”Saliga de ögon som
ser det ni ser. Ty jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser,
men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det” Luk 10:23
Dessa ord har kommit tillbaka till mig några gånger de
senaste dagarna. Det finns något i det som sker med Guds rike i vårt land i dessa dagar
som många har väntat på och i längtan bett om tidigare. Det finns något nytt nu,
märker ni det inte? För ganska många år sedan såg jag en bild av en stor ängel
som satte sina fötter på berget utanför Lysekils kyrka. Om den bilden var från
Gud innebar den något mycket viktigt för det andliga skeendet här. Jag såg att Gud hade sänt
sin stridsman, sin budbärare för att bistå Guds folk. För att kämpa för det och vägleda
det. Det var inte bara min bild, utan flera oberoende av varandra starka tilltal om detta. När jag ser tillbaka på det inser jag att något nytt blev tillgängligt då
och ett skifte ägde rum. Jag tror det blev lättare att bruka Andens gåvor. Det
fanns mer uthållighet i bön och lovsång och vi fick nya visioner för att
organisera förbönstjänst, utrustningsdagar, profetskola, bibelskola och det fanns mer kraft
tillgänglig på något vis. Drömmar och visioner växte fram om ett fördjupat socialt arbete. Det hade tagits initiativ tidigare men då blev de så småningom mer konkreta och nya diakonala arbetsområde
växte fram. Dessa visioner präglar idag vår församling, våra verksamheter och
gudstjänster. Något av himlen blev mer närvarande. En dimension av Guds rike
kom som många bett om och längtat efter. När Gud uppenbarar sin vilja i
profetiska ord och bilder, i drömmar och visioner behöver vi, efter vederbörlig
prövning, ta emot dem och handla på dem. Jag upplever att Gud manar mig att
vara mer noggrann nu i att försöka förstå vad Gud gör och att ta ett steg
vidare, ut på djupt vatten. Steg som vi inte behärskar och där vi är
fullständigt beroende av att ha blicken fäst på Jesus. Utan honom kan vi
ingenting göra. 
I berättelsen där Petrus går på vattnet, Matt 14:22ff, finns
det många lärjungar i båten, men det är Petrus som säger: ”Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på
vattnet”. Det är han som, när Jesus säger kom, kliver ur båten och närmar
sig Jesus. Det omöjliga blir möjligt. Guds rikes verklighet ger auktoritet och
kaosmakterna är plötsligt under Petrus fötter. Så länge han ser på Jesus. Jag tror att när Guds rike
går fram, tydligt och märkbart i vårt land så kallar Gud några att vara likt
Petrus. Till att gå ur båten och höra Jesus röst och handla på den. Lysekils församling har den kallelsen.
Vi är inte ensamma om det men jag tror att vi har hört den och tar honom på
orden idag. Det är inte längre ett liv på denna världens villkor och det
handlar inte om att gå i ledband efter denna världens furste utan att höra Jesus
röst och i Guds barns frihet leva ett övernaturligt liv. Det är det naturliga livet i
Guds rike. Det rike där Guds vilja sker och det onda får ge vika!
När Gud talar till oss, i gudstjänster, bönesamlingar etc.
är det viktigt att vi väger hans ord noggrant. Ett kunskapens ord om helande
innebär att Gud uppenbarar en nöd hos någon människa för att det skall bli en
skillnad i hennes liv. Guds rike innebär att den sjukdom, som andens gåva visat
på, nu skall få ge vika. Därför att Gud har makten. Det är innebörden i att
Guds rike är närvarande. Handlar vi därefter? När Gud aktualiserar ett ord ifrån
Bibeln eller ett profetiskt tilltal, genom sin Ande, när vi är samlade, tar vi då emot det som om han stod
mitt ibland oss? Vi är inne i ett skeende här i Lysekil där profetiska bilder,
kunskapens ord, drömmar och visioner är vanliga. Jag tror att Gud samtidigt
vill varna oss från att ta för lätt på dessa tilltal. Den som hör och ser
mycket behöver också förvandlas i tro och handla därefter. Med uppenbarelse och kunskap
kommer ansvar! Det är när vi ser Guds rike gå fram som vi kan gå vidare och ”erövra”
nya området som tidigare var fullständigt omöjliga.
Åter till Lukas 10. Jesus sänder ut de sjuttio med
befallningen: ”Bota de sjuka i den staden
och säg till folket: Guds rike är nu hos er.” 10:9 Sedan kommer lärjungarna tillbaka glada och
förvånade över att de hade auktoritet över de onda andarna när de agerade i
Jesu namn. v.17 När de sedan var ensamma med Jesus så berättar han liknelsen om
den barmhärtige samariten. Lukas knyter ihop dessa berättelser och jag tror
Jesus vill göra oss uppmärksamma på detta. När Guds rike är närvarande och vi
får se många kraftgärningar så hänger det ihop med kallelsen att vara
barmhärtig och konkret kärleksfull mot de förföljda, slagna och utstötta. När väckelsen eld brann i Paulus fotspår så
fick han befallningen av apostlarna att stötta de fattiga i Judéen. Jag
tror det här finns något som Gud sätter fingret på och det är att när hans rike går
fram blir också mörkret och kylan starkare i de delar av "denna värld" som inte vill ta emot. Konfrontationen blir tydligare och jag tror att det är bl.a. det som
visar sig i den ökade intoleransen och främlingsfientligheten i vårt land. Guds
rike och denna världens rike ligger i strid med varandra och Jesus manar oss
därför, samtidigt som vi ser mer av Guds rike, att öppna våra hjärtan för den
slagne. Lika väl som Guds rike går fram i mellan östern och den arabiska
världen så blir brutaliteten och förföljelsen mot de kristna mycket värre. Jag
tror att tystnaden och handlingsförlamningen kring detta som sker i Irak, Syrien,
Nigeria m.fl. andra ställen beror på att denna världens furste förblindar människor. Men
kyrkan, som är världens ljus, kallas att med kraft och generositet öppna sina hem, värdshus och sin
plånbok för att göra skillnad. Det hänger ihop. När vi ser att den lidande
kyrkan, är Kristi sårmärkta kropp, så finns frälsning, försoning, helande, frid
och liv i att tjäna och betjäna den som drabbats av rövarnas härjningar. Här
tror jag att vi skall ta Jesus bokstavligen på orden. Det är vad den profetiska
församlingen gör!/Hans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar