Korsdrag

Ibland talar vi om att det i en speciell tid eller i en särskild situation finns ett öppet fönster. Då menar vi att det är ett tillfälle som på något sätt är unikt. Under sommar och höst har Gud talat om en sådan tid och att den tiden är nu. Vi har haft en öppen dörr stående i kyrkan som ett profetiskt tecken och när vi hade församlingsläger så fick vi inbjudan att gå igenom denna dörr som en symbolhandling att vi vill vara med i det nya som Gud gör. Tilltalet från Herren har varit att det öppnar sig ett nytt landskap, att det finns mer, oändligt mycket mer för oss om vi låter Herren fatta oss vid handen och föra oss in det han nu öppnar.

Perspektivet tror jag är viktigt att känna igen. Det är något nytt som sker nu och som vi inte kan greppa vidden av eller ha kontroll över. När man öppnar en dörr eller ett fönster så känner man av det. Det drar och man kan se detta genom att gardiner, blommor eller annat rör sig i draget. Vi känner det i vår kropp och med åldern kan man bli än känsligare för drag. Herren har ställt ett fönster, en dörr på glänt och vi märker av det. Vi känner det. 

Herren leder oss ut i ödemarken och genom Röda havet för att vi skall fira gudstjänst. Det är berättelsen vi har med oss för 2018. Det är ett landskap där vägarna saknas och där vi blir helt beroende av Guds ledning men också av Guds försörjning och Guds kraft. Det ligger i bilden att vägen tillbaka är för alltid stängd och det finns bara en väg och det är framåt.

Om tilltalet för i år handlar om att gå igenom Röda havet så handlar hösten om att komma upp på andra sida där det nya landskapet breder ut sig. 2 Mos 14 har vi talat om under våren men när det nya börjar är det två saker som sker inledningsvis. (2 Mos 15) Det första är att Mose och hela Israels folk sjunger lovsång till Herren. Man kan höra jublet och kraften i den sången. Fienden ligger begravd och som genom ett mirakel har Gud räddat dem. Lovsången är tonen och kulturen i det nya landskapet, i den nya gudstjänsten. Genom lovsången etableras Guds seger i folkets medvetande och är också plattformen för att fira gudstjänst, att vara i Guds närvaro. Det är Guds närvaro som folket nu till 100% är beroende av och därför behöver folket hela tiden tillbe på helig mark och ha sin uppmärksamhet på Guds närvaro. I hans närvaro ser och hör folket Gud kommunicera och utifrån den närvaron ger Gud folket synliga tecken på närvaron. Eldstoden och molnstoden hade ju lett dem  men nu när tabernaklet utformas, ämbetet och offerkulten gestaltas blir det som om närvaron tar sig många konkreta uttryck, blir kött och blod bland folket. För oss i Lysekil så handlar det öppna fönstret om att himlen är öppen och att lovsången nu bereder plats för Guds närvaro bland hans folk.

Det andra som händer när folket kommer igenom Röda havet är att ”profetissan Mirjam” leder kvinnorna i musik och dans. Den profetiska kreativiteten tillsammans med tillbedjan leder folket in i det nya. Där Guds Ande är där är frihet, skriver aposteln. Det innebär att gåvor och talanger som ligger i oss människor kommer fram och tar sig uttryck., ger avtryck. Dessa gåvor, i all sin mångfald, förhärligar Gud, hjälper folket att dras in i ett gudsskeende, skapar en förmåga till följsamhet och gör Gud tydligare. Så att vi liksom ser den osynlige. Denna kreativitet har med hantverksskicklighet, formgivning, skrivande, administration, musik, rytm, ledarskap m.m. att göra. Den berör livets alla områden och förlöser gudomligt perspektiv på stora och små situationer.  Mirjam går före och ”alla kvinnorna följde henne”. Gud reser upp människor som Mirjam att gå före och som p.g.a. att Gud har talat och initierat det får andra att följa efter. De förlöser kreativitet, hänförelse och tillbedjan hos andra som dras med och följer in i det nya. Jag tror att  Gud påminner oss om att det finns något konkret med tamburin och dans nu. I vår församling har vi tillverkat en trumbur. Det har tagit tid och som vanligt har vi inte köpt ett färdigt koncept eller valt den enkla vägen. Men nu står den sedan terminsstarten på plats och har börjat användas. Jag tror det finns en andlig rytm för det som nu sker. Ett profetiskt trummande som får folket att gå i takt men som också kallar folket till samling och handling. Denna rytm förenar himmel och jord och med risk att bli lite överandlig så tror jag att den har med den himmelska härskaran att göra. Om det inte är vi som skall strida utan Gud och det är inte vi som skall hitta vägen utan följa och inte vi som skall skaffa försörjning utan Gud så finns det en marschorder också för den himmelska härskaran. När vi läser om att Jakob förbereder sig för mötet med Esau står det att han mötte Guds änglar. Han kallade platsen Mahanajim. Det betyder ”två skaror”. Jag tror att det förflutna hinner upp oss och det vi har flytt ifrån behöver vi försonas med innan vi drar vidare. Jag talar inte om fienden som ligger på Röda havets botten utan bröder och systrar som vi kommit på kant med och som kanske tvingat oss att överge vårt hem. Det öppna fönstret har med tillfälle till försoning att göra men också att det är svårt att gå in i det nya i splittring.  Jag upplever att där försoning sker är detta ofta ett ingripande från himlen som gör det möjligt och som förbereder det. Trummor har ofta kallade folk till samling och att förbereda sig för uppbrott. Många trumslagare tillhör vår tids profeter och deras funktion är profetisk. Genom att slå i en "himmelsk" takt förlöser de himmelsk närvaro och aktivitet.

 Det andra Mirjam gör är att dansa. Dans har med frihet att göra men också följsamhet. Det är ett uttryck för glädje och hänförelse och är styrt av rytmen i musiken. Jag tror det finns en lovsång och en rytm för vår tid som påverkar kropp, själ och ande. En lovsång som hjälper oss att tro och som smittar av sig. Det är svårt att stå emot och lätt att ”jazza” med.  Jag ser framför mig ett lovsjungande och dansande folk vars glädje drar med sig människor och förlöser nytt mod att leva i rytmen från himlen inte bara i gudstjänst utan också vardagen i hem och på arbetsplatser. Dansen gör oss även rörligare och har vi väl kommit i rörelse så går en del av bara farten. 

I det 15 kapitlet så förstår vi att vandringen in i det nya och mot ett liv i gudstjänst inte bara är ”en dans på rosor”. Törsten ökar och det är inte alltid lätt att finna vattnet. Men Gud ledde Mose så att han kunde förse folket med friskt vatten och Gud uppenbarade sig som ”Herren din läkare”. Det är till sist något som vi ser med trons ögon. Vår erfarenhet är att Gud helar men vi ser också mycket sjukdom, lidande och död som vi inte kommer till rätta med. När vi kommer in under det öppna fönstret, genom dörren så kommer Gud att uppenbara sig som ”Herren din läkare” på ett nytt sätt. Jag tror att vi kommer att få se en ny nivå av helande och i en omfattning som kommer att göra oss häpna. Löftena om Guds närvaro och vårt tillträde till Guds närvaro i tillbedjan och bön är ett område där vi kommer få nya erfarenheter. 2Mos 15 avslutas med att folket kommer till oasen i Elim där det fanns ett överflöd av vatten och palmer. Även om vi inte sett allt än så har Gud talat om källor och palmer. Liv och seger mitt i en omgivning där det är omöjligt att leva. Kontrasten mellan att leva i Guds närvaro eller frånvaro blir lika tydlig som natt och dag. Då tror jag Gud inte i första hand talar om människor som tror eller inte utan om församlingar och kristna sammanhang. Församlingen kan få slå läger i Elim eller vandra i öknen Shur och vi kommer att tydligt märka skillnaden. (2Mos 15:22-27) Vi känner vinden och den drar oss att  gå in, gå vidare och längre./Hans

The eagle has landed

Förra helgen avslutade vi profetskolan i Lysekil. I detta Navigera lägger jag upp några av de profetiska bilder som kom fram. Det var 119 personer anmälda och som deltagit under tre tillfällen i Lysekil sedan oktober. Även om alla inte varit med vid varje tillfälle så har uppslutningen varit bra och vi har genomfört det vi tror Herren kallade oss att göra.

Det är tid för den profetiska tjänsten i vårt land att kliva fram.  

Jag tror att det nu finns ett kairosögonblick och där vi kan säga att ”tiden är inne” då Gud kallar fram profeterna ur periferin, från ödemarken till att utföra sin tjänst. Uppgiften är att förbereda folket för en besökelsetid och jag tror, som jag sagt under sista helgen på skolan, att vi är i början av ändens tid. Fadern vill ge Sonen en brud som är beredd vid hans återkomst men det börjar med väckelse. En väckelse som skall göra Guds folk fulltaligt. En folkväckelse som är början på sluttidens skörd, som bibeln talar om, men som också kommer att föra kyrkan till omvändelse och rening. 

Det är inte förvånande det som sker nu. Vi ser ett ökande antal avslöjanden inom kyrkan runt om i världen som vittnar på missbruk av makt, kränkningar och andra oegentligheter. Det kommer inte att finnas någon hemligheter kvar när Herren kommer. Inget som sopats under mattan kommer att ligga gömt och glömt där. Bibeln talar om synden som en makt. Den lever sitt eget liv och det som inte tagits fram i ljuset och korsfästs med Kristus kommer att börja röra på sig när Herren kommer nära.

Under en längre tid har Herren talat om en stormvind eller en virvelvind till församlingen i Lysekil. Ni som läst Navigera tidigare känner igen att det kommit tillbaka gång på gång de senaste åren. Under profetskolans andra del i början av februari aktualiserades det genom en kraftfull profetia som Charity Bowman Webb delade och som handlade om Lysekils församling, Sverige och den profetiska tjänsten. Det inspirerade ”Linus” Karin Malmström att färdigställa en modell av en tornado efter en bild som hon burit på under en längre tid.  Denna modell hängde i koret på Lysekils kyrka under den avslutande helgen och kommer att finnas i kyrkan fram till pingst. Till mig talade denna virvelvind utifrån tre bibelord som jag vill dela med er. Men innan jag gör det så vill jag säga att jag tror att bilden talar om det som sker nu och som jag antytt inledningsvis. Virvelvinden river upp sådant som gömts och som måste komma till ytan innan nästa del i Guds verk kan ske. Innan Gud kan besöka sitt folk måste omvändelse, försoning och ett nytt sinnelag etableras. ”Omvänd er och tro evangelium” är det profetiska ropet som föregår Jesus framträdande.  Men det är inte endast personlig synd som kommer fram utan det som avslöjas är strukturer och konstruktioner som inte är enligt Guds ordning. Gud har påmint mig om hans ordningar och konsekvenserna av att inte följa dem. Det gäller hur vi är och relaterar till varandra i församling, familj och samhälle. Jesus talar om att det som är byggt på klippan kommer att bestå i regn och storm men det som är byggt på lös sand kommer att raseras.  Jag tror att när tromben blåser till vill vi alla vara skyddade bakom klippan Kristus och inte gömma oss bakom människoverk av halm och strå. Det som kommer att bestå i församlingen är det som är byggt på Guds ord. Allt som är våra konstruktioner och anpassningar till tidsandan och den omgivande kulturen kommer att rasa. ”Människans dagar är som gräset, hon blomstrar som blomman på ängen. Vinden sveper fram över den och den är borta, dess plats minns den inte mer. Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som vördar honom och hans rättfärdighet ända till barnbarnen, när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem” Ps 103:15ff

Det första bibelstället som tyder bilden av virvelvinden för mig är den text från 2 Mos 14 som vi har med oss detta år i församlingen. När Mose räcker ut sin hand och sin stav så blåste Herren en stark östanvind som delade Röda havet. Vinden bereder en ny väg där det tidigare inte fanns någon väg. En väg som bara Herrens ingripande kan bana. Den vägen leder till att folket kan tjäna Gud på ett nytt sätt – fira gudstjänst och att fienden definitivt besegras så att slaveriet slutgiltigt upphör och en ny frihet etableras. Jag tror att den fiendskap som regeringen och det politiska etablissemanget uppvisar mot kyrkan kommer på oväntade sätt att ändras. Regering och riksdag vill styra kyrkan efter denna världens ideologier och har gjort församlingen beroende av sin välvilja. Genom hela historien har denna världens makthavare velat kontrollera och styra kyrkan. Det är inget nytt men det har också lett till att stora delar av kyrkan, inte minst statskyrkorna men också de s.k. frikyrkorna, anpassat sig och därmed förslavats.  Mose var Guds Profet. Han fick befallningen att föra folket in i det Gud hade sagt och han fick visa Farao vem som verkligen har makten. Det är vådligt när makthavare ger sig på Guds folk för det visar sig att det inte är folket utan Gud själv man ger sig i kamp med.  Nu reser Gud upp profeter som får räcka ut handen och bana väg och det kommer att bli något som världen häpnar över när folket går torrskodda genom havet men Farao kör fast i leran i total förvirring. Kom bara ihåg att folket skulle fira gudstjänst. När Gud visar sig stor visar församlingen Kristi sinnelag och tjänar troget, i ödmjukhet och utan reservation sin samtid och sin omgivning.

Det andra bibelsammanhanget kommer från 2 Sam 5 och handlar om hur David besegrar filistéerna. När filistéerna på nytt hade dragit upp i Refaimdalen frågade David Herren om han skulle dra upp dit. Herren svarar honom att han skall gå runt dem och anfalla dem från där bakaträden står när han hör ljudet av steg i trädtopparna.  Herren påminde mig om detta bibelställe och jag såg liksom för mitt inre att dessa fotsteg var vinden i trädtopparna. Tecken på Herrens härskara men också på Guds Ande. Bakaträden kommer från ett hebreiskt ord baka som betyder gråta. Jeremia skriver ”Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram” Jer 31:9 Detta profetiska löfte sägs till fångarna i Babel och talar om hur Gud skall upprätta folket. Vi lever i en tid av gråt då det blåser kalla vindar, medmänsklighet och barmhärtighet har trampats ned, rättfärdighet och fred väger lätt. Jeremia har profeterat att som en del av befrielsen från Babylon så bryter stormen lös. ”Se, Herrens stormvind bryter fram, full av vrede, en härjande storm! Den virvlar ner över de ogudaktigas huvuden. Herrens brinnande vrede ska inte vända åter förrän han har utfört, förrän ha har fullbordat sitt hjärtas tankar. I den yttersta tiden ska ni förstå det.” Jer 30:23f  ( Jag tror att vi gör rätt i att meditera över vad Babylon står för i bibeln och fundera på dess roll i den yttersta tiden. Vi lär få tillfälle att återkomma till detta vid ett annat tillfälle.) Den profetiska tjänsten kommer att förlösa bönens Ande över Guds folk. Now is the time!

