På spaning i Massajland

I veckan kom vi hem efter att varit på missionsresa i Tanzania. En grupp på åtta personer från bibelskolan i Lysekil hade förmånen att samarbeta med den Lutherska kyrkan i Tanzania (ELCT) under en evangelisationskampanj bland Massajerna. Sedan 7-8 år har Lysekils pastorat en vänförsamling i Chitego i centrala Tanzania och vi har utväxlat besök vid flera tillfällen. Efter resan finns det många intryck och en hel del av dem är svårbearbetade. När man göra en resa på en annan kontinent, i en totalt annorlunda kultur och börjar lära känna människorna som lever där gör man också en inre resa. Den resan blir inte avslutad för att man kommer hem utan har bara börjat. För oss blev det också en resa där nya dörrar öppnades sig djupare in i Guds rike. Vi har fått se ett fyrtiotal människor bli frälsta och varit med och firat dop i bosättningar som aldrig tidigare haft relation till kyrkan. Det var som att plötsligt vara tillbaka i apostlagärningarnas tid då det står att ” han och de som hörde till hans familj döptes genast” Apg 16:33

ELCT är den snabbast växande Lurherska kyrkan i världen och det har varit en upplevelse att få vara med och se lite av den växten under några dagar. I detta Navigera vill jag dela några reflektioner och tilltal som kommit till mig under resan. Dem är inte helt färdigbearbetade och systematiserade men jag vill dela dem här för att du kanske skall upptäcka några av de dörrar vi sett och vilja gå vidare.

1. När röken fyller hyddan blir den fri från mygg. Det farligaste djuret i världen är myggan. I dagarna kom en rapport om att ev hälften av alla människor som dött har gjort det i sviterna av malaria. Rapporten talade om alla dödsfall genom alla tider. Om den stämmer kan jag inte bedöma men vad som är klart är att malaria är det största hotet mot människor i Tanzania idag. I massajhyddorna så finns det ingen öppning för röken utan röken fyller varje vrå av bostaden och blir kvar. Mina tankar går till Guds närvaro och berättelsen av molnet som fyllde templet när Salomo invigde det. 2 Krön 5:11ff Ingen av prästerna kunde förbli stående- Guds närvaro var så påtaglig att den påverkade allting. Det är två frågor som kommer till mig. Den första handlar om vår beredskap och vilja. Är vi beredda att låta Guds närvaro fylla våra liv, hem och församlingar? Där Guds närvaro är finns det inte utrymme för det onda. Inte ens de minsta och giftigaste, myggen. Kanske går dem inte att skydda sig mot på något annat sätt än en fullständig närvaro av Gud. Där Guds rike är där sker Guds vilja och ondskan flyr. Den andra frågan har att göra med vad vi släpper in och ut i vår hydda. För att leva bekvämt hade kanske öppna fönster varit bättre men då hade röken inte varit så tät och myggen haft öppningar att ta sig in genom. När jag kom hem till Sverige möttes jag av alla diskussioner om vad vi skall öppna kyrkan för och hur vi bör anpassa budskapet till vår tid och tidens värderingar. Det verkar vara ett fokus på att få in så mycket olikhet som möjlig så att alla åsikter och handlingar skall känna sig lika hemma också det som är främmande för Guds rike. På något underligt sätt så blir den enkla hyddan av lera och kodynga med sin rök en utmaning till oss. Sök först Guds närvaro! Lev inför hans ansikte hela tiden! Ju närmare källan till röken du kommer desto större effekt får den för ditt liv.
   
2. Krossa ormens huvud! I en bosättning så jagade man plötsligt fram en orm. Ormen bar på ett dödligt gift och den var på en plats där vuxna och barn ständigt uppehöll sig. Ormens huvud krossades och man berättade att man var tvungen att gräva ner resterna av ormen. Skulle en människa sticka sig på tänderna, även om ormen varit död länge, så skulle den personen dö. Det var inte tänkbart att låta det onda finnas synligt kvar eller förbli i öppen dager. När vi under vår outreach fick förkunna evangeliet om Jesus så blev det en omedelbar respons. Människor som inte tidigare hört budskapet tog emot honom och blev födda på nytt. I den processen ingick det att ta av sig, eller befrias från, de amuletter och symboler man bar och som var knutna till trolldom och magi. Jag kan bara konstatera att det finns en tydlighet och en kraft i ELCT som vi saknar. Den Lutherska kyrkan i Tanzania lever i frontlinjen och får se människor gå från mörker till ljus. Detta sker ständigt. De sex och en halv miljoner medlemmar är inte bara medlemmar på pappret utan bekännande Jesustroende. De har upplevt att gå från ett liv präglat av magi och rädsla till frid och trygghet i tron på Jesus. Det är inte så att det finns ett överdrivet intresse för det onda men en klar medvetenhet och en erfarenhet av demoniska krafter. När jag ser präster och evangelister som lever i en nytestamentlig världsbild och som definieras av ”sanningen i Guds Ord” så ser jag också en kyrka som agerar med makt och auktoritet i Jesu namn. En kyrka som inte gått vilse i den här världen utan som är foten ”som krossar ormens huvud”. När Guds Ord tas på allvar och det finns en lydnad mot Herrens ord finns också Guds kraft där på ett helt naturligt övernaturligt sätt. Jag är hemma i Sverige igen och Jesus ord ringer i mina öron ”Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.” Joh 15:3f 
   
   
   
3. Förlöst till tjänst! Den som får ta emot mycket av Gud har mycket att ge. När vi för två år sedan mötte Dauidi hade han drabbats hårt av våld och olyckor. Boskapen var bortrövad i oroligheter och hans livsberättelse skulle få vilken västerlänning som helst att chockad gå där ifrån. Under ett bönemöte i Dauidis bosättning för två år sedan öppnade sig himlen. Det var natt och hela vintergatan syntes och månen kastade sitt sken – det var en magisk natt. Men det var inte i första hand den Afrikanska stjärnhimlen som berörde utan Guds närvaro. I bönen, lovsången och den profetiska betjäningen förlöste Gud något i Daudis liv. När vi nu möter honom som färdigutbildad evangelist möter vi en ung man som brinner. Brinner för att människor skall möta Jesus och ta emot hans kärlek. Var vi än predikar Ordet så är han där och håvar in näten. Han har Guds kraft över sig och nätet är aldrig tomt. Gång på gång fångas människor och ger sina liv till Jesus. Daudi rör sig som en son i Guds hus. Om honom säger Jesus ”allt mitt är ditt” och han är ivrig att ge detta till nya människor. Som son i huset har han tillgång till Guds kraft och han är fylld av tro. Det han ber Fadern om det får han. När jag ser Daudis liv och tjänst viskar Anden i mig. Det är tid att förlösa denna tjänst och dessa människor i Sverige!/Hans