Kom Helige Ande!

"Awake, awake, oh north wind
Awake, awake, oh south wind; blow over me
Come, oh winds of testing
Come, winds of refreshing; blow over me

Let the winds blow, let the winds blow (7x)
Let the winds blow

Fling wide the door to my soul
Open up the door to my heart
Have your way, have your way
Have your way, yeah

I won’t be afraid; I will face the wind
I won’t be afraid; I’ll embrace the flame

Let the winds blow, let the winds blow (7x)
Let the winds blow

Fling wide the door to my soul
Open up the door to my heart
Have your way, have your way
Have your way, yeah

Take me through the fire, take me through the rain
Take me through the testing, I’ll do anything
Test me, try me, prove me, refine me like the gold
Like the gold"
By Misty Edwards

Andens vind blåser, märker ni det inte? Den tilltar i styrka och blåser liv, väckelse och hopp in över vårt land. Men alla vindar är inte från himlen. I en gammal lovsång sjunger vi ”jag vill vänta på den rätta vind” och ”när den kommer vill jag kasta mig ut”. Under den senaste veckan har många tilltal handlat om vind och det kanske inte är så konstigt i pingsttid. Men i media och i kulturbruset möter vi också kyliga vindar, vindar som har ett annat ursprung än himlen. Under sådana tider blir vi påminda om hur avgörande urskiljningens gåva är. Eftersom Anden framträder ”så att den blir till nytta” (1 Kor 12:7) och är Hjälparen som skall leda oss ”fram till hela sanningen” (Joh 16:13)  kan vi frimodigt be om Anden och lita på dess hjälp. Anden förhärligar Jesus och kastar ett förklarande ljus över Ordet så att vi inte far vilse. Guds vind, Anden kan värden inte ta emot och världen känner den inte heller. I bibeln så möter vi stormar som både är förgörande, som på Genesarets sjö eller när stormen kastar Paulus skepp mot land, och som är Guds vind som när den delar Röda Havet eller susar i träden som ett tecken för David. Bilder av att fånga vinden, få höjd av vinden, spänna seglen i vinden, flyga som örnen eller lyfta som en leksaksdrake talar om att Gud vill ge oss höjd, perspektiv men också vara vår kraft.

När Elia möter Gud på berget Horeb (1 Kung 19) så går storm, jordbävning och eld före Herren men det står att Herren inte var i dessa manifestationer, vid det tillfället. Jag tror att före varje större genombrott för Guds rike så föregås det av kosmisk kamp. Denna kamp uppenbarar både Guds kraft som bryter ner och rensar väg för det som kommer och kaosmakternas våldsamma motstånd och uppror mot Gud och hans tjänare. Denna kamp blir alltid kött och blod i den konkreta verkligheten. Saker slits loss, sönder och skakar. Det är som om vilddjuret också blåser både vind och eld ifrån avgrundens djup. Elias möte med Gud på berget hade föregåtts av stora segrar men också drottning Isebels dödshot. Trots gudsmannens många erfarenheter av Guds kraft och omsorg rann modet av honom inför hotet. Jag tror det är viktigt att Eliaberättelsen ger oss perspektiv så att vi inte ger upp. När Andens vind kommer känner Elia igen den och träder fram inför Gud. Han fångar vinden och i den uppenbarar Gud på nytt att han är Herre över alla omständigheter och historien. Han visar Elia att han ingalunda är ensam utan många tusen står vid hans sida och har inte böjt knä för fruktbarhetsguden Baal och dennes drottning Isebel. Detta trots att det var påbjudet enligt lag att dyrka avguden och hot om dödsstraff om man höll sig till Herren.

När Elia känner igen Gud i den stilla susningen är det som om Gud andas på honom. Modet, kraften och kallelse kommer tillbaka och han förnyas i uppdrag och får kraft att fullfölja Guds plan att förgöra det onda. Detsamma gällde lärjungarna, när Anden föll över dem på pingstdagen får dem kraft att göra det Jeus befallt dem att göra. De får makt i Jesu namn att fortsätta hans verk. I samma Anda och med samma kraft som Jesus själv. Resultatet skulle t.o.m. bli ännu större hade Jesus sagt. (Joh 14:12) Eftersom Jesus hade kommit för att ”göra slut på djävulens gärningar” (1 Joh 3:8) och det var genom den helige Andes kraft som detta skedde är Andens utgjutande nödvändig för kyrkans uppdrag. Det finns inget viktigare för en lärjunge än att ta emot den Helige Ande.

Tappa inte modet! Herren är nära. Behåll fokus på det Gud talat och var trogen det uppdrag han gett er! Den som hör hans Ord och gör det han befaller har en stadig grund. Låt inte heller världens lockelser eller bekymmer bli en distraktion för er. Det finns tusen goda skäl till att prioritera efter egen vilja och vandra våra egna vägar men det finns bara en som är ”Vägen, Sanningen och Livet” (Joh 14:6). Det kostar att följa honom, det kan blåsa och storma men det är bara hos Jesus och i hans vilja som Andens blåser in Guds kraft!/Hans

Den profetiska gåvan förlöser Guds närvaro

 

Det blåser en ljum vind från söder och bär bud om kommande värme! Andens vind värmer och öppnar stängda hjärtan så att den uppståndne och levande Jesus Kristus kan inta sin plats. Vi har haft många uppmuntrande samlingar och gudstjänster de senaste veckorna. Vittnesbörden är många om vad Gud gör ibland oss, inte minst bland ungdomarna, och det finns en profetisk smörjelse över församlingen just nu. Drömmar, bilder, profetiska tilltal, kunskapens ord m.m. delas dagligen och den profetiska gåvan öppnar för människor att möta Guds närvaro och bli berörda. Paulus skriver i 1 Kor 14;24f ”Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla, hans hjärtas hemligheter uppenbaras och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: Gud är verkligen i er!” Jag tror att den profetiska gåvan hjälper människor till ett möte med Gud, till att bli betjänade av hans godhet.                                                                           I detta Navigera vill jag dela en bild som kom före kvällsmässan förra veckan och ett tilltal jag burit med mig under de senaste veckorna.

 Bilden är naturscen som jag sett många gånger i verkligheten. Jag såg en fiskljuse, en av våra större rovfåglar som har ett mycket karakteristiskt utseende. Jag såg den ryttla, med långsamma vingslag på hög höjd över vattenytan. Genom att vinkla vingarna och slå med dem stor den helt still och förflyttade sig inte varken uppåt eller i sidled. Från höjden spanade den ner mot ytan och under den. Genom höjden såg den djupare och p.g.a. höjden kunde den få tillräckligt hög fart när den dök mot ytan för att kunna tränga igenom och slå fisken. Jag fick tre tankar utifrån bilden. Höjden är viktig. Stillheten är avgörande. Förmågan att tränga igenom, att nå under ytan och träffa precist hänger ihop med höjden och friden.

 

Tilltalet jag vill dela har vuxit i mig under den senaste veckan. När jag för ett stag sedan läste om Kung Davids första beslut vid makten, var det som om Gud strök under orden med rödpenna för mig! ”Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den.” 1 Krön 13:3 För David var det viktigt att öppna för och bereda plats för Guds närvaro. Det var hans första beslut och vittnar om att han var en ”man efter Guds hjärta”. Det var inte bara viktigit utan det var hans första prioritet. Jag tror Gud påminde mig om att detta är vår första prioritet idag.  När vi inte frågar efter den, som på Sauls tid, träder människan själv in i centrum av vår tillbedjan och det öppnar för förvirring, tomhet och kraftlöshet.  Kung Sauls väg var en väg bort från Gud och bort från hans kallelse. Olydnad ledde till fel fokusering och prioritering. Istället för att vara med Gud så blev han fiende till den som hade Guds välbehag och smörjelse och han försökte förgöra David. David däremot var noggrann med Guds vilja och kunde inte tänka sig att lyfta sin hand och bekämpa den som Gud utvalt. Davids liv är en berättelse om en man som, inte utan kamp, får gå in i det Gud bestämt. Hängivenheten han visar i Guds närvaro och prioriteringen att vara i påminner mig om vad livet med Gud handlar om. Detta är församlingens kallelse! David och hela folket dansade ”av full kraft” 1 Krön 13:8 inför Herren. David hade Herren för sina ögon. Han var fri i förhållande till människor.

 

Dessa bilder och tilltal har utmanat mig och förnyat en längtan i mig efter mer av Gud. Jag tror att det finns en stark inbjudan från Herren ibland oss nu. En inbjudan att få se hans närvaro och att få vara iden.  Det börjar med att vi känner igen det han gör. Sedan får vi ta emot det genom att tacka honom för det och börja verka tillsammans med honom i det. Allt är inte guld som glimmar men den som inte försöker att komma nära och undersöka det som blänker kommer aldrig finna skatten.

/Hans

 

Kosläppens tid!

Det har varit kosläpp i Bohuslän. Kreatur som stått inomhus över vintern släpps ut och plötsligt hoppar de och far omkring i frihet. De går från en relativt begränsad verklighet och utrymme till att komma ut i frihet och upptäcka nya områden. När Jesus uppstår från de döda och spränger gravens gränser får budskapet om Guds rike en helt ny dimension för lärjungarna. De hade sett Jesus göra under, helandeunder, matunder och naturunder och varje under i sig hade utmanat deras världsbild och sprängt ramarna för deras erfarenhet. Sakta men säkert hade ett gudsrikesperspektiv börjad att prägla deras tro och tanke. Om Gud är Gud så är ingenting omöjligt för honom. Början till ett sinnets förnyelse är att Gud visar sig vara större än vi tidigare tänkt. En stor tro, en undergörande tro handlar egentligen bara om trons objekt Gud, aldrig om oss eller kvalitén på ”vår” tro. En tro på en stor Gud gör att vi inte låter våra begränsningar eller vår erfarenhet styra våra tankebanor. När Jesus plötsligt står bakom låsta dörrar mitt ibland lärjungarna så är de början på något helt nytt. Från och med nu går Jesus in och ut som han själv vill och han för med sig lärjungarna in i detta nya liv. Han andas in helig Ande och allt förvandlas. Nu är det inte längre döden som sätter gränser för livet. Ondskan har inte sista ordet eller ens makten, utan Jesus har öppnat dörren till Guds rike och ingen kan stänga den för lärjungarna.

Det är ett liv som vi skulle beskriva som ett liv med under och tecken men i själva verket så är det bara ett uttryck för den nya skapelsen som brutit in med Jesu uppståndelse. Det livet finns  nu tillgänglig mitt i vår värld. Från och med påskdagen är ett övernaturligt liv det mest naturliga vi kan leva. Ett liv där Gud ständigt gör sig påmind, ett liv där Gud sätter och öppnar gränser. När Jesus sänder ut lärjungarna med orden ”Som Faderns sänt mig sänder jag er” Joh 20:21 behöver vi inte längre fundera så mycket på vad vi skall göra eller vad som är församlingens kallelse. Det räcker att se vad Jesus gjorde och göra samma sak. Kraften som verkade i Jesus är efter Andens utgjutande nu verksam i oss som tror. Frågan är inte längre vad som är möjligt utan vad säger Guds ord.

Jesus knyter sin tjänst, sin undervisning och sina gärningar till vad Gud säger och gör. Här finner vi något mycket intressant. Ett liv fyllt av den helige Andes kraft är kopplat till närhet, trohet och handlande till och utifrån Guds Ord! En liberal, icke bibeltrogen kyrka kommer inte bara att vara ointresserade av under och tecken utan sakna kraft till att låta dem ske. Den nytestamentliga synen verkar vara att Gud bekänner sig till en människa eller ett sammanhang genom att utgjuta sin kraft i och genom den. ”Ingen kan göra sådana tecken om inte Gud är med” (Joh 3:2) Tecknen är en inbjudan att upptäcka ett liv med Gud. Påsktiden inbjuder oss att förnyas i tanke och leva ett liv i konsekvens av att Jesus besegrat döden, och nu lever och regerar.

Kontraktsprost Tabulu Stanley,  Dodoma stift Tanzania

Under de senaste dagarna har jag samtalat och mött människor med erfarenhet från väckelsen i den etiopiska Lutherska kyrkan och den Tanzanska. Det som slår mig är bibeltroheten och tron som man fäster vid vad Gud förmår göra genom bön. I dessa kyrkor släpps människor ständigt ut i full kraft och vittnesbörden om Guds mäktiga ingripande är otaliga. Ibland tror vi att det behövs lång tid för förändring och förnyelse men jag skulle vilja säga att det sker mycket snabbt nu. Det räcker med en erfarenhet av uppståndelse för allt skall vara förvandlat. Ett helande, ett under som övertygar mig att Gud har gripit in för att göra hela skillnaden.

Det går en helandevåg över många församlingar i Sverige idag och vi ser helande så gott som varje vecka i Lysekil. När vi börjar leva i konsekvenserna av vad vi är med om så är tiden som Malaki kapitel tre vittnar om här. ”Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.” v.2

 

I påsk har församlingen sjungit: "För vår Gud är allting möjligt!"

Gud är mäktig, sviker aldrig oss
Han allsmäktig Gud
Större än allt vi ber, större än allt vi ser
Allt Han gjort är gott

En tom grav, Han lever idag
För vår Gud är allting möjligt
I Hans namn har vi fått allt
För vår Gud är allting möjligt

Gud är med oss, Han går bredvid oss
Leder våra steg
Mer än vad vi förstår, mer än vi hoppas på
Allt Han gjort är gott

Gud är med oss, Han går före oss
Han oss aldrig lämnar
Han oss aldrig lämnar

Gud är för oss, med en öppen famn
Han oss aldrig sviker
Han oss aldrig sviker

 

Dags att släppa loss!/Hans

 

 

Ett skarpare profetiskt liv

 

Sedan förra Navigera har vi varit med om några spännande veckor här i Lysekil. Mitt i all kamp har jag kunnat känna igen en profetisk smörjelse i församlingen där drömmar, profetiska bilder och tilltal har trängt igenom och ständigt gjort sig påminda. Jag har hört mina medarbetare be i ett profetiskt flöde som gjort det lätt att följa Gud när vi firat gudstjänst och vi har sett flera konkreta och uppmuntrande helanden. Gud är på gång och samtidigt missmod, trötthet och spänningar. Beroende på vart jag vänder blicken så blir jag antingen styrkt eller nedslagen. Det påminner mig återigen om vikten av att nära min själ och mina tankar på det Gud talar och det han gör. Jag tror det är särskilt viktigt för den som har en profetisk kallelse på sitt liv och därmed är det inte bara ett personligt ansvar för profeten utan avgörande för hela församlingen. Om profeten ser åt fel håll eller flyr blir de planer och de vägar som Gud har för församlingen svåra att hitta. ”Utan uppenbarelse går folket vilse, lycklig är den som tar vara på Guds undervisning.” (Ordsp 29:18) Den profetiska tjänsten är Guds gåva till församlingen och genom den utrustas församlingen så att hon kan bli det Gud har tänkt. Uppfylld av helig Ande med vilja och förmåga att göra Jesus gärningar.

Några tilltal och bilder från veckan som gick för att skärpa oss i vår tjänst.

1.       När vi tar emot instruktioner från himlen etablerar Gud något för framtiden. Det är ofta oproportionerligt i den miljö eller kultur som det mottas och ofta utmanande för förnuftet. Jag blev påmind om Noa som fick instruktioner att bygga en Ark med mått ifrån himlen på en plats där alla skrattade åt honom. (1Mos 6:13ff) Under lång tid växte båten fram men inte förrän floden kom blev det uppenbart för världen vad den var bra för. Då fick också Arken rimliga proportioner. Jag tror att uppenbarelser från Gud ofta fungerar så. Därför måste vi lära oss att lita på Guds tilltal och vara noggranna med Guds ord. De som föraktar Guds skrivna ord eller som Paulus säger ”förfalskar Guds Ord” (2Kor 2:17) blir ett lätt byte för tidsandan och det mänskliga högmodet. Jag blir allt mer övertygad om att vi behöver vara trogna mot och kända med bibelordet för att kunna känna igen det profetiska tilltalet. Detta är också avgörande för kyrkan om hon skall kunna urskilja Guds röst.

2.       Jag såg en bild av ett bygge. Det behövde vara väl grundat för att kunna bära tyngden av byggnaden. Det jag såg var ett brofäste som när brospannet skulle läggas på skulle det bära upp en enorm tyngd. Jag tror att Gud både visade mig på församlingen och på oss som enskilda kristna. För att vi skall kunna bära Guds närvaro, hans härlighet och helighet finns det bara en grund som håller. Ingen människa kan bära den i sig själv och inte heller en församling. Grunden som måste vara lagd är Kristus. Utan honom han vi inte komma inför Gud eller ta emot hans härlighet. Den enda grunden som håller är att genom dopet och tron ta emot Jesus och det han gjorde på korset för oss. Det Gud vill göra nu blir omöjligt utan att vara rätt grundade. Jag blev påmind om Jesus undervisning om att vi behöver höra hans ord och göra efter dem för att bygga vårt hus på klippan. (Matt 7:24ff) Höra och göra! Hört har vi kanske gjort men nu är det tid att göra det Jesus befaller. Lika väl när det gäller älska vår nästa som att bota de sjuka och ge de fattiga ett glädjebud! Det andra är att bekänna Jesus som Herren, Messias och den levande Gudens son. (Jfr Matt 16:16) Den bekännelsen håller för Guds plan och Guds gåvor. Jag tror att det här är en uppmaning till kyrkan att vända om till sin ursprungliga bekännelse. ”Jesus är Herren” d.v.s. ”Vägen, Sanningen och Livet” och den enda vägen till Fadern. (Jfr Joh 14:6) Utan den bekännelsen i ord, hjärta och gärning kan inte kyrkan bära Guds närvaro, hans tyngd i världen utan att sjunka.

3.       Den tredje delen av tilltalet handlade om brospannen som skulle läggas över sundet. När det lyftes på plats så fanns det ett fäste på varje sida. Det blev klart för mig att det redan fanns ett etablerat fäste på den himmelska sidan. Guds rike eller himmelriket har inte sin utgångspunkt i vår erfarenhet eller på jorden. Det bryter in och manifesterar en himmelsk verklighet där Gud regerar och Guds vilja sker. Också det himmelska fästet är Kristus. Där han sitter på Faderns högra sida med all makt i himlen och på jorden. Den triumferande uppstånden och samtidigt korsmärkte Kristus, som är både Guds offerlamm och den segrande konungen, med makt att regera. (jfr Upp 5:6ff och 19:11ff) Om vi försöker lägga ett brospann som församling utan att sikta på fullheten av Kristus blir det ingen förbindelse mellan himmel och jord som bär. Utmaningen idag är att hålla båda sidorna av Jesus levande i tron, både korset och uppståndelsen. Att leva både i försoningen och i Jesus uppståndelsekraft!

4.       Den sista bilden från byggplatsen var en jättelik lyftkran. Med sin höjd över staden var den anskrämlig men i sin konstruktion kunde den lyfta tyngre och högre än något annat tidigare. Den revolutionerade arkitekturen, ingenjörskonsten och medförde att byggnaderna för all framtid skulle bli större och mer välbyggda. I historiens ljus blev Jesus kors en sådan lyftkran. Det fruktansvärda avrättningsredskapet blev det som lyfte av mänskligheten och människan de bördor som inget annat lyckats med. Det gör korset till det redskap, det enda som kan sätta människan fri att nå de höga höjder som Gud har tänkt. Gemenskap med honom idag och för evigt. I skuggan av korset kommer församlingen att kunna leva i den kraft som Jesus vittnade om och att få förmågan att gå från härlighet till härlighet. Ave Crux spes unica! (Var hälsad kors, mitt enda hopp!)/Hans

Församlingens uppgift är att förvandla staden

Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas ”han som murar igen sprickor”, ”han som återställer stigar, så att man kan bo i landet.” Jes 58:12

Igår gästades vi av Håkan och Gunilla Gniste från Uddevalla som predikade och undervisade i Lysekils kyrka. De hade med sig Jesaja 58 som ett tilltal och temat var att ha tro för sin ort. Ibland stryker Gud under de grundläggande ord och löfte som han tidigare talat över en stad eller en människa. Det gjorde han igår. Jesaja 58 är det profetiska ord till Lysekil som funnits med sedan åtminstone 1980-talet och som vi försökt handla efter sedan dess. När Gud talar på det sättet väcker han tro för att det skall ske (nu?) och inbjuder oss till att i tro vara med och förverkliga och uppfylla ordet. För en dryg vecka sedan hade vi också besök i vår bibelskola av Maritha Wilhelmsson, bönesamordnare inom EFK som undervisade om strategisk bön för vår stad. Hon påminde oss om att det Gud sagt är sant! Hon lyfte fram orden: ”Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss.” 2 Kor 1:20 och ”Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett löftet är trofast.” Hebr 10:23.

Två saker ser jag att mötena med dessa ”profetiska” personer förde med sig. Dels talade Gud om församlingens kallelse på en ort och dels talade han om kallelsen som Gud ger oss enskilda till en stad. Håkan Gniste sa: ”Kyrkan är en välsignelse för varje ort!”  Jesus har kallat oss att vara ett salt och ett ljus och han talar om kyrkans som staden på berget. Det är församlingen som ger staden ljus och det är församlingen som har kallelsen att visa på Guds godhet och makt i vår stad. När en församling växer i mognad, antal och styrka kommer det staden till godo. I vår andliga blindhet ser vi ofta tvärtom på tillvaron. Det innebär att tillväxt och Guds rikes kraft är avgörande för vår stads framtid. Jesus betonar ju detta när han uppmanar oss ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också”. Matt 6:33 Debatten går hög inom samfunden, inte minst i Svenska kyrkan, och många röster hörs om att vi måste anpassa oss efter samhället. Rätta in oss i ledet och anamma vår tids verklighetsuppfattning, etik och moral. Inget kan vara ett större utryck för andlig blindhet. Kyrkan skall vara en termostat och inte en termometer i vår kultur och i staden! Kyrkan är välsignelsens källa och när vi är trogna mot Herren, lyder hans ord och söker vår stads bästa blir vi en källa till välsignelse. (Jfr Jes 58:11) Om församlingen är uppfylld av Gudsrikeskultur kommer den att prägla staden och inte tvärtom. Detta är kyrkans uppgift och ingen annan, men om saltet mister sin sälta duger det inte till någonting säger Jesus. Det får mig att se hur viktig uppgift församlingen har och hur mycket det betyder att vi är det vi skall vara för vår stad!