Det tredje bibelordet är pingstdagens händelse ”När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt.” Apg 2:1f Tiden mellan påsk och pingst i år är en särskild förberedelsetid för stormen som kommer. Den yttersta tidens församling kommer att vara fylld av den helige Andes kraft. Den sista tidens skörd kommer inte att bygga på mänsklig vishet eller på vad vi lyckas åstadkomma i våra församlingar utan på Herrens Ande. Det helt avgörande för kyrkans framtid är att hon omvänder sig från sin synd och sin dyrkan av mänsklig vishet och tar emot den gåva som Jesus har dött för att kunna ge, den helige Anden. Gud har talat till sin församling under några år om tjänstegåvorna. Jag har rest landet runt tillsammans med många andra och undervisat utifrån Ef 4 om tjänsterna som skall utrusta församlingen till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp. Den församling som har hört uppdraget att vara sänd till världen, till nationerna såsom Jesus var och som har låtit Guds ord och Ande forma strukturer och uppdrag står nu i begrepp att fyllas med kraft. Jag hoppas och tror att det vi har gjort genom profetskolan har varit en del i detta!

En vän i församlingen kom med ett profetiskt ord efter profetskolan. Han sa ”the eagle has landed” med anspelning på den första månlandningen. Är det så att när örnen, den profetiska tjänsten, nu är på plats så är tiden inne för nästa säsong./Hans

När kartan ritas om

”Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig, märker ni det inte” Jes 43:19

Under flera är har vi fått tilltal om att Gud sänder en våg över Sverige. En ny väckelsevåg som kommer förändra det andliga landskapet och som kommer innebära att människor söker sig till de källor som har friskt vatten. Församlingar som tror på Guds Ord, är öppna för den helige Ande och som samlas kring Guds närvaro i tillbedjan. Herren har talat om en ny sändning där budskapet om Jesus och där en gudsrikeskultur förs ut från kyrkan och in i samhället.Väckelse handlar till största delen om ett förvandlat samhälle och kultur och bara lite om kyrkan, men Herren börjar många gånger med sitt folk. 

När detta nu händer så har vi ändå svårt att förstå det och orientera oss kring det. Vi har firat påsk och det som har slagit mig är hur svårt lärjungarna hade att verkligen inse och leva utifrån att Jesus hade uppstått och levde. Jag tror att kartan ritas om nu och jag tror att vi i lever i början av den sista tidens väckelse.

Jesus ägnade mycket tid åt att undervisa om den yttersta tiden och Gud sänder idag profeter för att göra Guds folk uppmärksammade på vart vi är i historien och utrusta oss för den skörd som ligger framför.

Det finns två parallella skeenden som vi behöver vara medvetna om. Den ena utvecklingslinjen är att det blir värre. Konflikterna ökar, skapelsen skälver och motståndet intensifieras mot Guds folk. Globalisering, kontroll och maktkoncentration är något som Guds ord vittnar om när det handlar om den yttersta tiden likaväl som motståndet mot Israel. En intressant nyhet i radion idag den 9 april var den stora ökningen av antal människor som transplanterar in ett chip i handen i Sverige. Detta för identifiering på arbetsplatser och för att underlätta för handel och ekonomisk förvaltning. Allt under invändning av säkerhet, kontroll och smidighet. Vi har också under detta år sett hur religionen har återkommit i den politiska debatten och i det offentliga samtalet i Sverige. De kristendomsfientliga delarna av svensk politik går ut starkt och kräver förbud mot kristna friskolor och i grunden förespråkar man ett samhälle där religionen är förvisad till en privat sfär. Tongångar som påminner mer om totalitära regimer än demokratier. Jag är inte ute efter att i detta läge göra en djupare analys av utvecklingen som visar att det blir värre utan vill bara konstatera att vi ser det tydligt och det gör att vi behöver få insikt i vad som sker. Det är tid att vara vaksam och inte slumra. Ytterligare en aspekt av denna förändring har blivit tydlig för mig den senaste månaden. Det handlar om att inse hur oerhört snabbt folkopinionen skiftar. Det som var starkt förankrat bland majoritet för något år sedan har skiftat fullständigt. Värderingar som är grundläggande för kristen tro går idag ledare i kyrkan ut och förespråkar motsatsen till mångas både förundran och gillande. Dödshjälpsdebatten är i full gång och värnandet av det ofödda barnet eller att stå upp för kyrkans klassiska äktenskapssyn är något som många redan ser som avgjort och avslutat. I påskfirandet har vi sett hur Hosianna rop ersattes med rop om korsfästelse på bara några dagar. Den som bygger sin tro, sitt liv och sin tjänst på vad människor tycker kommer att kastas upp och ner. Det enda som håller är försöka leva i Guds vilja.

Den andra sidan av utvecklingen handlar om att Gud fullbordar sina löften till kyrkan. Vi ser att kyrkan kommer att vara delad fr.a. i västvärlden. eller kanske mellan nord och syd. Vi ser en  minskande sekulariserad kyrka som saknar kraft, där tillbedjan har tystat och där verksamheten kan fortsätta vare sig Gud är närvarande eller inte. En del av kyrkan som har somnat, som inte håller facklorna brinnande och som saknar kraften. Paulus säger ju att ”Guds rike inte är ord utan kraft” 1 Kor 4:20 Det är som det har formats en tro utan Gud i kyrkan där partier och enskilda ledare vill göra sig till talesmän för denna grupp. En tro utan övernaturliga inslag, utan under och tecken. Samtidigt som vi ser en väckelse och tillväxt av kyrkan i andra delar av världen utan motstycke i historien. En karismatisk kyrka som växer. Det är just detta som utmärker den sista tidens väckelse. En kyrka som träder fram i lydnad, renhet, hängivenhet, enhet och kraft.  

Också i detta är det svårt att se kartan för när Gud utgjuter sin Ande förvandlas alla förutsättningar. Det som tidigare var omöjligt att tänka sig blir nu naturligt. Människor frågar inte efter läror utan om Jesus lever och kan göra skillnad i deras liv! I varje missionsvåg så har Jesus visat sig vara Herren, vara närvarande med en uppståndelsekraft som saknats bland de tidigare tillbedda gudarna, andarna eller krafterna. 

Vi kommer att få se en ny enhet och en ny korsbefruktning bland kristna och inte minst bland ledare. Skiljelinjerna går inte mellan samfund utan rakt igenom kyrkofamiljerna. Förstlingsfrukten av det nya kommer att finnas inom alla samfund och de kommer att väcka anstöt men ingen skall kunna förneka deras kraft och liksom på Jesus tid kommer folket att förundras över att Gud gör detta genom människor.  Där Gud ger sig till känna kommer trons folk att vallfärdas för att få dricka. Vi kommer också att få se en ny enhet mellan ledare som välkomnar Andens verk idag. Detta är en förberedelse för det som skall komma men för många av oss blir det inte helt lätt att orientera sig. Guds Ord och Andens vittnesbörd hjälper oss att se och följa det Gud gör idag. Beroendet av Jesus och enheten i honom är helt avgörande om vi skall vaka och vara med där Herren går fram.

Det andra som utmärker det nya som Gud gör är att tjänande blir fokus. Jesus visar oss detta i Johannes 13 när han tvättar lärjungarnas fötter. Han ger oss ett exempel! Vi skall inte erövra utan vinna världen genom att älska och tjäna som Jesus. Jesus lärjungar strider inte med denna världens vapen och använder inte denna världens maktspel.

 När vi var samlade till New Wines ledarkonferens var temat ”För stadens bästa”. Jag tror att det var en profetisk timing som uppmuntrade alla ledare som deltog. Gud sänder oss med Andens kraft, urskiljning och vishet att tjäna våra städer, arbetsplatser och de sammanhang där vi lever. Om under och tecken är en del av Jesus tjänst så är det självutgivande tjänandet den andra sidan av Guds kärlek. Hur ser kartan ut i ett samhälle där styrka, framgång och egenlycka är utmärkta men där ett annat rike nu går fram som navigerar utifrån självuppoffring, tjänade och lydnad? Utan erfarenheten och övertygelsen om att Jesus har uppstått från de döda och är mitt ibland sitt folk genom den helige Anden blir det omöjligt att hitta rätt. möjligt att förstå kartbilden. 

Josef och Daniel fick uppdrag av Gud i främmande land och i en hednisk kultur att rädda folket och

göra skillnad. Genom deras liv och tjänst förstod Farao i Egypten och kungarna i Babylon och Persien att den att den levande Gudens Ande var verksam i dessa män. Sådan vishet, trohet och tjänst hade de inte sett någon annanstans. Deras tjänst räddade nationer och visade på Gud.

Gud kallar fram ledare i Sverige på alla nivåer inom politiken, företag och förvaltning som likt Josef, Daniel och Ester får göra skillnad i vår tid. Vi gör klokt i att studera dem och se vilken karaktär, vilket mod och vilken tro som utmärker dessa människor. Gud kallar dig att tjäna likt dem i familj, skola, sjukvård etc. Utmaningen ligger inte i vad vi gör med söndagen utan hur söndagens gudstjänst får utrusta oss till att tjäna Gud i våra medmänniskor hela veckan!

En vän ringde och delade en bild häromdagen. Det var en hand som kom ned och höll en klase druvor mellan tummen och pekfingret. Bilden talar om hur det apostoliska och profetiska nu kommer att bära frukt. Detta gäller våra församlingar men framför allt vårt uppdrag att vittna om Jesus i vår vardag, genom vår tjänst. När jag hade funderat på bilden så fick jag ett mail från ett annat håll i landet som handlade om att plöja ny mark. Denna bild tror jag visar att Gud för oss in i något nytt och okänt. Vi kan inte köra på i gamla fåror utan behöver röja, plöja och så där det inte har skett tidigare. Min övertygelse är att om vi får vara med och med lite distans se tillbaka på den här tiden så kommer vi se att kartan nu på kort tid helt ritas om.  

Till sist vill jag dela med mig en strof ur påsktidens prefation som jag sjungit med glädje och som en proklamation över Lysekil och Sverige sedan påskdagen. En lovsång och bekännelse att Jesus lever ,döden är besegrad och livet har trätt fram i honom och  "Därför strålar hela världen i påskens glädje..."/Hans

Det är på riktig nu

Vänner jag skriver till er i detta Navigera för att jag upplever att Gud lagt en tyngd och ett allvar på mitt hjärta. När jag har sett på OS i veckan så klingade Ingemar Stenmarks ord. "Man måste vara på tårna och vara med från första port annars kommer man för långt efter." Gud gör något avgörande 2018 och på mitt hjärta ligger nöden- Måtte vi vara på tårna och inte komma efter eller ännu värre vara sysselsatta med något annat som gör att vi inte är med...

Vi lever i en avgörande tid. För varje vecka som går upplever jag att en större tyngd kommer över vårt land och vår stad. Det är en tyngd från Herren och det gör att där våra liv och våra församlingar inte håller måttet börjar det pysa. Saker som vi gömt undan i det fördolda och sopat under mattan kommer upp till ytan. Blir synliga, exponerade. Detta är Herrens verk, även om processen är smärtsam.  Herren vill sätta oss fria att gå in i det han gör utan de bojor och bördor som vi suttit fast vid eller burit och som vi hindrats av. Nu behöver vi vara klädda, resklara och fria att gå.  Bara lammets blod på dörrposten, bara Jesus blod kan försona all vår synd och sätta oss fria gentemot fördärvaren, laglösheten och denna världens furste. Denna tyngd berör inte bara församlingen utan hela samhället. Den förvirring och laglöshet som tar sig uttryck i bl.a. våld, skadegörelse och uppror mot Gud, uppror mot auktoriteter, uppror mot samhällsfunktioner som är skapade för att hjälpa och mildra, är ett uttryck för att Gud går till doms med oss. När ingen frågar efter Guds ordningar och ingen lyssnar till Guds ord blir konsekvensen att vi skördar det vi sått. Bortvändhet från Gud leder till mörker och kaos men Gud låter detta ske för att han vill att vi vänder om. Det finns fortfarande tid och precis som när Israels folk gick genom Röda havet så kommer alla att se vilka som följer Herren och vilka som jagar på snabba hästar för att förslava och förtrycka Guds folk. Guds närvaro innebär alltid en tydlighet, ett åtskiljande. Under hela ökenvandringen handlade det om att vara nära Herren och göra hans vilja för att kunna gå vidare, för att leva. Gud kallar oss till helighet. Att vara ett heligt folk innebär att vara avskild för Herren och att inte vara någon annans. 

Nu kommer Herren för att vi skall få liv men han ger bara liv till det som har fötts på nytt genom omvändelse och tro på Jesus. Vägen till livets träd är stängd för den fallna skapelsen och vaktas av en Ängel med det ”ljungande svärdet” men för den som i Jesus Kristus föds på nytt är porten öppen att fritt äta av dess frukt. Inget ont kan göra det. Djävulen, världen och vårt eget kött kan inte få liv från det. Nu är det på riktigt!

Från många håll kommer budskap om att Gud nu gör något avgörande och att det är tid att omvända sig, stå upp och gå in i det Gud gör. Till det budskapet finns det också ett varningens ord. ”Stå emot djävulen och han skall fly för er” (Jak 4:7) När Gud leder fram vill fienden få oss att bli upptagna av distraktioner. Goda eller onda men som tar fokus från att se och följa Jesus. När Petrus gick på vattnet, fick auktoritet att vandra på, att ha kaosmakterna under sina fötter, så gällde det bara på Herrens befallning och så länge hans fokus var på Jesus. Det Gud kallar dig till som enskild eller oss som församling måste ha första prioritet. Det är Herrens kallelseord som vi får följa och stå fasta i. För Lysekil handlar det om att vara en tillbedjande, profetisk och diakonal församling. Men om lovsångens tystnar, kärleken till Guds ord svalnar och hjärtat för de svagaste i vårt samhälle slutar att slå,  kommer också förvirring som gör att vi förlorar blicken på Jesus och mörker omsluter oss.

Vår vän Paul Harcourt, kyrkoherde i All Saints Woodford Wells, London och nationell ledare för New Wine England delade följande på sociala medier i förrgår. Det var en profetia som Bob Jones uttalat:

”The body of Christ is not yet ready. When Billy Graham goes home it will release the next great wave. A wave of power evangelism like the world has never seen and it will bring in the greatest harvest of souls”

Jag tar det som ytterligare en bekräftelse på det som nu sker. Den mantel som faller ner när Billy Graham lämnar tiden och går hem till Gud medför en dubbel arvslott. Jag ser hur en man samlade 100 000 tals människor i massmöten och fick leda dem till Gud men nu sänder Gud 100 000 tals människor med hans mantel att leda nationerna till Herren. En ansiktslös väckelse utan stora evangelister på scen. Det är församlingen, du och jag,  Kristi kropp,  som beklädd med den helige Andes kraft och med Guds hjärta för människor i alla delar av samhället, som bär denna tjänst från Gud till världen.

Power evangelism – eller evangelisation i den helige Andes kraft är inget som kyrkan kan åstadkomma med mänskliga resurser, pengar eller strukturer. Det är Guds verk och kan bara ske på hans sätt och efter hans villkor. Gud tillåter aldrig främmande eld på sitt altare, ingen kraftblandning utan den sista tidens skörd kommer att vara i och genom den helige Anden. Därför är det Anden vi behöver ge utrymme för, fyllas av och låta oss ledas av.  Det verkar inte som om Anden flyr det onda utan leder Jesus, Guds folk och församlingen in i konfrontation, för att Gud älskar den här världen. Gud älskar varje människa och har en så stor nöd för var och en som vandrar i mörkret på väg att gå förlorade så att inga makter, inga mörker är för stora för att han inte skulle gå in i den för att rädda och befria.

När vi läser om Billy Grahams liv och tjänst framträder en man med stor integritet och som älskade Guds Ord och inte lät något distrahera honom från den tjänst Gud kallade honom till. Med ett hjärta som brann för människors frälsning, en man som fick vara med att skörda. Ingen är felfri men jag tro att Billy Graham är ett föredöme och ett tecken för det som nu förlöses över världen och Sverige/Hans

Fokusera på Guds närvaro

I förra Navigera delade jag ett ord för året och budskapet som Herren hade gett mig var att vi, likt folket vid Röda havet, skall dra vidare. Gud kallar oss att fira gudstjänst och att på nytt formas och kalibreras av hans närvaro. Nu har det gått en dryg månad av 2018 och vi har precis avslutat andra delen av en profetskola här i Lysekil. Det var en samling där Guds närvaro var tung och tjock. Där uppenbarelse och profetiska tilltal flödade och där den helige Ande befriade och förlöste många i kreativitet och utrustade människor för tjänst på en helt ny nivå. Jag såg profetiskt hur Gud lade en ny mantel över den profetiska tjänsten i vårt land. Det var Elias mantel som lades på många och de lämnade Lysekil med en stark medvetenhet om vad Herren hade gjort. Vid ett tillfälle såg jag att denna mantel var Svenska flaggan och jag kan inte tolka det på ett annat sätt än att Gud för fram, smörjer och upprättar den profetiska tjänsten i en ny auktoritet i Sverige.

Under dessa dagar tror jag också att Gud visade att den andliga kampen kommer att gå in i en ny fas. Fienden oroas när Guds rike bryter fram och vi har kanske lite väl lättvindigt talat om väckelse och det som Gud gör i landet. Det finns en tyngd av allvar över det som nu sker. Guds beskydd finns nu starkt men Gud manar den profetiska tjänsten att stå enig, sida vid sida, att kämpa tillsammans och vara församlingens ögon i denna förvirrade tid. De beprövade sätten att vara Guds församling som vi tror vi behärskar, och det som tidigare har fungerat kan vi inte falla tillbaka på nu. Vi går en tid till mötes där vi är hjälplöst förlorade utan Herren. Vi har en ökentid framför oss och mänskligt sett är det omöjligt att komma vidare eller att leva där. Gud skall bevisa sig härlig för folket och underbar inför världen. Gud gör något nytt och det som tidigare har kunnat hållas ihop, kompromissats med eller tolererats av Gud är inte längre möjligt. Kyrkan är inte gjord av människor och kan inte ledas genom mänsklig kraft eller förmåga utan bara genom Guds Ande.

Jag vill i detta Navigera först dela vad jag uppfattar att Gud säger till kyrkan i Sverige och sedan skall jag dela några av de konkreta tilltal som profeterades över Lysekil.

 Under flera år har vi levt med det profetiska tilltalet från Malaki kapitel 4 och som talar om Elias framträdande och som avslutar gamla testamentet. Från flera sammanhang kommer budskapet att för 2018 pekar Gud på Malaki kapitel 3. Det finns många dimensioner i detta tilltal men jag delade 7 punkter, som jag tycker Gud bekräftade med emfas den gångna veckan.

1.  Herrens budbärare skall bereda vägen för honom och Herren skall plötsligt komma till sitt tempel.     ( v.1)  När Herren nu närmar sig kommer stora omvälvningar att ske på mycket kort tid. Jag tror att detta är ett tilltal om upprättandet av en ny nivå av den profetiska tjänsten  men också av församlingens profetiska kallelse.  Likt Elia och Johannes fyller Gud på med kraft,  eld från himlen. Makten att stänga och öppna himlen kommer att bli tydlig och det innebär att förlösa välsignelser eller undanhålla dessa från sammanhang, städer och regioner. När Gud kommer till sitt tempel tror jag inte det nu handlar om Jesu återkomst utan om den sista tidens gudsnärvaro i församlingen.  Det smärtsamma är att många i kyrkan inte kommer att välkomna den närvaron eller ta emot profetordet.

2.       
22. Den andra punkten är att Herren börjar med att rena Levi söner. (v.3) Omvändelsen som Herren talar om, vilket innebär att vända sig bort från synden och vända sig till Gud och Guds Ord, börjar med kyrkans ledarskap. När vi som leder församlingen inte vandrar på och inte förkunnar Guds vägar för vi folket vilse och kan inte frambära offergåvor åt Herren.  Blinda ledare för blinda och Gud talar nu genom det profetiska ordet för att öppna folkets ögon. Det börjar med att ledarskapet omvänder sig och ödmjukar sig inför de Herren sänder. Det ledarskap och den församling som tar emot Herrens ord kommer att vara som de visa jungfrurna som håller oljelamporna brinnande och har tillräckligt med olja. De som omvänder sig är likt folket som helgat sig och tvättat eller bytt sina kläder för mötet med Herren. Det är tid att göra sig redo för tjänst på helig mark och inför Herrens närvaro har vi inget att komma med i oss själva utan bara genom Jesus Kristus.

3.      
    3.  Det innebär att en dom går över det som inte är av Herren. (v.5) Jag tror att de exempel som nämns är avgörande. Vi skall inte ägna oss åt magi eller kraftblandning. Äktenskapet skall hålla heligt och efter Guds instiftande. Sanningen behöver råda bland Guds folk och att ge rätt lön åt arbetaren, att stå på änkornas och de faderlösas sida är lika viktigt som på främlingens.

4.      
44. Mitt i Malakis budskap säger Herren: ”Jag, Herren har inte förändrats” (v.6) ”Jesus Kristus är den samme igår och idag och i evighet” (Hebr 13:8) Denna bekännelse har vår tids reformation som bekännelse gentemot alla röster som talar om att vi inte kan lita på Jesus och hans ord. När vi läser om den profetiska tjänsten genom hela den bibliska historien så är det detta som skiljer de falska profeterna från Guds profeter. Trohet mot Herrens ord, förbund och de ordningar som lagt ner i skapelsen och som Gud uppenbarar i Jesus.

5.      
55. ”Bär in fullt tionde i förrådshuset” (v.10) Ge Herren det som tillhör honom, säger Jesus. Det är idag ett tilltal som gäller livets alla område inte bara ekonomi. Ge Herren det som tillhör honom! Vilken utmaning till oss som i dopet dött bort från världen och vårt eget liv för att leva för Kristus. Kristus framför allt! Att ge upp sitt eget liv visas när vi konkret ger Herren förstlingsfrukten och tiondet. Det finns en koppling mellan den auktoritet Herren ger den profetiska tjänsten och lydnaden. När Elisa fick Elias mantel slaktade han sina oxar och offrade dem på elden av deras ok. Kostnaden talar vi sällan om därför att vi är frälsta av nåd men auktoriteten har med lydnad och karaktär att göra. Därför handlar den profetiska tjänsten uteslutande om lydnad och karaktär. När den profetiska församlingen kallas fram som kan låta liv och välsignelse flöda är det ett nytt mått av lydnad som Herren frågar efter. Detta kommer att kosta på. Det finns ett pris att betala.

6 6.   ”då talade de som vördade Herren med varandra, och Herren hörde och lyssnade. En minnesbok skrevs inför honom…” (v.16) Idag börjar människor med en profetisk kallelse att samtala, be och söka Herren tillsammans. Detta sker i en unik utsträckning om vi tittar på kyrkohistorien i vårt land. Det sker idag en korsbefruktning mellan ledare, profeter och församlingar från alla olika samfund. Dessa trogna som börjar tala med varandra och som vördar Herren är den skara som han kommer att använda på ett särskilt sätt ”den dag Herren utför sitt verk”(v.17)

7.       
   7. Det som kommer att ske genom detta är man skall ”åter se skillnaden mellan den rättfärdige och den gudlöse, mellan dem som tjänar Gud och den som inte tjänar honom” (v.18) Jag tror att det nu kommer att bli uppenbart vilka som tjänar Herren och vilka som inte gör det i landet men också i församlingen. När Elia trädde fram så handlade det om att folket skulle sluta halta på båda benen. Sluta tillbe både Baal och Herren Sebaot. Genom en andlig maktdemonstration uppenbarade skillnaden mellan den levande Guden och avgudarna.Då kunde hela folket se att Herren är Gud.

Det finns en maning från Herren och en inbjudan att vara med i det han gör genom att helga oss, avskilja oss. Det är tid att höra på Herrens röst. Gud upprättar den profetiska tjänsten och för församlingen in i en profetisk tid. Håll fokus på Guds närvaro manar oss Herren. Släpp den inte ur blicken. Sök den av hela ert hjärta. Inget är viktigare än att vara i hans närvaro och tjäna honom utifrån den närvaron.

Till sist fick vi några starka profetiska tilltal till Lysekils församling och kyrka. Det talades om en tornado, virvelvind som fyller kyrkan och drar allt med sig och som går ut över landet. Kyrkan är ett epicentrum som påverkar landet. Därför är det viktigt vad som sker på denna plats och viktigt vad som tillbes på altaret, symbolen på Guds närvaro. Det finns en ny nivå av beskydd, av Guds närvaro och hans härskara. David har en

särskild plats i vårt kyrkorum och i församlingens kallelse. David tillbedjaren. Han som var obesegrad av fienden. David som förde in Guds Ark , Herrens närvaro, i Jerusalem och som fick en dyrköpt erfarenhet av vikten av att följa Guds ordningar för det heliga. David som fick löftena om Messias, kungen som för evigt skulle sitta på tronen. David som lyssnade och agerade efter profeternas ord och som genom sin tillbedjan skingrade de onda andarna. Det var flera som såg och ännu fler som kände en väldig ängels närvara i koret av kyrkans och som nu har anlänt. För denna tid!/Hans