Idag är det Lucia och imorgon firar vi
tredje söndagen i advent. Advent är en profetisk tid, en
förberedelsetid för Herrens ankomst. ”Bereden väg för
Herran...” svpsalm 103 sjungs över hela vårt land. I vår
turbulenta tid har vi distanserat oss från en biblisk
verklighetsuppfattning. Vi har förandligat evangeliet och
individualiserat tron. Men både Johannes Döparen, i sin
Eliakallelse, och Jesus konkretiserar tron på Gud. Tron blir kött
och blod och får sitt uttryck i det synliga, i vår vardag. Den
påverkar hela vårt liv och förvandlar oss på alla plan. När Johannes inte riktigt
såg klart i fängelset hälsar Jesus honom via hans lärjungar ”Gå
och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn,
lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för
det fattiga predikas glädjens budskap. Och salig är de som inte tar
anstöt av mig” Matt 11:4f Där
Guds rike rike är manifesteras evangeliet genom att Guds goda
vilja sker med oss. Johannes Döparen och hela den profetiska
kulturen i bibeln vittnar om ett och samma uppdrag. Att få folket att vända
tillbaka till Gud och leva efter hans vilja. Att återupprätta
mänsklighetens ursprungliga relation till Gud där vi hörde Guds
röst, levde i hans närvaro och kände Guds hjärta. I bibeln är
att känna Gud alltid förknippat med att förstå hans rättvisa och
att handla utifrån Guds kärlek i förhållande till de svagaste och
mest utsatta. Gud är de faderlösas och änkornas beskyddare, jfr Ps 68:6,
och evangeliet startar i att Gud tar gestalt i en tonårsflickas
livmoder, föds i utkanten av samhället och lever sina första år
som flykting. Denna berättelse om bebådelsen i Nasaret, födelsen i
Betlehem, Herodes barnamord och flykten till egypten uppenbara vem
Gud är, uppenbarar hans vilja och ger mänskligheten kontrasterna
mellan denna världen och Guds rike. Berättelsen utmanar kyrkan idag
till konkret handling, till att vara Kristi kropp i vår tid och att
stå upp för evangeliet i ord och handling i vår tid. Jag har
skrivit mycket om vår kallelse att leva i Guds kraft och hela de
sjuka och befria de fångna. Jag upplever att utan att det sker
ibland oss så är vi inte i Guds vilja. I vår kallelse att vara en gemenskap som
förlöser himmelen på jorden är det helt avgörande att vi är
en profetisk församling som gör Jesus gärningar. Men det finns en annan sida, lika viktig,
lika utmanande som Gud har på sitt hjärta för Sverige idag. Det är
ingen motsättning men en förutsättning för Guds närvaro och
kanske idag avgörande för att ”Bereda väg för Herren”.
Idag
slutar nio av tio tonårsgraviditeter med abort. Sedan den fria
abortlagstiftningen infördes för fyrtio år sedan har 1,2 miljoner
aborter genomförts i Sverige. I dessa dagar firar stora delar av
samhället och med det också ministrar, samhällsdebattörer,
kulturelit m.fl. dessa fyrtio år. Det politiska etablissemanget är
enigt och kritik kan inte ens lyftas fram utan att brutalt trampas
ned och stämplas som fanatiker. En tystnadens och brutalitetens kultur omger frågan och ingen får ifrågasätta den. Inte utan konsekvenser! Det är som om inga sprickor i fasaden får synas och ett
kollektivt övergrepp skyddas av allas enhet och delaktighet i
gärningen. 36 000 aborter genomfördes det senaste året och trots
tillgänglighet till preventivmedel för alla, en massiv
sexualupplysning så har antalet aborter ökat de sista åren. Barn som diagnostiseras med
en avvikelse, handikapp eller sjukdom i moderlivet har idag nästan
ingen chans att få leva utan de flesta sådana graviditeter
avslutas. Barnen väljs bort av "många skäl". Men om Gud är skaparen av
varje människa, om han har format oss i moderlivet, utvalt oss innan
vi blev till så är varje avbruten graviditet ett helgerån. Ett
brott mot livet och dess skapare, mot Gud själv. Guds hjärta
blöder för de svagaste och idag i Sverige är det de ofödda. När
Gud blir människa i den unga flickans livmoder, i Maria, så helgar han den.
Han visar att varje barn som växer till i kvinnans kropp är evigt
älskad, oändligt värdefull och okränkbart i Guds ögon. När vi
inte förstår detta går något avgörande förlorat. Människans
värde blir devalverat och relativiserat. Det kanske viktigaste som
Gud påminner oss om idag, 3:e advent 2014, är att ett samhälle som
inte tar emot barnen också stänger ute Gud själv. ”Den
som i mitt namn tar ett sådant barn, han tar emot mig” Jfr Matt
18:5 Vi måste våga fråga oss
vad dessa 1,2 miljoner barn, vilkas liv avslutats ,hade fått betyda
för vårt land. Vilka välsignelser och vilken rikedom har gått
förlorat för hela vår samtid på alla plan, personliga lika väl
som för Sverige och Guds rike? Få röster lyfter fram dessa
perspektiv och frågans enorma konsekvenser för människosyn, de
andliga konsekvenserna för en hel kultur lika väl som alla de
personliga tragedier och den djupa sorg och förtvivlan som finns på
personliga plan. Men trots konsekvenserna för hela kulturen är det barnen som står i Guds blickfång, som berör Guds hjärta. En barnkonsekvensanalys för abortfrågan skulle verkligen vara på sin plats men vem vågar föreslå det? I morse läste jag profeten Malaki och jag
upplever att det är ett löfte från Gud till oss. ”Han
skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till
deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med
tillspillogivning.” Mal 4:6
Den andra frågan
som är aktuell i vårt land och en del av den politiska turbulens
som vi upplever nu har med flyktingfrågan att göra. I de grumliga
främlingsfientliga vatten som finns i stora delar av svenska folket
är det många som fiskar och kommer att fiska. När evangeliet blir
kött och blod är flyktingfrågan lika avgörande som abortfrågan.
Frågorna är två sidor av samma sak men att ingen agerar utifrån det visar hur förblindade och förvillade vi blivit. Gud befaller oss att vara generösa och att ta emot flyktingen. Jfr bl.a. 3 Mos 19:33f, 5Mos 10:17ff.Genom
sin flykt till Egypten så visar han också att främlingen och
flyktingen är helig. Bara genom att öppna sitt land, sin stad, sin
församling och sitt hem kan man ta emot Guds rike och Guds
välsignelse. Det finns inga undantag, inga exceptionella situationer
som skulle ge oss rätt att stänga stadsporten. Om inte vi ser detta
och omvänder oss så kommer vi att utarmas andligt, ekonomiskt och
på alla andra tänkbara sätt. Guds välsignelse och närvaro är
kopplad till detta. Guds hus skall kallas ett "bönenshus för alla
folk" Jfr Mark 11:15. Stora folkförflyttningar har med den yttersta tiden att göra och med att Gud kommer att göra kyrkan till ett. Väckelsen som Gud talat om för vårt
land tror jag är direkt kopplad till hur vi tar emot främlingen.
Därför behöver den profetiska församlingen tala och agera med den
auktoritet Gud har gett för främlingen och flyktingen. Det får
inte finnas ett uns av tveksamhet för i den tveksamheten kommer
mörkrets makt att försöka förhindra och röva bort det Gud kommer
att sända. Den sista tidens Andeutgjutelse kommer att ge kyrkan ett hjärta att känna Gud. Den kommer att lägga lagen i våra hjärtan och en förnyad och fördjupad förmåga att höra Guds röst. Dessa två frågor är anstötliga men Gud kallar oss att
”avslöja lögnen”! Förbereda vårt folk för Herrens ankomst! Det
finns ingen tid nu för otydlighet utan det är dags att vakna. Det
är Advent!/Hans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar