Hur lever vi i ljuset av påsken

Sitter just nu i fjällen och tittar utöver ett snöklätt landskap och funderar över de sista veckornas händelser. Vi har haft en fantastisk påskvecka i Lysekil. Guds Ande har varit påtagligt närvarande och Gud har lett skeendet och vi har profetiskt fått försöka att följa med. Ju längre in i påskens drama vi kom desto tydligare har det stått klart för mig att det inte finns någon väg tillbaka.
Vi lever nu i en ny situation, i en ny säsong och vägen går framåt. Det är inte tid att se tillbaka, längta tillbaka eller att försöka stanna kvar. Det finns en väg och den är framåt! Det finns något definitivt över allt Jesus gör. Efter intåget i Jerusalem fanns det ingen väg tillbaka utan korset var fr.o.m.hosianna ropen så att säga redan rest.Tiden var inne och ingenting kunde vrida klockan tillbaka. När Jesus uttalar "det är fullbordat" brister förlåten i templet och vägen är för alltid öppen, genom tron på Jesus, till Fadern. (Joh19:30, Matt 27:51) Likaså är den tomma graven ett tecken på att Herren ställt en dörr öppen som "ingen kan stänga" (jfr Upp 3:8). Vi har fått se, genom den helige Ande, hur Herren rullat bort stenen och kastat bort den från öppningen och att det inte bara handlar om graven utan också att Guds källor genom Jesus verk är blottlagda och helt öppna. Jag återkommer till det lite längra fram men jag vill dröja kvar lite vid att inte se tillbaka. Det finns något väldigt viktigt i det.
Den första påskmåltiden i Egypten skulle ätas under det att folket var resklara, beredda till uppbrott. "Ni skall ha kläderna uppfästa med bältet kring höfterna och ha skor på fötterna och stav i handen". (2Mos 12:11) Jag tror att vi som församling behöver vara redo för uppbrott och ha beredvillighetens skor på oss så att vi snabbt kan göra det Jesus kallar oss till. Det finns tid då vi skall vänta men detta är inte en sådan tid! Det är en tid då omedelbar lydnad är påkallad, ja en tid då det måste sitta i "ryggmärgen" att göra Jesu gärningar när tillfället erbjuds. När vi ser öppningen! När Israels folk kom till Röda havet var budskapet "Säg till Israels barn att de skall dra vidare". (2Mos 14:15) Den befallningen åtföljs av uppmaningen till Mose att "Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det" (v.16)
Jag tror att Herren den här påsken har givit oss en ny stav, som vi skall hålla redo, som alltid skall vara med och som ger oss en ny dimension av andlig auktoritet. Den bereder och öppnar vägen framåt, mot det Herren talat och in i hans löften. Här finns det en Gudsrikesprincip som Jesus lyfte fram "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rke". (Luk 9:62). När vi i påsk har döpt ett par före detta muslimer står detta klart. För dem finns ingen väg tillbaka utan bara framåt. När vi förättade dessa dop på påsknatten så fick vandringen från mörker till ljus, från död till liv en ytterligare dimension. Det intressanta var att det stod ett gäng människor efter mässan och sa - Vi vill också gå den vägen. Vi vill döpa oss. Vägen är öppen och människor kommer i mängder att gå den - Gud kallar och drar i många och uppmanar dem att "dra vidare" och gå igenom Röda havet och det kommer inte att finnas någon väg tillbaka.

Det finns två profetiska bilder som funnits med under 2016 som jag är övertygad om har med den nya säsong som nu är. Vi frågar oss vad skall vi nu göra framöver och hur ser den öppna vägen ut? På New Wines ledarkonferens i mars så blev det klart att Gud kallar Skandinavien tillbaka till sig. Det finns en väckelsebasun som ljuder över norra europa och som nu väcker församlingen och kallar henne till att bli redskapet för nästa våg av Gud. Den väller in över vårt land nu.

En man delade en dröm för oss om hur han hade sett havet glimma som av silver. I drömmen hade han hört en röst som sa att en ny sillperiod var inne. Då såg han hur silvret var mängder av sill. Detta åtföljdes av en vision lite senare av en nybyggd hamn men nybyggda fiskebåtar men som saknade besättning. Dessa var redo att ge sig ut efter sillen. En kvinna med profetisk gåva målade för någon månad sedan en tavla av en fiskebåt som stävar ut mot horisonten och dessa tilltal har blivit en stark bekräftelse för mig. Allt är redo och förberett men Herren frågar efter besättningen. Församlingen behöver lägga mycket åt sidan, göra nya prioriteringar och vara på tårnan så att sillen kan bärgas. Det är nu som den är här!

 Det andra tilltalet kom till Lysekils församling under kursen om "dreams and visions" i november. Den har legat till sig och kommit till liv den senaste månaden och jag tror den har med påsken i år att göra och att detta är ett missionens år, 2016. Tilltalet handlar om källor som bryter fram i kyrkan. Dessa urgamla källor friläggs nu och "locket" eller "stenen" har Gud flyttat bort, likt gravstenen, så att alla kan se och dricka. Jag har fått för mig att det är sju källor men under fastan så har Herren visat på fyra av dem. Dessa fyra har öppnat eller frilagts under påskveckan och finns för alla. Likt kvinnorna på väg till graven har jag undrat hur vi skall kunna komma åt dem och hur dessa skall kunna friläggas, men jag tror att Gud gjort det helt utan att vi kan förstå det. Vi får likt kvinnorna förundras över att stenen är borta och vi börjar ana att något nytt håller på att ske.

De fyra källorna som vi identifierat har med försoning, renhet, helande och Guds härlighet att göra. Utan att tolka in för mycket tror jag att dessa källor är nödvändiga för att vi skall bli det Gud vill att vi skall vara och för att han skall kunna använda oss som "sin besättning". Alla dessa källor tror jag har med påsken och uppståndelsekraften att göra.
1. Försoningens källa innebär att vi kan lämna det gamla bakom oss. Vi behöver inte längre vara slavar under det förflutna, varken våra egna eller församlingens misslyckande. Det finns i korset ett kryss över det gamla och som ger oss full frihet.
2. Renhetens källa ger oss kraft att leva i Guds vilja. Den ger en längtan efter ett rent liv och den ger en bild av hur det livet ter sig idag. Den källan ger kraft att leva annorlunda, att leva ett Gudsrikesliv och har man väl smakat det vattnet blir denna världen med dess begär, orenhet och drömmar inte längre attraktiv. Den som dricker det vattnet som Herren ger vill inte längre ha det gamla vattnet och blir inte heller törstig efter det. (Jfr Joh 4:14) 
3. Helandets källa - I påskveckan har många människor kommit till den källan och druckit. Inte främst för eget helande utan för att utrustas för att betjäna andra med Guds helande. En strid ström av människor har druckit, blivit smorda och fått förbön för att stå i helandetjänst. Vi kommer att få se en stor skillnad framöver då denna längtan och bön ger frukt för Guds rike. Det har funnits med oss över tid att giganterna eller jättarna skall falla. David gick emot Goliat i Herrens kraft och vi kommer att få se de dödliga och skrämmande jättarna falla och fiende hären ligger då öppen för plundring. Vi kommer också att se de döda eller ofruktsamma bli levande och fruktsamma. Jag tror att vi kommer att få se döda kroppsdelar få liv, borttagna eller förlorade kroppsdelar nyskapas och jag tror att vi kommer att få se graviditeter där diagnosen varit sterilitet etc. Detta har en konkret och fysisk tillämpning men vi kommer också att få se det i en andlig dimension. De döda benen kommer genom profetord att bli en arme av liv. (Jfr Hes 36 och 37) Det är den dimensionen vi talar om nu. (Se också Navigera 8 februari 2016 "Jubla du ofruktsamma")

4. Den sista källan, av de som vi ännu identifierat, är härlighetens källa. Denna källa kommer att föröka Guds härlighet i oss och i Guds hus. Tillbedjan kommer att dra till sig nya dimensioner av Guds härlighet. Ännu har vi inte sett det Salomo såg vid tempelinvigningen eller det som fyllde Mose när han steg ner från Sinai. Församlingen i den yttersta tiden kommer att vara fylld av en härlighet som överstiger det. Inget av det hade med Salomo eller Mose och deras gärningar att göra utan handlade enbart om Gud. När församlingen ser och förstår hur den Ande som finns i oss och bland oss är samme Ande som uppväckte Jesus ur graven, kommer tiden att vara inne för församlingen att stråla som världens ljus. Detta blir som när lysbåten lockar sillstimmen till sig och vadbåten kan kasta vaden och hiva in fångsten. Nu är tid att gå framåt i lovsång och att inte släppa Jesus med blicken. Jag ber att ni alla skall få en välsignad tid i ljuset av Jesus uppståndelse./Hans