Ett skarpare profetiskt liv

 

Sedan förra Navigera har vi varit med om några spännande veckor här i Lysekil. Mitt i all kamp har jag kunnat känna igen en profetisk smörjelse i församlingen där drömmar, profetiska bilder och tilltal har trängt igenom och ständigt gjort sig påminda. Jag har hört mina medarbetare be i ett profetiskt flöde som gjort det lätt att följa Gud när vi firat gudstjänst och vi har sett flera konkreta och uppmuntrande helanden. Gud är på gång och samtidigt missmod, trötthet och spänningar. Beroende på vart jag vänder blicken så blir jag antingen styrkt eller nedslagen. Det påminner mig återigen om vikten av att nära min själ och mina tankar på det Gud talar och det han gör. Jag tror det är särskilt viktigt för den som har en profetisk kallelse på sitt liv och därmed är det inte bara ett personligt ansvar för profeten utan avgörande för hela församlingen. Om profeten ser åt fel håll eller flyr blir de planer och de vägar som Gud har för församlingen svåra att hitta. ”Utan uppenbarelse går folket vilse, lycklig är den som tar vara på Guds undervisning.” (Ordsp 29:18) Den profetiska tjänsten är Guds gåva till församlingen och genom den utrustas församlingen så att hon kan bli det Gud har tänkt. Uppfylld av helig Ande med vilja och förmåga att göra Jesus gärningar.

Några tilltal och bilder från veckan som gick för att skärpa oss i vår tjänst.

1.       När vi tar emot instruktioner från himlen etablerar Gud något för framtiden. Det är ofta oproportionerligt i den miljö eller kultur som det mottas och ofta utmanande för förnuftet. Jag blev påmind om Noa som fick instruktioner att bygga en Ark med mått ifrån himlen på en plats där alla skrattade åt honom. (1Mos 6:13ff) Under lång tid växte båten fram men inte förrän floden kom blev det uppenbart för världen vad den var bra för. Då fick också Arken rimliga proportioner. Jag tror att uppenbarelser från Gud ofta fungerar så. Därför måste vi lära oss att lita på Guds tilltal och vara noggranna med Guds ord. De som föraktar Guds skrivna ord eller som Paulus säger ”förfalskar Guds Ord” (2Kor 2:17) blir ett lätt byte för tidsandan och det mänskliga högmodet. Jag blir allt mer övertygad om att vi behöver vara trogna mot och kända med bibelordet för att kunna känna igen det profetiska tilltalet. Detta är också avgörande för kyrkan om hon skall kunna urskilja Guds röst.

2.       Jag såg en bild av ett bygge. Det behövde vara väl grundat för att kunna bära tyngden av byggnaden. Det jag såg var ett brofäste som när brospannet skulle läggas på skulle det bära upp en enorm tyngd. Jag tror att Gud både visade mig på församlingen och på oss som enskilda kristna. För att vi skall kunna bära Guds närvaro, hans härlighet och helighet finns det bara en grund som håller. Ingen människa kan bära den i sig själv och inte heller en församling. Grunden som måste vara lagd är Kristus. Utan honom han vi inte komma inför Gud eller ta emot hans härlighet. Den enda grunden som håller är att genom dopet och tron ta emot Jesus och det han gjorde på korset för oss. Det Gud vill göra nu blir omöjligt utan att vara rätt grundade. Jag blev påmind om Jesus undervisning om att vi behöver höra hans ord och göra efter dem för att bygga vårt hus på klippan. (Matt 7:24ff) Höra och göra! Hört har vi kanske gjort men nu är det tid att göra det Jesus befaller. Lika väl när det gäller älska vår nästa som att bota de sjuka och ge de fattiga ett glädjebud! Det andra är att bekänna Jesus som Herren, Messias och den levande Gudens son. (Jfr Matt 16:16) Den bekännelsen håller för Guds plan och Guds gåvor. Jag tror att det här är en uppmaning till kyrkan att vända om till sin ursprungliga bekännelse. ”Jesus är Herren” d.v.s. ”Vägen, Sanningen och Livet” och den enda vägen till Fadern. (Jfr Joh 14:6) Utan den bekännelsen i ord, hjärta och gärning kan inte kyrkan bära Guds närvaro, hans tyngd i världen utan att sjunka.

3.       Den tredje delen av tilltalet handlade om brospannen som skulle läggas över sundet. När det lyftes på plats så fanns det ett fäste på varje sida. Det blev klart för mig att det redan fanns ett etablerat fäste på den himmelska sidan. Guds rike eller himmelriket har inte sin utgångspunkt i vår erfarenhet eller på jorden. Det bryter in och manifesterar en himmelsk verklighet där Gud regerar och Guds vilja sker. Också det himmelska fästet är Kristus. Där han sitter på Faderns högra sida med all makt i himlen och på jorden. Den triumferande uppstånden och samtidigt korsmärkte Kristus, som är både Guds offerlamm och den segrande konungen, med makt att regera. (jfr Upp 5:6ff och 19:11ff) Om vi försöker lägga ett brospann som församling utan att sikta på fullheten av Kristus blir det ingen förbindelse mellan himmel och jord som bär. Utmaningen idag är att hålla båda sidorna av Jesus levande i tron, både korset och uppståndelsen. Att leva både i försoningen och i Jesus uppståndelsekraft!

4.       Den sista bilden från byggplatsen var en jättelik lyftkran. Med sin höjd över staden var den anskrämlig men i sin konstruktion kunde den lyfta tyngre och högre än något annat tidigare. Den revolutionerade arkitekturen, ingenjörskonsten och medförde att byggnaderna för all framtid skulle bli större och mer välbyggda. I historiens ljus blev Jesus kors en sådan lyftkran. Det fruktansvärda avrättningsredskapet blev det som lyfte av mänskligheten och människan de bördor som inget annat lyckats med. Det gör korset till det redskap, det enda som kan sätta människan fri att nå de höga höjder som Gud har tänkt. Gemenskap med honom idag och för evigt. I skuggan av korset kommer församlingen att kunna leva i den kraft som Jesus vittnade om och att få förmågan att gå från härlighet till härlighet. Ave Crux spes unica! (Var hälsad kors, mitt enda hopp!)/Hans

Församlingens uppgift är att förvandla staden

Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas ”han som murar igen sprickor”, ”han som återställer stigar, så att man kan bo i landet.” Jes 58:12

Igår gästades vi av Håkan och Gunilla Gniste från Uddevalla som predikade och undervisade i Lysekils kyrka. De hade med sig Jesaja 58 som ett tilltal och temat var att ha tro för sin ort. Ibland stryker Gud under de grundläggande ord och löfte som han tidigare talat över en stad eller en människa. Det gjorde han igår. Jesaja 58 är det profetiska ord till Lysekil som funnits med sedan åtminstone 1980-talet och som vi försökt handla efter sedan dess. När Gud talar på det sättet väcker han tro för att det skall ske (nu?) och inbjuder oss till att i tro vara med och förverkliga och uppfylla ordet. För en dryg vecka sedan hade vi också besök i vår bibelskola av Maritha Wilhelmsson, bönesamordnare inom EFK som undervisade om strategisk bön för vår stad. Hon påminde oss om att det Gud sagt är sant! Hon lyfte fram orden: ”Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss.” 2 Kor 1:20 och ”Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett löftet är trofast.” Hebr 10:23.

Två saker ser jag att mötena med dessa ”profetiska” personer förde med sig. Dels talade Gud om församlingens kallelse på en ort och dels talade han om kallelsen som Gud ger oss enskilda till en stad. Håkan Gniste sa: ”Kyrkan är en välsignelse för varje ort!”  Jesus har kallat oss att vara ett salt och ett ljus och han talar om kyrkans som staden på berget. Det är församlingen som ger staden ljus och det är församlingen som har kallelsen att visa på Guds godhet och makt i vår stad. När en församling växer i mognad, antal och styrka kommer det staden till godo. I vår andliga blindhet ser vi ofta tvärtom på tillvaron. Det innebär att tillväxt och Guds rikes kraft är avgörande för vår stads framtid. Jesus betonar ju detta när han uppmanar oss ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också”. Matt 6:33 Debatten går hög inom samfunden, inte minst i Svenska kyrkan, och många röster hörs om att vi måste anpassa oss efter samhället. Rätta in oss i ledet och anamma vår tids verklighetsuppfattning, etik och moral. Inget kan vara ett större utryck för andlig blindhet. Kyrkan skall vara en termostat och inte en termometer i vår kultur och i staden! Kyrkan är välsignelsens källa och när vi är trogna mot Herren, lyder hans ord och söker vår stads bästa blir vi en källa till välsignelse. (Jfr Jes 58:11) Om församlingen är uppfylld av Gudsrikeskultur kommer den att prägla staden och inte tvärtom. Detta är kyrkans uppgift och ingen annan, men om saltet mister sin sälta duger det inte till någonting säger Jesus. Det får mig att se hur viktig uppgift församlingen har och hur mycket det betyder att vi är det vi skall vara för vår stad!

 

Det andra som Gud påminde mig om var några människors specifika kallelse. Gud har placerat dessa människor i en stad ”för en tid som denna”. Ester 4:14 Hur ofta har jag inte velat fly kallelsen, likt Jona eller gömt mig i trossen likt Saul. Gud påminde mig om att Gud utväljer tjänare för särskilda tider och särskilda platser. Denna kallelse kan man inte lämna förrän Gud tillåter det. I vår tid kallar Gud människor att överlåta sig till bestämda platser och stå kvar där. Detta är inget offer eller en passiv handling. Att stå som en pelare för sin ort innebär en uppgift att be och lovsjunga under alla omständigheter och genom att göra det bidra till att Guds och hans härskara får en plats, ett brohuvud att verka utifrån. Genom bön och förbön för staden handlar Gud. Jag upplever att Gud leder oss att gå vidare i bön och lovsång här i Lysekil. Inte bara gemensamt utan också att han reser upp bönealtare och lovsångsplatser i människors liv. ”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.” Jak 5:16 Det vi kommer att få uppleva nu tror jag handlar om en helt ny nivå i bönetjänsten. Gud kommer att ge människor tillträde till sin tron och han kommer att ge dem vad deras hjärta ber om! Det innebär att en rättfärdig människa som ber gör stor skillnad! Det finns löften knutna till en rätt fasta, till ett liv som hör Guds ord och gör det, när det gäller tillträde till Gud. Jag är övertygad om, som jag ofta skrivit, att vi lever i en tid av fullbordan och där det profetiska skeendet kan kallas för en Eliatid. Jesus kommer och församlingen skall utrustas för hans ankomst. Därför gäller ordet från Malaki just vår tid. ”För in tionde i förrådshuset, så att det finns i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himmelens fönster och låta välsignelse strömma över er i rikt mått.” Mal 3:10 Jag tror inte att det bara handlar om tionde utan också om att ge Gud allt det som tillhör honom. Det handlar om tid, pengar, bön, tro, lydnad etc. När vi gör det Gud kallar oss att göra, så finns det obegränsade resurser och möjligheter från Guds sida! Gud utgjuter på nytt i dessa dagar en bönens och lovsångens Ande för att du och jag skall veta att allt handlar om honom från början till slut. Men i sin outgrundliga vishet inbjuder han oss att vara med, som medarbetare och kompanjoner till honom för att förvandla vår stad!

Till sist. Vi var på Apollos bibelskola i Götabro, Linus och jag i veckan som gick. Vi skulle undervisa om den profetiska gåvan och den profetiska tjänsten. Det kändes att vi var på väckelsemark och en plats där eld har fallit. En god vän frågade om ängeln stod kvar på gräsmattan? Själv hade han i en syn sett en gigantisk ängel där under sin tid på skolan. Skämtsamt svarade jag att han hade flugit. Efter en kort stund fick jag dåligt samvete för att jag skämtade om något så viktigt. Gud tillrättavisade mig och sa att ängeln svävar över den platsen. För min inre syn såg jag en ängel som blåste i trumpet i en virvelvind i himlarymden över området. Guds välsignelse och Guds eld kommer att falla på nytt och återigen sända människor ut i mission från Torp och Götabro. Denna gång med kraft att förvandla Sverige. När vi i söndags firade mässa i Lysekil och en av våra lovsångsmusiker spelade ett intro på trumpet upplevde jag att en ängel slog ett mäktigt vingslag också över vår stad och vår kyrka. Introt var till ”En tom Grav” och orden ”för vår Gud är allting möjligt. I hans namn har vi fått allt! För vår Gud är allting möjligt!”  Jag upplever att de orden ljuder över denna tid ! /Hans

Guds rike går alltid framåt

Jag vill i detta Navigera fortsätta tanken från det förra inlägget. Två saker har påverkat mig de senaste veckorna och det är dels gudstjänstlivet i Lysekils församling. Vi upplever just nu en tillströmning av människor som jag inte har varit med om under mina dryga 20 år här. Det är en tydlig Gudsnärvaro ibland oss, vilken medför att människor vittnar om Gudsmöten, helanden och en nyfunnen, fördjupad eller mer brinnande tro. I det som sker finns också en tydlig profetisk anda. Det märks inte minst i bönen kring våra gudstjänster där många idag delar profetiska bilder och ord. Det andra som betytt mycket för mig är när jag som nyvald nationell ledare för New Wine Sverige fick möta andra ledare inom New Wine från olika håll i världen. När jag hör vad Gud gör på olika håll väcker det tro och hopp och en stark längtan att inte hålla något tillbaka utan vara en del av det.

Från många håll kommer rapporter om nya initiativ till mission. Det är inte bara hos oss som Gud tänder en passion för de människor som ännu inte mött Jesus. Det talas idag om ”The missional Church”, ”fresh expressions” och ”Church planting”. Dessa utryck stöds på många håll av de etablerade samfunden och de historiska kyrkorna. Det finns en stor kreativitet och iver att nå nya ickekristna människor både i västvärldens sekulariserade kulturer och tredje världen. Jag mötte en ung kvinna från Indien som grundat en kyrka för drygt fjorton år sedan i södra Indien. Under mycket motstånd och förföljelse hade den kyrkan grundat 57 församlingar på den tiden och förra veckan startade de 3 ytterligare. Jag träffade också två norrmän som hade en stor vision om församlingsplanteringar runt om i Europa. I Norge utgick dessa församlingsplanteringar från Coffee shops och där samtalade, undervisade och bad man med människor. Exemplen kan mångfaldigas men det intressanta är att det finns en riktning utåt att möta människor inte på kyrkans hemmaplan utan i den vardagsmiljö som människor lever.

Lägg till Janaki Menni Församlingsledare i Indienbildtext

Det innebär nya former för församling, gudstjänst och lärjungaträning.  ”Guds rike går alltid framåt” var ett uttryck som fastnade. Jag tror att Gud söker människor idag som har ett brinnande hjärta, en passion för honom och som är beredda att lämna platsen innanför relingen och svara på Jesus kallelse och kliva ur båten. Människor som Guds Ande kommer att leda till att starta upp nya former av mission för att nå nya grupper. Jag tror också att detta kommer att vara helt beroende av att dessa människor är uppfyllda av Guds kraft, därför att mission i bibeln alltid har med under och tecken att göra. I en aspekt är under och tecken en bekräftelse på att Gud är närvarande och hans kärlek är alltid radikalt upprättande, befriande och läkande. ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” (Joh 3:2) Jag väntar med spänning på vad Gud skall tala till oss här i Lysekil och vilka nya kreativa initiativ Anden vill leda oss in i. ”Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.” ( 2Krön 16:9)

Detta tror jag kommer att ske samtidigt som Gud nu drar människor till kyrkan. Det finns både en samlande kraft där Anden drar människor till Jesus, till platser där han blir upphöjd, och en sändning för kyrkan ut till människor.  ”Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig” (Joh 12:31) Jag är personligen övertygad om att den tillbedjande och lovsjungande församlingen är bärare av Guds närvaro. Denna närvaro är ytterst attraktiv för den sökande människan och för många blir mötet med Guds närvaro som att hitta hem. Därför att vi är skapade ursprungligen för att leva i denna närvaro.

Jag tror det finns ett mycket viktigt samband mellan det Gud manar oss att göra och att hitta centrum, utgångspunkten för kyrkan. Det är i Guds närvaro vi samlas och det är utifrån detta centrum, där vi får vara i tillbedjan och bön på helig mark, som vi kan bli bärare av hans närvaro ut till andra! ”Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.” (Ps 22:4) När vi håller vårt hjärtas ögon fokuserade på Jesus, litar på hans ord och löfte så kommer motstånd och förföljelse från människor inte att styra oss eller hindra oss. Tillbedjan innebär att vi erkänner vårt totala beroende av Gud men också att vi förväntar oss att han skall förse oss med det vi behöver och att han skall breda ut sitt rike. Vi lever i en väldigt speciell tid tid och Gud kallar oss till en utmanande livsstil och att vara en kyrka som gör det Jesus gjorde. Han är ju den samme igår, idag och i evighet! (Jfr Hebr 13:8)

I går blev jag återigen påmind om vad som är kyrkans kallelse och texten lästes i många kyrkor. Det fäster varje lärjunges uppmärksamhet på uppdraget och orden manar oss nu till att handla därefter. ”Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att ropa ut frihet för de fångna, syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren” ( Luk 4:11f jfr Jes 61:1ff) /Hans

Våren - drömmarna och visionernas tid

Soluppgång från bönehuset i Bethel

Tillsammans med några vänner i församlingen här i Lysekil har jag varit på semesterresa i Kalifornien. Målet för resan var att besöka församlingen Bethel i Redding och under en dryg vecka deltog vi i i gudstjänster, bibelskola, bad i bönehuset, blev betjänade i healing room och träffade studenter. Känslan efter att ha kommit hem är att ha blivit ”exponerad” av Guds närvaro och bestrålad av Guds godhet. Det finns mycket i den amerikanska kulturen som är främmande för oss svenskar och det gäller naturligtvis också en del av de uttryck som man möter i kyrkan där också. I detta Navigera skulle jag vilja lyfta fram några av de iakttagelser som jag gjort och som jag anar kan vara av betydelse.
En bön som bads över oss vid flera tillfällen var att vi skulle vara som packade resväskor som förde med sig goda gåvor tillbaka. Den bönen rymmer två viktiga saker för att få en vision som ger inspiration och kraft. För det första är det övertygelsen att Gud är fullständigt god och alltid beredd att visa sin godhet och det andra är att Gud i sin godhet ständigt vill ge goda gåvor i överflöd.

Vi mötte en atmosfär av tro där människor talade, bad, lovsjöng i närvaron av en stor Gud. Det innebar att uttrycket ”en människa med Gud på sin sida alltid är i majoritet” blev konkret. Inte så att Gud skulle välsigna alla enskilda projekt utan snarare så att vikten av att vara tillsammans med Gud, hitta hans väg o.s.v. blev avgörande. När vi vet att vi lever i det Gud talat och sänt oss till kan vi också räkna med hans bistånd och kraft.  Tro börjar där Guds vilja är känd och där han gjort den känd förlöser den kreativitet, hängivenhet och på ett djupare plan livsmening.

 

Den första delen till en vision för oss fick jag bekräftat när en förebedjare delade ett tilltal han fått om Europa.  Tilltalet gällde att 50% av Europas befolkning skulle ta emot Jesus innan år 2020. Sex år och det första jag tänkte vara att det är omöjligt. Under dagarna i Bethel sjönk detta sakta in i mig.  Vi sjunger: ”för vår Gud är allting möjligt!” och det ger ett annat perspektiv. Jag blev också påmind om intrycken från besök i anglikanska församlingar i början av året och som hade en tydlig målsättning i att återevangelisera England. Mänskligt sett är det omöjligt men jag upplever att det finns en Guds sändning till oss i detta. Det är en stor vision och den börjar där vi står. Det finns tilltal till Lysekil, Västsverige, Sverige och Europa och de tilltalen är som pusselbitar i ett stort pussel som börjar växa fram. Jag tror också att det finns något djupt nerlagt i vår ”svenska” folksjäl som detta kommer att väcka genklang i. Vi har genom historien varit en nation av erövrare allt ifrån vikingatiden, över stormaktstiden och till vår tids inflytande inom, idrott, kultur och diplomati. Sverige är också ett viktigt missionsland och har haft stor betydelse för den väckelse som idag drar fram över världen inte minst i Afrika och Syd Amerika. 

Gud kallar oss till att vara med i Guds rikes utbredning där vi står. För mig börjar det med att räkna med Gud i Lysekil och att tro att han vill förvandla vår stad. Vi får börja drömma och visionera om hur det kommer att se ut här och ta konkreta steg mot visionens förverkligande. Det är något helt annat att gå framåt och erövra landet än att försöka behålla en position eller försöka att inte förlora mark.

Det andra delen tror jag att jag fick en bekräftelse på när jag hörde Marc Dupont profetera över Sverige i Citykyrkan i veckan som gick. En bild som han använde var att för kyrkan är bön och lovsång nu de två vingar som Andens virvelvind kan lyfta till nya höjder. Under resan i Kalifornien fascinerades jag av örnar och Gud talade gång på gång till mig i mötet med dessa imponerande rovfåglar. Deras majestätiska utseende, den skarpa profetiska blicken men fr.a. vingspannet som kan fånga vinden och få den stora fågeln att nå de höga höjderna, vittnade för mig om en ny och profetisk tid. För 20 år sedan var den vithövdade havsörnen utrotningshotad i de 48 delstaterna på den amerikanska kontinenten. Men nu var den på stark tillväxt och häckade återigen mitt i Redding. Lovsångens och bönens fördjupning är den inre växten som går parallellt med den yttre tillväxten. Vid ett tillfälle i USA tror jag Gud sa till mig när jag såg en bild av rovfåglar som sakta steg i en spiral uppåt: ”Lovsång kommer att ta er till höjder ni aldrig kunnat drömma om.”  I en kyrka som vet att man tror på en stor och god Gud är bön och tillbedjan ingen plikt utan ett enormt privilegium. En böne- och lovsångsväckelse ligger framför oss. I visionen som växer fram bereds plats och utrymme i rum och tid i församlingen för bön och lovsång. Jag tror att undrens tid, vårens tid alltid föder lovsång och glädje i bönen./Hans
 

Lovsång är nyckeln till vårt land

Vi har haft förmånen att under förra veckan arrangera utrustningsdagar för lovsångsledare i Lysekils kyrka. Vi fick uppleva mycket gudsnärvaro i tillbedjan och jag tror att dagarna var profetiska i den meningen att de är en del av det som Gud nu gör över vårt land. Han uppreser lovsångare att gå i främsta ledet när Guds folk får följa hans närvaro in i det ”land” som han lovat att ge. Jag har tidigare skrivit att jag tror att detta året är ett lovsångens år och jag tror vi har fått ytterligare bilder och tankar på vad det innebär under dessa dagar.

Den första bilden är från 3 mos 25:8ff och visionen om jubelåret som Gud ger Israels folk. På det femtionde året skulle människor sättas fria och egendomar som sålts återgå till sina ursprungliga ägare. Frihet skulle utropas! v.10 Jubelåret tog sin början på den stora försoningsdagen och efter det att hornen förkunnat jubelårets inledning skulle var och en återgå till sin arvedel. "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv" 2Kor 5:19 och som en följd av det "klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt" Kol 2:15 När Guds rike går fram så befrias människor ur djävulens våld och återgår till dess rätta Herre. Vi återfår rätten att vara Guds barn och leva i Guds barns frihet. (Jfr bl.a. Joh 1:12, Rom 8) Jag tror att om vi hör denna signal och svarar med lovsång så ger Gud oss nycklarna till våra städer och vårt land. Guds närvaro följs alltid av himmelens och jordens tillbedjan. När vi försöker samlas kring och följa Guds närvaro som församling är det alltid som tillbedjare och lovsångare vi gör det. Den lovsång som ljuder i himlen förenas med de troendes lovsång här på jorden. Det sker när Guds rike går fram och Guds vilja sker här ibland oss. Jag tror att vi idag skulle kunna säga att lovsång är det avgörande och viktigaste församlingen kan ägna sig åt och den enda vägen att följa Guds närvaro in i det han har lovat.

Den andra bilden är från Jos 5:13 -6:27 och berättelsen om Jerikos fall. Förra året hade vi ett starkt tilltal från Jos 3 om att vi skulle bryta upp och gå över Jordan in i landet och jag tror att lovsångens år innebär en ”strategi” från Gud om hur landet skall intas. Josua mötte Herrens befälhavare utanför Jeriko när han sökte vägen och nycklarna till landet. Jeriko, den starkast befästa staden med enorma murar, låg som en port till landet. Israels folk hade inga vapen och ingen egen styrka att storma en sådan befästning. Men Gud ger befallningen att gå runt staden en gång under sex dagar och på den sjunde dagen sju gånger. Prästerna skall gå före Arken, tecknet på Guds närvaro, och blåsa i horn. Tillbedjande och lovsjungande följer folket närvaron men på Herrens dag, den sjunde, blir hela dagen upptagen av lovsång och då ger Herren staden till Josua och folket. Murarna faller! Det viktigaste församlingen har att göra är att tillbe! Jag tror att en ny nivå och ett nytt fokus på lovsång och tillbedjan ges åt den kyrka som vill inta landet för att vi skall få vara med att se Guds löften uppfyllas. Jag tror att vi behöver lägga resurser på att utrusta lovsångsledare och träna hela folket i lovsång. Vi behöver samlas kring Jesus och lovsjunga honom först och främst innan vi gör något annat, lovsjunga honom vad vi än företar oss. Vi har kommit till den punkten att skall det ske som Gud talat om, så måste vi erkänna att allt handlar om Jesus. Jag tror att vi i denna berättelse om Jerikos erövring har en prototyp för vad Gud kallar församlingen till 2014. Jesus och Josua är samma namn eller rot i hebreiskan och betyder ”Herren är frälsning”. Vi får följa Jesus, lovsjungande och ge upp härskri el jubelrop och våra städer kommer att ligga öppna för befrielse! Den starke kommer att på något sätt bindas av Gud när vi lovsjunger så att vi kan släppa fångar fria. Frälsningens dag som gäller hela människan och vår livssituation inträffar när Guds rike bryter fram. Denna världens furste kastas ner och frihetens år inträder.

I söndagens mässa, som avslutade våra lovsångsdagar, kom flera profetiska tilltal och bilder till förebedjarna och lovsångarna innan gudstjänsten startade. För mig blev dessa bilder bekräftelse på vad Gud nu gör och som ger oss alla skäl vi behöver för att tillbe. Vårens och sångens tid har kommit med snösmältning och vårflod som innebär att Guds härlighet fyller landet var ett tilltal. Att frälsningens dag nu är här och att vi skall ”ösa med fröjd ur frälsningens källor” var ett annat. Soluppgång med ljus för de mörkaste platser var ett tredje. En bild av målstyrande missiler som sprider eld över landet bekräftades av en annan bild av eldpilar som skjuts från en stor pilbåge. Dessa utgick från Lysekils kyrka och jag tror inte att det i första hand har med platsen i sig att göra utan att vi var samlade till dagar av lovsång och till att utrusta lovsångsledare. Bilderna talar om att vi behöver vara målmedvetna, strategiska och organisera lovsångstjänsten. Vi behöver sända ut lovsångare och ge lovsångsledare den plats Gud talat om. Frukten av det som Gud gör har med att jubel och glädje skall släppas fri och ges fritt i nya mått åt kyrkan. Det sista tilltalet som jag tror är väldigt signifikativt för oss nu kom från Hes 37:9 ”Profetera till Anden, ja profetera du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv.” Det lovsjungande gudsfolket får kalla fram Guds Ande till liv åt de döda. En profetisk lovsångstjänst är nyckeln till Sverige!/Hans

Hämta näring för din hjärna och hjärta från himlen!

Under några dagar förra helgen hade jag förmånen att tillsammans med ledare inom New Wine Sverige besöka London. Goda dagar av bön, samtal och studiebesök. Jag har upplevt att Gud på ett tydligt sätt påmint mig, nu i början av året, om vikten av att hämta inspiration och kraft till vision och tankar ifrån himlen. Det gör vi genom att ”äta” det bröd som Gud ger, hans ord. Genom att nära våra tankar och vårt hjärta med Guds Ord växer vår tro, vår andliga kraft och auktoritet. När Gud får sätta gränserna för vad som är möjligt och för vad som är tillåtet kommer vi att börja formas av en Gudsrikeskultur där vi lever i vetskapen att ingenting är omöjligt för den som tror och inget är för litet eller för stort så att Gud inte skulle förmå det! Det ord jag hade fått var. "Ät från himlen" och jag hade tänkt på de två girafferna som finns i vår församling som ett tecken på att vi skall vara en profetisk församling. En dag under bön i England delar en kvinna en dröm hon haft om två giraffer. Det är nästan skrattretande så likartat Gud talade till henne i drömmen som han hade gjort till mig. För mig blev det en tydlig bekräftelse som innebär att jag tror att detta är mycket viktigt för församlingen just nu. Sök det som är i himlen! Låt oss nära oss av det Gud talar och låt hans tankar, vilja och Ord inspirera, vägleda och forma oss!

Utifrån detta vill jag delar två ytterligare bilder som Gud har visat mig här i januari och som i olika varianter har kommit under åren som gått.

1. En kvinna i församlingen ritade en profetisk bild av Lysekils kyrka som fylld av Guds härlighet drar människor till sig. Orden som kom till bilden var från Jesaja 65:1 ”Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: 'Här är jag, här är jag.'” Jag tror att denna bild är en del av det Gud kallar oss till och som sker nu. Vi skall vara en plats där människor samlas i Guds närvaro och förvandlas av hans härlighet! Där finns läkedom, befrielse och frid för kropp själ och ande. Men fr.a. så är det en plats där Guds välsignelse finns. Guds välsignelse som är Guds godhet i rörelse och som möter alla våra brister. Det är en bild av ljuset som driver undan allt mörker och skapar ett befriat område. Jag tror att det alltid är ett område där himlen och jorden lovsjunger Gud!

2. Den andra bilden är bilden av en örn som tar byte och det är också en bild av kyrkan. Den erövrande kyrkan som befriar område efter område och som kan säga att Guds rike bryter fram. Kyrkan som förstått att hon har samma kallelse som Jesus nämligen att förgöra djävulens verk, jfr 1 Joh 3:8. Det är en bild av kyrkan där hon sträcker sig ut för att möta människor, den evangeliserande kyrkan. Denna bild är precis lika sann som den tidigare. Om kyrkan inte ”gör alla folk till lärjungar” (Matt 28:18ff) så har hon blivit funktions oduglig. Vi behöver pröva våra strukturer om de främjar lärjungaträning och slipa våra verksamheter så att de formar lärjungar. Det finns något friskt och äventyrligt över bilden av kyrkan som en örn. Det är också en profetisk bild av att få ett himmelskt perspektiv på tillvaron. Därför behöver vi omvända oss, tänka nytt och tänka stort. Med det menar jag att präglas av Guds tankar, som är goda tankar. Vi vet att han "vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen." 1 Tim 2:4 Guds hjärta brinner passionerat för de förlorade, jfr Luk 15.

För drygt ett år sedan dog en god vän och medarbetare här i Lysekil. Under många år hade Hans, som var pastor i Missionskyrkan här, och jag arbetat tillsammans. Kring julhelgen så fick jag reda på att i hans bibel hade han haft en dikt  av Nils Bolander liggande i många år. När den texten lästes upp i en av våra gudstjänster blev det som en tydlig pusselbit på vad Gud kallar oss till som församling och vad som håller på att återupptäckas i dessa dagar/Hans

Tillbaka till grunderna!

Ett nytt år ligger framför oss och är det något vi lärt oss under de senaste åren är att stora förändringar och helt ändrade förutsättningar kan komma snabbt. Vi lever med klimatförändringar som gör att vintern regnar bort på en del håll medan isstormar och orkaner härjar på andra platser. Vi ser också att den politiska kartan i världen kan ritas om på ett ögonblick. Detta sker inte utan smärta och resultatet blir inte alltid det som varit avsikten. Den arabiska våren med en längtan efter frihet, demokrati och jämlikhet resulterade på många håll i ökat förtryck, religionsförföljelse, inbördeskrig etc.  Goda intentioner kidnappas och förvandlas av destruktiva krafter och egoistiska intresse.  Inför 2014 står vi återigen inför stora förändringar i vår värld. Enskilda händelser som medför oanade konsekvenser för stora delar av mänskligheten men också på hemmaplan kan vi förvänta oss att vår längtan efter stabilitet, sakta tillväxt och utveckling kommer att komma på skam. Jag tror att detta också handlar om våra församlingar och samfund. Det jag upplever att Gud säger är att vi inte skall vara rädda utan förtrösta på att han har allt i sin hand! Det faller inte en sparv till marken utan vår himmelske Faders vetskap eller att det finns inom hans kontroll och makt. Jfr Matt 10:29

När tillvaron skakar kommer det att visa sig vad som är bestående och vad som är grundat på Guds Ord. Jag är övertygad att profetiorna, om ryttaren på den vita hästen som en dag träder fram på historiens scen och vars namn är Guds Ord, jfr Upp 19:11ff och den dag som är förutsagd av Paulus då alla knän skall böjas inför honom som är Guds Ord och alla läppar bekänna att Jesus Kristus är Herren, se Fil 2:10f, visar vad som är bestående. Jesus säger att allt i ordet skall fullbordas och det står skrivet att Herrens ord förblir evinnerligen. Om Gud har historien i sin hand innebär också att det som sker på ett djupare plan blir till välsignelse för oss och det är ofta en förutsättning för att det som skall komma skall kunna ske. Jag har hört flera vittnesbörd den sista tiden där en kris har lett till mognad och förvandling vilket medfört att Guds intensioner och planer i en situation har kunnat ske. Det innebär inte att Gud sänder det onda med han är större än det onda och kan använda det. 

Under årets sista dagar gick jag i min hemstad Kungälv och såg att kommunhuset, som kallas Nämndhuset, var utblåst så att bara betongkonstruktionen stod kvar. ”Gammalt Nämndhus blir nytt Stadshus” hittade jag en artikel på nätet som visade en enorm förändring. Mögel och röta hade med åren smugit sig in i den gamla byggnaden och nu gjordes det om ”från grunden” och ett nytt flexibelt och modernt stadshus kommer att byggas upp på den gamla grunden. Hjärtat slog ett extraslag på mig och jag kände att Gud ville visa mig något som händer nu.  Jag tror att vi går en ny reformation till mötes i kyrkan. En reformation som för oss tillbaka till källorna, till Guds Ord! Det är så mycket av det som är kyrka idag som har byggts på annat än Guds Ord och idag står det klart för många att det har gått röta i alla våningar både där människor verkar i sin vardag och i maktens boningar. Eftersom kyrkan är Guds byggnad så rensar han den med jämna mellanrum i historien på det som inte har sitt ursprung i honom eller hans plan. Han reformerar henne från grunden men det är den apostoliska och profetiska grundkonstruktionen som framträder och som står kvar.  Detta är i grunden både nödvändigt och gott. Denna process sker inte bara med samfund och församlingar utan också i våra enskilda liv för att det som är mer dyrbart än något annat skall framträda klart. Skatten i åkern som är Guds egen närvaro ibland oss!

Det fundamentala i den kristna tron är att Gud talar till oss och att vi känner igen hans röst.  Jesus säger att hans får inte följer en främling. Jfr Joh 10:5 Att Guds Ord har blivit kött och tagit sin boning ibland oss så att vi kan se hans härlighet, få ljus och förstå tillvaron och ta emot det och få rätten att vara Guds barn är Guds stora gåva. Jfr Joh 1 Därför tror jag att det finns en profetisk inbjudan att starta detta år med en förnyad överlåtelse till Guds ord. En inbjudan att under året läsa det och umgås med det på ett nytt hängivet, intimt och förtroligt sätt. I psaltaren 127 som är en påminnelse från Gud inför 2014 så står det att herren ger bröd åt sina vänner medan de sover. Jfr  ps 127:2 Tänk om detta år, oavsett vilka skakningar, förändringar eller kriser som vi möter innebär att vi hör Herren på ett djupare sätt, äter hans bröd/ord medan vi sover kommer detta året att bli ett år som vi kommer att kalla ett välsignat år/Hans