden för att kunna komma in i Guds rike, Joh 3:5 och att han har ett himmelskt ursprung som är förmer än Mose vilket innebär att han kan ge Guds liv, göra Guds gärningar och känner Guds vilja som ingen annan. Det förefaller som om ”Djävulen, världen och vårt eget kött” reagerar starkt på Guds smörjelse. Den naturligt spontana reaktionen är att försöka släcka elden, hälla vatten på den.

En annan reaktion är upprördhet över en upplevd orättvisa eller att jämlikheten skulle vara satt ur spel. Att Gud skulle ge mer kraft till vissa människor eller större gåvor är inget vi alltid gläder oss över.  Inget i vår värld är mer främmande eller väcker så starka reaktioner som att Gud på ett särskilt sätt skulle ha utvalt det judiska folket också tanken att kyrkan skulle ha en utkorelse och en uppenbarelse som är given av Gud framför alla andra religioner tycks vara mycket anstötligt.

Men i hela den kristna traditionen har det varit en grundtanke att Gud utväljer det svaga, ringa för att fullborda sitt verk. Bibeln ger flera skäl för att så är fallet. Dels är det för att Gud skall få ära för sitt verk och det verkar som om Guds egenskaper och kraft uppenbaras tydligare i det som är omöjligt mänskligt sett.  Utkorelsen skall vara ett vittnesbörd för hela världen vem Gud är och att människan är helt beroende av honom. Det är intressant att alltifrån Israels historia, till Jungfru Maria och lärjungarna tycks ringhet och svaghet vara något som nästan är en förutsättning för Guds utkorelse.  Jfr Luk 1:51ff. Detta gör att beroendet av Guds Ande är fullständigt för att kunna göra Guds verk.  Anden kan inte förtjänas eller kontrolleras utan bara tas emot i svaghet genom Guds nåd och för att fullborda Guds vilja. Anden kommer med kraft för att Guds Ord skall fullbordas och att Jesus, den smorde skall bli tydlig. Det gör att vi måste ledas av Anden, formas av Anden och därmed lämna över kontrollen till Gud.  Här kommer kampen mellan himmel och jord, mellan den fallna mänskligheten och den pånyttfödda, mellan ande och kött i oss i öppen dager. Tidsandan föraktar Guds smörjelse och här tycker jag det blir tydligt att Gud bekänner sig till den kyrka som vill ta emot Jesus och bevara hans ord. Jfr  Joh 14:15 Väckelse finns idag i tredje världen medan den högutbildade sekulariserade kristenheten i västvärlden har en tendens att förneka bibelns ord och saknar kraft.  Så blir också de församlingar och de sammanhang som söker Guds smörjelse förlöjligade och hånade i västvärlden.  Det behövs ingen större profetisk klarsyn för att inse att detta är den urgamla kampen mellan Guds smorde och denna världens furste.