På spaning i Massajland

I veckan kom vi hem efter att varit på missionsresa i Tanzania. En grupp på åtta personer från bibelskolan i Lysekil hade förmånen att samarbeta med den Lutherska kyrkan i Tanzania (ELCT) under en evangelisationskampanj bland Massajerna. Sedan 7-8 år har Lysekils pastorat en vänförsamling i Chitego i centrala Tanzania och vi har utväxlat besök vid flera tillfällen. Efter resan finns det många intryck och en hel del av dem är svårbearbetade. När man göra en resa på en annan kontinent, i en totalt annorlunda kultur och börjar lära känna människorna som lever där gör man också en inre resa. Den resan blir inte avslutad för att man kommer hem utan har bara börjat. För oss blev det också en resa där nya dörrar öppnades sig djupare in i Guds rike. Vi har fått se ett fyrtiotal människor bli frälsta och varit med och firat dop i bosättningar som aldrig tidigare haft relation till kyrkan. Det var som att plötsligt vara tillbaka i apostlagärningarnas tid då det står att ” han och de som hörde till hans familj döptes genast” Apg 16:33

ELCT är den snabbast växande Lurherska kyrkan i världen och det har varit en upplevelse att få vara med och se lite av den växten under några dagar. I detta Navigera vill jag dela några reflektioner och tilltal som kommit till mig under resan. Dem är inte helt färdigbearbetade och systematiserade men jag vill dela dem här för att du kanske skall upptäcka några av de dörrar vi sett och vilja gå vidare.

1. När röken fyller hyddan blir den fri från mygg. Det farligaste djuret i världen är myggan. I dagarna kom en rapport om att ev hälften av alla människor som dött har gjort det i sviterna av malaria. Rapporten talade om alla dödsfall genom alla tider. Om den stämmer kan jag inte bedöma men vad som är klart är att malaria är det största hotet mot människor i Tanzania idag. I massajhyddorna så finns det ingen öppning för röken utan röken fyller varje vrå av bostaden och blir kvar. Mina tankar går till Guds närvaro och berättelsen av molnet som fyllde templet när Salomo invigde det. 2 Krön 5:11ff Ingen av prästerna kunde förbli stående- Guds närvaro var så påtaglig att den påverkade allting. Det är två frågor som kommer till mig. Den första handlar om vår beredskap och vilja. Är vi beredda att låta Guds närvaro fylla våra liv, hem och församlingar? Där Guds närvaro är finns det inte utrymme för det onda. Inte ens de minsta och giftigaste, myggen. Kanske går dem inte att skydda sig mot på något annat sätt än en fullständig närvaro av Gud. Där Guds rike är där sker Guds vilja och ondskan flyr. Den andra frågan har att göra med vad vi släpper in och ut i vår hydda. För att leva bekvämt hade kanske öppna fönster varit bättre men då hade röken inte varit så tät och myggen haft öppningar att ta sig in genom. När jag kom hem till Sverige möttes jag av alla diskussioner om vad vi skall öppna kyrkan för och hur vi bör anpassa budskapet till vår tid och tidens värderingar. Det verkar vara ett fokus på att få in så mycket olikhet som möjlig så att alla åsikter och handlingar skall känna sig lika hemma också det som är främmande för Guds rike. På något underligt sätt så blir den enkla hyddan av lera och kodynga med sin rök en utmaning till oss. Sök först Guds närvaro! Lev inför hans ansikte hela tiden! Ju närmare källan till röken du kommer desto större effekt får den för ditt liv.
   
2. Krossa ormens huvud! I en bosättning så jagade man plötsligt fram en orm. Ormen bar på ett dödligt gift och den var på en plats där vuxna och barn ständigt uppehöll sig. Ormens huvud krossades och man berättade att man var tvungen att gräva ner resterna av ormen. Skulle en människa sticka sig på tänderna, även om ormen varit död länge, så skulle den personen dö. Det var inte tänkbart att låta det onda finnas synligt kvar eller förbli i öppen dager. När vi under vår outreach fick förkunna evangeliet om Jesus så blev det en omedelbar respons. Människor som inte tidigare hört budskapet tog emot honom och blev födda på nytt. I den processen ingick det att ta av sig, eller befrias från, de amuletter och symboler man bar och som var knutna till trolldom och magi. Jag kan bara konstatera att det finns en tydlighet och en kraft i ELCT som vi saknar. Den Lutherska kyrkan i Tanzania lever i frontlinjen och får se människor gå från mörker till ljus. Detta sker ständigt. De sex och en halv miljoner medlemmar är inte bara medlemmar på pappret utan bekännande Jesustroende. De har upplevt att gå från ett liv präglat av magi och rädsla till frid och trygghet i tron på Jesus. Det är inte så att det finns ett överdrivet intresse för det onda men en klar medvetenhet och en erfarenhet av demoniska krafter. När jag ser präster och evangelister som lever i en nytestamentlig världsbild och som definieras av ”sanningen i Guds Ord” så ser jag också en kyrka som agerar med makt och auktoritet i Jesu namn. En kyrka som inte gått vilse i den här världen utan som är foten ”som krossar ormens huvud”. När Guds Ord tas på allvar och det finns en lydnad mot Herrens ord finns också Guds kraft där på ett helt naturligt övernaturligt sätt. Jag är hemma i Sverige igen och Jesus ord ringer i mina öron ”Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.” Joh 15:3f 
   
   
   
3. Förlöst till tjänst! Den som får ta emot mycket av Gud har mycket att ge. När vi för två år sedan mötte Dauidi hade han drabbats hårt av våld och olyckor. Boskapen var bortrövad i oroligheter och hans livsberättelse skulle få vilken västerlänning som helst att chockad gå där ifrån. Under ett bönemöte i Dauidis bosättning för två år sedan öppnade sig himlen. Det var natt och hela vintergatan syntes och månen kastade sitt sken – det var en magisk natt. Men det var inte i första hand den Afrikanska stjärnhimlen som berörde utan Guds närvaro. I bönen, lovsången och den profetiska betjäningen förlöste Gud något i Daudis liv. När vi nu möter honom som färdigutbildad evangelist möter vi en ung man som brinner. Brinner för att människor skall möta Jesus och ta emot hans kärlek. Var vi än predikar Ordet så är han där och håvar in näten. Han har Guds kraft över sig och nätet är aldrig tomt. Gång på gång fångas människor och ger sina liv till Jesus. Daudi rör sig som en son i Guds hus. Om honom säger Jesus ”allt mitt är ditt” och han är ivrig att ge detta till nya människor. Som son i huset har han tillgång till Guds kraft och han är fylld av tro. Det han ber Fadern om det får han. När jag ser Daudis liv och tjänst viskar Anden i mig. Det är tid att förlösa denna tjänst och dessa människor i Sverige!/Hans

All vind går inte att segla i

Sedan förra Navigera har vi firat påsk och på nytt blivit påmind om hur revolutionerande Jesu uppståndelse är.  När den helige Ande hjälper oss att se och leva i uppståndelsens kraft förändras allt. När den sista fienden, döden, läggs under Jesu fötter innebär det att människan, förenad i Kristi kropp, har återinsatts i den auktoritet och roll som Gud gav henne i skapelsen.  Där människan var satt att råda och regera på Guds uppdrag.  I Kristus ligger allt under våra fötter!  Den Ande som väckte Jesus från de döda lever i oss som tror (Ef 1:17ff) och Jesus konstaterar att när Ande kommer så skall vi göra hans gärningar (Joh 14:12), ingenting skall vara omöjligt så länge vi är i honom. (Joh:15) Låt oss stanna till här ett ögonblick. 

När detta börjar sjunka in i oss och bli en del av vår identitet verkar det blåsa upp och mörka moln tornar upp sig i norr. När vi vet vilka vi är i Kristus och vad vi har i honom går vi inte att stoppa men denna nyvunna position kan vara anledningen till att det blåser till i våra liv. Stormen kan få flera konsekvenser och detta tror jag händer ibland oss nu. För det första så kan saker som vi förträngt blåsa upp till ytan, det kan handla om längtan som inte gått i uppfyllelse, missnöje, eller undanträngd frustration. Det är i grunden bra att saker kommer till ytan men just nu kan det leda till fel fokus och prioritering. Den grundläggande principen är ”sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall det andra tillfalla er” (Matt 6:33). Det innebär att om vi fastnar i underordnade detaljer och får fel perspektiv kan det som Gud gör rövas bort från oss. Det andra som kan hända är att vi sluter oss och gömmer oss p.g.a. vinden. Vi fylls av en känsla att vi inte orkar – att vi går under. För det tredje; "All vind går inte att segla " eller är inte ämnad att föra oss framåt. 

Om nordanvinden blåser storm för att rubba vår identitet så tror jag att det är skadligt att försöka fånga den vinden i ett försök att bli handlingskraftigt och förändra det som kommer upp. Det kan bli en missriktad iver som får kraft av vår frustration. Jag blir återigen påmind om när Jesus sov i båten och lärjungarna väckte honom i panik. (Matt 8:23ff) Jesus var trygg i sin identitet och fylld av frid. Lärjungarna å andra sidan var sönderblåsta av vinden och fylldes av rädsla.  

Denna tankekedja tror jag på något vis hänger ihop med en bild eller skeende jag såg under bön i veckan. Bilden var inte särskilt stark men har återkommit och handlar om något som Gud talat om flera gånger under början av året. Timing och att profetiskt ligga lite före det som händer.

 Jag såg en skytt som svingade sin bössa och träffade en lerduva. Detta skedde gång på gång och såg så enkelt och naturligt ut. Sedan förklarade han bilden för mig. Det handlade om att ”ligga rätt i svingen” och känna när det är dags att trycka av. För den som sysslat lite med sportskytte handlar bilden också om att vara på tårna, lite av en aggressiv eller offensiv hållning. Fel timing och fel sving innebär att man vet redan när det är dags att trycka av att man kommer att missa. Motsatsen är lika sann. Rätt rörelse och tro innebär att träffen finns där redan innan den syns. Det handlar om flera faktorer som samspelar. De går inte att helt förklara men har man varit med om det går känslan, erfarenheten att beskriva. Övning ger färdighet. Färdighet ger självförtroende. Självförtroende gör det svåra enkelt och naturligt. Det sker utan att man siktar eller räknar ut framförhållning. Det blir en naturlig rörelse som följer och styrs av blicken. Det du tittar på träffar du. Blicken riktar bössan när anläggningen är rätt och du är ”på tårna”, har rätt hållning eller skjutställning.

Gud har befriat oss till att leva ett uppståndelseliv. Anden lever i oss. Vi kan leva fullt ut som hans söner och döttrar i påskens kraft. Därför är blickpunkten avgörande. Vad tittar vi på?  Hur är hållningen? Har vi vår utgångspunkt i Jesus seger – en offensiv hållning? Är vår positionering att vi segrat med honom, att ”han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus…” (Ef 2:6) Då kommer allt att bli väldigt enkelt och naturligt. Guds övernaturliga liv – ett med vår rörelse och vi vet redan när vi ber eller ser en situation att Guds vilja kommer att ske.

Uppståndelsen ger oss ett uppenbarelsens ljus så att vi inte låter ondskans mörker förblinda oss eller ”nordan vinden” att distrahera oss.

En god vän blev påmind om ängeln över eller i Lysekils kyrka när vi bad en dag. En annan såg skepnaden av en ängel vid talarstolen i kyrkan under predikan. Bilden av Eleasar, Lysekils församlings ängel, blev en naturlig illustration till årets påskannonser. Det var bara en bild, en glimt och en tanke men för mig blev det en bekräftelse på det jag skrev i förra Navigera. Den sista tiden har flera människor sett och bekräftat änglar i och över vår kyrka. Det händer med jämna mellanrum men det jag tror Gud vill poängtera för oss nu är, att för dem som har ögon att se med, så uppenbarar Gud att han vakar över sitt ord och sina löften till församlingen. Hur stor fiendehären än skulle kunna verka vara så är ”de som är med oss fler än de som är med dem” (2 Kung 6:16) Detta ger den profetiska tjänsten en frid och en grund som är orubblig och församlingen har ingenting att frukta. Det Gud gör nu vakar han själv över och som en man profeterade på påskdagen ”Gud har kommit för att stanna på denna plats”.  Jag tror att vi nu kommer att få lära oss att se skillnad på eld och eld. Eld som förbränner och eld som ger ljus och värme. Vi kommer att få lära oss att känna skillnaden på Guds vind, änglarnas vindslag, Andens vind och den kalla nordanvinden. Den erfarenheten kommer att fördjupa och befästa oss i Kristus och göra oss orubbliga./Hans

New Wines ledarkonferens, Bethelteam och församlingen

Den senaste veckan var väldigt intensiv. Först ledarkonferens i Stockholm med New Wine och sedan en helg med Bethelstudenter i Lysekil. Eftersmaken efter veckan är väldigt god och jag vill dela några av de tilltal som jag upplever att jag har hört från Gud. Det är lätt att överdriva lite när man delar ett profetisk ord. Det är inte medvetet utan det ligger i det profetiska att se potentialen i det som ske och att se in i det som Gud har tänkt. Det är en av Guds rikets hemligheter. I senapsfröet finns programmet, DNA, för en färdigutvecklad växt. När Gud handlar och när Gud talar så finns på liknande sätt kraften för fullbordan nedlagt i ordet. Det är som ett frö som sås, vilket Jesus poängterar många gånger. Därför är det ibland lätt att gå i gång, profetiskt, när man känner igen Gud och urskiljer hans röst likaväl som man i det profetiska kan se förödelsen och vilka konsekvenserna blir när ett skeende eller ord leder bort från Gud. Jag tror att profeterna har en förmåga att reagera starkare än många andra för att man känner igen ursprunget av ett ord eller skeende. Den profetiska gåvan lever så att säga i en realiserad framtid och är därför i otakt med många andra människor. Det ligger i uppgiften att vara spejare eller väktare på muren. När vi förstår den allmänna lagen om sådd och skörd som är nedlagd i skapelsen och som bibeln bekräftar och kopplar den till den profetiska förståelsen blir det förhoppningsvis lite begripligare.. ”Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda” Gal 6:7 När det är sagt vill jag försöka beskriva vad jag upplever som ett genombrott eller ett skifte för kyrkan i vårt land efter veckan som gått.

1. Det första handlar om en förnyad identitet. Kyrkan är Guds kyrka och Gud har utvalt församlingen för att hans ord, hans plan skall förverkligas. Vi tror på en apostolisk kyrka och det innebär att Gud sänder sin kyrka i världen. När kyrkan förstår sin identitet som utsänd av Gud rör hon sig i en riktning som förvandlar hela skapelsen. Kyrkan bär Jesus närvaro och Jesus uppdrag i världen. Jesus är den fullkomliga förebilden och han ger kyrkan den rätta bilden av uppdrag. I vår identitet som apostolisk ligger det att representera Gud i världen och bära hans närvaro till en världen som inte känner honom. Förkunna evangeliet med ord och gärningar så att människor förstår att Gud är på deras sida, att Gud älskar och att Gud alltid är god. Jag har hört Gud säga Jag vill få mitt folk tillbaka” och jag vet i mitt hjärta att det handlar om hela Sveriges folk. När vi förstår vem Gud är och tar till oss att vi är hans älskade barn i Jesus så kommer hans Ande att förnya och återupprätta kyrkan. Det kommer inte i första hand att ske genom samfundens förnyelse utan genom lokala församlingar som hör Guds röst för sitt samhälle och uppfylls av Guds passion för människor. Församling blir bärare av Guds fullhet och kraft när hon förvandlas av hans kärlek.
   
2. När uppdraget blir tydligt och vi fokuserar på det innebär det att allt vi gör sker i relation till uppdraget. Vi borde inser att de strukturer och former som vi skapat inte klarar av uppdraget . När Gud på nytt tar tillbaka sin kyrka och formar henne så kommer det att se väldigt annorlunda ut. Ledarkonferensen var ett resultat av vad vi under flera år har hört Gud tala om. För att kyrkan skall kunna bli det Gud har tänkt behöver de tjänster och de gåvor som Gud har gett användas. En apostolisk kyrka, som bär Guds rikets DNA, och som Gud förvandlar världen igenom, behöver vara formad efter hans plan och tanke. Upprättandet av de femfaldiga tjänstegåvorna är en avgörande del. Konferensen handlade om Gud bygger, utrustar och sänder sin församling utifrån beskrivningen i Efesierbrevet 4. När Apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare kommer i sin rätta funktion, inbördes och i församlingen förlöser det kraft för hela församlingen att göra Guds vilja. Alla dessa tjänstegåvor får sin rätta funktion i förhållande till den apostoliska tjänsten och kyrkans apostoliska uppdrag. Jesus uppdrag är tydligt ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren” Luk 4:18 Evangelierna konstaterar överallt att fysiskt blinda blir helade, besatta befriade och att de fattiga samlas i skaror runt Jesus därför att allt han gjorde var gott. Guds församling, lyder Gud och vet vem Gud är. När vi lyder Gud får han ansvara för församlingen och för resultatet av ”missionen”, men när vi sätter oss i Guds ställe blir det våra problem och vårt ansvar. När Gud nu besöker församlingen, vingården, och tar den tillbaka så säger han till oss ”Det är tid för er att vara vara kyrka på mitt sätt”. Jag tror att den kallelsen fullständigt kommer att revolutionera vårt land. Det finns alltid motstånd mot att släppa kontrollen till Gud både i oss själva och i de mänskliga strukturer vi byggt upp. Men eftersom dessa inte kan producera vare sig växt eller frukt har vi inte något val. Jag tror att vi håller på att, precis som den förlorade sonen ”kom till sig själv”, komma till insikt att utan Gud dör kyrkan.
   
3. Gud bekänner sig till sina söner och döttrar genom att ge sin helige Ande. Under helgen som gick fick vi uppleva en stark gudsnärvaro. Det fanns en ny nivå av närvaro i tillbedjan, undervisning och betjäning.  Ibland beskrivs Guds närvaro som rök och röken skiftar i koncentration, färg och doft beroende på mängden. Jag tror att vi upplevde en större koncentration än någonsin tidigare och det innebar att röken trängde in i förut rökfria områden. Eftersom vi inte är vana, även om vi är skapade för gemenskap med Gud, så hostar vi lite och det svider i ögonen. Mark Brooks. rektor för första året av bibelskolan i Bethel, sa att när det gudomliga möter det mänskliga eller när Guds Ande möter mänskligt kött vet man aldrig vad som händer. Allt är inte Gud som glimmar men vi reagerar andligt, själsligt och fysiskt på en högre koncentration av Guds närvaro. Så var det med människor i Bibeln och så är det idag. Det intressanta är att när Gud besöker sitt folk blir det aldrig detsamma igen.Det ligger i saken natur att vi möter, fylls och drabbas av det som är större och okontrollerbart. Gud är Gud. Han förvandlar, skakar om och gör nytt! För oss här i Lysekil tror jag det innebär att lovsången inte kommer att bli densamma. När vi erfarit Guds närvaro i tillbedjan måste vi ha mer. Hjärtat längtar efter mer. ”Lovsång öppnar himlen” sa Mark Brooks i helgen och när vi förstår mer av den sanningen blir lovsång inte ett val utan en livsstil för församlingen. En öppen himmel har profeterats över Lysekil i helgen och det leder till lovsång. Människor anade änglar och det undervisades och profeterades om himmels närvaro och änglar. Jag är övertygad om att en öppen himmel alltid medför änglaaktivitet. Vi får lovsjunga med änglarna! Jfr Luk 2:9ff, Joh 1:51, 1 Mos 28:12. När Gud är närvarande sker Guds vilja. Det innebär att de sjuka helas och de fångna befrias. Jag överdriver inte om jag under sista veckan sett 50 -100 människor bli bättre eller helt bra genom Guds ingripande. Bara i Lysekil såg vi 30-40 stycken under helgen. Det är en ständig ökande skara som blir berörda av Guds helande kraft – röken tätnar. Det innebär att den inte kan hållas inne i kyrkan utan kommer att sprida sig ut. Jag har tänk många gånger sista veckan – Det är tid att ta Gud ut till människor som inte vet att han finns och som inte ännu har förstått att Gud älskar dem och att han är GOD! När vi nu får  erfara Guds närvaro så konkret tror jag inte det går att stoppa. Guds rike breder ut sig. Det kommer att bli motstånd och det finns krafter som vill kväva röken genom att slå med sina brandfiltar. Resultatet kommer bara bli att röken sprider sig snabbare. Guds ord kommer att gå i uppfyllelse och vi är privilegierade att får vara med i en tid då detta sker.  
   
                                                                                                                                         Jag fick ett profetisk budskap av en kvinna från Bethel. Hon sjöng Willy Nelsons version av Irving Berlins sång Blue skies och sa att detta var till mig från Herren. Eftersom jag är Kyrkoherde i Lysekil tror jag att det är för hela församlingen här och att jag fick höra det som representant för kyrkan här. Nu är jag också nationell ledare för New Wine Sverige och jag upplever att detta är ett tilltal också med relevans för New Wine. /Hans

Blue skies smilin' at me
Nothin' but blue skies do I see
Blue birds singin' a song
Nothin' but blue skies from now on

I never saw the sun shinin' so bright, never saw things goin' so right
Noticing the days hurrying by, when you're in love, my how they fly by
Blue days, all of them gone
Nothin' but blue skies from now on

Blue skies smilin' at me
Nothin' but blue skies do I see
Blue days, all of them gone
Nothin' but blue skies from now on

 

Den profetiska tjänsten kyrkan och det politiska skeendet

Tidigare i Navigera har jag lyft fram vänskapen med Gud som grundläggande för den profetiska tjänsten. Gud uppenbarar sin vilja och sina planer för sina tjänare profeterna, för sina vänner. Därför finns det en förtrolighet med Herren, ett förtroende för hans ord och en ödmjukhetens ande hos profeten. Profeten är noggrann med sitt liv och sina relationer, att leva försonad med människor och Gud, ständigt nära korset är avgörande. Närheten till Herren gör det möjligt att uppfatta Guds blick, viskning och hjärtslag. Det fördolda i Gud, hans sinnesstämning, det han har nöd för, upprörs över, uppenbaras i profetens ande. Mose beskrivs som Profeten i gamla testamentet och i hans relation till Herren märker vi av detta tydligt. Han samtalar med Gud, ansikte mot ansikte och känner Gud personligen.

Vi har också sett att i ljuset av Jesus försoningsdöd så framträder den profetiska tjänsten än mer som ett Guds redskap till att kalla fram gåvor och förmågor i människor som ännu inte uppenbarats eller kommit till sin rätt. Ett uttryck som vi återkommit till de senaste åren är ”att hitta guldet” i människor. Det gör den profetiska tjänsten så viktig i församlingsbygget och i att utbreda Guds rike. Att vara ”väktare på muren” och spana efter vad Gud gör idag och välkomna det in i det lokala sammanhanget och i människors liv är en annan del av denna tjänst.  Det handlar också om gåvan att få ”se in i himlen” och vara med att förlösa det som finns i himlen här på jorden. Dessa funktioner är helt avgörande och något som vi behöver bejaka, välkomna och ge utrymme för. Jag vill gå så långt som att säga att utan den profetiska tjänsten så får inte den profetiska gåvan, som är given till var och en, inte den kraft och den växtpotential som Gud har tänkt. När profeterna är i rätt funktion, balanserade och med en karaktär som inger förtroende och när de välkomnas i församlingen gör det att hela kroppen får ljus och lättare hör Guds röst. (Jfr bl.a. Matt 10:41, 6:22f)

Eftersom profettjänsten är kopplad till Guds Ord så finns det också en prövning av profeten som handlar om trohet till det Gud sagt, till hans löften och till Jesus som är Ordet. 

En annan iakttagelse är att profeten verkar röra sig i Guds ords olika nivåer eller skikt. Med det menar jag att profeten kan få insikt om Guds tidsplan i betydelsen att kunna känna igen den och vara beredd när Gud handlar. Det innebär att känna Guds ”Kairos”- ögonblick och kunna förbereda både sig själv och församlingen på ”när tiden är inne”. En annan aspekt av detta tror jag handlar om att den profetiska tjänsten kan identifiera var vi är i ett skeende i församlingen och i världen, vilka ord, profetior, löften m.m. som Gud nu aktualiserar och handlar genom. Guds plan och Guds ord står ju fast och går mot sin fullbordan. Detaljerna om framtiden är fördolda i Gud men för profeterna uppenbarar han vad som sker i nuet och tillräckligt mycket för att Guds folk skall hitta vägen in i det Gud har planerat. Profeten har i sin relation till Gud och till hans ord en inre kompass vilken ständigt kalibreras av Gud för att vi skall kunna känna igen vad Gud gör och talar idag.

När detta är sagt så har jag blivit mer och mer påmind om behovet av att lyfta blicken och titta ut över skeendet i världen. Om blicken bara hamnar på församlingen så är det en stor risk att vi missar den stora bilden som är historien, Guds handlande med sin skapelse och sin mänsklighet. Jag tror att Gud visat att det finns två perspektiv, som hör samman, och som genom historien är avgörande. Det är ”Guds stora och lilla perspektiv”,  förutan vilka vi med nödvändighet kommer att hamnar fullständigt fel. Jag vet att det finns mängder av frågor, omständigheter och ansvarsområden som ur ett profetiskt perspektiv är viktiga. Det är inte något jag varken vill  kritisera eller försöka upphäva men Guds stora plan är att en dag ”i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren” Fil 2:10f  För att nå dit så sänder han sin kyrka, som är Kristi kropp, att förkunna evangelium, fortsätta göra Jesus gärningar,  träna lärjungar och genom dopet införliva nya människor i kyrkans gemenskap. Matt 28:18ff Den dag då detta uppdrag är slutfört och alla har hört och fått chansen att ta emot, dagen som bara Gud vet, kommer Jesus att komma tillbaka. Allt som sker i församlingen har detta som mål, att evangelium skall förkunnas i hela världen och för hela världen. Historien, som Gud har fullständig kontroll över, har sitt mål i Kristus. Det innebär att det inte är så konstigt att ”världen” skakar av konflikter, flyktingströmmar och katastrofer. Det har sin grund, på något sätt, i konflikten mellan ”denna världens furste” och Guds rikes utbredande. En aspekt av skakningarna i den arabiska världen och i Afrika är att Gud handlar i enlighet med sin plan och sitt ord. Dessa länder kommer att vända tillbaka till Herren, men mycket lidande och bedrövelse kommer att föregå innan de religiösa makterna som är lierade med den politiska makten släpper taget och kapitulerar. (Jfr bl.a. Jes 19) Jag tror att vi kommer att få se en enorm väckelse bland muslimer men i samband med det kommer också folkgrupper, gränser m.m. att kastas om. Kina och Indien kommer som de folkrikaste länderna i världen att uppleva stora omvälvningar när Guds rike går fram och det kommer inte att bli enkelt. Kyrkan har ingen annan väg att gå än att kämpa med andliga vapen, aldrig med världsliga. Men denna världens furste har blod på sina händer från första början. 

Den kyrka som slutit fred med världen och bara återspeglar tidsandan eller samhället har ingen framtid. Det är ett religiöst system som tjänar att hålla människor i schack och som bara kommer att tjäna denna världens makthavare. I sin fulla mognad kommer den religionen att vara en synkretistisk ideologi, präglad av mänskliga ambitioner och tänkande, under en stark världsledare. Kyrkans kallelse är att vara sänd i världen, såsom Jesus, och bara göra det hon ser Fadern göra. Hon är en missionerande kyrka kallad att förvandla världen, länder, städer och kulturer. En kyrka som bär Guds rikes kultur och visar himlen på jorden.

Det andra perspektivet, "det lilla", har med Israel att göra.  Gud har valt att handla genom historien med Israels folk. Guds utkorelse och löfte gäller både det judiska folket som helhet med sin tro på Herren och landet Israel. Gud kommer att föra ihop dessa perspektiv i slutet av historien, kyrkan och Israel.  Det innebär att kyrkans mission i världen och upprättandet av landet i sin fullhet i enlighet med de profetiska orden och löftena, i slutänden är oskiljaktiga. Folken som kommer att strömma upp till Jerusalem för att tillbe Herren på Sions berg kommer att söka sig till den plats där Jesus kommer tillbaka. Det innebär inte att allt vad judar gör är rätt eller att allt vad staten Israel gör är riktigt, men vårt förhållande till det judiska folket och till staten Israel visar om vi förstår Guds plan eller inte. Det är ett omistligt perspektiv. Avståndstagande, förföljelse, bojkotter, krigshandlingar eller terrorism mot judar eller staten Israel är ett angrepp på Gud själv. Därför är det som sker i Europa idag av förföljelse mot judar inte bara djupt tragiskt utan har mycket större konsekvenser än vi anar. Kyrkor som manar till bojkott av landet Israel eller tiger när det judiska folket förföljs begår en synd. Synd skiljer oss alltid från Gud med alla dess förödande andliga konsekvenser. Å andra sidan så finns det idag, som det alltid funnits, en välsignelse i att känna igen Guds handlande med sitt folk. Den som välsignar Abraham kommer att bli välsignad av Gud själv och i honom ”skall alla släkter på jorden bli välsignade”. 1 Mos 12:3

Dessa båda perspektiv, kyrkans missionerande karaktär och uppdrag samt Guds utkorelse av ett egendomsfolk kopplat till löftet om landet hänger alltså ihop. Det kommer att få allt större konsekvenser för kyrkan i världen och dess agerande. Det är en fråga om liv eller död andligt sett. Det kommer också att få betydelse för hur vi agerar på den politiska arenan, inte bara i världspolitiken utan också här hemma. Jag tror att vi behöver se vad som sker nu och också avslöja de krafter som är i rörelse i den svenska kulturen och politiken utan att glömma att vi främst är kallade att välsigna./Hans

Liv & lust

När vi går in för en uppgift med liv o lust så är vi verkligen "all in". Orden rymmer hängivenhet och en stor dos av glädje. Man kan t.ex kasta sig över en stickbeskrivning och åstadkomma en vacker tröja och verkligen gå in för det. Man behöver inte nödvändigtvis utbrista i glada tillrop hela tiden men själva stickandet är tillfredsställande o man nöjer sig inte förrän tröjan är klar.  Under veckan som gått har Gud talat mycket med mig om detta. Inte just stickning då men att vi går en säsong till mötes i församlingen som kommer att präglas av liv & lust.

I början av förra året var jag länge i Hes 37 och den kända texten om de förtorkade benens dal. Skeendet som beskrivs är intressant och väckte en del funderingar hos mig. Ska lite kort återge dem för att sedan komma till saken.

Det hela startar med att Hesekiel får tro för benen att komma till liv genom att Gud får ta ansvar för det v.3 sen handlar han på det. Han profeterar över benen vad Gud kommer att göra med dem. Jag tänker att vi har  gjort detta under en längre tid. Vi har talat, profeterat och predikat Sanningen över Guds folk och Han har fogat samman kroppen, Kristi kropp, som Han lovat. Men ännu är det inte färdigt..

   Hesekiel uppmanas att profetera till Anden att komma med liv till denna sammanfogade kropp som har alla senor och muskler på rätt plats. v..9 Kom du Ande så att de slagna får liv. Jag tror att vi gjorde detta under Lovsångens år 2014 i vår församling. Vi sjöng ut och bad och proklamerade BLÅS PÅ, helig Ande.Jag tror vi gjorde det på Guds inbjudan o Guds folk kom på fötter v.10

Nu är vi framme vid dagens tanke. Trots vad Gud gjort klagar folket i texten och hävdar att deras ben fortfarande är förtorkade, att hoppet är ute med dem - varför tror de det? Det är ju inte längre sant men folket såg sig som de en gång var fast de nu var fyllda av liv. (Ibland kan man anklaga entusiastiska kristna för att bara tänka positivt. Här har vi motsatsen, man tycks förblindad att se vad Gud gjort men det är sällan vi kommenterar det hos varann. Det är på något sätt mer accepterat. Nåväl, det var, som ni ser, en parantes)

Jag tror att Gud har uppmuntrat mig att lita på att vi är i en säsong där det slutliga skiftet från gamla tankemönster sker. Guds lovar  i v.14  " Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv och jag ska låta er få bo i ert land. Och ni ska inse att jag, Herren har sagt det, och att jag har gjort det" så löftet gäller Anden, liv och att få bo i landet dvs få se Guds löften uppfyllda! Och vi ska, som det står, inse vem som gör det - Gud.

När våra tankar hämtar näring ur en lögn (att jag är förtorkad och ofruktsam) istället för sanningen leder det till obeslutsamhet tror jag. Det händer liksom inget och bristen på beslutsamhet ( eller kalla det brist på tro) gör att vi förlorar handlingskraft och glädje. Det blir liksom ingen tröja stickad...Någon har formulerat det ungefär så att en tanke som inte bär något spår av hopp i sig, grundar sig på en lögn.Varför? För att Gud är alltid god, ingenting är omöjligt för honom och det Han gjort för oss är fullständigt breathtaking! Så kan vi pröva var vår tanke hämtar näring någonstans

Låt oss snabbt titta på Sara (1 Mos 18:12) och Maria (Luk.1:37) Sara log i smyg när hon hörde löftet om ett barn "När jag blivit gammal, ska jag då uppfyllas av åtrå?" (läs lust) Man anar år av besvikelser, synen på sig själv som ofruktsam och en rädsla för att hoppet faktiskt ska väckas igen. Maria i sin tur har också frågor men svarar självklart "Må det ske med mig som du har sagt". Visst är det skönt att frågor är tillåtna, eller hur? Nu är ju Gud är större än oss och Sara får vara med om undret oavsett vad hon tänkte men kanske vågar jag säga att Marias inställning är förutsättningen för ett nytt förbund, större än det gamla. Att församlingens hoppfulla JA till Guds löften är en förutsättning för att en ny säsong av Gud rike, ska bryta in. Ett Mariasätt att tänka som gör oss redo att säga : OK Gud, vi är "all in"! Vi är ett folk som visserligen var  döda men nu lever, som låg kringspridda men nu är hopfogade till en sann gemenskap där Du Gud blir förhärligad i och genom oss.

Jag ser fram emot detta skifte! Gud åstadkommer det, genom sin helige Ande, som väldigt tydligt kommer att röra vid oss. Utmaningen för oss blir att ta emot honom, att känna igen den inre maningen att lyssna till honom.Vi har ju ett år 2015 av bön & uppenbarelse. Det handlar snarare om att vara i bön än att " be böner". Att förundras över hans godhet och skönhet i tillbedjan när ingen ser än att "sjunga sånger" . Jag vet att Gud kommer att etablera Sanningen i oss, göra oss till älskade och älskande människor som lever liv fyllda av liv och lust, fast beslutna att göra Guds vilja. Gud kommer att handla i ditt liv med kraft under året. v 14 i Hesekiel 37 igen: "Ni ska inse att jag, Herren, har sagt det och att jag har gjort det, säger Herren"/Linus

För den här världens skull

Det har nu gått lite drygt en månad av 2015. I Lysekil har vi upplevt en spännande start på året med 24-7 bön, gudstjänster som präglats av en profetisk Ande och vi har sett många helanden. En första skörd och smak av vad som komma skall. Det känns som en ny dimension av Guds rike håller på att etablera sig ibland oss. Under böneveckan som startade året ritades det några profetiska bilder. Dessa bilder tror jag beskriver vad som håller på att ske just nu. 

Den första bilden är virvelvind som är på väg från öster in mot Lysekil och kyrkan. En kraftig storm kom in över Västsverige under januari och flera profetiska bilder om stark vind påminner om turbulens, förändring men också om en ny erfarenhet av Guds kraft. Vi har noterat en ny kraft i Andens vind och nu behöver vi bli ett med det Gud gör. En strof från en sång lyftes fram innan dagens mässa: ”With the wind at our backs and in the strength of the Lord we will rise on the wings of the dawn. We`re gonna take back all the enemy has stolen”. Just nu finns en inbjudan att stå upp och vara och handla I Guds härlighet – hans strålglans. ”Stå upp var ljus” Jes 60:1 och att föras in i det som han har bestämt av hans virvelvind! Att virvelvinden kommer från öster tror jag talar om en Jesusnärvaro som kommer möta nya människor. Det skulle inte förvåna mig om vi den närmaste tiden får höra om drömmar och uppenbarelser där människor möter Jesus. 

Den andra bilden är en bild av Jesus och hans kropp består av många små "kristusar" - många små människor som är smorda! Enheten och gemenskapen i Kristikropp förlöser den nya dimensionen av Guds rike vi anar. Enhet i vision, enhet i tron och enhet i bön öppnar för ett större mått av Guds närvaro. När vi underordnar oss Guds ord, tar emot det profetiska ordet och förenas i tron, i Kristus, finns inga gränser för vad Gud kan göra genom oss. Vi blir då inte längre ett hinder för Guds plan utan en del av den. Jag tror det håller på att ske ibland oss. Det skulle innebära att vi nu får se det Gud har talat om uppfyllas. 

Den tredje bilden är en bild av en duva, Guds Ande, som täcker jordklotet. Gud upprättar den apostoliska församlingen. Med det tror jag menas att församlingen återigen kommer att brinna för mission. Hon är utsänd med ett uppdrag! Församlingen sänds ut att förkunna evangeliet om Jesus här i Lysekil men också att på nytt sända ut missionärer i världen. Vi ser hur Gud lägger den kallelsen både på församlingen men också på enskilda. När vi hörsammar detta och ställer oss till förfogande så kommer ny kraft att förlösas. När Jesaja hörde Gud fråga ”Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” svarade profeten ”Här är jag, sänd mig!” Jes 6:8  När Gud på nytt sänder sin kyrka är det inte utan kraft och inte i ensamhet. ”Jag är med er” säger Jesus Matt 28:20 och ”När den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Apg 1:8 När församlingen blir missionell i sitt tänk och i sin identitet blir hon det Gud har utvalt henne för. Jag tror vi kommer att få se nya missions initiativ och nya områden som befrias för Guds rike. Lyssna till Anden! Ställ dig till förfogande! Ha din bas i den lokala församlingen! Gå på Herrens ord!

Vi har startat det här året med ett tilltal om att vi är i ett skeende av uppenbarelse och där Gud slipar den profetiska gåvan i församlingen. Det har uteslutande att göra med en fördjupad relation till Jesus och att Gud formar i oss en karaktär som mer återspeglar Jesus. Abraham var profet och han var Guds vän. Därför uppenbarade Gud sig för honom och talade om vad som höll på att hända. Ja Gud talade inte bara om den omedelbara framtiden utan om händelser långt bortom Abrahams horisont. Det som var alltför stort och märkligt för att Abraham skulle kunna ta in det. Ändå står det där och vi lever nu i det som Gud uppenbarade för honom för länge sedan. Jag upplever att det finns en inbjudan till en fördjupad relation med Jesus och att de som vill vara en det gud gör nu kan söka sig närmare honom. Dörren är öppen. Han väntar där på oss. Jesus kallar oss vänner och ju närmare vi lever honom och ju mer av våra liv han blir en del av desto mer uppenbarelse och ljus från Gud.  Bibeln talar om att vi skall bli välsignade i Abraham och då tänker jag att i det finns det en djupare inbjudan till vänskap med Gud. Abraham kände igen Gud,hans röst och hans närvaro och han ansträngde sig till det yttersta för att Gud skulle förbli kvar hos honom.  Abraham var ständigt beredd att tjäna Gud. Läs 1 Mos 18 och du kommer att se hur angelägen Abraham var och med vilken iver han höll fast vid Guds närvaro. All folk skall bli välsignade i honom och en av vägarna till denna välsignelse som Gud förlöser nu är att fördjupas i vänskapen med Herren. Det vinner respekt i andevärlden och det vinner respekt bland människor när vi blir igenkända som Guds vänner. Människor som Gud talar förtroligt med och som Gud anförtror sitt rike åt. Det handlar om att vara där han är och göra det han gör. Vi behöver inte vara kärnfysiker för att förstå vad det innebär. Det räcker med att ledas av Anden och läsa Guds Ord som det står och handla på det! 

En aspekt av Abrahamsberättelsen som Gud talat till mig om har att göra med tiondegivande. Abraham gav Melkisedek tionde av allt byte vid ett tillfälle, se 1 Mos 14:17ff. Jag tror att Gud har visat mig en dimension av det som händer nu genom den berättelsen. Det jag hör är att när 10% är regelbundna tillbedjare i Lysekil så har vågskålen tippat över. 10% och salthalten har nåtts för att bevara staden utan röta och sätta smak på tillvaron så att alla kan se Guds godhet. Det kommer att fylla våra gudstjänster och förvandla det andliga klimatet i staden fullständigt. För oss kan det bli något att sträcka oss mot och även om det känns omöjligt mänskligt sett så är det fullt möjligt för Gud.

Under våren kommer vi att tillbe med och försöka positionera oss i enlighet med lovsången "For the sake of the world"  i svensk översättning av Ellen Vingren och Jenny Wahlström. Det är en sång för denna tid!

"Jag lägger ner mitt liv - Jag ger upp kontroll 

ser aldrig tillbaks -Ger dig allt jag har 

Jag lever för din ära på vår jord

Den längtan som du ger - växer inom mig

en dag ska alla se och böja sig för dig

Jag lever för din ära på vår jord

För den här världens skull - brinn som en eld i mig

Tänd en låga så stark att alla kan se Dig 

För den här världens skull - brinn som en eld i mig 

Så varje hjärtan kan tro - och varje knä böja sig

Så varje röst ropar ut - Brinn som en eld i oss 

För endast du är vår kung - Vi bekänner dig Gud 

Du som är världens hopp - Brinn som en eld! / Hans

Ett välsignat 2015

Jag vill önska er alla ett välsignat år, 2015! Bilden ovan visar en stjärnhimmel i stallet som vi byggde i Lysekils kyrka under jul. Stjärnorna, uppklistrade av människor som deltog i våra gudstjänster, är ett tecken på Guds härlighet som strålar i oss som tror och på Guds löften till oss. Vi lever i en tid med stora förändringar och då historien går mot sin fullbordan. Det innebär att det Gud talat om står inför sitt förverkligande. Det är en fantastisk tid vi får vara med om och samtidigt som konsekvenserna av att Guds rike tränger fram blir påtagligare så når också motståndet de dimensioner som uppenbarelseboken talar om. Aposteln Petrus säger också: ”Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han kan sluka.” 1Petr 5:8   Det kommer att blåsa och storma men Gud kallar oss att hålla blicken fäst på Jesus och hans ord. Det som sker nu är inget nytt men det går fortare och får större och tydligare konsekvenser än tidigare.  

Jag satt i skogen vid ett tillfälle i mellandagarna och njöt av tillvaron. I samtalet med Herren påminde han mig om några bibelord som jag uppfattade kommer att ha betydelse för det som kommer framöver.

En av berättelserna som jag tror är viktig, är den om hur Jesus bärs fram i templet. (Luk 2:22ff) Mötet mellan Jesus, Simeon och Hanna talar om hur Herren kommer till sitt tempel och de som har uppenbarelsens Ande känner igen Guds ord och Guds närvaro. Om Simeon sägs det att ”han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst”. v.25  I skeendet när Guds rike bryter in så finns det en profetisk ”vagga” hos de som är trogna Herrens befallning. De som längtar efter det Gud lovat och som väntar på rätt ställe. Väntar där Gud har befallt, i gudstjänst, i kyrkan, i bön… Det är ur den tjänst som lever i det Gud sagt som Jesus träder fram. Maria och Josef följde lagen, Simeon och Hanna älskade Guds närvaro och höll sig där Gud sagt att han var.  Jag tror att Gud,nu liksom då, välsignar trohet i hans hus och till hans hus. Kärlek och trohet till församlingens gudstjänst och platsen där församlingen tillber bekänner Gud sig till. Han närvaro kommer att bli kött och blod mitt i det gamla templet och de gamla. Simeon och Hanna, kommer att se det fördolda och som nu ändå är närvarande. Se potentialen i det som de unga bär fram och genom deras välsignelse kommer det att växa till och fyllas av kraft och vishet, och Guds välbehag kommer att vila över det! Jfr v.40

 Den profetiska tjänsten och bönetjänsten är avgörande för det som sker och därför inbjuder Herren oss till ett uppenbarelsens och bönens år. Jag tror personligen att det som vi ser nu kommer att innebära en fullständig revolution för församlingen. När Jesus kommer till sitt tempel, till sin kyrka, så är tiden inne då det skall bli synligt för världen vem Gud är. Därför kommer vi att få se Guds kraft i ett mått som vi inte kunnat drömma om eller ana. Världen kommer att förundras och förvandlas. 

När Gud besöker sitt folk så finns det ett val.  Antingen lyssnar vi till Hanna och Simeon och välkomnar Jesus och blir en del av det han gör eller så känner vi oss hotade och vill behålla makten, likt Herodes och fariséerna, Deras motstånd ledde till att de försökte förgöra honom som Gud sände

.

"Herre, nu låter du din tjänare
gå hem i frid,
så som du har lovat, för mina ögon har sett
din frälsning som du har berett inför alla folk: ett ljus med uppenbarelse
för hedningarna
och härlighet
för ditt folk Israel.” Luk 2:29-32  Jag är så tacksam för att vi nu får se början av det som växer fram och jag kan säga med Simeon att det fyller mig med frid. Det är för alla folk och det för med sig Guds härlighet till Israel. Jag tror det syftar på det judiska folket, men det handlar också om att Guds folk, kyrkan, skall gå en tid tillmötes där Guds härlighet överträffar allt. Vi kommer att få se manifestationer av Guds härlighet som har bibliska mått! När Guds härlighet fyller templet kommer vi alla att falla ned. Vi kommer att se uppenbarelser av hans härlighet som är fullständigt oförklarliga och människor som bestrålas av hans härlighet kommer att stråla och bestråla världen.  Många kommer att söka sig till hans härlighet och många kommer att fly den därför att de finner den outhärdlig. ”Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt.” v.34

Det går också som ett svärd genom Marias hjärta. Ett svärd mitt i kyrkan som uppenbarar vad många tänker i hjärtat. Jfr v.35 Ett svärd igenom var och en av oss där Guds ord skär igenom och blottlägger det innersta i oss. Då kommer det att visa sig vad vi förtröstar på, vad vi bygger våra liv på och vilken plats Gud har i oss. Guds härlighet blir outhärdligt för allt det som inte hör hemma i Guds rike.  Den andliga kampen är inte mellan vi och dem utan handlar om att ge Gud tillträde till det som är hans, i oss.

Hanna, bönekvinnan, profetissan som tjänar Gud natt och dag, visar vad som sker genom det hon gör. Hon prisar Gud och talar om honom för alla dem som väntar. v.38 Guds härlighet innebär alltså en ny dimension av lovprisning. Ett liv i tillbedjan men framför allt en profetisk tillbedjan. Prisa Gud för det han gör nu! Tig inte still utan välsigna hans närvaro! Välsigna de löften som nu går i uppfyllelse! Den församling som förstår detta, och det kan bara upptäckas genom uppenbarelse och att umgås förtroligt med Gud i bön, blir en källa till ljus för sin stad. Välsignelsen portar öppnas! Herren kan dra in och dra ut igenom dem! ”Höj, ni portar era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.” ps 24:7  Hon talar om Jesus föra alla som väntar. Det finns en värld som längtar efter Gud och Jesus är Gud mitt ibland oss. Hanna talar om Jesus! Kyrkan har inget viktigare att tala om än Jesus! När vi gör det kommer det att väcka tro och vi kommer att få se folkslagen, ta emot honom. Vi har sett början till väckelse bland muslimer i Sverige och bland andra av våra invandrargrupper. Det är bara början! Men det har börjat och vi har sett det med våra ögon./Hans