Vi har mycket att lära av den Lutherska kyrkan i Tanzania

Under två veckor har en grupp från bibelskolan i Lysekil besökt Tanzania och Dodoma stift. Vi har mött stiftsledningen och vi har varit en del av en evangelisationskampanj i Chitego. Chitego är en församling som består till största delen av massajer.Under fem dagar umgicks vi med massajerna och hade evangelisationsmöten ute i bosättningarna. Vi medverkade i gudstjänster, samtalade med präster från stiftet och fick be för många människor. Fyra saker tror jag Gud har strukit under med rödpenna för mig när vi varit i Tanzania. Fyra saker som Gud påmint mig om och som är välsignelser från Gud för att kunna leva ett liv fyllt av den helige Ande och som är nödvändiga om vi skall forma en kultur där Guds rike växer till ibland oss.. Att få förmånen att tillbringa några veckor bland mäniskor som så kollektivt tar sin tro på allvar utmanar vår västerländska kristna kultur. Det är inte bara en tro som genomsyrar hela livet utan också en tro som hela tiden och överallt är levande. Tron som vi mötte var okomplicerad och självklar. I sin direkthet var den fylld av Guds kraft och visade på ett övernaturligt liv på ett jordnära sätt. Det gör att kyrkan ständigt lever i en miljö där tron är det viktigaste och där människor räknar med Guds närvaro och omsorg. Vi såg mycket som jag ställer mig tveksam inför och den tanzanska kyrkan är långt ifrån felfri. Så inte heller församlingen i Chitego. Med ett försök till profetisk blick vill jag gräva fram guldet och rikedomen ur den Afrikanska myllan där ute på massajsteppen i de centrala delarna av landet.

Våra trossyskon lever i ett pågående lärjungaskap där allt som sker ses i ljuset av Guds storhet och närvaro. Frågan om vad vi kan lära oss av dagens händelser är hela tiden viktig för dem. Vad vill Gud och vad säger han just nu i det som sker. Allt kan bli ett samtal med Gud och med andra i ett försök att förstå Andens ledning.

Den första välsignelsen till oss är:
1. Tron på kraften i Guds Ord
Bibeln är inte bara den självklara auktoriteten i lärofrågor och livet utan bibelns ord är centrala hos de flesta troende. Det finns en förväntan på att Guds kraft verkar genom det lästa och förkunnade ordet. Gud har under resans gång verkligen påmint mig om att han alltid är villig att ge sin Andes kraft till varje löfte och tilltal i ordet så att det fullbordas. En församling som är grundat på ordet, hör det och gör efter det kommer också att ha Andens kraft. Läs ordet, tro som det står och låt ordet alltid vara i din mun och dina tankar så kommer ordet att verka Guds vilja i dig. Jag tror att Gud vill ge oss en ny nyfikenhet på och glädje i att läsa bibeln.

2. Det andra är bönens centrala plats i vardagslivet.

I alla situationer så ber man intensivt och på allvar. Tron på bönens makt mötte vi i alla sammanhang. Det innebär att man inte bara pratar om bön utan man ber och man ber tills det är färdigt. Också på bönens område tar man Gud på orden. Man ber, söker och bultar tills svaret kommer. Det Gud har strukit under för mig när det gäller bönen är vikten av att be igenom, att be tills det är färdigt och inte sluta eller ge upp för tidigt. Bön får ta tid också förbön för människor. När vi inbjöd till förbön i den anglikanska kyrkan i Chitego var hela församlingen delaktig och tålmodig även om bönen tog lång tid. Tiden var inget problem utan när några bad och betjänade människor så var det viktigt. Gud var närvarande och då var det han som satte agendan och förfogade över tiden. En intressant tanke för en tidsjagande västerlänning.

3.Välsigna nummer tre är: Tillbedjan och lovsångens plats i vardagen.

Vi vet att tillbedjan är a och o där Gud är närvarande och vi har prioriterat tillbedjan i vår församling ändå finns det här en dimension som är viktig utifrån mötet med massajerna och deras tro. Vid varje bosättning som vi höll möten vid fanns det barn och vuxna som inte förtröttades på att tillbe Gud. Gång på gång mötte vi en sång "utan slut". Vi vet att Herren tronar på vår lovsång men förstår vi på djupet vad det innebär att det praktiskt taget alltid pågår en lovsång. Ibland sker den gemensam och offentlig men ofta ligger den i bakgrunden som ett brus av tillbedjan. Lova Herren ständigt har fått en ny innebörd för oss. Vi behöver se hur detta inte bara har med församlingens verksamhet och gudstjänst att göra utan det handlar om våra hem, våra arbeten och vår skola. Jag är övertygad att Guds Ande rör sig, ”som hemma”, på ett helt annat sätt bland ett lovsjungande folk. Jag tror att det är mycket närmare till helande i en lovsjungande miljö för där Gud tillbedes sker hans vilja. Kopplingen till Guds tron som lovsången ger visar sig både i den andliga kampen och i formandet av vår tro. Där Guds storhet, nåd och kärlek ständigt besjungs flyr fienden och mörkret ger vika.

4. Bland massajerna lägger man stor vikt vid det personliga mottagandet av Jesus.

Att bekänna Jesus som Herre och vända sig bort från andra krafter är viktigt. I en miljö där den personliga bekännelsen är viktig blir också vittnesbördet och berättelsen om Jesus central. Jag tror att evangelisation ligger på Guds hjärta just nu. Det är tid för oss att med våra liv och våra ord berätta om Jesus så att ingen går förlorad. Tror vi på bibelns ord, på bönens makt och tillber Jesus tänds en eld som utgår från Faderns hjärta i oss. Den helige Anden brinner av Faderns kärlek att låta människor, som är på väg bort från honom och som därmed är på väg att gå evigt förlorade, få syn på Jesus. Han brinner för att de skall lära känna Jesus så att de kan  ta emot honom. Den Lutherska kyrkan i Tanzania är en av de snabbast växande Lutherska kyrkorna i världen och den drivs av en längtan att se människor komma till tro på Jesus. Måtte den ivern få sitt fulla grepp om vår församling.

 

Vi har upplevd en andlig gemenskap i tron på Jesus som har varit stark och upplivande. Kyrkan är så mycket större än vi kan tänka och överbrygger mänskliga hinder och skillnader. I mötet med våra syskon i tron i Tanzania har Gud talat om den härlighet som den trogna världsvida kyrkan har. Sista kvällen i Chitego när vi bad för David, massajen som gått igenom många prövningar och förlorat allt han ägde i oroligheter så sent som i påskas, visade Gud på detta. I en stor ring stod svenskar, massajer och människor från andra stammar hand i hand under den mest magnifika natthimmel jag någonsin sett. När bönen och välsignelsen klingade ut var där en gudsnärvaro som gick och ta på. Alla vi som var med var oändligt rika fast vi kom från såvitt skilda förhållande man kan tänka.  I den Afrikanska natten och i det ögonblicket var vi "ett hjärta och en själ" och vi som Guds barn fröjdades över Faderns kärlek och kärleken mellan syskon i tron på Jesus./Hans

Radiofyrar och gräsbränder

I lördags var det en böneresa I norra Bohuslän. Pingstkyrkan i Uddevalla stod som arrangörer men inbjudan gick ut till fler församlingar här. Flera personer har blivit påminda om tidigare bilder och profetiska tilltal till västkusten och dessa tilltal verkade bekräfta böneresan. När man var samlade här i Lysekil för att be var ett av tilltalen hämtat från psaltaren 126. ”När Herren gjorde slut på Sions fångenskap, då var vi som drömmande. Då fylldes vår mun med skratt och vår tunga med jubel. Då sade man bland hednafolken: `Herren har gjort stora ting med dem´. Ja, herren har gjort stora ting med oss, och vi är glada. Herre, låt våra fångar komma åter liksom strömmarna i Negev. De som sår med tårar skall skörda med jubel. Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.”

Även om jag inte själv var med på böneresan så tror jag det var en stark profetisk smörjelse över den och i ps 126 uppenbarar Gud vad som händer nu här bland oss. Område efter område som fienden har hållit fångna befrias och vi ser att människor, tjänster och gåvor släpps fria och kommer i funktion. Jag förundras också över att Gud kallar människor hit som brinner för väckelse. De kommer för att tjäna, arbeta eller bara bosätta sig här, för att få vara en del i det Gud gör. Under många år har vi ”bara” sänt iväg människor men under senare tid kallar Gud människor hit. Människor som har sett något i anden och som brinner. Det är tid att få skörda med jubel och åter komma tillbaka bärande kärvarna!

Lysekils församling har en särskild profetisk kallelse och i den kallelsen ligger det att träna och utrusta människor till tjänst.  En viktig uppgift för profeterna, så också för Elisa, var att smörja människor till den tjänst, det uppdrag Gud utvalt dem till. Det gällde bl.a. att smörja Guds utvalde till kung. När Elisa gjorde detta innebar det ett nytt skeende och att Herrens profetiska tilltal började gå i uppfyllelse.  I 2 Kung 9 sänder Elisa iväg en lärjunge till att smörja befälhavaren Jehu till Kung över Israel.  Genom Jehus verk dödades Isebel och Ahabs söner. Domen över den demoniska drottningmodern verkställdes och släktlinjen efter henne och Ahab bröts. Det var Jehu som blev fullbordan på Herrens löfte och dom.  Jag anar att detta håller på att ske nu. Vi lever i en tid och en situation när Guds löften och tilltal fullbordas.

Här i Lysekil innebär det också att fler tjänster och fler gåvor upprättas och förlöses. Vi ser i Elisas tjänst att detta gäller alla områden. Helande förlöstes, urskiljning, strategi, ledargåvor m.m.

Igår under gudstjänsten när jag såg en av våra kyrkvärdar sköta en uppgift så talade Herren till mig, han sa. ”Var och en som kommit hit har en nyckel! Det är avgörande att ni ser det och låter var och en använda denna nyckel.” Jag tror att det finns gåvor i de himmelska förråden som Guds håller stängda för att rätt person skall få glädjen att öppna det. Det talar om att varje lem i Kristi kropp har en viktig andlig tjänst men också att vi profetiskt behöver se detta i varje människa. Hon är en gåva sänd av Gud med tillgång till välsignelse för många! Det är så spännande att se varandra med ”hjärtats ögon”.  Tilltalet ger mig ett nytt perspektiv på ”nycklamakten” och inbjuder alla här att vara en viktig del i det Gud gör. Det är när fler ser detta som välsignelsen ökar och vi får skörda det som tidigare har såtts ut.

 Nästa bild handlar om Elisas gåva att se vad fienden gör upp för planer. (2 Kung 6) Denna gåva av andligt seende gör att Elisa blir viktigare än både ”vagnar och ryttare” för Israel. (2 Kung 13:14)

Den sista veckan har jag blivit påmind om radiofyrar och radaranläggningar. Tyskarna utvecklade under andra världskriget ett system som de kallade ”Freia” och som var mer sofistikerat än engelsmännens radarsystem. De kunde se längre och tydligare och detta höll på att avgöra kriget till deras fördel. Det ena jag såg är hur Gud upprättar en profetisk tjänst som ser fienden på långt håll. Avslöjar fienden och gör att Guds folk kan mobilisera på rätt område. Fienden har aldrig en chans om församlingen agerar på Guds kallelse. Den som är i oss är större än fienden.
Men för att kunna urskilja fiendens rörelse måste vi först bli kända med Guds Ande så att vi känner igen Guds närvaro och rörelse. Det är prioritet ett och det är där vårt hjärta och hela vårt focus skall ligga. När vi ”lär” oss och blir bekväma med att känna igen Gud och följa honom kommer fienden att avslöjas tidigt och på långt håll. När ”radarljuset” faller över det som rör sig i mörkret kommer det att fly.

Den andra aspekten av att se är att urskilja platserna där ”inflygningsfyrarna” finns.  Jag tror att det finns platser och det finns församlingar som Gud tänt en fyr över. Det är en vanlig bild men det jag ser är att det finns röjda, säkrade och förberedda rutter som Guds härskara nu kommer via. Jag tror att Gud har visat dessa ”rutter ”över tid och talat om dem till församlingen. Osynliga för det mänskliga ögat men uppenbarade för trons ögon.  Vi är några församlingar längst i väster efter vår kustlinje och i söder, via vilka Gud nu drar in över vårt land. Det behöver inte vara de största eller mest ansedda men det viktiga är att vi tar emot det Gud gör i dessa församlingar och genom dem. Välsignelsen är inte avsedd för radiofyren eller för fyrplatsen utan för landet och välsignelsen kommer att växa längre in och ju mer vi öppnar oss och tar emot.

 Den sista bilden jag vill dela är bilden av ett nedbränt område. Denna bild är viktig för att vi tror ibland att det som är nedbränt – utbränt är förbrukat. Gud handlar i detta. På Knippla i Göteborgs norra skärgård såg jag detta i veckan och det blev starkt och uppmuntrande. Gräs och ljung var nedbränt och jag såg det även idag i våra berg här i Lysekil.  På ett nedbränt område finns inte längre något brännbart. Här kan Gud tända en större eld som inte pyr i gräset. Denna större eld består av Andens olja, Guds eget bränsle. Gud tänder nu dessa stora Kasar som brinner synliga för världen.  Den kan ingen människa tända och inget mänskligt material kommer att bidra till eldens storlek. Bara Gud! Det andra jag såg var att redan i det brända börjar nytt friskt gräs komma fram. Svedjebrukets välsignelse innebär bland annat att allt dött försvinner så att livet kan bryta igenom.

 Kanske ligger det I detta budskap en bekräftelse I en mäktig lovsång som klingat inom mig hela veckan: ”For the sake of the world burn like a fire in me. Light a flame in my soul for every eye to see.” (Bethel music)/Hans

Sanningen skall göra er fria!

I dag talar vi mycket om kulturen och atmosfären i församlingen och att Gud gör något nytt på det området. Det nya som sker är både en förutsättning och en frukt av att Guds rike går fram. När Jesus uppmanar oss att först av allt söka Guds rike menar han också att vi får låta oss formas av Guds rikes värderingar och av de konsekvenser som Jesus liv fört med sig för oss.

En viktig aspekt av den kulturen är sanningen. Jesus betonar att han är Sanningen och att hans ord är sanning. Den andliga kampen handlar till stor utsträckning om vilken verklighetsuppfattning vi skall leva med och därmed vårt sätt att tänka, jfr 2 Kor 10:4ff. Ordet sanning betyder också verklighet i sin ursprungliga betydelse.  Den stora frågan är vem eller vad tillåter vi att definiera vår verklighetsuppfattning. Det blir tydligt när Jesus träder fram och gör anspråk på att vara Sanningen och att han är den som uppenbara den sanna verkliga bilden av Gud. I förhöret inför Pilatus ställs detta på sin spets. På ena sidan står Guds son, människosonen och vittnar om sanningen medan Pilatus som representerar människan utan Gudskunskap, den fallna människan, säger: ”Vad är sanning?” Denna lilla ”oskyldiga” och mycket ”mänskliga” fråga får till resultat att Pilatus missar möjligheten att ta emot Jesus och det liv han har att ge. 

Genom att så in tvivel om det finns en sanning eller att Gud skulle vara sann, förleds människan att lämna Guds sanning och vi placerar istället våra tankar, vår vetenskap på verklighetsuppfattningens tron. Gud har detroniserats av människan som nu är den som tror sig avgöra sanningsfrågan. Vi gör oss en egen bild av verkligheten grundat på människan som tillvarons centrum och högsta väsen. I vetenskapens namn har mänskligheten skapat ett verklighetsbegrepp som per definition räknar bort Gud. En inomvärldslig avgränsning som förpassar gudstron bort från det offentliga rummet, vetenskapen, politiken, samhällsfunktioner etc. Tron blir en andlig, privat sak som inte kan prövas och som inte har med det gemensamma livet att göra.  I början av mänsklighetens tidsålder förledde ormen Eva att bryta den nära förbindelsen med Gud och syndafallet var ett faktum. Från den dagen är människan skild från Sanningen och den ende som kan ge en sann bild av verkligheten. ”Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild”. (2 Kor 4:4)

Den kultur som Guds rike för med sig innebär ett återupprättande av Sanningen. Det blir därmed också en fullständig kollision med den inomvärldsliga kulturen. Det är viktigt att se detta så att vi inte förleds att tro att det går att förena det som Gud vill göra med denna världens sätt att se. Det är bara i Jesus som vi kan bli verkligen fria och göra det Gud kallar oss att göra nämligen leva ett övernaturligt liv i Guds kraft.

Följden blir också att den andlig kamp kring verklighetsfrågan även sker inom oss. Jesus gör inte bara anspråk på att vara Herre över en liten del av mitt liv utan hela mig. När ett politiskt parti, arbetsgivare, en annan människa etc. kräver att man har sin första lojalitet mot de värderingar som man har som grund, innebär det alltid en prövning. Är dessa värderingar grundade i Guds sanning eller är de människotankar. Bara att ställa denna fråga skapar reaktioner och det är inte så konstigt eftersom här är vi i centrum för den andliga kampen. Vem skall vara Herre för oss och avgöra vad som är verkligt och sant? 

När vi lyfter fram vittnesbördet om vad Gud gör idag i församlingen så är det en viktig del i att upptäcka sanningen. Har Gud verkligen gripit in i en situation, konkret i en människas liv så innebär det ingripandet att vår verklighetsuppfattning förändras. Den vidgas och vi får en ny och större förväntan på att Gud kan göra det igen och tron växer för ännu större ting. Ett under är i sig själv en nedmontering av den syn på världen som förnekar att Gud griper in i vår värld och vår vardag. Om vi nu har blivit ”överbevisade” p.g.a. ett trovärdigt vittnesbörd skakar berättelsen denna världens auktoriteter i sina grundvalar. En ny frihet för Guds folk infinner sig. De gränser som mänsklig vetenskap och erfarenhet tidigare satt upp håller oss inte längre tillbaka. Trons erfarenhet är att Gud alltid är större än vi kan tänka och förstå och att ingenting är omöjligt för Gud. Den församling som har Guds möjligheter som grunden för sin gemenskap och sin verklighetsuppfattning kommer inte att låta sig begränsas av vad hon själv förmår utan kommer att följa Herren in i det han har bestämt.

Elisas tjänst som vi har talat om tidigare under året innebär att spränga gränser och att släppa folket fria till att tro - lita på Herren mer än något annat. I 2 Kung 6 berättas det hur Elisa öppnar sin tjänares ögon så att han ser Guds närvaro. I en mänskligt sett fullständigt omöjlig situation bryter en större verklighet in. Det är det Guds rike handlar om. Det var fördolt för Elisas tjänare och för alla som inte hade öppnade ögon. Dessa öppnade ögon handlar om att leva i den verklighet som Guds ord uppenbarar. Guds ord och löfte formar profetens syn. Han ser det han har tagit emot. Det han har hört. Han söker med blicken efter det Gud talat om för han vet att det är sant och när han finner det förlöser det ett liv där Guds närvaro blir det avgörande.

Psalmisten skriver ”summan av ditt ord är sanning” (ps 119:160) och jag tror att i Bibeln uppenbarar Gud hur den sanna vekligheten ser ut. Läser vi bibeln på det sättet?

Guds ord är nämligen grunden för den kultur av tro som vi nu talar om. Men det är också viktigt att sanningen präglar var och en av oss som vill vara en del av den. Att tala sanning är viktigt och att inte ta bort eller lägga till efter hur det passar oss är avgörande. Det handlar inte bara om vårt förhållande till bibeln utan också i allt det vi talar om med varandra. Äkthet och trovärdighet inför varandra är en frukt av Gudsrikeskulturen. Om sanningen skall göra oss fria tror jag vi måste överlåta oss till sanningen på alla områden. Det behöver vara sanningen som proklameras i förkunnelse, tillbedjan och när vi betjänar varandra lika väl som när vi i smågrupper förtroligt delar livet med varandra.

Jag tror det finns ett särskilt krav på sanning när det gäller vad vi sjunger. Dels därför att sången är så viktig men också därför att sångens ursprung är avgörande för vad den för med sig ibland oss. En sång född av Guds Ande och som är stämd gentemot den sång som sjungs i himmelen för med sig kontakt med himlen.

Tillbedjan behöver därför vara profetisk, grundad på Guds ord, vilket också David framhåller.(1 Krön 25) Vi skall i lovprisning och tacksägelse sjunga ut sanningen om Gud. Jag tror i viss mån man kan säga: ”Visa mig dina sånger så skall jag berätta om din tro”.  När vi sjunger ut sanningen om Gud, i enlighet med hans uppenbarelse, byggs det en ny tron mitt ibland oss. Det är Guds tron och inte vår och där är Guds rike.

Det är alltså viktigt med vårt tal och vår bekännelse när det gäller den verklighetsuppfattning som formas ibland oss. Tänk om vi blev lite mer medvetna om vad våra ord gör med den andliga atmosfären ibland oss. Det är sanningensbälte som håller hela Guds vapenrustning på plats och som gör oss beredda att dra vidare in det Gud har lovat!/ Hans

 

Elisa aktuell idag 2 Kung 2

 

 

Jag har blivit påmind om två bilder nu i påsktiden. Den första bilden är en bild som en av våra förebedjare fick för flera år sedan och som har kommit tillbaka nu. Det är bilden av eldslågor som slår upp på olika platser i vår stad och som sedan sprider sig. För oss här i Lysekil så har detta året handlat mycket om eld. Denna bild aktualiserar för mig också scenen då Elisa får ta över profetmanteln av Elia då den senare förs till himmelen. ”Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar och skilde de båda från varandra”. (2 Kung 2:11) Jag tror vi är i en Elisa fas eller Elisa tid nu.

Den andra bilden har med påsk att göra och scenen är från Genesarets sjö och Jesus är med lärjungarna i båten. Jesus stillar stormen med kraften i sitt ord och lärjungarna häpnar. ( Matt 8:23ff) Det Gud har talat till mig om är att Jesus, nu som den uppståndne och förhärligade Kristus, finns i vår mitt. Den auktoritet och den kraft som uppståndelsen förde med sig är given till oss och är verksam i oss som tror. (Ef 1:19f) Bilderna har ett samband och talar om att den tid vi nu är i är en tid av kraft och där Livet segrar över döden på alla områden. Himlen är närvarande och triumferar mitt i vår värld!

 I historien finns tider av genombrott, då Gud för oss vidare, till en ny nivå och öppnar ett nytt landskap för oss. Vi har detta år i Lysekil talat om att det är tid att inta landet. När folket under Josuas ledning gick över Jordan så var det en gräns som passerades. När de satte sin fot i löfteslandet var det genom ett under som Gud förde dem in i landet. Jos 3:15f beskriver hur Jordan stannade upp när prästerna med Guds ark satte sina fötter i vattnet och folket kunde gå igenom på torr mark. Löftet att Gud skulle ge varje ort som deras fötter beträdde blev vid intåget i landet uppenbart för hela folket.(Jos 1:3) Det finns tid för genombrott men det finns också tid då Herrens ord skall fullbordas på ett mer genomgripande sätt. Jordans vatten blir vid flera tillfällen en gräns då det gamla avlöses av en ny fas, en ny tid. Före övergången av Jordan i Josua 3 hade folket varit på väg under 40 år. Det hade varit en förberedelsetid och nu ledde Gud dem vidare in i löfteslandet. Den stora förändringen som folket hade genomgått under ökentiden handlade om tro och världsbild. Gud hade genom åren i öknen fostrat ett folk som litade på honom och som följde hans bud. Det hade vuxit fram en generation som ”älskade Herren av hela sitt hjärta”. En generation som var präglad av Josuas och Kalebs ande – en generation med stor tro på Gud. En generation som i sin erfarenhet och i sitt hjärta litade på att Herren var Gud, alltså hade makten över alla omständigheter. Det fanns ingen Gud jämförbar med honom! Det fanns nu en kultur bland folket som fostrade troshjältar, fria män och kvinnor som var hängivna Herren.

När Josua sänder spejare in i landet återvänder dess med orden ”Herren har gett hela landet i vår hand”. Jos 2:24 Jämför man dessa med Mose spejare så ser vi att tiden nu är mogen att gå över Jordan.

 Jag tror Gud har påmint oss om hur viktig kulturen, trosatmosfären är i församlingen. Fostrar den och förlöser den hjältar, människor som drivna av Guds Ande är fria och till sin andliga natur erövrande?

 När tiden är inne för Elia att lämna över manteln till Elisa är det en tid då många av Herrens ord går i uppfyllelse. Den tjänst Elia hade stått i hade berett mark för ett etablerande och befästande av Guds närvaro i landet. Det är ett profetiskt skifte som ger oss en fördjupad insikt av vad intåget, erövrandet av landet innebär. Kanske vill Gud visa oss här några aspekter av den Gudsrikeskultur som han vill forma bland oss idag.

En kultur som inte Ett område där Herren är Gud och där hans kraft verkar genom människor så att hans vilja sker. Platser där det ondas makt får kapitulera till förmån för Herren och där sjukdom, splittring, lidande och död inte längre dikterar livsvillkoren för oss. Ett andligt territorium som är befriat och där Guds kärlek, makt och liv regerar, där Jesus bekänns och tillbes som Herren. Det jag försöker beskriva är ingen förverkligad eskatologi utan ett inbrytande av det tillkommande riket som gör att vi kan få en försmak av himlen. Där vi får se vad det innebär att Guds vilja sker.

 

Elisas första under var att slå på Jordans vatten med Elias mantel. (2 Kung 2:14) Profetlärjungarna såg att Elias ande vilade över Elisa och kanske såg dem det dubbla måttet av den anden som Elisa i tro hade bett om. 

Jag tror att Gud i dessa dagar har brutit makten av falsk ödmjukhet som vilat över vårt land! Nu är det inte bara tillåtet utan nödvändigt att be om dubbla arvslotter. Den unga generationen som Gud nu reser upp kommer inte på något sätt att begränsas av tidigare generationers erfarenhet eller kraft. Det är tid att be om mer! Det samma gäller för hela kyrkan och är nödvändigt för det som Gud kallar oss till nu. Det vi känner till, den gamla kraften och erfarenheten räcker inte till för det som nu skall ske. När Gud fullbordar sina löften och etablera en ny dimension av sin närvaro och kraft i församlingen spränger han alla våra bilder och föreställningar om hur det skall gå till.

Landet kan inte intas genom det vi kan eller genom något vi tidigare har sett.

Idag behöver vi mitt i församlingen tala ut i tro: Ge oss en dubbel arvslott av din Andes kraft!

Vi får tala ut det här i Lysekil när det gäller den profetiska smörjelsen. Vi behöver dubbelt av det som vi sett och som människor varit fyllda av som varit och är här. Vi får tala ut det när det gäller helande och tro för helande. Må Gud ge oss en dubbel arvslott av det som New Wines ledare har burit med sig hit och som vi har sett. Vi får tala ut det när det gäller evangelisation och mission. Må Herren smörja församlingen med dubbelt mer än vi har mött hos de evangelister och missionärer som varit här!

När vi börjar be den bönen, därför att Gud kallar oss till det, formas en andlig kultur som gör att vi inte stoppar vid Jordans strand och nöjer oss med att drömma eller på avstånd se in i landet. Utan vi blir en del av en kultur som lever i undrens tid. Där vi tar den mantel Gud gett oss och slår på vattnet för att människor och andliga tjänster skall gå vidare i en ny dimension av kraft och auktoritet.

 Det första Elisa gör efter att han delat Jordans vatten är att etablera liv och villkor för fruktbarhet i Jeriko. Lägg märke till hur männen i Jeriko vet att läget på staden är bra men att jorden är död och vattnet inte livgivande. (2 Kung 2:19ff) Jeriko var den första staden som intogs av Josua och strax före Eilas framträdande hade staden återuppbyggts. Död var frukten av detta bygge (1 Kung 16:34) men nu framträden en profet med makt att vända förbannelse till liv. Konsekvensen av Elisas handlande med vattnet i Jeriko innebar en helt ny förutsättning för liv och är så än i dag.

 När vi nu kallas att inta landet tror jag att områden som tidigare varit avskilda för andra gudar eller andra krafter kommer att helgas åt Herren och bli bärare av liv och välsignelse. Det Gud kallar oss till idag kommer att förändra ”naturlagar”, lagar i samhället och hela vår kultur. Jag är övertygad om att vi nu kommer in i en tid där en dödlig, obotlig diagnos inte kommer att leda till död utan förvandlas till liv. Där döden försöker märka ut revir kommer välsignelse att flöda fram. När helande bryter dödens makt i en människas liv blir hon en källa till helande för andra.

Vi kommer att se ”döda” områden både i naturen och i människors liv och kroppar att bli levande igen. Städer utan ekonomisk tillväxt och framtid kommer att blomstra på nytt.

Guds rikes etablerande kommer att förändra samhällets syn på människor och de kommer att få konsekvenser för flyktingpolitiken, solidaritet m.m. så att lagstiftningen kommer att ändras.
Saltet som Elisa kastade i vattnet är det salt som Jesus talade ut om församlingen. Ni är jordens salt!

Jag tror att den största förändringen kommer vi att se när Guds rike förändrar och i grunden påverkar vår populärkultur. Jag tror att i en Elisa tid så kommer den unga generationen att förhärliga Gud med sina kreativa gåvor. Vi kommer att se en tillbedjande generation som sjunger om Guds mäktiga verk och inte förhärligare människans dekadens utan medkonstens alla former film, bild, teater, dans, poesi etc. kommer att kasta den gamla kulturen och dess värderingar över ända. Det kommer inte att ske direkt överallt men det sker i Jeriko. Det sker på platser där människor känner igen Elisas smörjelse och ber om dess välsignelse! Jag ber att det skall vara här i Lysekil.

 Det sista jag vill ta upp och som jag funderat på några veckor nu är pojkarna vid Betel. ( 2Kung 2:23ff)

När Elisa hade gett liv åt Jeriko så begav han sig upp mot Betel. Betel betyder Guds hus och jag tror inte det är någon tillfällighet här. Motståndet mot Guds verk finns ofta centralt i Guds hus. Människor som är slavar under en religiös ande och som har tradition och vårdandet av det som är dött som sin hjärteangelägenhet och kallelse blir ofta dem som försöker dräpa profeterna och som står emot Guds verk. Här skulle vi kunna säga att det är småpojkarna som representerar dessa. Där Guds profet tas emot får man också en profets lön. (Matt 10:41) Elisa kom med liv i överflöd också till Betel men han togs inte emot utan förlöjligades och hånades. Det som skulle bli till välsignelse blev istället till förbannelse och död.

Jag har en stark känsla, som gör att magen knyter sig, av att vi står i en allvar och avgörande tid just nu. Vi står vid ett vägskäl! Det finns en möjlighet, en inbjudan från Gud till att vara en del av något enastående, helt nytt och livsavgörande i vårt land och våra församlingar nu. Genom att ta emot detta – HELHJÄRTAT- i tro och göra sig själv och församlingen till en källa med den dubbla smörjelse kan din stad förvandlas. Att håna det Gud gör och istället värna om det som är dött, livlös tradition eller fästa sitt hjärta vid forna segrar och tider kommer att medföra en snabb men kanske inte så behaglig död för församlingen. Välsignelsen är given, utgjuten och tas emot genom att vi öppnar oss för det Gud gör och be om mer. Släppa kontrollen och leva i tro på Guds ord och löfte! Vi får inte se allt det goda som Gud gör idag ibland oss bara som en liten uppmuntran utan det är en kallelse att gå vidare i enligt med det han visar oss. Då kommer välsignelsens källa flöda djupare och kraftigare och föra oss ut i det Gud i sin kärlek har tänkt för oss!/Hans

Ny tid för Sverige

Efter att ha varit några dagar på New Wine ledarkonferens i Stockholm är jag övertygad om att detta år innebär något helt nytt för vårt land. Det nya som Gud gör tror jag kräver ett helt nytt sätt att tänka och tjäna som kyrka. Det är ett Gudsrikes sätt som inte kan kombineras med det gamla sättet där människor står i centrum, bestämmer vad vi skall tro eller där den mänskliga erfarenheten definierar vad som är möjligt. När Gud är å färde blir det hans närvaro som blir centrum. Det som han uppenbarar som avgör trons innehåll och vi lever då i en tid där det som är möjligt för Gud blir det avgörande. Kort och gott en undrens tid. På frågan om Jesus var Messias  svarade han Johannes Döparen "Gå och berätta för Johannes vad ni sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas ett glädjens budskap." Luk 7:22

Under dagarna i Stockholm fick vi se många under som jag tidigare bara hört talas om. Guds helande kraft var verksam och jag tror också att Guds Ande blev utgjuten på ett nytt och kraftfullare sätt i alla dessa ledare som var närvarande. Vi kan alltså vänta oss en än starkare våg av helande i församlingar runt om i vårt land den närmaste tiden. När nu detta sker blir frågeställningarna för kyrkan plöstligt en helt annan än tidigare. Frågan hur vi skall få kraft att göra det som mänskligt sett är omöjligt blir central. En annan fråga blir hur våra gudstjänster skall formas om det nu är så att vi behöver kraft för att kunna leva i veckan och göra Jesus gärningar såsom han har sagt. Joh 14:12
Hela församlingsstrukturer kommer att skakas om när vi inte längra kan bygga på vår egen vishet, kraft eller förmåga. Jag tror att tiden nu är inne att"gå på vatten" när Jesus kallar. Det kommer innebära att många hellre vill stanna kvar i båten och i den skenbara tryggheten i att själv ha kontroll. Vi känner igen det från bibeln. Folket befriades genom Guds kraft från slaveriet i Egypten och Gud försåg dem på ett "övernaturligt" sätt med mat, vatten och gudomlig kraft i striderna under ökentiden. De leddes av Guds närvaro genom molnstoden och eldstoden ändå längtade de tillbaka till Egypten och slaveriets trygghet där de trots oerhörda lidanden hade kontroll på tillvaron och njöt av smulorna från denna världens goda.

Jag är övertygad att det nya nu också kommer att medföra att alla som känner igen det Gud gör i sin ande blir förenade till ett. När vi på ledarkonferensen var samlade var det representanter från hela Sveriges kristenhet. Vi var ett i tillbedjan av Jesus och Gud utgjöt sin Ande på ett så mäktigt sätt att det inte fanns någon tvekan på att det var Gud. Bekänner Gud sig till de som tillber hans son kan inte vi avvisa varandra.

Jag skulle vilja ge fem tecken jag har sett som bekräftar en ny tid.

1. Gud har talat  om det i sitt ord och bekräftar det genom det profetiska tilltalet idag.
För min del finns det ingen tvekan om att Guds kärlek och Guds verk innebär att förgöra det onda, "utplåna djävulens verk"1Joh 3:8 Jesus gör det i Andens kraft och det är samma Ande han sänder till lärjungarna på pingstdagen och det är genom den helige Andes kraft som Jesus fortsätter sitt verk genom apostlarna. Det är också Jesus befallning till hela kyrkan i alla tider. Matt 28:18ff
Vi har under detta år i Lysekil fått flera profetiska tilltal i enlighet med detta och där budskapet varit att det är tid för oss att vända om och göra det Gud kallar oss till. Genom profetord från olika håll i världen har Gud påmint oss om att det finns en väldig ängel i och på vår kyrka. I ett tilltal blåser ängeln från taket i ett shofarhorn viket jag tror betyder att tiden är inne för ett nytt skeende, men också en kallelse till människor och änglar att tillbe Gud. Striden är inte vår utan Herrens och vi skall tillbe honom. I olika bilder så har eld fallit från himlen och tänt en båk en väldig fyr här. En signal och från den elden skjuts eldpilar över vårt land. En eld som inte kan släckas. Det sägs om Jesus att han är den som döper i helig Ande och eld! Det är intressant att dessa tilltal kommer från så många olika håll. Jag upplevde också att många ledare i Stockholm fick profetiska tilltal om vad Gud gör där han har satt dem. För mig blir precisionen och styrkan i de profetiska tilltalen ett tecken på att Gud nu gör något nytt. En Eliatid och en förberedelsetid för Jesus.

2. Förnyelsen av tillbedjan.
I det nya så förvandlar Gud människor och församlingar så att de blir sanna tillbedjare. Vi är inte församlingar som har lite lovsång utan vi blir lovsjungande och tillbedjande församlingar. Lovsången på ledarkonferensen utmärkte sig inte bara för att den leddes med känslighet och profetisk skärpa utan framförallt genom att lovsången var, som någon sa "lika stark framifrån som bakirån". Det var ett tillbedjande ledarskap i svensk kristenhet som i ande och sanning tillbad sin Herre Jesus och böjde sig under honom och la ner sina liv och sin tjänst vid hans fötter.
Gud gör detta i församling efter församling också bland oss i Lysekil. Vi har ännu inte sett vad det kommer att landa utan bara början men jag är övertygad om att det allra viktigaste vi kommer att göra i gudstjänst och i grupper i församlingen är att lovsjunga. Det är det som sker vid Guds tron dag och natt och det är det som Guds folk gör när Gud går fram som han gör idag. Han kallar församlingen till tillbedjan på ett nytt och profetiskt sätt. Ett sätt som är lett av Anden och där vi kommer att få se mycket mer av under och tecken under det att vi tillber. Här finns en inbjudan och kallelse till de som hör vad Anden säger till församlingen.

3. Upprättelsen av tjänstegåvorna i församlingen.
När församlingen bejakar hela den mångfald i ledarskap som Guds ord talar om har det nya kommit. Det gäller inte enbart ledarskap i församlingen utan hela Guds folk har Gud kallat till tjänst. De beskrivs bl.a. i Ef 4:ff och de kommer att utrusta församlingen till att göra Jesus gärningar och att betjäna människor så att församlingen blir "helt uppfyllda av Kristus". Det innebär att Jesus sinnelag präglar församlingen. Jfr Fil 2:1ff Jag tror att vi kommer att få se större mognad i Kristus och en större renhet inför Gud. Inte för att vi blir ofelbara eller perfekta men därför att församlingen kommer att lyda Guds ord och när vi misslyckas kommer vi att omvända oss till honom och ta emot förlåtelse. Inte bygga våra liv på en teologi som reducerar Guds vilja till vad vi tycker och klarar av utan som låter Guds ord vara måttståcken som mäter våra liv och därmed driver oss till Kristus.
Apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare talar Paulus om. När församlingen tillåter denna mångfald att ta plats och börjar identifiera och utrusta för dessa tjänster kommer de nya vinläglarna att kunna bära mer av det nya vinet. Både här i Lysekil och det jag ser över landet så håller Gud på att upprätta och förlösa detta. Ledardagarna i Stockholm var för mig bara en bekräftelse på något som jag ser Gud redan gör.

4. Församlingen förlöses till att förmedla helande i en helt ny utsträckning.
Jag har personligen sett mer helanden under det sista två åren än jag tror jag gjort under hela min tjänst och samma vittnesbörd hör jag från många håll i vårt land. Randy Clark som talade i Stockholm poängterade att de idag ser lika mycke helande i USA som det gör i tredje världen under sina konferenser och besök i kyrkor. Vi fick se människor få sin syn tillbaka, bli helade från diskbråck och många andra sjukdomar och skador. Det är inte bara i USA detta sker utan John Derneborg rapporterade vad som hänt under New Winehelger de sista åren och det var ett antal som fått hörsel tillbaka, blivit befriade från kroniska smärtor etc. Vi förstår nu att detta inte är något extra utan en grundläggande kallelse för varje församling och varje kristen. "Att hålla alla de bud" som Jesus gav(Matt 28:20) innebär att "bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er." Luk 10:9
Det nya är att det inte är vissa ledare eller människor i helandetjänst som gör detta idag utan det är hela församlingen. De flesta helandeunder sker när vanliga församlingsmedlemmar går in i denna tjänst. Den är för alla kristna! Vi har också en ny förståelse av den auktoritet vi har i Kristus och hur vi skall betjäna de sjuka. Idag är det inte i första hand en bön om att Gud skall gripa in utan en förståelse av att Kristus verkar i den som tror. Helandetjänsten är en av de viktigaste uppdragen för församlingen. Detta har Gud under lång tid talat till oss i Lysekil och när nu Gud blåser i shofarhornet tror jag att det kommer att förlösa en helt ny dimension av denna tjänst också hos oss.

5.En ny mission
Sverige behöver mission och kyrkan är till sitt väsen missionerande. Vi är inte till för oss själva utan Gud har sänt oss ut i världen. Det är samma sändning som Jesus har. Det innebär att Guds närvaro "lyfter" från gudstjänsten och leder oss in i vardagen ut till människor. Gud kallar oss att bära ut elden så att människor i mörkret blir befriade och ser. Detta är inte i första hand nya strategier eller program utan att kristna visar på Guds kärlek och är bärare av Guds kraft när vi möter sjukdom,smärta, bundenhet, död eller fattigdom. Vi kommer att förmedla helande men också stå upp för den svage i samhället och vara generösa mot dem som inget har. Gud har sänt oss till Sveriges folk förvandlade av Guds kärlek och med ett budskap om hopp. Det finns inget som är omöjligt för Gud är det Anden lär oss idag!/ Hans

Känner vi igen vad Gud gör idag?

Inför detta året tror jag att Gud talat om att det är dags att inta landet. Bibelordet jag fått för året är från  Josua 3. Jag tror att det innebär att vi nu går in i en tydligare fas av slutskedet på historien. En fas då Gud infriar sina löften och Guds rike breder ut sig och intar mark. Parallellt och som en förutsättning för detta håller vår himmelske Fader på att göra sin Sons brud redo. Församlingen håller på att formas till det Gud har tänkt sig och det som Jesus ber om strax före sitt lidande och död.
1. Det innebär för det första att hon kommer att vara ett. "Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig" (Joh 17:21) Guds Ande håller idag på att förena alla de som tror att Jesus Kristus är Herren och enda vägen till Gud och som låter församlingen byggas på apostlarnas och profeternas grund. Detta sker i vårt land och enheten går rakt igenom samfund och traditioner. Inte bara här i Sverige är det så utan det sker över hela världen. Denna enhet i Kristus kommer att innebära en helt ny karaktär på Guds familj. Den enheten kommer också att lämna en möjlighet för alla de församlingar som avfallit från apostolisk tro att omvända sig. Många kommer att göra det när de ser vilken tid vi är inne i. Tyngdpunkten för den världsvida kyrkan kommer att flyttas från västvärlden till i Afrika, Asien och Syd amerika. Detta har redan skett men kommer på flera sätt att bli tydligt. Guds rike har alltid funnit sin väg vid sidan om de som själv anser sig för visa i denna världen och som tror att man kan förvanska Guds ord i namn av upplysning eller utveckling. Guds Andes kraft gjuts i församlingar som älskar Jesus och lyder hans ord. Det är de församlingar som tar ordet på allvar och gör Guds rikes gärningar. De som går i Jesu namn och gör det som Jesus gjorde: botar de sjuka, befriar de fångna, uppväcker de döda och förkunnar ett glädjebud för de fattiga.
Jag är övertygad om att vi står inför den största Andeutgjutelsen i historien och enheten i Kristus är både en förutsättning och, vilket kommer att överraska många, bli en tydlig frukt av den.
Det finns ett tilltal till vår tid från Herren i Matt 25:13. I liknelsen om de tio jungfrurna talas det om de fem förståndiga som hade sina lampor fyllda med olja. Dessa som hade tagit emot den helige Andes liv och kraft och gjorde Jesus vilja. Var finner vi den kraften och det livet idag när vi ser på kyrkan i världen?
2. Det andra som kommer att ske finner vi i Malaki 4. Den andeutgjutelse  kommer att ha med Elias Ande att göra. "Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärta till deras fäder" (Mal 4:6) Jag har blivit påmind om två saker som det innebär. Det första är att det kommer att bli en försoning mellan delar av moderkyrorna med deras barn som nu är fullvuxna och fyllda med kraft. När västvärldens kyrkor nu blir satta under hård kritik för att vi vandrat vilse så tror jag att Gud kommer att förena kyrkan igen. Inte under de andefattiga, intellektuella och självgoda kyrkorna som fallit för tidsandan utan under den ungdomliga kraft och liv som finns i de växande kyrkorna.  Det andra jag tror att det betyder är att generationsgränserna inte längre kommer att vara särskiljande. Denna dimension av enhet i församlingen kommer att bli en förutsättning för att bära den kraft Gud vill ge. När far och son tillsammans ber finns det ett nytt flöde av kraft. Hjärtats enhet över dessa gränser som så tydligt präglar vårt samhälle här i väst kommer att innebär ett nytt mått av kraft som är nödvändigt för att "inta landet" och driva ut fienden. (Syftar på Josua 3)

Jag tror att Gud på liknande sätt påmint oss gång på gång under detta år om att det finns en djup hemlighet i berättelsen om den gamle Mose som med upplyfta händer och upplyft stav sträcker sig mot Gud när Josua leder folket i strid mot amalekiterna. (2Mos 17) Mose armar och stav  stödda av Aron och Hur ger Josua kraft och seger. När den äldre generationen tillber och välsignar de unga stridsmännen som med Andens svärd drar emot fienden blir folket oövervinnerligt. Jag tror att detta kommer att bli tydligare i dessa dagar och de församlingar som tar emot detta som Gud kallar oss till kommer att växa kraftfull och få ett nytt mått av auktoritet över det omgivande samhället och kulturen.

3. Till sist så har allt detta också med att Gud håller på att förvandla församlingar från att ibland tillbe och lovsjunga till att bli tillbedjande och lovsjungande församlingar. Den första fasen av vår tids Andeutgjutelse innebär en förvandling där fokus riktas  från oss själva och vad vi skall göra till att hänföras över vem Gud är och vad han gör. Den förvandlade församlingen kommer att följa Guds närvaro och räkna den som sin allra dyrbaraste skatt. En sådan församling kommer med nödvändighet att bli en tillbedjande och lovsjungande församling. "Sångens tid har kommit"(HV 2:12) står det som en beskrivning av våren som bryter fram. När brudgummen nalkas kommer bruden att sjunga av hjärtat i glädje och längtan. Hon kommer att ha sin älskade för ögonen och allt kommer att handla om att behaga honom, att lovsjunga honom. Den församling som vill hålla fast vid ett gammalt sätt att lovsjunga och som inte tar emot den sång som Anden ger sin kyrka nu tror jag kommer att vara utan olja när brudgummen kommer. Jag är övertygad att den främsta uppgiften för församlingen i dag är att tillbe och lovsjunga. Detta kommer att bli det viktigaste vi gör när vi samlas men det kräver också en ny flexibilitet och följsamhet ibland oss. Det måste få ta tid att vara i tillbedjan och lovsång när vi samlas, sammanhängande tid.  Det kommer att bli det naturligaste för oss att stanna och förbli i tillbedjan när Guds närvaro blir tydlig ibland oss på ett nytt sätt. Den unga generationen har fått smak på det och det förvandlar dem idag. Därför behöver vi äldre välsigna det och förena oss med dem. Detta gäller varje enskild församling men det gäller också att vi traditionella och historiska kyrkor behöver lära oss av de unga, nya kyrkor och församlingar som växer fram. Det kommer att knaka i fogarna hos oss, mycket behöver förändras bl.a. våra traditionella utbildningar av musiker likaväl som för präster och pastorer. Ledare behöver utrustas för att leda i denna fas, att få erfarenhet av att känna igen Guds närvaro och själva bli tillbedjare.
 Jag tror att om vi inte tar emot denna "sångens tid" så säger vi nej till Guds Ande själv. Vi blir bland de oförståndiga utan olja. (Matt 25:3) Om sången är den ena sidan av tillbedjan så är tjänandet av medmänniskor den andra. Guds Ande är också Guds kärlek och därför kommer  den hängivna, brinnande församlingen att låta sig fyllas av Andens kraft och tjäna människor såsom Jesus gjorde och  Gud kommer att bekänna sig till henne. Den senaste tiden har jag sett flera tecken i vårt land att detta sker och på många håll har Gud tänt denna eld.Det kommer inte att gå att stoppa den men vi har ett val. Vill vi låta oss beröras av Guds Ande och ta emot det som han gör eller stänger vi dörren?/Hans

Grunden för navigation

Vid flera tillfällen i veckan som gått har Gud påmint mig om vikten att stå med fötterna på jorden men att ha huvudet och hjärtat i himlen. Vi behöver att både hjärta och tanke är präglad av Guds rike så att det sinnelag som fanns hos Kristus Jesus också finns hos oss. (Jfr Fil 2:5) Det är bara möjligt om jag lever i Guds Ord och hämtar näring från Ordet för min värdsbild, mina värderingar och min auktoritet. Det är bara igenom Guds uppenbarelse det är möjligt. Genom att ställa sig under Ordet och låta det betjäna mig såsom Kristus tvättade Petrus fötter och att göra varje tanke till en lydig fånge åt Kristus, formar den helige Ande mitt hjärta och min tanke. Vi får äta Ordet som dagligt bröd och frukten är att det eviga livet flödar fram i mig. Även när ordet är vasst och svårsmält får jag gömma det i mitt hjärta och hämta vägledning och kraft från det. När jag låter Ordet förklara mitt ursprung och möta mig med liv idag börjar det definiera min framtid. Genom ordet verkar den helige Ande Guds bestämmelse i mitt liv. Hans sons bild tar gestalt i mig. Guds kärlek förvandlar mig och hans kraft verkar i och genom mig. Den sändning som Jesus hade och som han sände lärjungarna med innebär att vi lever  från himmelen mot jorden. Fast förankrade i Guds eviga Ord blir vårt perspektiv från tronen där Kristus sitter på Faderns högra sida. Allt som är givet åt Kristus flödar igenom oss. Vi är i allt fullkomligt beroende av honom och samtidigt lever vi och tjänar på den plats och i den situation Gud har ställt oss.

Jag tror Gud har påmint mig om rikedomen att ta emot hela Bibeln som Guds Ord för att fullheten av Guds intention och plan för oss skall ta sin boning i oss.  När vi använder bibeln som ett smörgåsbord blir också Guds liv och kraft fragmenterat genom att Gud respektera mitt val och min inriktning. Jag har en bestämd känsla av att Gud håller på att återställa förtroendet för sitt Ord i dag. Den som längar efter Guds rike och som söker det före allt annat kommer att få se hemligheter öppnas i Ordet som världen skrattar åt, men det blir samtidigt till en kraft som får världen att häpna. Guds kärlek kraft verkar genom hans viskning och bara den som i förtrolighet och i tro lägger örat mot Jesus bröst kommer att höra det. Utan ett återupprättat förtroende för Guds Ord och Guds Ande kommer vi aldrig att kunna navigera utan kommer att förlora kursen och fara vilse/Hans