”Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig, märker
ni det inte” Jes 43:19
Under flera är har vi fått tilltal om att Gud sänder en
våg över Sverige. En ny väckelsevåg som kommer förändra det andliga landskapet och
som kommer innebära att människor söker sig till de källor som har friskt
vatten. Församlingar som tror på Guds Ord, är öppna för den helige Ande och som
samlas kring Guds närvaro i tillbedjan. Herren har talat om en ny sändning där
budskapet om Jesus och där en gudsrikeskultur förs ut från kyrkan och in i
samhället.Väckelse handlar till största
delen om ett förvandlat samhälle och kultur och bara lite om kyrkan, men Herren börjar
många gånger med sitt folk.
När detta nu händer så har vi ändå svårt att förstå
det och orientera oss kring det. Vi har firat påsk och det som har slagit mig
är hur svårt lärjungarna hade att verkligen inse och leva utifrån att Jesus hade uppstått och levde. Jag tror att kartan ritas om nu och jag tror att vi i lever
i början av den sista tidens väckelse.
Jesus ägnade mycket tid åt att undervisa om den yttersta
tiden och Gud sänder idag profeter för att göra Guds folk uppmärksammade på vart
vi är i historien och utrusta oss för den skörd som ligger framför.
Det finns två parallella skeenden som vi behöver vara
medvetna om. Den ena utvecklingslinjen är att det blir värre. Konflikterna ökar, skapelsen
skälver och motståndet intensifieras mot Guds folk. Globalisering, kontroll och
maktkoncentration är något som Guds ord vittnar om när det handlar om den
yttersta tiden likaväl som motståndet mot Israel. En intressant nyhet i radion
idag den 9 april var den stora ökningen av antal människor som transplanterar
in ett chip i handen i Sverige. Detta för identifiering på arbetsplatser och
för att underlätta för handel och ekonomisk förvaltning. Allt under invändning
av säkerhet, kontroll och smidighet. Vi har också under detta år sett hur
religionen har återkommit i den politiska debatten och i det offentliga
samtalet i Sverige. De kristendomsfientliga delarna av svensk politik går ut
starkt och kräver förbud mot kristna friskolor och i grunden förespråkar man
ett samhälle där religionen är förvisad till en privat sfär. Tongångar som
påminner mer om totalitära regimer än demokratier. Jag är inte ute efter att i
detta läge göra en djupare analys av utvecklingen som visar att det blir värre
utan vill bara konstatera att vi ser det tydligt och det gör att vi behöver få
insikt i vad som sker. Det är tid att vara vaksam och inte slumra. Ytterligare
en aspekt av denna förändring har blivit tydlig för mig den senaste månaden. Det handlar om att inse hur oerhört snabbt folkopinionen skiftar. Det som var starkt förankrat bland majoritet för något
år sedan har skiftat fullständigt. Värderingar som är grundläggande för kristen tro går idag ledare i kyrkan ut och förespråkar motsatsen till mångas både förundran och gillande.
Dödshjälpsdebatten är i full gång och värnandet av det ofödda barnet eller att
stå upp för kyrkans klassiska äktenskapssyn är något som många redan ser som
avgjort och avslutat. I påskfirandet har vi sett hur Hosianna rop ersattes med rop om korsfästelse på bara några dagar. Den som bygger sin tro, sitt liv och sin tjänst på vad människor tycker kommer att kastas upp och ner. Det enda som håller är försöka leva i Guds vilja.
Den andra sidan av utvecklingen handlar om att Gud fullbordar sina
löften till kyrkan. Vi ser att kyrkan kommer att vara delad fr.a. i västvärlden. eller kanske mellan nord och syd. Vi ser en minskande sekulariserad kyrka som saknar kraft, där tillbedjan har tystat och där
verksamheten kan fortsätta vare sig Gud är närvarande eller inte. En del av
kyrkan som har somnat, som inte håller facklorna brinnande och som saknar
kraften. Paulus säger ju att ”Guds rike inte är ord utan kraft” 1 Kor 4:20 Det
är som det har formats en tro utan Gud i kyrkan där partier och enskilda ledare
vill göra sig till talesmän för denna grupp. En tro utan övernaturliga inslag,
utan under och tecken. Samtidigt som vi ser en väckelse och tillväxt av kyrkan i andra delar av världen utan motstycke i historien. En karismatisk kyrka som växer. Det är just detta som utmärker den sista tidens
väckelse. En kyrka som träder fram i lydnad, renhet, hängivenhet, enhet och
kraft.
Också i detta är det svårt att se
kartan för när Gud utgjuter sin Ande förvandlas alla förutsättningar. Det som
tidigare var omöjligt att tänka sig blir nu naturligt. Människor frågar inte
efter läror utan om Jesus lever och kan göra skillnad i deras liv! I varje missionsvåg
så har Jesus visat sig vara Herren, vara närvarande med en uppståndelsekraft som saknats bland de tidigare tillbedda gudarna, andarna eller krafterna.
Vi kommer att få se
en ny enhet och en ny korsbefruktning bland kristna och inte minst bland ledare. Skiljelinjerna går
inte mellan samfund utan rakt igenom kyrkofamiljerna. Förstlingsfrukten av det
nya kommer att finnas inom alla samfund och de kommer att väcka anstöt men
ingen skall kunna förneka deras kraft och liksom på Jesus tid kommer folket att
förundras över att Gud gör detta genom människor. Där Gud ger sig till känna kommer trons folk
att vallfärdas för att få dricka. Vi kommer också att få se en ny enhet mellan
ledare som välkomnar Andens verk idag. Detta är en förberedelse för det som
skall komma men för många av oss blir det inte helt lätt att orientera sig.
Guds Ord och Andens vittnesbörd hjälper oss att se och följa det Gud gör idag.
Beroendet av Jesus och enheten i honom är helt avgörande om vi skall vaka och
vara med där Herren går fram.
Det andra som utmärker det nya som Gud gör är att tjänande blir fokus.
Jesus visar oss detta i Johannes 13 när han tvättar lärjungarnas fötter.
Han ger oss ett exempel! Vi skall inte erövra utan vinna världen genom att
älska och tjäna som Jesus. Jesus lärjungar strider inte med denna världens vapen och använder inte denna världens maktspel.
När vi var samlade till New Wines ledarkonferens var
temat ”För stadens bästa”. Jag tror att det var en profetisk timing som uppmuntrade
alla ledare som deltog. Gud sänder oss med Andens kraft, urskiljning och vishet
att tjäna våra städer, arbetsplatser och de sammanhang där vi lever. Om under
och tecken är en del av Jesus tjänst så är det självutgivande tjänandet den
andra sidan av Guds kärlek. Hur ser kartan ut i ett samhälle där styrka,
framgång och egenlycka är utmärkta men där ett annat rike nu går fram som navigerar utifrån självuppoffring, tjänade och lydnad? Utan erfarenheten och
övertygelsen om att Jesus har uppstått från de döda och är mitt ibland sitt
folk genom den helige Anden blir det omöjligt att hitta rätt. möjligt att förstå kartbilden.
Josef och
Daniel fick uppdrag av Gud i främmande land och i en hednisk kultur att rädda folket och
göra skillnad. Genom deras liv och tjänst förstod Farao i Egypten och kungarna i Babylon och
Persien att den att den levande Gudens Ande var verksam i dessa män.
Sådan vishet, trohet och tjänst hade de inte sett någon annanstans. Deras tjänst räddade nationer och visade på Gud.
Gud kallar
fram ledare i Sverige på alla nivåer inom politiken, företag och förvaltning
som likt Josef, Daniel och Ester får göra skillnad i vår tid. Vi gör klokt i
att studera dem och se vilken karaktär, vilket mod och vilken tro som utmärker
dessa människor. Gud kallar dig att tjäna likt dem i familj, skola, sjukvård
etc. Utmaningen ligger inte i vad vi gör med söndagen utan hur söndagens
gudstjänst får utrusta oss till att tjäna Gud i våra medmänniskor hela veckan!
En vän ringde och delade en bild häromdagen. Det var en
hand som kom ned och höll en klase druvor mellan tummen och pekfingret. Bilden
talar om hur det apostoliska och profetiska nu kommer att bära frukt. Detta
gäller våra församlingar men framför allt vårt uppdrag att vittna om Jesus i
vår vardag, genom vår tjänst. När jag hade funderat på bilden så fick jag ett
mail från ett annat håll i landet som handlade om att plöja ny mark. Denna bild
tror jag visar att Gud för oss in i något nytt och okänt. Vi kan inte köra på
i gamla fåror utan behöver röja, plöja och så där det inte har skett tidigare.
Min övertygelse är att om vi får vara med och med lite distans se tillbaka på
den här tiden så kommer vi se att kartan nu på kort tid helt ritas om.
Till sist vill jag dela med mig en strof ur påsktidens prefation som jag sjungit med glädje och som en proklamation över Lysekil och Sverige sedan påskdagen. En lovsång och bekännelse att Jesus lever ,döden är besegrad och livet har trätt fram i honom och "Därför strålar hela världen i påskens glädje..."/Hans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar