lördag 14 oktober 2017

En ny tid och en ny bild växer fram



Det har gått lång tid sedan senaste Navigera skrevs men nu känner jag mig manad att skriva ner några tankar igen. Ibland går vi och värker på tankar och ord som ännu inte är mogna att födas fram. Ofta beror tystnaden på omständigheter i livet. Ledighet likaväl som stress kan ge omständigheter som gör att ordet inte kommer ut. I Lysekil hade vi förra helgen den första delkursen i en profetskola och att vistas i en sådan miljö förlöser många gånger för mig uppenbarelse. Vi fungerar olika i den profetiska gåvan och jag kan ibland likna den vid att lägga ett pussel. Snarlika bitar som inte kommer på plats och som liksom ligger till sig och så plötsligt hittar man en nyckelbit som får många bitar att komma på plats. Bilden börjar bli synlig och efterhand klarnar den mer och mer.


Under året har Gud talat om att han gör något nytt i vårt land. Vi har återigen hört orden om en våg över landet. Bilder om gamla väckelsebygder som Guds Ande blåser nytt liv i. Andra profetiska bilder har handlat om eldar, flera sådana kom återigen under profetskolan, små eldar, kasar som brinner flämtande och svagt var för sig men när det kopplas samman blir det ny kraft i elden. Vedträden som kommer samman. Församlingar, bönenätverk, ledare som Gud drar samman för att elden skall flamma upp. Vi har funderat på tidsaspekterna många gånger. Imperfekt, presens och futurum och hur Guds folk rör sig tillsammans med Gud genom dessa tidsgränser. ”Han som var och som är och som kommer” Upp 1:8 predikade Stefan Swärd utifrån när han gästade profetskolan och Lysekils kyrka. Budskapet var entydigt att det profetiska handlar om att visa på nuet. Gud är verksam idag!
I det som Gud gör nu finns det alltid en inbjudan. Vi kan ”positionera oss” så att vi är en del av det Gud gör och vi kan välkomna det. Stefan delade också en bild av en gasspis. Gud ger gasen och den finns alltid där men vi kan vrida på kranen.


”Herren, Herren gör ingenting utan att uppenbara sin hemlighet för sina tjänare profeterna” Am 3:8 återkommer vi ofta till. Om Gud nu gör något nytt i vårt land kan vi också räkna med en ökad profetisk aktivitet. Ett budskap som kommit är att Gud reser upp en ny ung generation av profeter i vårt land och här kommer vi till en pusselbit som nu läggs på plats. Johannes Döparen, den Elia som skulle komma, trädde fram för att bereda väg vår Herrens smorde. Hans uppdrag var mycket större och mer omvälvande än vi kanske inser. Det handlade om samhället, lag och rätt. Det handlade om omvändelse från döda religiösa traditioner och hierarkier och det handlade om att vända människors hjärtan tillbaka till Gud. Det är väldigt tydligt – för att vara övertydlig – profeterna i bibeln träder alltid fram med budskapet att det som Gud har sagt genom sitt ord, de goda ordningar han har upprättat genom skapelsen och genom sina förbund gäller.
När Gud handlar i historien så sker det genom frälsning och dom. Frälsning för de folk och de människor som omvänder sig till Gud och dom som en konsekvens när människor går vidare utan Gud, går sin egen väg. Detta gäller inte bara enskilda människor utan städer, folk och nationer. Om det nu är sant att Gud är ”on the move” i vårt land utmanar det alltså samhället och politiken likaväl som kyrkan, den enskilda församlingen som var och en av oss.  ”Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium” (Mark 1:15) Läs gärna Luk 10 och det budskap Jesus sänder lärjungarna med innan han besöker en stad. Det kapitlet är mer relevant den någonsin. Det är denna hösts gaskran vi har att vrida på!

Ett tidens tecken är också kyrkan i vårt land. Det finns två divergerande rörelser som drar isär kyrkan i vårt land. Den ena rörelsen är anpassning till denna världen, sekulariseringen. Den rörelsen står medvetet eller omedvetet för en bild av kyrkan som reflekterar tidsandan och den här världen.  Den rörelsen har alltid haft sitt direkta eller indirekta stöd från denna världens makthavare. Kungar, kejsare, diktatorer likaväl som demokratiskt valda makthavare vill alltid ha inflytande och makt över det andliga också över kyrkan. Det visar kyrkohistorien tydligt. När icketroende politiker tar plats i kyrkans beslutande organ och får ett ökat inflytande är det ett tecken på denna rörelse. Att den ökar i kraft och inflytande idag förvånar många när staten sägs vara neutral och statskyrkosystemet är avskaffat. Johannes döparen miste sitt huvud för kritik mot Herodes leverne och samma anda väcker liknande motstånd mot det profetiska idag och de budbärare Gud sänder i vår tid. 

Den andra rörelsen är enheten och gemenskapen som växer fram mellan församlingar och ledare över samfunds och traditionsgränser.  Det rör sig på den kyrkliga kartan i vårt land. En del förvirring följer när ledare och andra troende hittar gemenskap i nya sammanhang. Men den större bilden av den rörelsen är en ny enhet och gemenskap kring Jesus och uppdraget till mission. Enheten har jag skrivit många gånger om i Navigera men den är en förutsättning för den andliga mognaden som skall utrusta kyrkan till att fyllas av Kristi fullhet. (Jfr Ef 4:13) När Gud nu berör vårt land innebär det bl.a. att församlingen blir missionerande men också att vi kommer att få se vår tids ”Paulusar” träda fram. Människor som tidigare förföljt Jesus och hans lärjungar som kommer att möta honom och bli viktiga redskap för denna tidens väckelsevåg. Därför att Jesu kommer att komma tillbaka i det offentliga samtalet – kristendomen kommer att bli en röst i samhällsdebatten med en helt ny tyngd, därför att Gud är på gång. Spänningarna kommer att öka, klimatet hårdna och kanske huvuden kommer att rulla men för den som ser att tiden är inne och ser att bilden klarna finns det inte utrymme att leva som om inget händer eller säga att ”allt står väl till”. Det fungerar helt enkelt inte när Herren kommer./Hans



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar