All vind går inte att segla i

Sedan förra Navigera har vi firat påsk och på nytt blivit påmind om hur revolutionerande Jesu uppståndelse är.  När den helige Ande hjälper oss att se och leva i uppståndelsens kraft förändras allt. När den sista fienden, döden, läggs under Jesu fötter innebär det att människan, förenad i Kristi kropp, har återinsatts i den auktoritet och roll som Gud gav henne i skapelsen.  Där människan var satt att råda och regera på Guds uppdrag.  I Kristus ligger allt under våra fötter!  Den Ande som väckte Jesus från de döda lever i oss som tror (Ef 1:17ff) och Jesus konstaterar att när Ande kommer så skall vi göra hans gärningar (Joh 14:12), ingenting skall vara omöjligt så länge vi är i honom. (Joh:15) Låt oss stanna till här ett ögonblick. 

När detta börjar sjunka in i oss och bli en del av vår identitet verkar det blåsa upp och mörka moln tornar upp sig i norr. När vi vet vilka vi är i Kristus och vad vi har i honom går vi inte att stoppa men denna nyvunna position kan vara anledningen till att det blåser till i våra liv. Stormen kan få flera konsekvenser och detta tror jag händer ibland oss nu. För det första så kan saker som vi förträngt blåsa upp till ytan, det kan handla om längtan som inte gått i uppfyllelse, missnöje, eller undanträngd frustration. Det är i grunden bra att saker kommer till ytan men just nu kan det leda till fel fokus och prioritering. Den grundläggande principen är ”sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall det andra tillfalla er” (Matt 6:33). Det innebär att om vi fastnar i underordnade detaljer och får fel perspektiv kan det som Gud gör rövas bort från oss. Det andra som kan hända är att vi sluter oss och gömmer oss p.g.a. vinden. Vi fylls av en känsla att vi inte orkar – att vi går under. För det tredje; "All vind går inte att segla " eller är inte ämnad att föra oss framåt. 

Om nordanvinden blåser storm för att rubba vår identitet så tror jag att det är skadligt att försöka fånga den vinden i ett försök att bli handlingskraftigt och förändra det som kommer upp. Det kan bli en missriktad iver som får kraft av vår frustration. Jag blir återigen påmind om när Jesus sov i båten och lärjungarna väckte honom i panik. (Matt 8:23ff) Jesus var trygg i sin identitet och fylld av frid. Lärjungarna å andra sidan var sönderblåsta av vinden och fylldes av rädsla.  

Denna tankekedja tror jag på något vis hänger ihop med en bild eller skeende jag såg under bön i veckan. Bilden var inte särskilt stark men har återkommit och handlar om något som Gud talat om flera gånger under början av året. Timing och att profetiskt ligga lite före det som händer.

 Jag såg en skytt som svingade sin bössa och träffade en lerduva. Detta skedde gång på gång och såg så enkelt och naturligt ut. Sedan förklarade han bilden för mig. Det handlade om att ”ligga rätt i svingen” och känna när det är dags att trycka av. För den som sysslat lite med sportskytte handlar bilden också om att vara på tårna, lite av en aggressiv eller offensiv hållning. Fel timing och fel sving innebär att man vet redan när det är dags att trycka av att man kommer att missa. Motsatsen är lika sann. Rätt rörelse och tro innebär att träffen finns där redan innan den syns. Det handlar om flera faktorer som samspelar. De går inte att helt förklara men har man varit med om det går känslan, erfarenheten att beskriva. Övning ger färdighet. Färdighet ger självförtroende. Självförtroende gör det svåra enkelt och naturligt. Det sker utan att man siktar eller räknar ut framförhållning. Det blir en naturlig rörelse som följer och styrs av blicken. Det du tittar på träffar du. Blicken riktar bössan när anläggningen är rätt och du är ”på tårna”, har rätt hållning eller skjutställning.

Gud har befriat oss till att leva ett uppståndelseliv. Anden lever i oss. Vi kan leva fullt ut som hans söner och döttrar i påskens kraft. Därför är blickpunkten avgörande. Vad tittar vi på?  Hur är hållningen? Har vi vår utgångspunkt i Jesus seger – en offensiv hållning? Är vår positionering att vi segrat med honom, att ”han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus…” (Ef 2:6) Då kommer allt att bli väldigt enkelt och naturligt. Guds övernaturliga liv – ett med vår rörelse och vi vet redan när vi ber eller ser en situation att Guds vilja kommer att ske.

Uppståndelsen ger oss ett uppenbarelsens ljus så att vi inte låter ondskans mörker förblinda oss eller ”nordan vinden” att distrahera oss.

En god vän blev påmind om ängeln över eller i Lysekils kyrka när vi bad en dag. En annan såg skepnaden av en ängel vid talarstolen i kyrkan under predikan. Bilden av Eleasar, Lysekils församlings ängel, blev en naturlig illustration till årets påskannonser. Det var bara en bild, en glimt och en tanke men för mig blev det en bekräftelse på det jag skrev i förra Navigera. Den sista tiden har flera människor sett och bekräftat änglar i och över vår kyrka. Det händer med jämna mellanrum men det jag tror Gud vill poängtera för oss nu är, att för dem som har ögon att se med, så uppenbarar Gud att han vakar över sitt ord och sina löften till församlingen. Hur stor fiendehären än skulle kunna verka vara så är ”de som är med oss fler än de som är med dem” (2 Kung 6:16) Detta ger den profetiska tjänsten en frid och en grund som är orubblig och församlingen har ingenting att frukta. Det Gud gör nu vakar han själv över och som en man profeterade på påskdagen ”Gud har kommit för att stanna på denna plats”.  Jag tror att vi nu kommer att få lära oss att se skillnad på eld och eld. Eld som förbränner och eld som ger ljus och värme. Vi kommer att få lära oss att känna skillnaden på Guds vind, änglarnas vindslag, Andens vind och den kalla nordanvinden. Den erfarenheten kommer att fördjupa och befästa oss i Kristus och göra oss orubbliga./Hans