 

Det andra som Gud påminde mig om var några människors specifika kallelse. Gud har placerat dessa människor i en stad ”för en tid som denna”. Ester 4:14 Hur ofta har jag inte velat fly kallelsen, likt Jona eller gömt mig i trossen likt Saul. Gud påminde mig om att Gud utväljer tjänare för särskilda tider och särskilda platser. Denna kallelse kan man inte lämna förrän Gud tillåter det. I vår tid kallar Gud människor att överlåta sig till bestämda platser och stå kvar där. Detta är inget offer eller en passiv handling. Att stå som en pelare för sin ort innebär en uppgift att be och lovsjunga under alla omständigheter och genom att göra det bidra till att Guds och hans härskara får en plats, ett brohuvud att verka utifrån. Genom bön och förbön för staden handlar Gud. Jag upplever att Gud leder oss att gå vidare i bön och lovsång här i Lysekil. Inte bara gemensamt utan också att han reser upp bönealtare och lovsångsplatser i människors liv. ”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.” Jak 5:16 Det vi kommer att få uppleva nu tror jag handlar om en helt ny nivå i bönetjänsten. Gud kommer att ge människor tillträde till sin tron och han kommer att ge dem vad deras hjärta ber om! Det innebär att en rättfärdig människa som ber gör stor skillnad! Det finns löften knutna till en rätt fasta, till ett liv som hör Guds ord och gör det, när det gäller tillträde till Gud. Jag är övertygad om, som jag ofta skrivit, att vi lever i en tid av fullbordan och där det profetiska skeendet kan kallas för en Eliatid. Jesus kommer och församlingen skall utrustas för hans ankomst. Därför gäller ordet från Malaki just vår tid. ”För in tionde i förrådshuset, så att det finns i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himmelens fönster och låta välsignelse strömma över er i rikt mått.” Mal 3:10 Jag tror inte att det bara handlar om tionde utan också om att ge Gud allt det som tillhör honom. Det handlar om tid, pengar, bön, tro, lydnad etc. När vi gör det Gud kallar oss att göra, så finns det obegränsade resurser och möjligheter från Guds sida! Gud utgjuter på nytt i dessa dagar en bönens och lovsångens Ande för att du och jag skall veta att allt handlar om honom från början till slut. Men i sin outgrundliga vishet inbjuder han oss att vara med, som medarbetare och kompanjoner till honom för att förvandla vår stad!

Till sist. Vi var på Apollos bibelskola i Götabro, Linus och jag i veckan som gick. Vi skulle undervisa om den profetiska gåvan och den profetiska tjänsten. Det kändes att vi var på väckelsemark och en plats där eld har fallit. En god vän frågade om ängeln stod kvar på gräsmattan? Själv hade han i en syn sett en gigantisk ängel där under sin tid på skolan. Skämtsamt svarade jag att han hade flugit. Efter en kort stund fick jag dåligt samvete för att jag skämtade om något så viktigt. Gud tillrättavisade mig och sa att ängeln svävar över den platsen. För min inre syn såg jag en ängel som blåste i trumpet i en virvelvind i himlarymden över området. Guds välsignelse och Guds eld kommer att falla på nytt och återigen sända människor ut i mission från Torp och Götabro. Denna gång med kraft att förvandla Sverige. När vi i söndags firade mässa i Lysekil och en av våra lovsångsmusiker spelade ett intro på trumpet upplevde jag att en ängel slog ett mäktigt vingslag också över vår stad och vår kyrka. Introt var till ”En tom Grav” och orden ”för vår Gud är allting möjligt. I hans namn har vi fått allt! För vår Gud är allting möjligt!”  Jag upplever att de orden ljuder över denna tid ! /Hans

Guds rike går alltid framåt

Jag vill i detta Navigera fortsätta tanken från det förra inlägget. Två saker har påverkat mig de senaste veckorna och det är dels gudstjänstlivet i Lysekils församling. Vi upplever just nu en tillströmning av människor som jag inte har varit med om under mina dryga 20 år här. Det är en tydlig Gudsnärvaro ibland oss, vilken medför att människor vittnar om Gudsmöten, helanden och en nyfunnen, fördjupad eller mer brinnande tro. I det som sker finns också en tydlig profetisk anda. Det märks inte minst i bönen kring våra gudstjänster där många idag delar profetiska bilder och ord. Det andra som betytt mycket för mig är när jag som nyvald nationell ledare för New Wine Sverige fick möta andra ledare inom New Wine från olika håll i världen. När jag hör vad Gud gör på olika håll väcker det tro och hopp och en stark längtan att inte hålla något tillbaka utan vara en del av det.

Från många håll kommer rapporter om nya initiativ till mission. Det är inte bara hos oss som Gud tänder en passion för de människor som ännu inte mött Jesus. Det talas idag om ”The missional Church”, ”fresh expressions” och ”Church planting”. Dessa utryck stöds på många håll av de etablerade samfunden och de historiska kyrkorna. Det finns en stor kreativitet och iver att nå nya ickekristna människor både i västvärldens sekulariserade kulturer och tredje världen. Jag mötte en ung kvinna från Indien som grundat en kyrka för drygt fjorton år sedan i södra Indien. Under mycket motstånd och förföljelse hade den kyrkan grundat 57 församlingar på den tiden och förra veckan startade de 3 ytterligare. Jag träffade också två norrmän som hade en stor vision om församlingsplanteringar runt om i Europa. I Norge utgick dessa församlingsplanteringar från Coffee shops och där samtalade, undervisade och bad man med människor. Exemplen kan mångfaldigas men det intressanta är att det finns en riktning utåt att möta människor inte på kyrkans hemmaplan utan i den vardagsmiljö som människor lever.

Lägg till Janaki Menni Församlingsledare i Indienbildtext

Det innebär nya former för församling, gudstjänst och lärjungaträning.  ”Guds rike går alltid framåt” var ett uttryck som fastnade. Jag tror att Gud söker människor idag som har ett brinnande hjärta, en passion för honom och som är beredda att lämna platsen innanför relingen och svara på Jesus kallelse och kliva ur båten. Människor som Guds Ande kommer att leda till att starta upp nya former av mission för att nå nya grupper. Jag tror också att detta kommer att vara helt beroende av att dessa människor är uppfyllda av Guds kraft, därför att mission i bibeln alltid har med under och tecken att göra. I en aspekt är under och tecken en bekräftelse på att Gud är närvarande och hans kärlek är alltid radikalt upprättande, befriande och läkande. ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” (Joh 3:2) Jag väntar med spänning på vad Gud skall tala till oss här i Lysekil och vilka nya kreativa initiativ Anden vill leda oss in i. ”Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.” ( 2Krön 16:9)

Detta tror jag kommer att ske samtidigt som Gud nu drar människor till kyrkan. Det finns både en samlande kraft där Anden drar människor till Jesus, till platser där han blir upphöjd, och en sändning för kyrkan ut till människor.  ”Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig” (Joh 12:31) Jag är personligen övertygad om att den tillbedjande och lovsjungande församlingen är bärare av Guds närvaro. Denna närvaro är ytterst attraktiv för den sökande människan och för många blir mötet med Guds närvaro som att hitta hem. Därför att vi är skapade ursprungligen för att leva i denna närvaro.

Jag tror det finns ett mycket viktigt samband mellan det Gud manar oss att göra och att hitta centrum, utgångspunkten för kyrkan. Det är i Guds närvaro vi samlas och det är utifrån detta centrum, där vi får vara i tillbedjan och bön på helig mark, som vi kan bli bärare av hans närvaro ut till andra! ”Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.” (Ps 22:4) När vi håller vårt hjärtas ögon fokuserade på Jesus, litar på hans ord och löfte så kommer motstånd och förföljelse från människor inte att styra oss eller hindra oss. Tillbedjan innebär att vi erkänner vårt totala beroende av Gud men också att vi förväntar oss att han skall förse oss med det vi behöver och att han skall breda ut sitt rike. Vi lever i en väldigt speciell tid tid och Gud kallar oss till en utmanande livsstil och att vara en kyrka som gör det Jesus gjorde. Han är ju den samme igår, idag och i evighet! (Jfr Hebr 13:8)

I går blev jag återigen påmind om vad som är kyrkans kallelse och texten lästes i många kyrkor. Det fäster varje lärjunges uppmärksamhet på uppdraget och orden manar oss nu till att handla därefter. ”Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att ropa ut frihet för de fångna, syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren” ( Luk 4:11f jfr Jes 61:1ff) /Hans

Våren - drömmarna och visionernas tid

Soluppgång från bönehuset i Bethel

Tillsammans med några vänner i församlingen här i Lysekil har jag varit på semesterresa i Kalifornien. Målet för resan var att besöka församlingen Bethel i Redding och under en dryg vecka deltog vi i i gudstjänster, bibelskola, bad i bönehuset, blev betjänade i healing room och träffade studenter. Känslan efter att ha kommit hem är att ha blivit ”exponerad” av Guds närvaro och bestrålad av Guds godhet. Det finns mycket i den amerikanska kulturen som är främmande för oss svenskar och det gäller naturligtvis också en del av de uttryck som man möter i kyrkan där också. I detta Navigera skulle jag vilja lyfta fram några av de iakttagelser som jag gjort och som jag anar kan vara av betydelse.
En bön som bads över oss vid flera tillfällen var att vi skulle vara som packade resväskor som förde med sig goda gåvor tillbaka. Den bönen rymmer två viktiga saker för att få en vision som ger inspiration och kraft. För det första är det övertygelsen att Gud är fullständigt god och alltid beredd att visa sin godhet och det andra är att Gud i sin godhet ständigt vill ge goda gåvor i överflöd.

Vi mötte en atmosfär av tro där människor talade, bad, lovsjöng i närvaron av en stor Gud. Det innebar att uttrycket ”en människa med Gud på sin sida alltid är i majoritet” blev konkret. Inte så att Gud skulle välsigna alla enskilda projekt utan snarare så att vikten av att vara tillsammans med Gud, hitta hans väg o.s.v. blev avgörande. När vi vet att vi lever i det Gud talat och sänt oss till kan vi också räkna med hans bistånd och kraft.  Tro börjar där Guds vilja är känd och där han gjort den känd förlöser den kreativitet, hängivenhet och på ett djupare plan livsmening.

 

Den första delen till en vision för oss fick jag bekräftat när en förebedjare delade ett tilltal han fått om Europa.  Tilltalet gällde att 50% av Europas befolkning skulle ta emot Jesus innan år 2020. Sex år och det första jag tänkte vara att det är omöjligt. Under dagarna i Bethel sjönk detta sakta in i mig.  Vi sjunger: ”för vår Gud är allting möjligt!” och det ger ett annat perspektiv. Jag blev också påmind om intrycken från besök i anglikanska församlingar i början av året och som hade en tydlig målsättning i att återevangelisera England. Mänskligt sett är det omöjligt men jag upplever att det finns en Guds sändning till oss i detta. Det är en stor vision och den börjar där vi står. Det finns tilltal till Lysekil, Västsverige, Sverige och Europa och de tilltalen är som pusselbitar i ett stort pussel som börjar växa fram. Jag tror också att det finns något djupt nerlagt i vår ”svenska” folksjäl som detta kommer att väcka genklang i. Vi har genom historien varit en nation av erövrare allt ifrån vikingatiden, över stormaktstiden och till vår tids inflytande inom, idrott, kultur och diplomati. Sverige är också ett viktigt missionsland och har haft stor betydelse för den väckelse som idag drar fram över världen inte minst i Afrika och Syd Amerika. 

Gud kallar oss till att vara med i Guds rikes utbredning där vi står. För mig börjar det med att räkna med Gud i Lysekil och att tro att han vill förvandla vår stad. Vi får börja drömma och visionera om hur det kommer att se ut här och ta konkreta steg mot visionens förverkligande. Det är något helt annat att gå framåt och erövra landet än att försöka behålla en position eller försöka att inte förlora mark.

Det andra delen tror jag att jag fick en bekräftelse på när jag hörde Marc Dupont profetera över Sverige i Citykyrkan i veckan som gick. En bild som han använde var att för kyrkan är bön och lovsång nu de två vingar som Andens virvelvind kan lyfta till nya höjder. Under resan i Kalifornien fascinerades jag av örnar och Gud talade gång på gång till mig i mötet med dessa imponerande rovfåglar. Deras majestätiska utseende, den skarpa profetiska blicken men fr.a. vingspannet som kan fånga vinden och få den stora fågeln att nå de höga höjderna, vittnade för mig om en ny och profetisk tid. För 20 år sedan var den vithövdade havsörnen utrotningshotad i de 48 delstaterna på den amerikanska kontinenten. Men nu var den på stark tillväxt och häckade återigen mitt i Redding. Lovsångens och bönens fördjupning är den inre växten som går parallellt med den yttre tillväxten. Vid ett tillfälle i USA tror jag Gud sa till mig när jag såg en bild av rovfåglar som sakta steg i en spiral uppåt: ”Lovsång kommer att ta er till höjder ni aldrig kunnat drömma om.”  I en kyrka som vet att man tror på en stor och god Gud är bön och tillbedjan ingen plikt utan ett enormt privilegium. En böne- och lovsångsväckelse ligger framför oss. I visionen som växer fram bereds plats och utrymme i rum och tid i församlingen för bön och lovsång. Jag tror att undrens tid, vårens tid alltid föder lovsång och glädje i bönen./Hans