Våren - drömmarna och visionernas tid

Soluppgång från bönehuset i Bethel

Tillsammans med några vänner i församlingen här i Lysekil har jag varit på semesterresa i Kalifornien. Målet för resan var att besöka församlingen Bethel i Redding och under en dryg vecka deltog vi i i gudstjänster, bibelskola, bad i bönehuset, blev betjänade i healing room och träffade studenter. Känslan efter att ha kommit hem är att ha blivit ”exponerad” av Guds närvaro och bestrålad av Guds godhet. Det finns mycket i den amerikanska kulturen som är främmande för oss svenskar och det gäller naturligtvis också en del av de uttryck som man möter i kyrkan där också. I detta Navigera skulle jag vilja lyfta fram några av de iakttagelser som jag gjort och som jag anar kan vara av betydelse.
En bön som bads över oss vid flera tillfällen var att vi skulle vara som packade resväskor som förde med sig goda gåvor tillbaka. Den bönen rymmer två viktiga saker för att få en vision som ger inspiration och kraft. För det första är det övertygelsen att Gud är fullständigt god och alltid beredd att visa sin godhet och det andra är att Gud i sin godhet ständigt vill ge goda gåvor i överflöd.

Vi mötte en atmosfär av tro där människor talade, bad, lovsjöng i närvaron av en stor Gud. Det innebar att uttrycket ”en människa med Gud på sin sida alltid är i majoritet” blev konkret. Inte så att Gud skulle välsigna alla enskilda projekt utan snarare så att vikten av att vara tillsammans med Gud, hitta hans väg o.s.v. blev avgörande. När vi vet att vi lever i det Gud talat och sänt oss till kan vi också räkna med hans bistånd och kraft.  Tro börjar där Guds vilja är känd och där han gjort den känd förlöser den kreativitet, hängivenhet och på ett djupare plan livsmening.

 

Den första delen till en vision för oss fick jag bekräftat när en förebedjare delade ett tilltal han fått om Europa.  Tilltalet gällde att 50% av Europas befolkning skulle ta emot Jesus innan år 2020. Sex år och det första jag tänkte vara att det är omöjligt. Under dagarna i Bethel sjönk detta sakta in i mig.  Vi sjunger: ”för vår Gud är allting möjligt!” och det ger ett annat perspektiv. Jag blev också påmind om intrycken från besök i anglikanska församlingar i början av året och som hade en tydlig målsättning i att återevangelisera England. Mänskligt sett är det omöjligt men jag upplever att det finns en Guds sändning till oss i detta. Det är en stor vision och den börjar där vi står. Det finns tilltal till Lysekil, Västsverige, Sverige och Europa och de tilltalen är som pusselbitar i ett stort pussel som börjar växa fram. Jag tror också att det finns något djupt nerlagt i vår ”svenska” folksjäl som detta kommer att väcka genklang i. Vi har genom historien varit en nation av erövrare allt ifrån vikingatiden, över stormaktstiden och till vår tids inflytande inom, idrott, kultur och diplomati. Sverige är också ett viktigt missionsland och har haft stor betydelse för den väckelse som idag drar fram över världen inte minst i Afrika och Syd Amerika. 

Gud kallar oss till att vara med i Guds rikes utbredning där vi står. För mig börjar det med att räkna med Gud i Lysekil och att tro att han vill förvandla vår stad. Vi får börja drömma och visionera om hur det kommer att se ut här och ta konkreta steg mot visionens förverkligande. Det är något helt annat att gå framåt och erövra landet än att försöka behålla en position eller försöka att inte förlora mark.

Det andra delen tror jag att jag fick en bekräftelse på när jag hörde Marc Dupont profetera över Sverige i Citykyrkan i veckan som gick. En bild som han använde var att för kyrkan är bön och lovsång nu de två vingar som Andens virvelvind kan lyfta till nya höjder. Under resan i Kalifornien fascinerades jag av örnar och Gud talade gång på gång till mig i mötet med dessa imponerande rovfåglar. Deras majestätiska utseende, den skarpa profetiska blicken men fr.a. vingspannet som kan fånga vinden och få den stora fågeln att nå de höga höjderna, vittnade för mig om en ny och profetisk tid. För 20 år sedan var den vithövdade havsörnen utrotningshotad i de 48 delstaterna på den amerikanska kontinenten. Men nu var den på stark tillväxt och häckade återigen mitt i Redding. Lovsångens och bönens fördjupning är den inre växten som går parallellt med den yttre tillväxten. Vid ett tillfälle i USA tror jag Gud sa till mig när jag såg en bild av rovfåglar som sakta steg i en spiral uppåt: ”Lovsång kommer att ta er till höjder ni aldrig kunnat drömma om.”  I en kyrka som vet att man tror på en stor och god Gud är bön och tillbedjan ingen plikt utan ett enormt privilegium. En böne- och lovsångsväckelse ligger framför oss. I visionen som växer fram bereds plats och utrymme i rum och tid i församlingen för bön och lovsång. Jag tror att undrens tid, vårens tid alltid föder lovsång och glädje i bönen./Hans