Sommaren är över och den första höstmånaden har kommit. En
tid då mycket av sommarens växt skall skördas i naturen. Också när det gäller
Guds rike finns det en skörd i höst. Jag tror att Gud talat detta år om att
inta landet. Det har jag skrivit om tidigare i Navigera och det betyder att
vi nu, i fall detta stämmer, kommer att se konsekvenserna av att Guds rike går fram. Vi har haft en
fantastisk sommar i Sverige när det gäller väder men vi har också upplevt det i
kyrkor, på läger och på konferenser. Rapporterna är samstämmiga om att en ny ton ljuder. Det finns en ny
dimension av Gudsnärvaro som visar sig i människors tillbedjan. Nya mått och erfarenheter av
läkedom är en annan frukt i det som Gud gjort. Detta är för mig tecken på det stora som Gud
gör och som vi får vara en del av men också ta sikte på.
När landet intas är det några saker jag tror sker som har
med atmosfär att göra. Det märks vem som är kung i landet. Den anda som finns i
palatset, tronsalen sprider sig i landet. Där Guds rike går fram märks det
tydligt. Jag talar inte bara om de tecken som skall följa de troende, se Mark
16:15ff, som vi har många rapporter från både här i Lysekil och runt om i vårt
land utan om den ”andliga miljön”.
På ledardagar med New Wine i veckan talade Birgitta Sjöström
Aasa om vad Danny Silks budskap på New Wines sommarkonferens och i hans
nyöversatta bok ”Heder i Guds rike” hade betytt för henne. Jag tror att det
Danny Silk förde med sig till Sverige i sommar kommer att bära rik frukt. När människor blev berörda av budskapet om att
vi skall hedra varandra så startade något som går vidare av bara farten. En
hedrande kultur är så attraktiv och annorlunda att den drar människor till sig.
Jesus säger ”när jag blir upphöjd skall jag dra alla till mig” Joh 12:32. Där
Jesus upphöjs, äras och hedras ger Guds Ande kraft till att se Jesus i varje
människa och att hedra dem. Heder är att konkret lyfta upp, tjäna och älska dem
man möter. Ordet heder måste bli kött ibland oss och det innebär bl.a. att gå den extra milen, böja
sig djupare, ge med glädje också till den minste etc. Det gäller den som står emot
oss likaväl som den som älskar oss. Konkreta kärleksgärningar förändrar
atmosfären och om vi börjar överträffa varandra i ömsesidiga hedersbetygelser
som Paulus talar om, har en ny kung tillträtt. Rom 12:10 Jag tror att detta är
något helt avgörande för det Gud gör. Vi kan få vara med i erövrandet av landet,
men bara frivillig. Om vi ber och överlåter oss till det Gud gör. Jesus sa ”Tiden
är fullordad och Guds rike är här. Omvänd er och tro evangelium!” Mark 1:15
I den atmosfären drömmer människan också stora drömmar.
Dessa drömmar gäller vad Gud kan göra med församlingen, staden och landet. Men
de börjar med att vi får visioner för vad Gud kan göra i och med andra människor.
En atmosfär där synd, erfarenhet eller oförmåga inte definierar oss utan en hedrande
kultur där Gud får tillträde till oss. Där ser vi vad som kan ske när hans
möjligheter och hans vilja förlöses in i människors liv. Det blir en atmosfär
där vi inte talar och begränsas av det omöjliga utan lever i tro på att för Gud
är allt möjligt. Det är ett statement som proklamerats i lovsång den här
sommaren. För vår Gud är allting
möjligt!
Det jag också ser är att det är en kultur där människor
verkligen sträcker sig mot Gud och går för det han säger. Lärjungarna lämnade
fiske, släkt och vänner när Jesus kallade dem och enligt löftet får de igen
redan här i tiden. Det intressanta är om vi nu får se en andlig miljö där
människor brinner av hängivenhet och väljer det som Herren säger. Tar radikala
beslut på Guds tilltal. Den kreativa, uppmuntrande och frigörande atmosfären är
oskiljaktigt från Guds rike.
Det sista som jag vill dela här i ingången till skördetiden
är min tro på att allt detta sker samtidigt som intimiteten med Gud blir allt
viktigare och det helt avgörande. I naturen är höst en tid av kyla men i relation till Gud är det en bröllopstid. Tid för en behaglig värme, för kärlek. Jag tror
att Gud klär av sin brud så att hon blir naken. Det gäller både församlingen
och den enskilde som låter sig avklädas. Han tar av de sista kläderna som vi döljer
oss under eller som vi har vår egen trygghet, tro eller roll i för att vi skall
kunna komma riktigt nära. I begynnelsen var vi nakna utan skuld och skam satta att
regera tillsammans på jorden. Vi umgicks ansikte mot ansikte med Gud och det är vårt ursprung. Att vi nu upplever en större Gudsnärvaro
ibland oss innebär också att Gud klär av oss och saker som vi älskar, tror oss
beroende av, längtar efter m.m. Det kan upplevas svårt och smärtsamt men är
helt nödvändigt. Jag tror Guds Ande med ytterst varsamhet gör det med dem som
söker honom. Det är lite skrämmande men också underbart att leva i en tid då
Guds löften infrias./Hans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar