Ett skarpare profetiskt liv

 

Sedan förra Navigera har vi varit med om några spännande veckor här i Lysekil. Mitt i all kamp har jag kunnat känna igen en profetisk smörjelse i församlingen där drömmar, profetiska bilder och tilltal har trängt igenom och ständigt gjort sig påminda. Jag har hört mina medarbetare be i ett profetiskt flöde som gjort det lätt att följa Gud när vi firat gudstjänst och vi har sett flera konkreta och uppmuntrande helanden. Gud är på gång och samtidigt missmod, trötthet och spänningar. Beroende på vart jag vänder blicken så blir jag antingen styrkt eller nedslagen. Det påminner mig återigen om vikten av att nära min själ och mina tankar på det Gud talar och det han gör. Jag tror det är särskilt viktigt för den som har en profetisk kallelse på sitt liv och därmed är det inte bara ett personligt ansvar för profeten utan avgörande för hela församlingen. Om profeten ser åt fel håll eller flyr blir de planer och de vägar som Gud har för församlingen svåra att hitta. ”Utan uppenbarelse går folket vilse, lycklig är den som tar vara på Guds undervisning.” (Ordsp 29:18) Den profetiska tjänsten är Guds gåva till församlingen och genom den utrustas församlingen så att hon kan bli det Gud har tänkt. Uppfylld av helig Ande med vilja och förmåga att göra Jesus gärningar.

Några tilltal och bilder från veckan som gick för att skärpa oss i vår tjänst.

1.       När vi tar emot instruktioner från himlen etablerar Gud något för framtiden. Det är ofta oproportionerligt i den miljö eller kultur som det mottas och ofta utmanande för förnuftet. Jag blev påmind om Noa som fick instruktioner att bygga en Ark med mått ifrån himlen på en plats där alla skrattade åt honom. (1Mos 6:13ff) Under lång tid växte båten fram men inte förrän floden kom blev det uppenbart för världen vad den var bra för. Då fick också Arken rimliga proportioner. Jag tror att uppenbarelser från Gud ofta fungerar så. Därför måste vi lära oss att lita på Guds tilltal och vara noggranna med Guds ord. De som föraktar Guds skrivna ord eller som Paulus säger ”förfalskar Guds Ord” (2Kor 2:17) blir ett lätt byte för tidsandan och det mänskliga högmodet. Jag blir allt mer övertygad om att vi behöver vara trogna mot och kända med bibelordet för att kunna känna igen det profetiska tilltalet. Detta är också avgörande för kyrkan om hon skall kunna urskilja Guds röst.

2.       Jag såg en bild av ett bygge. Det behövde vara väl grundat för att kunna bära tyngden av byggnaden. Det jag såg var ett brofäste som när brospannet skulle läggas på skulle det bära upp en enorm tyngd. Jag tror att Gud både visade mig på församlingen och på oss som enskilda kristna. För att vi skall kunna bära Guds närvaro, hans härlighet och helighet finns det bara en grund som håller. Ingen människa kan bära den i sig själv och inte heller en församling. Grunden som måste vara lagd är Kristus. Utan honom han vi inte komma inför Gud eller ta emot hans härlighet. Den enda grunden som håller är att genom dopet och tron ta emot Jesus och det han gjorde på korset för oss. Det Gud vill göra nu blir omöjligt utan att vara rätt grundade. Jag blev påmind om Jesus undervisning om att vi behöver höra hans ord och göra efter dem för att bygga vårt hus på klippan. (Matt 7:24ff) Höra och göra! Hört har vi kanske gjort men nu är det tid att göra det Jesus befaller. Lika väl när det gäller älska vår nästa som att bota de sjuka och ge de fattiga ett glädjebud! Det andra är att bekänna Jesus som Herren, Messias och den levande Gudens son. (Jfr Matt 16:16) Den bekännelsen håller för Guds plan och Guds gåvor. Jag tror att det här är en uppmaning till kyrkan att vända om till sin ursprungliga bekännelse. ”Jesus är Herren” d.v.s. ”Vägen, Sanningen och Livet” och den enda vägen till Fadern. (Jfr Joh 14:6) Utan den bekännelsen i ord, hjärta och gärning kan inte kyrkan bära Guds närvaro, hans tyngd i världen utan att sjunka.

3.       Den tredje delen av tilltalet handlade om brospannen som skulle läggas över sundet. När det lyftes på plats så fanns det ett fäste på varje sida. Det blev klart för mig att det redan fanns ett etablerat fäste på den himmelska sidan. Guds rike eller himmelriket har inte sin utgångspunkt i vår erfarenhet eller på jorden. Det bryter in och manifesterar en himmelsk verklighet där Gud regerar och Guds vilja sker. Också det himmelska fästet är Kristus. Där han sitter på Faderns högra sida med all makt i himlen och på jorden. Den triumferande uppstånden och samtidigt korsmärkte Kristus, som är både Guds offerlamm och den segrande konungen, med makt att regera. (jfr Upp 5:6ff och 19:11ff) Om vi försöker lägga ett brospann som församling utan att sikta på fullheten av Kristus blir det ingen förbindelse mellan himmel och jord som bär. Utmaningen idag är att hålla båda sidorna av Jesus levande i tron, både korset och uppståndelsen. Att leva både i försoningen och i Jesus uppståndelsekraft!

4.       Den sista bilden från byggplatsen var en jättelik lyftkran. Med sin höjd över staden var den anskrämlig men i sin konstruktion kunde den lyfta tyngre och högre än något annat tidigare. Den revolutionerade arkitekturen, ingenjörskonsten och medförde att byggnaderna för all framtid skulle bli större och mer välbyggda. I historiens ljus blev Jesus kors en sådan lyftkran. Det fruktansvärda avrättningsredskapet blev det som lyfte av mänskligheten och människan de bördor som inget annat lyckats med. Det gör korset till det redskap, det enda som kan sätta människan fri att nå de höga höjder som Gud har tänkt. Gemenskap med honom idag och för evigt. I skuggan av korset kommer församlingen att kunna leva i den kraft som Jesus vittnade om och att få förmågan att gå från härlighet till härlighet. Ave Crux spes unica! (Var hälsad kors, mitt enda hopp!)/Hans