När 2017 övergår i 2018

Med önskan om ett välsignat 2018 kommer här ett nytt Navigera.

Herren har skakat om mig de senaste dagarna och det är som han har behövt väcka mig ur någon slags slummer. Med lite bävan och med fler frågor än svar vill jag sträcka mig mot en framtid som på många sätt är höljd i dunkel. Jag vet inte hur det är med dig men min upplevelse är att vi kommit till vägs ände och det finns ingen tydlig väg framåt och tittar vi bakåt så har historien kommit ikapp oss. Sätten från det förflutna håller inte måttet. Gårdagens lösningar och svar kan inte öppna vägen framåt. Omgivna och kringrända på alla sidor, likt Israels barn vid Röda havets strand, finns det bara en som kan hjälpa. ”Israels barn blev mycket förskräckta och ropade till Herren” (2 Mos 14:10) Ur detta rop kommer ett svar från Herren.

”Säg till Israels barn att de skall dra vidare” 2 Mos 14:15

Israel var Guds eget folk. Deras kallelse var att gå ut ur landet Egypten och fira gudstjänst i vildmarken på väg till det land som Gud hade lovat. I befrielsen från Egypten skulle Gud visa sin makt och härlighet för hela världen. Det var inte Israels förträfflighet utan Guds storhet som skulle uppenbaras. Genom Guds makt hade farao till sist låtit folket gå och man hade inte gått lottlösa utan man tog byte med sig, silver och guld men även kläder. (2 Mos 12:36) Detta byte skulle komma väl till pass när man skulle fira gudstjänst. Tabernaklets helgedom, Arkens design, prästernas kläder och djur att offra förutsatte en rikedom som slavfolket Israel inte hade. Jag tror att Gud för alla tider vill säga till sitt folk:

 ”Bekymra er inte för pengar och rikedom. Allt finns i min hand och jag skall förse er med vad ni behöver för att kunna fira gudstjänst”.

Guds folk kan bara vara trogna Herren och sin kallelse när man är fri från bekymmer om pengar. Det gäller såväl privat som församling. Denna världens makt försöker alltid skrämma oss till underkastelse genom att hota ta bort vår försörjning, våra tillgångar och inkomster. Det finns en lockelse till kompromiss, en frestelse att försöka tjäna två Herrar så att vi kan leva ett ”tryggt” liv genom att inte oroa den världsliga makten och på så sätt förlora dess bidrag. Oavsett om det är en ”gudomligt tillsatt makt” som farao menade sig vara eller en demokratiskt vald regering, som den svenska, så kan aldrig Guds folk lyda den mer än Herren. Genom hela kyrkans historia så har frestelsen varit att göra ett lite offer till kejsaren för att privat kunna leva i frid och trygghet. Är det något som vi borde ha lärt oss 2017 så är det att vi inte kan bygga Guds kyrka bara med världsliga medel och tillsammans med den sekulära makten. Det är helt enkelt inte vår kallelse. Hela Sveriges kristenhet brottas med detta allt ifrån frågor kring föreningsbidrag, friskolor, flyktingarbete, eu-projekt m.m. och inte minst är det detta som ger den före detta statskyrkan, min Svenska kyrka, sin mycket problematiska roll i vår tid.  Kyrkan är inte folkets, kungens, prästernas eller politikernas kyrka utan Jesus kyrka. Många av oss ser tillbaka på köttgrytorna i Egypten och tänker att det var bättre förr. Kan du höra att Herren säger att det är tid att dra vidare, att inte se tillbaka utan att gå vidare för att möta Herren. För att fira gudstjänst.

Det andra som jag har med mig in i detta årsskifte är att Herren har lovat att gå före oss. Det är inte den genaste vägarna utan kanske till och med omvägar. Han leder genom sin närvaro. Vi följer inte principer eller traditioner utan Herren och han visade sig för Israel som en molnstod om dagen och en eldstod i mörkare tider, om natten. (2 Mos 13:21) Det var lättare att urskilja Herren i mörkret då han lyste upp vägen för dem. Vi går mot mörkare tider, kyligare tider, men frukta inte Guds församling ty då kommer ljuset att lysa klarare. Här finns det en lärdom som vi aldrig får glömma och som vi behöver ha levande i dessa tider. Israel skulle följa Herrens närvaro och om Herren stannade så stannade folket och det var först när Herren drog vidare som folket kunde bryta upp på nytt.  Utan Herrens närvaro är vi hjälplöst förlorade. Allt vi gör och allt vi söker måste ha med hans närvaro att göra, gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Här finns ett eko i Jesus ord ”utan mig kan ni ingenting göra”. (Joh 15:5) Jag är övertygad att detta måste vara ledstjärnan för oss när Gud nu kallar oss att dra vidare. Inte ett steg, inte ett ord och inte en god ambition om inte Herren är med. Aposteln uttrycker det att ”allt som inte sker i tro är synd” (Rom 14:23) I den andliga kampen finns alltid en frestelse att kompromissa med tron och i världen är det sättet att förhålla sig till frågor och till varandra men i Guds rike behövs någon annan form av respekt och lyhördhet. I mötet med Herren så blir inte frågan min eller min nästas vilja utan din Herre. När folket står vid Röda havets strand och Faraos arme tågar upp är det inte deras hand, samarbete eller taktiska förmåga som kan rädda dem utan Herren. Bara Herren! Det är han som strider och det är han som öppnar en väg genom havet.

Vägen framåt är omöjlig utan Herren och utan undret. Den är omöjlig att gå om vi inte gör det i tro och det är lika omöjligt om vi tror att vi själva skall staka ut den. Den är inte vår väg utan Herrens. Jag vill uppmuntra dig att läsa Jesaja 35 i sin helhet som ett ord för denna tid men här återger jag vers 8

”En banad väg ska gå där, en vandringsled, och den skall kallas ”den heliga vägen”. Ingen oren skall färdas på den, men den är till för dem. De som vandrar den vägen ska inte gå vilse, även om de är dårar.”

2018 är ett år där Herren kommer att föra oss vidare. Det blir ett år av kamp, andlig kamp. Det kommer att bli tufft och det kommer inte att gå att strida i egen kraft. Men jag tror att om vi är trogna Herren så kommer han att förhärliga sig på fienden. (Jfr 2 Mos 14:17) Det är ett ord av allvar och det kommer att kosta på och därför behöver vi stå djupt rotade i Herren och i hans Ord.

Till sist, vi är kallade att fira gudstjänst och att tillbe. Detta handlar naturligtvis inte bara om söndag utan att hela vårt liv skall vara en tillbedjan och en gudstjänst. Men det handlar också om söndagen och att samlas runt Guds närvaro. Mötet med Jesus i lovsången, bönen, ordet, nattvarden som upprättar, fyller, förvandlar, stärker och sänder oss är vår primära kallelse. Det är vårt centrum, vår utgångspunkt och vårt mål. Jag tror att när Herren kallar oss att dra vidare så handlar det inte om att lämna utan att gå in i och överlåta oss på nytt till gudstjänst. Att göra det på riktigt som om det gällde livet. Därför är min bön att Gud skall förlösa kreativitet, tro och låta eld falla över våra kyrkor och i vår gudstjänst. Låt oss bara komma ihåg att Guds närvaro, Herrens eld inte faller över ett orent offer./Hans

En ny tid och en ny bild växer fram

Det har gått lång tid sedan senaste Navigera skrevs men nu känner jag mig manad att skriva ner några tankar igen. Ibland går vi och värker på tankar och ord som ännu inte är mogna att födas fram. Ofta beror tystnaden på omständigheter i livet. Ledighet likaväl som stress kan ge omständigheter som gör att ordet inte kommer ut. I Lysekil hade vi förra helgen den första delkursen i en profetskola och att vistas i en sådan miljö förlöser många gånger för mig uppenbarelse. Vi fungerar olika i den profetiska gåvan och jag kan ibland likna den vid att lägga ett pussel. Snarlika bitar som inte kommer på plats och som liksom ligger till sig och så plötsligt hittar man en nyckelbit som får många bitar att komma på plats. Bilden börjar bli synlig och efterhand klarnar den mer och mer.

Under året har Gud talat om att han gör något nytt i vårt land. Vi har återigen hört orden om en våg över landet. Bilder om gamla väckelsebygder som Guds Ande blåser nytt liv i. Andra profetiska bilder har handlat om eldar, flera sådana kom återigen under profetskolan, små eldar, kasar som brinner flämtande och svagt var för sig men när det kopplas samman blir det ny kraft i elden. Vedträden som kommer samman. Församlingar, bönenätverk, ledare som Gud drar samman för att elden skall flamma upp. Vi har funderat på tidsaspekterna många gånger. Imperfekt, presens och futurum och hur Guds folk rör sig tillsammans med Gud genom dessa tidsgränser. ”Han som var och som är och som kommer” Upp 1:8 predikade Stefan Swärd utifrån när han gästade profetskolan och Lysekils kyrka. Budskapet var entydigt att det profetiska handlar om att visa på nuet. Gud är verksam idag!

I det som Gud gör nu finns det alltid en inbjudan. Vi kan ”positionera oss” så att vi är en del av det Gud gör och vi kan välkomna det. Stefan delade också en bild av en gasspis. Gud ger gasen och den finns alltid där men vi kan vrida på kranen.

”Herren, Herren gör ingenting utan att uppenbara sin hemlighet för sina tjänare profeterna” Am 3:8 återkommer vi ofta till. Om Gud nu gör något nytt i vårt land kan vi också räkna med en ökad profetisk aktivitet. Ett budskap som kommit är att Gud reser upp en ny ung generation av profeter i vårt land och här kommer vi till en pusselbit som nu läggs på plats. Johannes Döparen, den Elia som skulle komma, trädde fram för att bereda väg vår Herrens smorde. Hans uppdrag var mycket större och mer omvälvande än vi kanske inser. Det handlade om samhället, lag och rätt. Det handlade om omvändelse från döda religiösa traditioner och hierarkier och det handlade om att vända människors hjärtan tillbaka till Gud. Det är väldigt tydligt – för att vara övertydlig – profeterna i bibeln träder alltid fram med budskapet att det som Gud har sagt genom sitt ord, de goda ordningar han har upprättat genom skapelsen och genom sina förbund gäller.

När Gud handlar i historien så sker det genom frälsning och dom. Frälsning för de folk och de människor som omvänder sig till Gud och dom som en konsekvens när människor går vidare utan Gud, går sin egen väg. Detta gäller inte bara enskilda människor utan städer, folk och nationer. Om det nu är sant att Gud är ”on the move” i vårt land utmanar det alltså samhället och politiken likaväl som kyrkan, den enskilda församlingen som var och en av oss.  ”Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium” (Mark 1:15) Läs gärna Luk 10 och det budskap Jesus sänder lärjungarna med innan han besöker en stad. Det kapitlet är mer relevant den någonsin. Det är denna hösts gaskran vi har att vrida på!

Ett tidens tecken är också kyrkan i vårt land. Det finns två divergerande rörelser som drar isär kyrkan i vårt land. Den ena rörelsen är anpassning till denna världen, sekulariseringen. Den rörelsen står medvetet eller omedvetet för en bild av kyrkan som reflekterar tidsandan och den här världen.  Den rörelsen har alltid haft sitt direkta eller indirekta stöd från denna världens makthavare. Kungar, kejsare, diktatorer likaväl som demokratiskt valda makthavare vill alltid ha inflytande och makt över det andliga också över kyrkan. Det visar kyrkohistorien tydligt. När icketroende politiker tar plats i kyrkans beslutande organ och får ett ökat inflytande är det ett tecken på denna rörelse. Att den ökar i kraft och inflytande idag förvånar många när staten sägs vara neutral och statskyrkosystemet är avskaffat. Johannes döparen miste sitt huvud för kritik mot Herodes leverne och samma anda väcker liknande motstånd mot det profetiska idag och de budbärare Gud sänder i vår tid. 

Den andra rörelsen är enheten och gemenskapen som växer fram mellan församlingar och ledare över samfunds och traditionsgränser.  Det rör sig på den kyrkliga kartan i vårt land. En del förvirring följer när ledare och andra troende hittar gemenskap i nya sammanhang. Men den större bilden av den rörelsen är en ny enhet och gemenskap kring Jesus och uppdraget till mission. Enheten har jag skrivit många gånger om i Navigera men den är en förutsättning för den andliga mognaden som skall utrusta kyrkan till att fyllas av Kristi fullhet. (Jfr Ef 4:13) När Gud nu berör vårt land innebär det bl.a. att församlingen blir missionerande men också att vi kommer att få se vår tids ”Paulusar” träda fram. Människor som tidigare förföljt Jesus och hans lärjungar som kommer att möta honom och bli viktiga redskap för denna tidens väckelsevåg. Därför att Jesu kommer att komma tillbaka i det offentliga samtalet – kristendomen kommer att bli en röst i samhällsdebatten med en helt ny tyngd, därför att Gud är på gång. Spänningarna kommer att öka, klimatet hårdna och kanske huvuden kommer att rulla men för den som ser att tiden är inne och ser att bilden klarna finns det inte utrymme att leva som om inget händer eller säga att ”allt står väl till”. Det fungerar helt enkelt inte när Herren kommer./Hans

Jesaja 60 - Ett ord till Lysekil och Sverige!

Under stillaveckan hade vi 24-7 bön i Lysekils kyrka. Det blev en vecka då det var lätt att höra Guds röst. Bilder och uppenbarelser kom med stor samstämmighet och sammanfattningsvis kan man säga att flödet av tilltal mynnade ut i påskens korsbudskap. På långfredagen hade jag med mig en bild av ett sikte med hårkors. När korset är mot målet är riktningen den rätta. Vid sidan om korset missar man målet och jag tror att det är ett tilltal, inte bara till vår församling, utan till kyrkan i Sverige i stort. Utanför korset hamnar vi fel och utan korset ingen kraft.

De tilltal från 24-7 bönen som jag vill dela i detta Navigera kommer från Jesaja 60. Det är ett bibelord som talats över vår kyrka många gånger och är ett av karaktärsorden för oss i Lysekil. Nu tror vi att Gud på olika sätt gett oss detta ord för den här tiden och det följde med oss under böneveckan. Jag tror vi gör rätt i att lyssna till det som ett ord från Herren och att handla på det.

Textens inledningsverser ger en ansatts och inriktning för oss: ”Stå upp var ljus, ty ditt ljus kommer, och Herrens härlighet går upp över dig. Se mörker skall övertäcka jorden och töcken folken, men över dig skall Herren gå upp, hans härlighet skall uppenbaras över dig” Jes 60:1-2

Herrens härlighet drar människor till sig. Djupast sett är vi alla skapade för att leva i hans härlighet, leva i gemenskap med honom och bestrålas av hans närvaro. Vi kan bara konstatera att hednafolken, människor från världens alla hörn, söker sig till Herren i Sverige idag. De får uppenbarelser, blir helade och fylls av Guds helige Ande. Nu när detta sker är det också en kallelse och en inbjudan till de förlorade sönerna och döttrarna att komma tillbaka. Det finns så många som över tid stött sig på församling, ledarskap, andra har haft en längtan ut i någon form av frihet eller helt enkelt inte längre velat följa Herren som tidigare, men nu är det något som förändras. Oavsett anledning så ställer Gud en dörr öppen. Herren själv står i dörren och längtar och spanar, likt den förlorade sonens pappa i liknelsen. Pappa väntar! Dörren är inte låst utan öppen! Nu är det tid att svälja oförrätter. Se bortom kritiken och ödmjuka sig inför Gud. Det innebär att församlingen också måste öppna sig och ödmjuka sig. Det är inte heller tid för den hemmavarande sonens småsinthet och dömande. Det finns NÅD både för de långt borta och de som är nära.

”Främlingar skall bygga upp dina murar, och deras kungar skall betjäna dig… Dina portar skall ständigt hållas öppna – varken dag eller natt skall de stängas -  så att folkens rikedomar kan föras till dig och deras kungar föras med i tåget.” Jes 60:10f

Under bön över dessa verser fick jag följande tilltal ”Muren är grundad på Kristus. De som är beredda att ge sitt liv för honom, deras liv och hängivenhet, kommer att vara vår tids byggstenar. De omvända muslimerna kommer att visa vägen”

Det blev både starkt och smärtsamt att främlingar kommer att bygga upp murarna. Herren påminde mig om att det är tre områden som ger muren dess höjd och styrka i våra dagar. Det första området handlar om tjänstegåvornas upprättelse och förlösning. Framförallt när det gäller evangelisttjänsten kommer tredje världens väckelse att vara en välsignelse för den västerländska kyrkan. Det andra området handlar om återupprättande av apostolisk tro. I en tid när apostolisk tro är mycket svag i vårt land och många förkunnare, pastorer och kyrkoledare svävar på målet och t.o.m. fjärmar sig från bibelns budskap talar Guds Ande om att det inte finns någon annat att bygga på än ”profeterna och apostlarna” Ef 2:20.  Det är i trons gemenskap med profeterna och apostlarna som Gud ger trons nådegåva. Från Afrika, Syd Amerika och Asien kommer människor att föra oss tillbaka till apostolisk tro. Vi kommer att få se en förnyad tro på bibel som Guds Ord som kommer att skaka om den etablerade kyrkan i grunderna. Det som inte är byggt på Jesus kommer att rasa. Vi går en tid till mötes när mycket kommer att bli till övergivna ruiner. I kontrast till detta kommer levande församlingar grundade på apostolisk tro att växa. Det tredje området är bön. Väckelsen som sköljer över våra gränser är en bibelläsnings- och böneväckelse. Bara de som ber visar att de tror att det är Gud som skall göra det och bönen inbjuder Gud att handla med sitt folk.

”Jag vill göra platsen för mina fötter härlig. Bugande skall dina förtryckares söner komma till dig, de som föraktar dig skall falla ner för dina fötter. Och de skall kalla dig ”Herrens stad”, ”Israels Heliges Sion” Jes 60:13f  

Fienden skall känna igen Guds välsignelse och närvaro. JHWH SHAMMA – Herren är närvarande. Herren kommer att visa världen vem han är. Lägg märke till att platsen för Herrens fötter skall göras härlig. Jag tror att församlingen kommer att få agera i en ny dimension av kraft där fienden läggs under ”våra fötter”. Jag tror att det gäller dödens makt på ett särskilt sätt och jag tror att församlingen genom sin bön, sin tjänst och sin kärlek kommer att lura? eller kanske mer triumfera över dödens makt. Detta kommer att ha och göra med en ny timing. Jag såg vid ett av bönepassen en bild av ett atomur.  Och hörde ”There is time för a perfect timing”.  När församlingen lyder Herrens ord och är känslig för Andens ledning uppstår en ny dimension av kraft, inte församlingens eller människor utan Herrens. När vi rör oss i Kristus är det Kristus som gör skillnad.

”Du skall dia folkens mjölk, kungabröst skall du dia” Jes 60:16

Israels folk fick guld av egyptierna när de drog ut. ”Låt aldrig bristen på resurser hindra dig från att göra Guds vilja!” Herren är den som förser, JHWH- JIREH. Det finns välsignelse i den omedelbara lydnaden. Följ mig! Kom! Gå!

”Av den minste skall det bli tusen, av den ringaste ett stort folk. Jag Herren, skall med hast låta detta ske, när dess tid kommer” Jes 60:22

Till sist; Gud utväljer det ringa – ”som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord” Jes 53:2 

Gud har talat om väckelse, eld och vind över landet denna vecka. Väckelsen kommer överraskande och med hast. Den avslutande bilden från långfredagens bön handlar att väckelsens vind kommer att blåsa liv i den glöd som pyr i jorden. Platser som tidigare drabbats av Herrens eld, även långt tillbaka i tiden kommer att ta fyr när vinden kommer. Branden och glöden har sitt eget liv och den som känner dess väsen vet hur länge den kan ligga i vila men ändå ta fart igen. Min bön är – Blås Herre!/Hans

En ny våg!. Profetiska tilltal under möte med New Wine ledare.

Denna vecka var New Wine ledare samlade på Kaggeholms folkhögskola. Under dagarna så talade Gud genom många olika människor och jag lämnade Stockholm med förväntan på vad som nu kommer att ske i vårt land.  Några av de saker som jag uppfattade från Gud vill jag dela med mig i detta Navigera, andra saker behöver jag processa och hoppas kunna komma tillbaka till längre fram. I början av februari hade jag förmånen att träffa ledare från många håll i världen inom New Wine familjen och redan då kände jag att något nytt kunde urskiljas och som jag delvis delade i förra Navigera. Det grundläggande tilltalet handlar om ”back to basis” eller tillbaka till ursprunget.  En reformation i vårt sammanhang handlar om  att vända tillbaka till det budskap och den tro som apostlarna sändes ut med av Herren Jesus. Ordet som återkommer i mitt hjärta är mission.  Det uppdrag och den sändning skall fortsätta Jesus verk och förmedla frälsning och försoning genom Jesus död och uppståndelse.  När vi träffades i Stockholm slogs jag av berättelserna om hur mängder av människor kommer till tro i vårt land och tar emot Jesus som sin herre och frälsare. Det sker bland våra muslimska flyktingar men också bland svenskar.  Det sker i en utsträckning jag inte varit med om under mina år i tjänst. Det är vår i luften! Guds rike går fram! Sångens tid har kommit!

Jag upplever att Gud säger idag det han sände Mose att säga till Farao. ”Släpp mitt folk!” 2Mos 5:1 Gud kallar sitt folk in i något nytt. Han kallar det till frihet att tjäna och leva ett gudsrikesliv i en helt ny dimension och där gudstjänsten, Guds närvaro är i centrum.  ”Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen”, som Guds folk har vi vår identitet i miraklet. Vi så att säga blir till genom ett mirakel och kallas till att lever ett liv där under är en naturlig del. Vårt ursprung är ett mäktigt ingripande av Gud och det ger oss vår självbild. Vi är ett folk som lever ett mirakulöst liv därför att Gud är med oss. ”För Gud är ingenting omöjligt”.  Kyrkan har alltför länge levt i statens, makten och denna världens bojor. Hon har blivit ett redskap för makthavare att bygga landet och förmedla , inte Guds värderingar utan ”kungens”.  Det politiska etablissemanget och samtidskulturen tvingar, skrämmer eller lockar kyrkan att gå i samtidens ledband. Men till skillnad från denna värld så har Guds rike en annan Kung, en annan lag och ett annat sätt att leva.  Den kultur som präglar Guds folk är en profetisk kultur där Guds ord sätter standard och riktning. Är det något som Herren strukit under den sista tiden så är att vi skall lita på honom, på hans ord och handla efter det.  Gud uppmanar sitt folk att fästa blicken på Jesus och inte låta något hindra oss från att göra det han gör, vara där han är och tala det han talar.  Gud kallar oss att göra och leva på ett nytt sätt. Prioritera rätt och att följa Jesus. Han säger; ”Gör inget annat!”

Mark Aldrige ledare för New Wine international talade ut att  ”there is a window of opportunity  right now” och att det som skall göras “do it quickly!”  Uppmuntrande ord som också utmanar. När Gud talar gäller det att handla och inte vänta.  Vi behöver träna oss i att leva av uppenbarelse, Herrens tilltal och inte i första hand styras av erfarenhet och förnuft, av det som vi tror är möjligt.  John E Thomas ledare för streams ministry  hade ett budskap som tangerade detta. Guds folk kan aldrig ledas eller styras av människofruktan eller av mänskliga opinioner.  ”If you live of the praise of people you will die by the criticism of the people”.  Han underströk vikten att vara förankrad i Gud och att söka Herrens vägar. Han uppmanade församlingen att inte titta för mycket på gåvor hos människor utan leta efter karaktär. Vår tid behöver ledare som är kristuslika, först och främst i karaktär och sedan i kraft. Om Gud skall få forma oss, efter sin sons bild, så behöver vi leva nära Gud. Det finns ingen annan väg för en ledare eller för en kristen än att leva i bön. Det är ett uttryck för vårt beroende av Gud men också för att vårt andliga liv är grundat i en personlig relation till Gud.  Gud kallar sitt folk till bön och att i gemenskapen och samtalet med Gud få del av vad han har på sitt hjärta. Till New Wine England har Gud talat profetiskt i år -  ”It´s time to go deeper”.  

Gemenskapen med vår himmelske Fader i bön är det vi skall leva av och det är grunden i en profetisk – apostolisk tid. Vi lever av Guds ord, det han talar till oss gemensamt och personligt. Det finns ingen genväg utan det handlar om uthållighet i bön, prioritering av enskild tid med Gud  och att ta oss tid till att lyssna till Gud och meditera över hans ord.  Christer Roshamn, pastor från Motala, talade också om bönens betydelse. ”En församling som ber får en atmosfär av den helige Anden.”  Den atmosfären är oemotståndlig för sökande människor, ja för alla människor. Det är bön som föder fram Guds agenda i oss och ger oss nöd för det förlorade, betonade Christer som har fått se mängder av människor komma till tro.

John Thomas profeterade om en ny våg över Sverige och som sköljer in nu. När den vågen bryter in för den med sig ljus. Det var som jag såg norrsken över Sverige när han profeterade och i ögonblicket efter så säger John  ”It`s the northern light, it`s coming, it´s coming”

Det finns ett nytt skeende från Gud att ta emot och att kliva in i. Det kommer och det kommer med hast. Vi kommer att få se Guds kreativitet på ett helt nytt sätt när det gäller mirakel.  Det finns nya saker att kliva in i som har med Guds rike att göra och som har med Andens gåvor att göra, en ny nivå av Guds närvaro och kraft. Ett nytt spektrum av ljus som kommer att lysa upp himlen här uppe i norr och det kommer att dra människor till sig.

När jag kom hem och landade i fredagens morgonmässa här i Lysekils kyrka påminde Gud mig om vågens dubbla sida. Den för med sig en enorm kraft och den som kan rida på den och utnyttja den rätt får fart men den som inte positionerat sig sköljs över och sveps iväg.  Om det är Guds våg så ger det berättelserna om Noa och mannen som bygger sitt hus på klippan ett nytt perspektiv. Utan Jesus kommer det att vara omöjligt men med honom finns förutsättningarna för att få vara med och föras fram i en väckelsevåg över vårt land. It´s coming! /Hans

The Eagles are coming

Början på året har varit lite trög. Arbetsbelastning, hälsa och en del resande har inneburit att jag kanske sett på tillvaron med lite trötta ögon.

 En medarbetare delade en bild av det här året och liknade det vid en gammal dieselbil. Trögstartad och svår att få jämn gång på i början men sedan kommer den sig och bara går med kraft. I allt som har hänt är det som om ett budskap från Herren börjat ta form i mig. 

Det var när det var som mörkast i landet, avfallet som störst, som profeterna trädde fram. När alla ropade ”Allt står väl till” och den klarsynte kunde konstatera att detta definitivt inte var fallet kallade Gud fram profeterna. I mörkret blev deras ord outhärdliga och förföljelsen ofta skoningslös.  ”Vem kan uthärda”, sa man, när profeterna talade om att folket inte längre vandrade på Herrens väg. När man trodde att man hade tystat rösterna från det förflutna och nu inte längre behövde låta samvetet oroas över det som tidigare förkunnats.

När jag funderade över detta började Herren tala i mina tankar: ”Följ vägen tillbaka och se var ni vek av någonstans. Det är en lång väg men kan gå snabbare än du kan tro”. Vid de orden hände något i mitt hjärta. Pusselbitar som jag fått de senaste månaderna föll på plats och när jag var på väg till morgonmässan i Lysekils kyrka i fredags andades jag inte bara hopp utan blev också fylld av tro.

För en vecka sedan skickade en tjej från församlingen, som går på bibelskolan i Bethel, ett meddelande till en av våra ungdomsledare. Det var Kris Vallotton som hade profeterat över en svensk där borta i norra Kalifornien. En del av budskapet löd; ” I feel like the Lord is going to take the eagles and use the eagles to lead Sweden back to a place in the Kingdom”. 

 I rummet bredvid när jag skriver detta ligger sonen och tittar på Sagan om ringen. När orden ”The eagles are coming” ljuder så är de flygande och oövervinnerliga Nazgulernas timma slagen. De jättelika örnarna griper in och plötsligt förvandlas ett annalkande nederlag till seger. Men det är också örnarna som räddar Gandalf från Sarumans fängelseklippa och de är örnarna som tar Frodo ur lavaströmmarna på slutet och för honom till säker mark och segerfesten. När det såg som mörkast ut grep örnarna in. 

Det är ingen hemlighet att örnen symboliserar den profetiska tjänsten. Jag tror Gud säger att han har återupprättat den, satt den på plats och i beredskap. En god vän sa i förbigående häromdagen ett ord som fastnade ”profettjänsten är på plats”. Profeterna träder fram när mörkret är som störst med Guds ljus, Guds eld. Det står för uppenbarelse, hängivenhet och kraft. I den yttersta tidens församling kommer Eliatjänsten att vara levande. Profeten utmanade folket och sa att ”Den Gud som svarar med eld, han är Gud” och folket svarade ”Ditt förslag är bra.” 1 Kung 18:24 På liknande sätt kommer den tjänst och församling som är förmedlar Guds Ord att se hur Gud bekräftar det med under och tecken.

En annan sak jag blev påmind om för en månad sedan, när jag var i England och mötte internationella ledare inom New Wine, var att det finns platser och gemenskaper som bär en särskild profetisk smörjelse. I bibeln läser vi om det i Rama, där Samuel residerade. När Saul och hans män kom dit föll de i profetisk hänryckning. Det var också kring profetskolorna som denna smörjelse visade sig tydlig. Läser man om Samuel, Elia och Elisa ser man det gång på gång. Jag tror att Gud har rest upp sådana platser, gemenskaper och församlingar i vårt land. Just för denna tid har han satt dem i stånd. De är platser som välkomnar det profetiska, tar emot profeterna och tränar profetlärjungar.

Jag såg en bild av Falsterbo fyr för mitt inre. När luftströmmarna är de rätta så samlas där tusentals rovfåglar under hösten för att ta höjd på sin flytt söder ut. Falsterbo ser inte mycket ut för världen men förutsättningarna finns där. I det jag såg, var fyren ändå viktig, men platsen får sin karaktär av luftströmmar som ger fåglarna lyftkraft. För ett år sedan talade Gud om virvelvind med oss i Lysekil. Det var flera bilder och tilltal som kom om denna vind. Jag tror att de som känner att tiden är inne för något nytt söker sig till dessa platser som Gud har avskilt. Där får man vila upp sig, tränas och sedan ta höjd för att nå vidare. De fågelskådare som har ”andliga kikare”, ser med hjärtats ögon, känner igen dessa platser och ser vad som håller på att ske. 

Det påminner om Jakobs dröm i Betel. Stegen var rest och änglarna steg upp och ner på den. Jag kan för mitt inre öga se hur det blir ett vinddrag i deras rörelse. Ett vinddrag från himlen som ger kraft att flyga, att gå in i det Gud förutbestämt. 

Vi har fått många bilder om änglar i, på och utanför vår kyrka. Dessa representerar Guds närvaro och ger platsen en särskild vind. Jakob sa när han vaknade att Gud är på denna plats och jag visste det inte. Det är tid att hitta dessa platser i vårt land, hämta kraft där och få del av smörjelsen. Inte för att bli kvar där utan för att Guds rike skall breda ut sig i landet.

En aspekt av detta som Gud påminner mig om är att det finns örnbon som övertagit i generationer. Gamla häckningsplatser och stora bon. Kända lokaler med magnifika nästen men som på grund av omständigheterna i miljön inte lyckats producera särskilt många flygfärdiga unga tidigare. Nu är det annorlunda och när kullarna överlever och blir flygfärdiga stannar dem inte inom föräldrarna revir utan söker sig ut, till ny mark. Det kan vara omoget och vingligt i början men det ligger i deras natur att flyga, bilda par och etablera nya revir. En kvinna fick en bild i mässan av örnar som möts i flykten utan att kollidera och i dessa möten så liksom hakade dem i varandra. De länkades samman och bildade en kedja. En profetlänk som har sin styrka i gemenskapen med varandra och som stödjer varandra. John Derneborg, delade en annan bild av en guldlänk över landet när vi var tillsammans i bön inför sommarens New Wine konferens. Också det en bild av en länk med ledare som hittar varandra och hakar i varandra. Kanske har de renats som av eld, gått igenom prövningar, men det finns det en profetisk kallelse över dem. Sända av Gud att tala Guds ord med uppenbarelse, glöd och kraft.

Det är en ny tid, en ny säsong som kommer för Sverige och i den tiden kommer den profetiska gåvan och den profetiska tjänsten att bli helt avgörande.
Därför gäller det
- att identifiera de profetiska platser och gemenskaper som Gud rest upp och söka sig dit
- att uppmuntra nästa generations ledare att söka sig sig till profetskolorna

- för profeterna att finna varandra, uppmuntra varandra och tjäna tillsammans.

Det är tid för församlingen att välkomna den profetiska tjänsten för att få en profets lön som är att höra och se Gud./Hans