Jag vill i detta Navigera fortsätta tanken från det förra
inlägget. Två saker har påverkat mig de senaste veckorna och det är dels
gudstjänstlivet i Lysekils församling. Vi upplever just nu en tillströmning av
människor som jag inte har varit med om under mina dryga 20 år här. Det är en
tydlig Gudsnärvaro ibland oss, vilken medför att människor vittnar om Gudsmöten,
helanden och en nyfunnen, fördjupad eller mer brinnande tro. I det som sker
finns också en tydlig profetisk anda. Det märks inte minst i bönen kring våra
gudstjänster där många idag delar profetiska bilder och ord. Det andra som
betytt mycket för mig är när jag som nyvald nationell ledare för New Wine
Sverige fick möta andra ledare inom New Wine från olika håll i världen. När jag
hör vad Gud gör på olika håll väcker det tro och hopp och en stark längtan att inte hålla något tillbaka utan vara en del av det.
Från många håll kommer rapporter om nya initiativ till
mission. Det är inte bara hos oss som Gud tänder en passion för de människor
som ännu inte mött Jesus. Det talas idag om ”The missional Church”, ”fresh
expressions” och ”Church planting”. Dessa utryck stöds på många håll av de
etablerade samfunden och de historiska kyrkorna. Det finns en stor kreativitet
och iver att nå nya ickekristna människor både i västvärldens sekulariserade
kulturer och tredje världen. Jag mötte en ung kvinna från Indien som grundat en
kyrka för drygt fjorton år sedan i södra Indien. Under mycket motstånd och
förföljelse hade den kyrkan grundat 57 församlingar på den tiden och förra
veckan startade de 3 ytterligare. Jag träffade också två norrmän som hade en
stor vision om församlingsplanteringar runt om i Europa. I Norge utgick dessa
församlingsplanteringar från Coffee shops och där samtalade, undervisade och
bad man med människor. Exemplen kan mångfaldigas men det intressanta är att det
finns en riktning utåt att möta människor inte på kyrkans hemmaplan utan i den
vardagsmiljö som människor lever.
Lägg till Janaki Menni Församlingsledare i Indienbildtext |
Det innebär nya former för församling,
gudstjänst och lärjungaträning. ”Guds rike går alltid framåt” var ett
uttryck som fastnade. Jag tror att Gud söker människor idag som har ett
brinnande hjärta, en passion för honom och som är beredda att lämna platsen
innanför relingen och svara på Jesus kallelse och kliva ur båten. Människor som
Guds Ande kommer att leda till att starta upp nya former av mission för att nå
nya grupper. Jag tror också att detta kommer att vara helt beroende av att
dessa människor är uppfyllda av Guds kraft, därför att mission i bibeln alltid
har med under och tecken att göra. I en aspekt är under och tecken en
bekräftelse på att Gud är närvarande och hans kärlek är alltid radikalt
upprättande, befriande och läkande.
”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra
sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” (Joh 3:2) Jag väntar
med spänning på vad Gud skall tala till oss här i Lysekil och vilka nya
kreativa initiativ Anden vill leda oss in i. ”Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall
hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.” ( 2Krön 16:9)
Detta tror jag kommer att ske samtidigt som Gud nu drar
människor till kyrkan. Det finns både en samlande kraft där Anden drar
människor till Jesus, till platser där han blir upphöjd, och en sändning för
kyrkan ut till människor. ”Och när jag blir upphöjd från jorden skall
jag dra alla till mig” (Joh 12:31) Jag är personligen övertygad om att den
tillbedjande och lovsjungande församlingen är bärare av Guds närvaro. Denna
närvaro är ytterst attraktiv för den sökande människan och för många blir mötet
med Guds närvaro som att hitta hem. Därför att vi är skapade ursprungligen för
att leva i denna närvaro.
Jag tror det finns ett mycket viktigt samband mellan det Gud
manar oss att göra och att hitta centrum, utgångspunkten för kyrkan. Det är i
Guds närvaro vi samlas och det är utifrån detta centrum, där vi får vara i
tillbedjan och bön på helig mark, som vi kan bli bärare av hans närvaro ut till
andra! ”Dock är du den Helige, den som
tronar på Israels lovsånger.” (Ps 22:4) När vi håller vårt hjärtas ögon
fokuserade på Jesus, litar på hans ord och löfte så kommer motstånd och
förföljelse från människor inte att styra oss eller hindra oss. Tillbedjan
innebär att vi erkänner vårt totala beroende av Gud men också att vi förväntar
oss att han skall förse oss med det vi behöver och att han skall breda ut sitt
rike. Vi lever i en väldigt speciell tid tid och Gud kallar oss till en
utmanande livsstil och att vara en kyrka
som gör det Jesus gjorde. Han är ju den samme igår, idag och i evighet!
(Jfr Hebr 13:8)
I går blev jag återigen påmind om vad som är kyrkans kallelse och texten lästes i många kyrkor.
Det fäster varje lärjunges uppmärksamhet på uppdraget och orden manar oss nu till att handla därefter. ”Herrens Ande är över mig, ty Herren har
smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att
ropa ut frihet för de fångna, syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet
och predika ett nådens år från Herren” ( Luk 4:11f jfr Jes 61:1ff) /Hans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar