Den profetiska tjänsten kyrkan och det politiska skeendet

Tidigare i Navigera har jag lyft fram vänskapen med Gud som grundläggande för den profetiska tjänsten. Gud uppenbarar sin vilja och sina planer för sina tjänare profeterna, för sina vänner. Därför finns det en förtrolighet med Herren, ett förtroende för hans ord och en ödmjukhetens ande hos profeten. Profeten är noggrann med sitt liv och sina relationer, att leva försonad med människor och Gud, ständigt nära korset är avgörande. Närheten till Herren gör det möjligt att uppfatta Guds blick, viskning och hjärtslag. Det fördolda i Gud, hans sinnesstämning, det han har nöd för, upprörs över, uppenbaras i profetens ande. Mose beskrivs som Profeten i gamla testamentet och i hans relation till Herren märker vi av detta tydligt. Han samtalar med Gud, ansikte mot ansikte och känner Gud personligen.

Vi har också sett att i ljuset av Jesus försoningsdöd så framträder den profetiska tjänsten än mer som ett Guds redskap till att kalla fram gåvor och förmågor i människor som ännu inte uppenbarats eller kommit till sin rätt. Ett uttryck som vi återkommit till de senaste åren är ”att hitta guldet” i människor. Det gör den profetiska tjänsten så viktig i församlingsbygget och i att utbreda Guds rike. Att vara ”väktare på muren” och spana efter vad Gud gör idag och välkomna det in i det lokala sammanhanget och i människors liv är en annan del av denna tjänst.  Det handlar också om gåvan att få ”se in i himlen” och vara med att förlösa det som finns i himlen här på jorden. Dessa funktioner är helt avgörande och något som vi behöver bejaka, välkomna och ge utrymme för. Jag vill gå så långt som att säga att utan den profetiska tjänsten så får inte den profetiska gåvan, som är given till var och en, inte den kraft och den växtpotential som Gud har tänkt. När profeterna är i rätt funktion, balanserade och med en karaktär som inger förtroende och när de välkomnas i församlingen gör det att hela kroppen får ljus och lättare hör Guds röst. (Jfr bl.a. Matt 10:41, 6:22f)

Eftersom profettjänsten är kopplad till Guds Ord så finns det också en prövning av profeten som handlar om trohet till det Gud sagt, till hans löften och till Jesus som är Ordet. 

En annan iakttagelse är att profeten verkar röra sig i Guds ords olika nivåer eller skikt. Med det menar jag att profeten kan få insikt om Guds tidsplan i betydelsen att kunna känna igen den och vara beredd när Gud handlar. Det innebär att känna Guds ”Kairos”- ögonblick och kunna förbereda både sig själv och församlingen på ”när tiden är inne”. En annan aspekt av detta tror jag handlar om att den profetiska tjänsten kan identifiera var vi är i ett skeende i församlingen och i världen, vilka ord, profetior, löften m.m. som Gud nu aktualiserar och handlar genom. Guds plan och Guds ord står ju fast och går mot sin fullbordan. Detaljerna om framtiden är fördolda i Gud men för profeterna uppenbarar han vad som sker i nuet och tillräckligt mycket för att Guds folk skall hitta vägen in i det Gud har planerat. Profeten har i sin relation till Gud och till hans ord en inre kompass vilken ständigt kalibreras av Gud för att vi skall kunna känna igen vad Gud gör och talar idag.

När detta är sagt så har jag blivit mer och mer påmind om behovet av att lyfta blicken och titta ut över skeendet i världen. Om blicken bara hamnar på församlingen så är det en stor risk att vi missar den stora bilden som är historien, Guds handlande med sin skapelse och sin mänsklighet. Jag tror att Gud visat att det finns två perspektiv, som hör samman, och som genom historien är avgörande. Det är ”Guds stora och lilla perspektiv”,  förutan vilka vi med nödvändighet kommer att hamnar fullständigt fel. Jag vet att det finns mängder av frågor, omständigheter och ansvarsområden som ur ett profetiskt perspektiv är viktiga. Det är inte något jag varken vill  kritisera eller försöka upphäva men Guds stora plan är att en dag ”i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren” Fil 2:10f  För att nå dit så sänder han sin kyrka, som är Kristi kropp, att förkunna evangelium, fortsätta göra Jesus gärningar,  träna lärjungar och genom dopet införliva nya människor i kyrkans gemenskap. Matt 28:18ff Den dag då detta uppdrag är slutfört och alla har hört och fått chansen att ta emot, dagen som bara Gud vet, kommer Jesus att komma tillbaka. Allt som sker i församlingen har detta som mål, att evangelium skall förkunnas i hela världen och för hela världen. Historien, som Gud har fullständig kontroll över, har sitt mål i Kristus. Det innebär att det inte är så konstigt att ”världen” skakar av konflikter, flyktingströmmar och katastrofer. Det har sin grund, på något sätt, i konflikten mellan ”denna världens furste” och Guds rikes utbredande. En aspekt av skakningarna i den arabiska världen och i Afrika är att Gud handlar i enlighet med sin plan och sitt ord. Dessa länder kommer att vända tillbaka till Herren, men mycket lidande och bedrövelse kommer att föregå innan de religiösa makterna som är lierade med den politiska makten släpper taget och kapitulerar. (Jfr bl.a. Jes 19) Jag tror att vi kommer att få se en enorm väckelse bland muslimer men i samband med det kommer också folkgrupper, gränser m.m. att kastas om. Kina och Indien kommer som de folkrikaste länderna i världen att uppleva stora omvälvningar när Guds rike går fram och det kommer inte att bli enkelt. Kyrkan har ingen annan väg att gå än att kämpa med andliga vapen, aldrig med världsliga. Men denna världens furste har blod på sina händer från första början. 

Den kyrka som slutit fred med världen och bara återspeglar tidsandan eller samhället har ingen framtid. Det är ett religiöst system som tjänar att hålla människor i schack och som bara kommer att tjäna denna världens makthavare. I sin fulla mognad kommer den religionen att vara en synkretistisk ideologi, präglad av mänskliga ambitioner och tänkande, under en stark världsledare. Kyrkans kallelse är att vara sänd i världen, såsom Jesus, och bara göra det hon ser Fadern göra. Hon är en missionerande kyrka kallad att förvandla världen, länder, städer och kulturer. En kyrka som bär Guds rikes kultur och visar himlen på jorden.

Det andra perspektivet, "det lilla", har med Israel att göra.  Gud har valt att handla genom historien med Israels folk. Guds utkorelse och löfte gäller både det judiska folket som helhet med sin tro på Herren och landet Israel. Gud kommer att föra ihop dessa perspektiv i slutet av historien, kyrkan och Israel.  Det innebär att kyrkans mission i världen och upprättandet av landet i sin fullhet i enlighet med de profetiska orden och löftena, i slutänden är oskiljaktiga. Folken som kommer att strömma upp till Jerusalem för att tillbe Herren på Sions berg kommer att söka sig till den plats där Jesus kommer tillbaka. Det innebär inte att allt vad judar gör är rätt eller att allt vad staten Israel gör är riktigt, men vårt förhållande till det judiska folket och till staten Israel visar om vi förstår Guds plan eller inte. Det är ett omistligt perspektiv. Avståndstagande, förföljelse, bojkotter, krigshandlingar eller terrorism mot judar eller staten Israel är ett angrepp på Gud själv. Därför är det som sker i Europa idag av förföljelse mot judar inte bara djupt tragiskt utan har mycket större konsekvenser än vi anar. Kyrkor som manar till bojkott av landet Israel eller tiger när det judiska folket förföljs begår en synd. Synd skiljer oss alltid från Gud med alla dess förödande andliga konsekvenser. Å andra sidan så finns det idag, som det alltid funnits, en välsignelse i att känna igen Guds handlande med sitt folk. Den som välsignar Abraham kommer att bli välsignad av Gud själv och i honom ”skall alla släkter på jorden bli välsignade”. 1 Mos 12:3

Dessa båda perspektiv, kyrkans missionerande karaktär och uppdrag samt Guds utkorelse av ett egendomsfolk kopplat till löftet om landet hänger alltså ihop. Det kommer att få allt större konsekvenser för kyrkan i världen och dess agerande. Det är en fråga om liv eller död andligt sett. Det kommer också att få betydelse för hur vi agerar på den politiska arenan, inte bara i världspolitiken utan också här hemma. Jag tror att vi behöver se vad som sker nu och också avslöja de krafter som är i rörelse i den svenska kulturen och politiken utan att glömma att vi främst är kallade att välsigna./Hans

Liv & lust

När vi går in för en uppgift med liv o lust så är vi verkligen "all in". Orden rymmer hängivenhet och en stor dos av glädje. Man kan t.ex kasta sig över en stickbeskrivning och åstadkomma en vacker tröja och verkligen gå in för det. Man behöver inte nödvändigtvis utbrista i glada tillrop hela tiden men själva stickandet är tillfredsställande o man nöjer sig inte förrän tröjan är klar.  Under veckan som gått har Gud talat mycket med mig om detta. Inte just stickning då men att vi går en säsong till mötes i församlingen som kommer att präglas av liv & lust.

I början av förra året var jag länge i Hes 37 och den kända texten om de förtorkade benens dal. Skeendet som beskrivs är intressant och väckte en del funderingar hos mig. Ska lite kort återge dem för att sedan komma till saken.

Det hela startar med att Hesekiel får tro för benen att komma till liv genom att Gud får ta ansvar för det v.3 sen handlar han på det. Han profeterar över benen vad Gud kommer att göra med dem. Jag tänker att vi har  gjort detta under en längre tid. Vi har talat, profeterat och predikat Sanningen över Guds folk och Han har fogat samman kroppen, Kristi kropp, som Han lovat. Men ännu är det inte färdigt..

   Hesekiel uppmanas att profetera till Anden att komma med liv till denna sammanfogade kropp som har alla senor och muskler på rätt plats. v..9 Kom du Ande så att de slagna får liv. Jag tror att vi gjorde detta under Lovsångens år 2014 i vår församling. Vi sjöng ut och bad och proklamerade BLÅS PÅ, helig Ande.Jag tror vi gjorde det på Guds inbjudan o Guds folk kom på fötter v.10

Nu är vi framme vid dagens tanke. Trots vad Gud gjort klagar folket i texten och hävdar att deras ben fortfarande är förtorkade, att hoppet är ute med dem - varför tror de det? Det är ju inte längre sant men folket såg sig som de en gång var fast de nu var fyllda av liv. (Ibland kan man anklaga entusiastiska kristna för att bara tänka positivt. Här har vi motsatsen, man tycks förblindad att se vad Gud gjort men det är sällan vi kommenterar det hos varann. Det är på något sätt mer accepterat. Nåväl, det var, som ni ser, en parantes)

Jag tror att Gud har uppmuntrat mig att lita på att vi är i en säsong där det slutliga skiftet från gamla tankemönster sker. Guds lovar  i v.14  " Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv och jag ska låta er få bo i ert land. Och ni ska inse att jag, Herren har sagt det, och att jag har gjort det" så löftet gäller Anden, liv och att få bo i landet dvs få se Guds löften uppfyllda! Och vi ska, som det står, inse vem som gör det - Gud.

När våra tankar hämtar näring ur en lögn (att jag är förtorkad och ofruktsam) istället för sanningen leder det till obeslutsamhet tror jag. Det händer liksom inget och bristen på beslutsamhet ( eller kalla det brist på tro) gör att vi förlorar handlingskraft och glädje. Det blir liksom ingen tröja stickad...Någon har formulerat det ungefär så att en tanke som inte bär något spår av hopp i sig, grundar sig på en lögn.Varför? För att Gud är alltid god, ingenting är omöjligt för honom och det Han gjort för oss är fullständigt breathtaking! Så kan vi pröva var vår tanke hämtar näring någonstans

Låt oss snabbt titta på Sara (1 Mos 18:12) och Maria (Luk.1:37) Sara log i smyg när hon hörde löftet om ett barn "När jag blivit gammal, ska jag då uppfyllas av åtrå?" (läs lust) Man anar år av besvikelser, synen på sig själv som ofruktsam och en rädsla för att hoppet faktiskt ska väckas igen. Maria i sin tur har också frågor men svarar självklart "Må det ske med mig som du har sagt". Visst är det skönt att frågor är tillåtna, eller hur? Nu är ju Gud är större än oss och Sara får vara med om undret oavsett vad hon tänkte men kanske vågar jag säga att Marias inställning är förutsättningen för ett nytt förbund, större än det gamla. Att församlingens hoppfulla JA till Guds löften är en förutsättning för att en ny säsong av Gud rike, ska bryta in. Ett Mariasätt att tänka som gör oss redo att säga : OK Gud, vi är "all in"! Vi är ett folk som visserligen var  döda men nu lever, som låg kringspridda men nu är hopfogade till en sann gemenskap där Du Gud blir förhärligad i och genom oss.

Jag ser fram emot detta skifte! Gud åstadkommer det, genom sin helige Ande, som väldigt tydligt kommer att röra vid oss. Utmaningen för oss blir att ta emot honom, att känna igen den inre maningen att lyssna till honom.Vi har ju ett år 2015 av bön & uppenbarelse. Det handlar snarare om att vara i bön än att " be böner". Att förundras över hans godhet och skönhet i tillbedjan när ingen ser än att "sjunga sånger" . Jag vet att Gud kommer att etablera Sanningen i oss, göra oss till älskade och älskande människor som lever liv fyllda av liv och lust, fast beslutna att göra Guds vilja. Gud kommer att handla i ditt liv med kraft under året. v 14 i Hesekiel 37 igen: "Ni ska inse att jag, Herren, har sagt det och att jag har gjort det, säger Herren"/Linus

För den här världens skull

Det har nu gått lite drygt en månad av 2015. I Lysekil har vi upplevt en spännande start på året med 24-7 bön, gudstjänster som präglats av en profetisk Ande och vi har sett många helanden. En första skörd och smak av vad som komma skall. Det känns som en ny dimension av Guds rike håller på att etablera sig ibland oss. Under böneveckan som startade året ritades det några profetiska bilder. Dessa bilder tror jag beskriver vad som håller på att ske just nu. 

Den första bilden är virvelvind som är på väg från öster in mot Lysekil och kyrkan. En kraftig storm kom in över Västsverige under januari och flera profetiska bilder om stark vind påminner om turbulens, förändring men också om en ny erfarenhet av Guds kraft. Vi har noterat en ny kraft i Andens vind och nu behöver vi bli ett med det Gud gör. En strof från en sång lyftes fram innan dagens mässa: ”With the wind at our backs and in the strength of the Lord we will rise on the wings of the dawn. We`re gonna take back all the enemy has stolen”. Just nu finns en inbjudan att stå upp och vara och handla I Guds härlighet – hans strålglans. ”Stå upp var ljus” Jes 60:1 och att föras in i det som han har bestämt av hans virvelvind! Att virvelvinden kommer från öster tror jag talar om en Jesusnärvaro som kommer möta nya människor. Det skulle inte förvåna mig om vi den närmaste tiden får höra om drömmar och uppenbarelser där människor möter Jesus. 

Den andra bilden är en bild av Jesus och hans kropp består av många små "kristusar" - många små människor som är smorda! Enheten och gemenskapen i Kristikropp förlöser den nya dimensionen av Guds rike vi anar. Enhet i vision, enhet i tron och enhet i bön öppnar för ett större mått av Guds närvaro. När vi underordnar oss Guds ord, tar emot det profetiska ordet och förenas i tron, i Kristus, finns inga gränser för vad Gud kan göra genom oss. Vi blir då inte längre ett hinder för Guds plan utan en del av den. Jag tror det håller på att ske ibland oss. Det skulle innebära att vi nu får se det Gud har talat om uppfyllas. 

Den tredje bilden är en bild av en duva, Guds Ande, som täcker jordklotet. Gud upprättar den apostoliska församlingen. Med det tror jag menas att församlingen återigen kommer att brinna för mission. Hon är utsänd med ett uppdrag! Församlingen sänds ut att förkunna evangeliet om Jesus här i Lysekil men också att på nytt sända ut missionärer i världen. Vi ser hur Gud lägger den kallelsen både på församlingen men också på enskilda. När vi hörsammar detta och ställer oss till förfogande så kommer ny kraft att förlösas. När Jesaja hörde Gud fråga ”Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” svarade profeten ”Här är jag, sänd mig!” Jes 6:8  När Gud på nytt sänder sin kyrka är det inte utan kraft och inte i ensamhet. ”Jag är med er” säger Jesus Matt 28:20 och ”När den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Apg 1:8 När församlingen blir missionell i sitt tänk och i sin identitet blir hon det Gud har utvalt henne för. Jag tror vi kommer att få se nya missions initiativ och nya områden som befrias för Guds rike. Lyssna till Anden! Ställ dig till förfogande! Ha din bas i den lokala församlingen! Gå på Herrens ord!

Vi har startat det här året med ett tilltal om att vi är i ett skeende av uppenbarelse och där Gud slipar den profetiska gåvan i församlingen. Det har uteslutande att göra med en fördjupad relation till Jesus och att Gud formar i oss en karaktär som mer återspeglar Jesus. Abraham var profet och han var Guds vän. Därför uppenbarade Gud sig för honom och talade om vad som höll på att hända. Ja Gud talade inte bara om den omedelbara framtiden utan om händelser långt bortom Abrahams horisont. Det som var alltför stort och märkligt för att Abraham skulle kunna ta in det. Ändå står det där och vi lever nu i det som Gud uppenbarade för honom för länge sedan. Jag upplever att det finns en inbjudan till en fördjupad relation med Jesus och att de som vill vara en det gud gör nu kan söka sig närmare honom. Dörren är öppen. Han väntar där på oss. Jesus kallar oss vänner och ju närmare vi lever honom och ju mer av våra liv han blir en del av desto mer uppenbarelse och ljus från Gud.  Bibeln talar om att vi skall bli välsignade i Abraham och då tänker jag att i det finns det en djupare inbjudan till vänskap med Gud. Abraham kände igen Gud,hans röst och hans närvaro och han ansträngde sig till det yttersta för att Gud skulle förbli kvar hos honom.  Abraham var ständigt beredd att tjäna Gud. Läs 1 Mos 18 och du kommer att se hur angelägen Abraham var och med vilken iver han höll fast vid Guds närvaro. All folk skall bli välsignade i honom och en av vägarna till denna välsignelse som Gud förlöser nu är att fördjupas i vänskapen med Herren. Det vinner respekt i andevärlden och det vinner respekt bland människor när vi blir igenkända som Guds vänner. Människor som Gud talar förtroligt med och som Gud anförtror sitt rike åt. Det handlar om att vara där han är och göra det han gör. Vi behöver inte vara kärnfysiker för att förstå vad det innebär. Det räcker med att ledas av Anden och läsa Guds Ord som det står och handla på det! 

En aspekt av Abrahamsberättelsen som Gud talat till mig om har att göra med tiondegivande. Abraham gav Melkisedek tionde av allt byte vid ett tillfälle, se 1 Mos 14:17ff. Jag tror att Gud har visat mig en dimension av det som händer nu genom den berättelsen. Det jag hör är att när 10% är regelbundna tillbedjare i Lysekil så har vågskålen tippat över. 10% och salthalten har nåtts för att bevara staden utan röta och sätta smak på tillvaron så att alla kan se Guds godhet. Det kommer att fylla våra gudstjänster och förvandla det andliga klimatet i staden fullständigt. För oss kan det bli något att sträcka oss mot och även om det känns omöjligt mänskligt sett så är det fullt möjligt för Gud.

Under våren kommer vi att tillbe med och försöka positionera oss i enlighet med lovsången "For the sake of the world"  i svensk översättning av Ellen Vingren och Jenny Wahlström. Det är en sång för denna tid!

"Jag lägger ner mitt liv - Jag ger upp kontroll 

ser aldrig tillbaks -Ger dig allt jag har 

Jag lever för din ära på vår jord

Den längtan som du ger - växer inom mig

en dag ska alla se och böja sig för dig

Jag lever för din ära på vår jord

För den här världens skull - brinn som en eld i mig

Tänd en låga så stark att alla kan se Dig 

För den här världens skull - brinn som en eld i mig 

Så varje hjärtan kan tro - och varje knä böja sig

Så varje röst ropar ut - Brinn som en eld i oss 

För endast du är vår kung - Vi bekänner dig Gud 

Du som är världens hopp - Brinn som en eld! / Hans

Ett välsignat 2015

Jag vill önska er alla ett välsignat år, 2015! Bilden ovan visar en stjärnhimmel i stallet som vi byggde i Lysekils kyrka under jul. Stjärnorna, uppklistrade av människor som deltog i våra gudstjänster, är ett tecken på Guds härlighet som strålar i oss som tror och på Guds löften till oss. Vi lever i en tid med stora förändringar och då historien går mot sin fullbordan. Det innebär att det Gud talat om står inför sitt förverkligande. Det är en fantastisk tid vi får vara med om och samtidigt som konsekvenserna av att Guds rike tränger fram blir påtagligare så når också motståndet de dimensioner som uppenbarelseboken talar om. Aposteln Petrus säger också: ”Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han kan sluka.” 1Petr 5:8   Det kommer att blåsa och storma men Gud kallar oss att hålla blicken fäst på Jesus och hans ord. Det som sker nu är inget nytt men det går fortare och får större och tydligare konsekvenser än tidigare.  

Jag satt i skogen vid ett tillfälle i mellandagarna och njöt av tillvaron. I samtalet med Herren påminde han mig om några bibelord som jag uppfattade kommer att ha betydelse för det som kommer framöver.

En av berättelserna som jag tror är viktig, är den om hur Jesus bärs fram i templet. (Luk 2:22ff) Mötet mellan Jesus, Simeon och Hanna talar om hur Herren kommer till sitt tempel och de som har uppenbarelsens Ande känner igen Guds ord och Guds närvaro. Om Simeon sägs det att ”han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst”. v.25  I skeendet när Guds rike bryter in så finns det en profetisk ”vagga” hos de som är trogna Herrens befallning. De som längtar efter det Gud lovat och som väntar på rätt ställe. Väntar där Gud har befallt, i gudstjänst, i kyrkan, i bön… Det är ur den tjänst som lever i det Gud sagt som Jesus träder fram. Maria och Josef följde lagen, Simeon och Hanna älskade Guds närvaro och höll sig där Gud sagt att han var.  Jag tror att Gud,nu liksom då, välsignar trohet i hans hus och till hans hus. Kärlek och trohet till församlingens gudstjänst och platsen där församlingen tillber bekänner Gud sig till. Han närvaro kommer att bli kött och blod mitt i det gamla templet och de gamla. Simeon och Hanna, kommer att se det fördolda och som nu ändå är närvarande. Se potentialen i det som de unga bär fram och genom deras välsignelse kommer det att växa till och fyllas av kraft och vishet, och Guds välbehag kommer att vila över det! Jfr v.40

 Den profetiska tjänsten och bönetjänsten är avgörande för det som sker och därför inbjuder Herren oss till ett uppenbarelsens och bönens år. Jag tror personligen att det som vi ser nu kommer att innebära en fullständig revolution för församlingen. När Jesus kommer till sitt tempel, till sin kyrka, så är tiden inne då det skall bli synligt för världen vem Gud är. Därför kommer vi att få se Guds kraft i ett mått som vi inte kunnat drömma om eller ana. Världen kommer att förundras och förvandlas. 

När Gud besöker sitt folk så finns det ett val.  Antingen lyssnar vi till Hanna och Simeon och välkomnar Jesus och blir en del av det han gör eller så känner vi oss hotade och vill behålla makten, likt Herodes och fariséerna, Deras motstånd ledde till att de försökte förgöra honom som Gud sände

.

"Herre, nu låter du din tjänare
gå hem i frid,
så som du har lovat, för mina ögon har sett
din frälsning som du har berett inför alla folk: ett ljus med uppenbarelse
för hedningarna
och härlighet
för ditt folk Israel.” Luk 2:29-32  Jag är så tacksam för att vi nu får se början av det som växer fram och jag kan säga med Simeon att det fyller mig med frid. Det är för alla folk och det för med sig Guds härlighet till Israel. Jag tror det syftar på det judiska folket, men det handlar också om att Guds folk, kyrkan, skall gå en tid tillmötes där Guds härlighet överträffar allt. Vi kommer att få se manifestationer av Guds härlighet som har bibliska mått! När Guds härlighet fyller templet kommer vi alla att falla ned. Vi kommer att se uppenbarelser av hans härlighet som är fullständigt oförklarliga och människor som bestrålas av hans härlighet kommer att stråla och bestråla världen.  Många kommer att söka sig till hans härlighet och många kommer att fly den därför att de finner den outhärdlig. ”Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt.” v.34

Det går också som ett svärd genom Marias hjärta. Ett svärd mitt i kyrkan som uppenbarar vad många tänker i hjärtat. Jfr v.35 Ett svärd igenom var och en av oss där Guds ord skär igenom och blottlägger det innersta i oss. Då kommer det att visa sig vad vi förtröstar på, vad vi bygger våra liv på och vilken plats Gud har i oss. Guds härlighet blir outhärdligt för allt det som inte hör hemma i Guds rike.  Den andliga kampen är inte mellan vi och dem utan handlar om att ge Gud tillträde till det som är hans, i oss.

Hanna, bönekvinnan, profetissan som tjänar Gud natt och dag, visar vad som sker genom det hon gör. Hon prisar Gud och talar om honom för alla dem som väntar. v.38 Guds härlighet innebär alltså en ny dimension av lovprisning. Ett liv i tillbedjan men framför allt en profetisk tillbedjan. Prisa Gud för det han gör nu! Tig inte still utan välsigna hans närvaro! Välsigna de löften som nu går i uppfyllelse! Den församling som förstår detta, och det kan bara upptäckas genom uppenbarelse och att umgås förtroligt med Gud i bön, blir en källa till ljus för sin stad. Välsignelsen portar öppnas! Herren kan dra in och dra ut igenom dem! ”Höj, ni portar era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.” ps 24:7  Hon talar om Jesus föra alla som väntar. Det finns en värld som längtar efter Gud och Jesus är Gud mitt ibland oss. Hanna talar om Jesus! Kyrkan har inget viktigare att tala om än Jesus! När vi gör det kommer det att väcka tro och vi kommer att få se folkslagen, ta emot honom. Vi har sett början till väckelse bland muslimer i Sverige och bland andra av våra invandrargrupper. Det är bara början! Men det har börjat och vi har sett det med våra ögon./Hans

Guds hjärta för de mest utsatta!

Idag är det Lucia och imorgon firar vi tredje söndagen i advent. Advent är en profetisk tid, en förberedelsetid för Herrens ankomst. ”Bereden väg för Herran...” svpsalm 103 sjungs över hela vårt land. I vår turbulenta tid har vi distanserat oss från en biblisk verklighetsuppfattning. Vi har förandligat evangeliet och individualiserat tron. Men både Johannes Döparen, i sin Eliakallelse, och Jesus konkretiserar tron på Gud. Tron blir kött och blod och får sitt uttryck i det synliga, i vår vardag. Den påverkar hela vårt liv och förvandlar oss på alla plan. När Johannes inte riktigt såg klart i fängelset hälsar Jesus honom via hans lärjungar ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för det fattiga predikas glädjens budskap. Och salig är de som inte tar anstöt av mig” Matt 11:4f   Där Guds rike rike är manifesteras evangeliet genom att Guds goda vilja sker med oss. Johannes Döparen och hela den profetiska kulturen i bibeln vittnar om ett och samma uppdrag. Att få folket att vända tillbaka till Gud och leva efter hans vilja. Att återupprätta mänsklighetens ursprungliga relation till Gud där vi hörde Guds röst, levde i hans närvaro och kände Guds hjärta. I bibeln är att känna Gud alltid förknippat med att förstå hans rättvisa och att handla utifrån Guds kärlek i förhållande till de svagaste och mest utsatta. Gud är de faderlösas och änkornas beskyddare, jfr Ps 68:6, och evangeliet startar i att Gud tar gestalt i en tonårsflickas livmoder, föds i utkanten av samhället och lever sina första år som flykting. Denna berättelse om bebådelsen i Nasaret, födelsen i Betlehem, Herodes barnamord och flykten till egypten uppenbara vem Gud är, uppenbarar hans vilja och ger mänskligheten kontrasterna mellan denna världen och Guds rike. Berättelsen utmanar kyrkan idag till konkret handling, till att vara Kristi kropp i vår tid och att stå upp för evangeliet i ord och handling i vår tid. Jag har skrivit mycket om vår kallelse att leva i Guds kraft och hela de sjuka och befria de fångna. Jag upplever att utan att det sker ibland oss så är vi inte i Guds vilja. I vår kallelse att vara en gemenskap som förlöser himmelen på jorden är det helt avgörande att vi är en profetisk församling som gör Jesus gärningar. Men det finns en annan sida, lika viktig, lika utmanande som Gud har på sitt hjärta för Sverige idag. Det är ingen motsättning men en förutsättning för Guds närvaro och kanske idag avgörande för att ”Bereda väg för Herren”.

Idag slutar nio av tio tonårsgraviditeter med abort. Sedan den fria abortlagstiftningen infördes för fyrtio år sedan har 1,2 miljoner aborter genomförts i Sverige. I dessa dagar firar stora delar av samhället och med det också ministrar, samhällsdebattörer, kulturelit m.fl. dessa fyrtio år. Det politiska etablissemanget är enigt och kritik kan inte ens lyftas fram utan att brutalt trampas ned och stämplas som fanatiker. En tystnadens och brutalitetens kultur omger frågan och ingen får ifrågasätta den. Inte utan konsekvenser!  Det är som om inga sprickor i fasaden får synas och ett kollektivt övergrepp skyddas av allas enhet och delaktighet i gärningen. 36 000 aborter genomfördes det senaste året och trots tillgänglighet till preventivmedel för alla, en massiv sexualupplysning så har antalet aborter ökat de sista åren. Barn som diagnostiseras med en avvikelse, handikapp eller sjukdom i moderlivet har idag nästan ingen chans att få leva utan de flesta sådana graviditeter avslutas. Barnen väljs bort av "många skäl". Men om Gud är skaparen av varje människa, om han har format oss i moderlivet, utvalt oss innan vi blev till så är varje avbruten graviditet ett helgerån. Ett brott mot livet och dess skapare, mot Gud själv. Guds hjärta blöder för de svagaste och idag i Sverige är det de ofödda. När Gud blir människa i den unga flickans livmoder, i Maria, så helgar han den. Han visar att varje barn som växer till i kvinnans kropp är evigt älskad, oändligt värdefull och okränkbart i Guds ögon. När vi inte förstår detta går något avgörande förlorat. Människans värde blir devalverat och relativiserat. Det kanske viktigaste som Gud påminner oss om idag, 3:e advent 2014, är att ett samhälle som inte tar emot barnen också stänger ute Gud själv. ”Den som i mitt namn tar ett sådant barn, han tar emot mig” Jfr Matt 18:5 Vi måste våga fråga oss vad dessa 1,2 miljoner barn, vilkas liv avslutats ,hade fått betyda för vårt land. Vilka välsignelser och vilken rikedom har gått förlorat för hela vår samtid på alla plan, personliga lika väl som för Sverige och Guds rike? Få röster lyfter fram dessa perspektiv och frågans enorma konsekvenser för människosyn, de andliga konsekvenserna för en hel kultur lika väl som alla de personliga tragedier och den djupa sorg och förtvivlan som finns på personliga plan. Men trots konsekvenserna för hela kulturen är det barnen som står i Guds blickfång, som berör Guds hjärta. En barnkonsekvensanalys för abortfrågan skulle verkligen vara på sin plats men vem vågar föreslå det? I morse läste jag profeten Malaki och jag upplever att det är ett löfte från Gud till oss. ”Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning.” Mal 4:6

Den andra frågan som är aktuell i vårt land och en del av den politiska turbulens som vi upplever nu har med flyktingfrågan att göra. I de grumliga främlingsfientliga vatten som finns i stora delar av svenska folket är det många som fiskar och kommer att fiska. När evangeliet blir kött och blod är flyktingfrågan lika avgörande som abortfrågan. Frågorna är två sidor av samma sak men att ingen agerar utifrån det visar hur förblindade och förvillade vi blivit. Gud befaller oss att vara generösa och att ta emot flyktingen. Jfr bl.a. 3 Mos 19:33f, 5Mos 10:17ff.Genom sin flykt till Egypten så visar han också att främlingen och flyktingen är helig. Bara genom att öppna sitt land, sin stad, sin församling och sitt hem kan man ta emot Guds rike och Guds välsignelse. Det finns inga undantag, inga exceptionella situationer som skulle ge oss rätt att stänga stadsporten. Om inte vi ser detta och omvänder oss så kommer vi att utarmas andligt, ekonomiskt och på alla andra tänkbara sätt. Guds välsignelse och närvaro är kopplad till detta. Guds hus skall kallas ett "bönenshus för alla folk" Jfr Mark 11:15. Stora folkförflyttningar har med den yttersta tiden att göra och med att Gud kommer att göra kyrkan till ett. Väckelsen som Gud talat om för vårt land tror jag är direkt kopplad till hur vi tar emot främlingen. Därför behöver den profetiska församlingen tala och agera med den auktoritet Gud har gett för främlingen och flyktingen. Det får inte finnas ett uns av tveksamhet för i den tveksamheten kommer mörkrets makt att försöka förhindra och röva bort det Gud kommer att sända. Den sista tidens Andeutgjutelse kommer att ge kyrkan ett hjärta att känna Gud. Den kommer att lägga lagen i våra hjärtan och en förnyad och fördjupad förmåga att höra Guds röst. Dessa två frågor är anstötliga men Gud kallar oss att ”avslöja lögnen”! Förbereda vårt folk för Herrens ankomst! Det finns ingen tid nu för otydlighet utan det är dags att vakna. Det är Advent!/Hans

Uppenbarelse och bön

Herren kommer!

Under hösten har Gud gång på gång talat om att vi är på väg in i en ny profetisk tid. En tid då församlingen kommer att ta emot den profetiska tjänsten och att den profetiska gåvan då kommer att få en ny betydelse för alla i församlingen. När det sker kommer församlingens kallelse, som en profetisk röst i den yttersta tiden att bli tydligare för många och ett tecken i världen. Detta tecken kommer att väcka tro men också reaktion!

Jag har i höst skrivit om att före Herrens dag så kommer han att sända profeten Elia för att bereda väge för sin ankomst och göra kyrkan redo för att ta emot brudgummen. Året som ligger framför oss är en del av den förberedelsen och vi kommer att få se hur saker och ting blir tydligare, uppenbart i världen. Det innebär också att den församling som är fylld av Guds Ande kommer att välkomna Jesus och bära hans närvaro på ett tydligare sätt. Den yttersta tidens församling kommer att vara en profetisk församling som känner Herren, lever av hans ord och gör det han befaller. Den församling som känner igen hans röst öppnar dörren för honom och välkomnar honom som han kommer och tar emot det han gör. I förberedelserna för advent tror jag Gud talat om året som ligger framför och det som jag tror mig uppfattat vill jag dela i detta Navigera.

 

Året som kommer blir ett år av uppenbarelse. Ett år då Gud reser upp sin församling till en ny nivå av profetisk skärpa och kraft. En profetisk församling som kommer att få uppleva att Gud förser trots att nöden kommer att bli stor och bristerna många. Alla som ser hur Gud förser och tror på det skall få del av det Gud ger. En större skärpa i uppenbarelse innebär att församlingen kommer att se under ytan, jag fick orden: ”under skinnet”.  Det innebär också makt att skrapa bort ytskiktet så att innehållet, källan och det innersta väsendet kommer i ljuset, blir synligt. Den profetiska församlingen kommer att i större utsträckning ”veta vad som finns i människan”.

Uppenbarelsens Ande, är den helige Anden som vet vad som finns i Gud. Anden kommer att fästa kyrkans blick och hjärta vid Guds ord. Det som han har gjort känt, det som han gör känt och det han kommer att göra känt.

 

En bönevåg kommer att bryta fram över vårt land.  Allt Gud gör ibland oss föregås av att han uppenbarar sin vilja och förlöser bönens Ande, så att hans folk blir en del av det han planerat.  Den profetiska församlingen har tillträde till Guds tronsal. I himmelen, inför tronen växer den undergörande tro som förvandlar världen. Den församlingen vi finner inför Guds tron är en bedjande skara.  Mäktig och verksam är hennes bön! När det svagaste bärs fram inför honom blir det stark.  Inte bara det mogna utan också barnet har sin plats där. Det nyfödda, skall ge nytt hopp och himlen uppenbarar sig i det. Nya troende, nya folkslag och människor från främmande kulturer, också barn i konkret bemärkelse skall vi få se be med förvånande kraft.  ”Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk” och ”under gråt skall de komma men jag skall leda dem där de går bedjande fram”. (jfr Jes 56:7,Jer 31:9) Bönens Ande kommer att förlösa människor i nya bönetjänster. Uthållighet i bön, bönevakor, 24-7 böner kommer öppna platser och församlingar för Guds ankomst. Simeon och Hanna i templet är förebilder för det Gud reser upp nu och de som hör Herrens kallelse kommer inte att lämna platsen och uppdraget förrän man fått se och tagit emot Guds löften konkret. Tagit det i sina händer! (Jfr Luk 2:22ff) Här finns något i att tjäna Herren med fastor och böner "dag och natt" v.37 som Herren aktualiserar. Den som tar emot detta i sin ande kommer att förstå vad Gud kallar till.

Rädsla och förvirring kommer att öka markant i världen. Ingen människa kan styra eller kontrollera de krafter som vi släppts lösa. Lögnen är den enda klädnaden (huvudbonad) för sanningen har flytt. Just så uppfattade jag tilltalet. Det gjorde mig bekymrad för det skulle kunna innebära total förvirring och frågan vem man kan lita på viktig. Men jag hörde också ”De som vänder sig till Guds profeter kommer att se, förstå och bli räddade”. men villfarelsens ande kommer att öka. Många tål därför inte längre ljuset. Att släcka eller avskärma det blir en livsuppgift och med passion tror dessa att de står i mänsklighetens tjänst. Angreppen mot Gud och mot hans profeter kommer att tillta. I sin iver kommer man vända sig till det uråldriga mörkret.  Gud har satt en gräns för det och varje människa, varje gemenskap som söker skydd innanför Guds gränser går säkra men utanför läggs världen i mörker och den som saknar Sanningen, Jesus Kristus, täcks av det med hast.

Därför kommer också de profetiska församlingarna att lysa som fyrar. De kommer att visa världen att Herren är Gud! Inte på någon plats blir det helt mörkt utan man kommer nära eller i fjärran att se dess ljus. På dessa platser samlas Guds utvalda och där ledare väljer att gå dit blir ”huset välsignat”. Ledare som likt Josua säger ”Jag och mitt hus vi vill tjäna Herren”, Jos 24:15. Här finns inga gränser utan vi kommer att se de mest oväntade ledarna, människor med auktoritet komma dit. Därför skall församlingen profetisk be för ledare och andligt öppna dörrar för dem och därmed göra det möjligt för dem att hitta vägen till Gud. Omvändelse och tro är vägen dit. Nineve skall bli räddat och stråla av Guds härlighet men Rom slockna. (Jag förstår inte denna mening helt och fullt men så uppfattade jag tilltalet. Jag tar det hoppfullt utifrån Jonaberättelsen att förkunna omvändelsens väg för främlingarna och de kända motståndarna till den kristna tron.)

 

Eftersom uppenbarelse och bön förlöser Guds kraft tror jag att vi skall förvänta oss ett år av under och tecken. Ett år då Guds kraft fylls på och flödar över. Den profetiska församlingen kommer att utrusta människor med den helige Andes kraft på ett sätt som överträffar det vi hitintills sett. Det som kommer att ges blir det bästa vi upplevt. Det är tid för församlingen i Sverige, om än illa tilltufsad och haltande att bära fram och räcka det till alla i vårt land. Det ser oansenligt ut men på Herrens befallning blir det till i församlingens händer. Öppna händer, lyfta mot Herren i bön och lovsång kommer att fyllas med det som Gud har att ge. För dem som tar emot det blir det ett tydligt tecken på att Herren är på gång. Han kommer snart!/Hans  

Profetisk klarsyn

Novembermörkret sveper in oss i en grå, fuktig och nästan ogenomtränglig klädnad. Det är slutet på kyrkoåret och blickarna riktas framåt. Mot den yttersta tiden och Jesu återkomst. Texterna talar om natten som kommer och de många som somnar. Ett andligt mörker breder ut sig. Paulus talar om mörkret, blindheten, som drabbar en värld som inte vill kännas vid Jesus, världens ljus. Vid flera tillfällen i Navigera har jag tagit upp detta och som ligger så starkt på mitt hjärta. Den profetiska församlingen är samtidens lampa. ”Ögat är kroppens ljus” Matt 6:22 När den lampan slocknar – hur mörkt blir det då inte i världen! (jfr Matt 6:23) Att denna världens ledare, som inte känner Jesus är förblindade är inget att förvåna sig över. Det är en logisk konsekvens av att ha valt bort ljuset eller att inte ha funnit det. Men att det finns församlingar, samfund och kristna ledare som inte ser eller väljer att leva efter denna världens anda är mycket allvarligare. Det får till följd att ljuset slocknar. ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig” skriver Psalmisten, Ps 119:105. Utan det ljuset går vi vilse och om ledarna saknar det för de hela hjorden vilse. Det är ett stort ansvar och innebär att villfarelsens ande får härja fritt bland Guds folk. Jesus säger att ”Förförelsen måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer”. Matt 18:7 I detta Navigera vill jag dela något som jag blivit påmind om de senaste veckorna. Vi har haft förmånen att vara värdar för kursen ”the Art of hearing God” här i Lysekil. Den kursen bekräftade för mig, det jag skrev om i förra Navigera, att vi lever i ett nytt flöde av den profetiska gåvan och en ny nivå av den profetiska tjänsten. En tid då den profetiska församlingen växer till och blir ett ljus i världen och samtidigt den församling eller troende som föraktar profetian eller släcker den vandrar i mörkret. Gud talar till sina vänner och uppenbarar vad han gör och kommer att göra. I en tid när den profetiska gåvan och tjänsten återupptäcks och återupprättas kan vi förvänta oss att Gud kommer att göra stora saker. Det finns i det profetiska ett vägröjande och förberedande drag som vi ser genom hela bibeln. Tydligast blir det i Johannes döparen, den Elia som skulle komma före Jesus framträdande. Jfr Matt 3 och som också kommer att framträda i den profetiska församlingen och i kött och blod på världens politiska scen före Jesu återkomst. Jfr bl.a. Mal 4:5, Upp 11 Under de senaste veckorna har det slagit mig hur fort saker och ting utvecklar sig nu och vilka dramatiska konsekvenser de för med sig. Jag tror att vi redan börjat smaka det fantastiska som Gud kommer att göra med sin brud, församlingen, i den yttersta tiden. Men vi anar också lidandet och den förföljelse som hör den tiden till. Vi ser den ute världen och skönjer den även här i Sverige. Nu är tid att hålla lamporna brinnande, vaka och i allt göra det som vår Herre Jesus har befallt oss!

För några veckor sedan såg jag en bild av en örn. (Förstår helt och fullt om någon tycker att det blir för mycket örnar)  Den satt på en klippa mitt på ett högt berg. Molnen omslöt örnen så den kunde inte se någonting. En varm uppåtvind svepte utmed berget och örnen inbjöds att fälla ut sina vingar och kliva ut över klippkanten. När den gjorde det fångade vingarna vinden och fågeln lyftes uppåt. Plötsligt steg den ur molnet och såg en strålande himmel och i ett ögonblick svepte dess ögon över milsvida områden och den såg bortanför molnet som hade täckt berget. Visionen gav örnen styrka och den såg långt och skarpt, vägen fram.

När jag först såg bilden så blev det tydligt att det var Andens vind som blåste och att Gud inbjöd oss att sträcka ut våra vingar och låta Anden föra oss upp och fram. Jag levt med den bilden under en tid och jag tror att Gud har börjat förtydliga den för mig. Det har med något som också slagit mig på senare tid, som handlar om motstånd, förföljelse och lidande. I Uppenbarelsebokens 12;e kapitel talas det om kampen mellan Mikael och draken. När Mikael kastar ned draken från himmelen, i kraft av lammets blod står det: ”Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort. När draken såg att han blivit nedkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet.” Upp 12:12f  Det finns ett våldsamt, oförklarligt raseri mot Guds folk från djävulen. Det har genom historien drabbat judarna och gör det också idag. Vi behöver klarsyn för att se källan till hatet mot det judiska folket och Israel. Samma källa spyr också ut sin eld mot kvinnans barn – den kristna församlingen. Ju närmare slutet av historien desto större raseri, ju mer irrationellt.

”Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan” Upp 12:14 Jag tror att i bilden av örnen jag såg så har vingarna fått namn! Det heter Ordet och Anden! Bara genom Guds Ord och genom den helige Andes kraft kan församlingen bli det Gud har tänkt. Det som hans löfte talar om. Genom Guds Ord och Ande kan församlingen lyfta och få profetisk blick och kraft, samt genomleva och gå stärkt genom den förföljelse som måste komma. Låt oss ta detta på djupaste allvar och meditera över detta med Ordet och Anden. Hur kan vi bli lärjungar och hur kan vi vara församling som bärs upp av Guds ord och av den helige Ande! Utan dessa vingar kommer vi inte ur molnet, men när vi sträcker ut vingarna, Ordet och Anden, har vi allt vi behöver.

Vi vet att djävulen hatar Guds Ord och använder hela sin list och kraft att få oss att lämna det. Han gör allt för att få oss att misstro det. Han gör det genom förföljelse och han gör det genom att relativisera det och förandliga det. Guds löfte är konkreta. Gud menar vad han säger. Hans ord blir, blir kött och blod (Joh 1:14) och de  håller att leva på. Guds ord är sanna och verksamma tills de helt och hållet har uppfyllts. I det konkreta finns den profetiska kraften i församlingen men i det relativiserade och förandligade ordet möter oss kraftlöshet. ”I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.” Upp 12:17 Jag har känt en djup sorg och en oro i min ande över debatten om Israel den sista tiden. Guds löfte till Abraham om ett land är en del av Guds folks historia och arv. 1 Mos 15 Om vi barn idag, den kristna kyrkan, relativiserar dessa löften kommer vi att förlora kraften i tron. Tro växer fram där Guds vilja är känd och han uppenbarar sin vilja genom Ordet och sitt folks historia. Relativiserar vi dessa löften gör det att kraften i hans övriga löften mister sin styrka. Det är ingen tvekan om att Israel och Jerusalem kommer att stå i centrum vid tidens slut. Nationerna skall samlas mot Guds folk och hans stad och samtidigt så säger ordet om Abraham: "Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade." 1 Mos 12:3  Konkret tror jag det betyder att  det finns en stor välsignelse i att välsigna Israel idag och stå upp för Israel. Det följer ett andligt mörker av att erkänna och stödja dess fiender, de som vill utplåna Israel.

Vem skall avgöra vad som är Guds ord, vad som är hans vilja? Är det vi människor, efter en politisk agenda, formade av tidsandan eller vår egen erfarenhet? Eller skall vi ta klivet ut i den varma uppåtvinden och bäras av Guds ord och Ande? Det är nu, i dessa dagar, vi får säga med Petrus: ”Herre till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds helige.” Joh 6:68f /Hans