Det stora fiskafänget och vikten att hålla sig på vägen när det går allt fortare

I det sista navigera för året vill jag dela två drömmar jag haft under advent och som jag tror har relevans för vad som kommer att ske 2016. Men jag vill börja berätta om en känsla som växt sig allt starkare under hösten och som jag inte riktigt kan göra mig fri ifrån. Känslan handlar om hur förändringens vindar blåser och för oss allt längre bort. Känslan är att det gäller också kyrkan. Hon är som en kvinna som tappat sin tidning i blåsten och som förtvivlat försöker hinna ikapp utan att lyckas och ju snabbare hon springer desto längre bort kommer hon både från sin kallelse och Gud.

Jag har tidigare skrivit om de stora och snabba omvälvningar som vi nu upplever och som präglat 2015. De förändringar som sker i världen kommer inte att lugna ner sig. De är både politiska och andliga och de för med sig att åsikter, värderingar och ställningstaganden ändras radikalt på kort tid. Ett ja blir ett nej, Det som tidigare varit en sanning blir något falskt och som måste bekämpas. Detta samtidigt som ingen frågar efter Guds kraft. Kyrkans genombrott både i romarriket och på senare tiders missionsfält har ofta handlat om att Jesus visat sig ha mer kraft än de gamla gudarna. Han har visat sig vara mer verklig, någon att räkna med i "lust och nöd". Det han säger sker och Guds rikes tecken följer de kristna som tror på honom . (Jfr Mark 16:17ff) Att Gud är närvarande med makt och kraft bland sitt folk skapar omvändelse och tro.

Den snabba förändringen vi ser i världen står i kontrast till Gud som gång på gång säger "Jag är den samme". Det ligger i den kristna uppenbarelsens natur, som grundar sig i Guds väsen, att Gud inte förändras. Han står fast, hans ord och löfte är fast grundade. Grundade till evig tid! Ps 119:89

När samhället förändras finns det två diken som jag ser och som kyrkan behöver akta sig för. Dessa diken kantar den "urgamla vägen" som Jesus uppenbarade. Det första diket är att ingå förbund med denna världen, med statsmakten. När vi sluter den typ av fred handlar kyrkans uppdrag inte längre om att utbreda Guds rike utan att legitimera denna världens furste. De kyrkor som har ingått förbund med världen har inte längre någon profetisk skärpa kvar utan återspeglar samhället och blir sakta men säkert bara  ett eko av samtidskulturen, en världens röst. I bl.a. våra nordiska länderna och de Lutherska statskyrkornas utveckling visar risken för detta. En politiserad kyrka styrd av samma krafter och ideologier som samhället i övrigt. Vissa ser då kyrkans radikalitet i att hela tiden flytta gränsen för uppenbarelsen. Till oss ljuder Herrens ord "Flytta inte en gammal gränssten som dina fäder har rest." Ordspr 22:28 När vi hamnar i det diket är det svårt att ta sig upp.

Det andra diket ligger öppen för oss som ser sig som bibeltroende och väckelsekristna. I sin radikalitet vill vi ibland kasta bort det Gud talat genom kyrkans historia. Slagorden är en nytestamentlig församlingssyn, sakramentssyn osv och när man inte riktigt ser Herrens ledning genom kyrkohistorien riskerar vi att bli historielösa. Det är som en båt som driver vind för våg och den sista stora vågen är det som ger riktning. När vi förlorar navigeringen över tid och distans förlorar vi också den styrförmåga som Herren anförtrott oss. Därför tror jag det finns ett viktigt tilltal till alla "fria" församlingar att hitta sammanhanget, historien och koppla ihop med den historiska världsvida kyrkan.

Jag tror att med den ökade hastigheten blir det än mer utmanande att hålla sig på vägen. Jesus är ”Vägen, Sanningen och Livet” Joh 14:6

Jag vet inte, men jag anar, att detta är viktigt för det som skall komma. Därför vill jag avsluta med att dela innehållet i de två drömmar jag inledningsvis talade om. Den första drömmen handlade om församlingen, vår församling. I drömmen såg jag oss, en grupp människor, vänner som tycker om varandra och som hastigt hade behövt ge sig upp i bergen, i fjällen. Uppe bland bergen blev vi hungriga och skulle ordna med mat. Då såg jag att sjöarna var fyllda med ädelfisk. De vakade och var på hugget men vi hade inga spön med oss. De var kvar hemma. I drömmen fanns det en vetskap om hur fisken skulle fångas. Det skulle varit så enkelt om bara redskapen var med.
Jag tror Herren visar oss den kommande fångsten. Den finns där och den är stor. Den kommer att dyka upp överraskande och lite hastigt. Han har gett utrustning och vi har tränats att använda den. Vi har stor erfarenhet men nu gäller det att den är med. Det kommer att vara vår mat att fiska människor och om vi inte gör det kommer vi svälta. Vi kommer att ha vår glädje i att spana efter de ” människor som kommer ur djupen och som visar sig på ytan, de som vakar”. De är redo att fångas. Min bön och min längtan är att församlingen under 2016 skall få den rikaste fångsten någonsin även om det blir under än tuffare omständigheter.

Den andra drömmen handlade om kopparstöld. Jag såg kopparledningar, räcken, stuprör som plundrats från vår kyrka. Koppar har exceptionell ledningsförmåga. Den har stor formbarhet och är värdefull. Det har gjort den stöldbegärlig. När bitarna avlägsnas förloras förmågan att leda kraft. En avbruten åskledare gör kyrkan ojordad. En stulen kabel hindrar elektriciteten att ledas vidare. Jag tror Gud säger att Guds rike går fram och kommer att gå fram med förökad kraft, men våldsverkare kommer att försöka rycka det till sig. (jfr Mat 11:12) Vi kommer att se både våldsamt motstånd mot Guds rike och dess kraft och försök att stjäla bort det väsentliga och avgörande. Jag tror att det i denna andra dröm finns en varning att inte låta den värdefulla och viktiga kopparn bli stulen och att vara noga med att ersätta det som redan tagits. Men framförallt att tror jag det handlar om att vara uppmärksam där det inte längre finns kontakt. Där behövs det värme så att kopparn kan omformas. Vissa delar behöver helt smältas ner. Främsta anledningen till denna uppmaning tror jag ligger i den kraft Gud kommer att fylla  sin kyrka med.

Må 2016 bli ett år då vi förblir på vägen, trogna Guds Ord och profetiskt spanande efter den fångst som är nödvändig för att ge kyrkan näring. Låt oss ge oss ut  på fisket  med övernaturlig kraft. Det kommande fisket kommer att bära drag av det som skedde på Genesarets sjö efter Jesu uppståndelse. (Se Joh 21:1ff)/ Hans