Församlingens uppgift är att förvandla staden

Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas ”han som murar igen sprickor”, ”han som återställer stigar, så att man kan bo i landet.” Jes 58:12

Igår gästades vi av Håkan och Gunilla Gniste från Uddevalla som predikade och undervisade i Lysekils kyrka. De hade med sig Jesaja 58 som ett tilltal och temat var att ha tro för sin ort. Ibland stryker Gud under de grundläggande ord och löfte som han tidigare talat över en stad eller en människa. Det gjorde han igår. Jesaja 58 är det profetiska ord till Lysekil som funnits med sedan åtminstone 1980-talet och som vi försökt handla efter sedan dess. När Gud talar på det sättet väcker han tro för att det skall ske (nu?) och inbjuder oss till att i tro vara med och förverkliga och uppfylla ordet. För en dryg vecka sedan hade vi också besök i vår bibelskola av Maritha Wilhelmsson, bönesamordnare inom EFK som undervisade om strategisk bön för vår stad. Hon påminde oss om att det Gud sagt är sant! Hon lyfte fram orden: ”Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss.” 2 Kor 1:20 och ”Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett löftet är trofast.” Hebr 10:23.

Två saker ser jag att mötena med dessa ”profetiska” personer förde med sig. Dels talade Gud om församlingens kallelse på en ort och dels talade han om kallelsen som Gud ger oss enskilda till en stad. Håkan Gniste sa: ”Kyrkan är en välsignelse för varje ort!”  Jesus har kallat oss att vara ett salt och ett ljus och han talar om kyrkans som staden på berget. Det är församlingen som ger staden ljus och det är församlingen som har kallelsen att visa på Guds godhet och makt i vår stad. När en församling växer i mognad, antal och styrka kommer det staden till godo. I vår andliga blindhet ser vi ofta tvärtom på tillvaron. Det innebär att tillväxt och Guds rikes kraft är avgörande för vår stads framtid. Jesus betonar ju detta när han uppmanar oss ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också”. Matt 6:33 Debatten går hög inom samfunden, inte minst i Svenska kyrkan, och många röster hörs om att vi måste anpassa oss efter samhället. Rätta in oss i ledet och anamma vår tids verklighetsuppfattning, etik och moral. Inget kan vara ett större utryck för andlig blindhet. Kyrkan skall vara en termostat och inte en termometer i vår kultur och i staden! Kyrkan är välsignelsens källa och när vi är trogna mot Herren, lyder hans ord och söker vår stads bästa blir vi en källa till välsignelse. (Jfr Jes 58:11) Om församlingen är uppfylld av Gudsrikeskultur kommer den att prägla staden och inte tvärtom. Detta är kyrkans uppgift och ingen annan, men om saltet mister sin sälta duger det inte till någonting säger Jesus. Det får mig att se hur viktig uppgift församlingen har och hur mycket det betyder att vi är det vi skall vara för vår stad!

 

Det andra som Gud påminde mig om var några människors specifika kallelse. Gud har placerat dessa människor i en stad ”för en tid som denna”. Ester 4:14 Hur ofta har jag inte velat fly kallelsen, likt Jona eller gömt mig i trossen likt Saul. Gud påminde mig om att Gud utväljer tjänare för särskilda tider och särskilda platser. Denna kallelse kan man inte lämna förrän Gud tillåter det. I vår tid kallar Gud människor att överlåta sig till bestämda platser och stå kvar där. Detta är inget offer eller en passiv handling. Att stå som en pelare för sin ort innebär en uppgift att be och lovsjunga under alla omständigheter och genom att göra det bidra till att Guds och hans härskara får en plats, ett brohuvud att verka utifrån. Genom bön och förbön för staden handlar Gud. Jag upplever att Gud leder oss att gå vidare i bön och lovsång här i Lysekil. Inte bara gemensamt utan också att han reser upp bönealtare och lovsångsplatser i människors liv. ”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.” Jak 5:16 Det vi kommer att få uppleva nu tror jag handlar om en helt ny nivå i bönetjänsten. Gud kommer att ge människor tillträde till sin tron och han kommer att ge dem vad deras hjärta ber om! Det innebär att en rättfärdig människa som ber gör stor skillnad! Det finns löften knutna till en rätt fasta, till ett liv som hör Guds ord och gör det, när det gäller tillträde till Gud. Jag är övertygad om, som jag ofta skrivit, att vi lever i en tid av fullbordan och där det profetiska skeendet kan kallas för en Eliatid. Jesus kommer och församlingen skall utrustas för hans ankomst. Därför gäller ordet från Malaki just vår tid. ”För in tionde i förrådshuset, så att det finns i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himmelens fönster och låta välsignelse strömma över er i rikt mått.” Mal 3:10 Jag tror inte att det bara handlar om tionde utan också om att ge Gud allt det som tillhör honom. Det handlar om tid, pengar, bön, tro, lydnad etc. När vi gör det Gud kallar oss att göra, så finns det obegränsade resurser och möjligheter från Guds sida! Gud utgjuter på nytt i dessa dagar en bönens och lovsångens Ande för att du och jag skall veta att allt handlar om honom från början till slut. Men i sin outgrundliga vishet inbjuder han oss att vara med, som medarbetare och kompanjoner till honom för att förvandla vår stad!

Till sist. Vi var på Apollos bibelskola i Götabro, Linus och jag i veckan som gick. Vi skulle undervisa om den profetiska gåvan och den profetiska tjänsten. Det kändes att vi var på väckelsemark och en plats där eld har fallit. En god vän frågade om ängeln stod kvar på gräsmattan? Själv hade han i en syn sett en gigantisk ängel där under sin tid på skolan. Skämtsamt svarade jag att han hade flugit. Efter en kort stund fick jag dåligt samvete för att jag skämtade om något så viktigt. Gud tillrättavisade mig och sa att ängeln svävar över den platsen. För min inre syn såg jag en ängel som blåste i trumpet i en virvelvind i himlarymden över området. Guds välsignelse och Guds eld kommer att falla på nytt och återigen sända människor ut i mission från Torp och Götabro. Denna gång med kraft att förvandla Sverige. När vi i söndags firade mässa i Lysekil och en av våra lovsångsmusiker spelade ett intro på trumpet upplevde jag att en ängel slog ett mäktigt vingslag också över vår stad och vår kyrka. Introt var till ”En tom Grav” och orden ”för vår Gud är allting möjligt. I hans namn har vi fått allt! För vår Gud är allting möjligt!”  Jag upplever att de orden ljuder över denna tid ! /Hans

Guds rike går alltid framåt

Jag vill i detta Navigera fortsätta tanken från det förra inlägget. Två saker har påverkat mig de senaste veckorna och det är dels gudstjänstlivet i Lysekils församling. Vi upplever just nu en tillströmning av människor som jag inte har varit med om under mina dryga 20 år här. Det är en tydlig Gudsnärvaro ibland oss, vilken medför att människor vittnar om Gudsmöten, helanden och en nyfunnen, fördjupad eller mer brinnande tro. I det som sker finns också en tydlig profetisk anda. Det märks inte minst i bönen kring våra gudstjänster där många idag delar profetiska bilder och ord. Det andra som betytt mycket för mig är när jag som nyvald nationell ledare för New Wine Sverige fick möta andra ledare inom New Wine från olika håll i världen. När jag hör vad Gud gör på olika håll väcker det tro och hopp och en stark längtan att inte hålla något tillbaka utan vara en del av det.

Från många håll kommer rapporter om nya initiativ till mission. Det är inte bara hos oss som Gud tänder en passion för de människor som ännu inte mött Jesus. Det talas idag om ”The missional Church”, ”fresh expressions” och ”Church planting”. Dessa utryck stöds på många håll av de etablerade samfunden och de historiska kyrkorna. Det finns en stor kreativitet och iver att nå nya ickekristna människor både i västvärldens sekulariserade kulturer och tredje världen. Jag mötte en ung kvinna från Indien som grundat en kyrka för drygt fjorton år sedan i södra Indien. Under mycket motstånd och förföljelse hade den kyrkan grundat 57 församlingar på den tiden och förra veckan startade de 3 ytterligare. Jag träffade också två norrmän som hade en stor vision om församlingsplanteringar runt om i Europa. I Norge utgick dessa församlingsplanteringar från Coffee shops och där samtalade, undervisade och bad man med människor. Exemplen kan mångfaldigas men det intressanta är att det finns en riktning utåt att möta människor inte på kyrkans hemmaplan utan i den vardagsmiljö som människor lever.

Lägg till Janaki Menni Församlingsledare i Indienbildtext

Det innebär nya former för församling, gudstjänst och lärjungaträning.  ”Guds rike går alltid framåt” var ett uttryck som fastnade. Jag tror att Gud söker människor idag som har ett brinnande hjärta, en passion för honom och som är beredda att lämna platsen innanför relingen och svara på Jesus kallelse och kliva ur båten. Människor som Guds Ande kommer att leda till att starta upp nya former av mission för att nå nya grupper. Jag tror också att detta kommer att vara helt beroende av att dessa människor är uppfyllda av Guds kraft, därför att mission i bibeln alltid har med under och tecken att göra. I en aspekt är under och tecken en bekräftelse på att Gud är närvarande och hans kärlek är alltid radikalt upprättande, befriande och läkande. ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” (Joh 3:2) Jag väntar med spänning på vad Gud skall tala till oss här i Lysekil och vilka nya kreativa initiativ Anden vill leda oss in i. ”Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.” ( 2Krön 16:9)

Detta tror jag kommer att ske samtidigt som Gud nu drar människor till kyrkan. Det finns både en samlande kraft där Anden drar människor till Jesus, till platser där han blir upphöjd, och en sändning för kyrkan ut till människor.  ”Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig” (Joh 12:31) Jag är personligen övertygad om att den tillbedjande och lovsjungande församlingen är bärare av Guds närvaro. Denna närvaro är ytterst attraktiv för den sökande människan och för många blir mötet med Guds närvaro som att hitta hem. Därför att vi är skapade ursprungligen för att leva i denna närvaro.

Jag tror det finns ett mycket viktigt samband mellan det Gud manar oss att göra och att hitta centrum, utgångspunkten för kyrkan. Det är i Guds närvaro vi samlas och det är utifrån detta centrum, där vi får vara i tillbedjan och bön på helig mark, som vi kan bli bärare av hans närvaro ut till andra! ”Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.” (Ps 22:4) När vi håller vårt hjärtas ögon fokuserade på Jesus, litar på hans ord och löfte så kommer motstånd och förföljelse från människor inte att styra oss eller hindra oss. Tillbedjan innebär att vi erkänner vårt totala beroende av Gud men också att vi förväntar oss att han skall förse oss med det vi behöver och att han skall breda ut sitt rike. Vi lever i en väldigt speciell tid tid och Gud kallar oss till en utmanande livsstil och att vara en kyrka som gör det Jesus gjorde. Han är ju den samme igår, idag och i evighet! (Jfr Hebr 13:8)

I går blev jag återigen påmind om vad som är kyrkans kallelse och texten lästes i många kyrkor. Det fäster varje lärjunges uppmärksamhet på uppdraget och orden manar oss nu till att handla därefter. ”Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att ropa ut frihet för de fångna, syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren” ( Luk 4:11f jfr Jes 61:1ff) /Hans

Våren - drömmarna och visionernas tid

Soluppgång från bönehuset i Bethel

Tillsammans med några vänner i församlingen här i Lysekil har jag varit på semesterresa i Kalifornien. Målet för resan var att besöka församlingen Bethel i Redding och under en dryg vecka deltog vi i i gudstjänster, bibelskola, bad i bönehuset, blev betjänade i healing room och träffade studenter. Känslan efter att ha kommit hem är att ha blivit ”exponerad” av Guds närvaro och bestrålad av Guds godhet. Det finns mycket i den amerikanska kulturen som är främmande för oss svenskar och det gäller naturligtvis också en del av de uttryck som man möter i kyrkan där också. I detta Navigera skulle jag vilja lyfta fram några av de iakttagelser som jag gjort och som jag anar kan vara av betydelse.
En bön som bads över oss vid flera tillfällen var att vi skulle vara som packade resväskor som förde med sig goda gåvor tillbaka. Den bönen rymmer två viktiga saker för att få en vision som ger inspiration och kraft. För det första är det övertygelsen att Gud är fullständigt god och alltid beredd att visa sin godhet och det andra är att Gud i sin godhet ständigt vill ge goda gåvor i överflöd.

Vi mötte en atmosfär av tro där människor talade, bad, lovsjöng i närvaron av en stor Gud. Det innebar att uttrycket ”en människa med Gud på sin sida alltid är i majoritet” blev konkret. Inte så att Gud skulle välsigna alla enskilda projekt utan snarare så att vikten av att vara tillsammans med Gud, hitta hans väg o.s.v. blev avgörande. När vi vet att vi lever i det Gud talat och sänt oss till kan vi också räkna med hans bistånd och kraft.  Tro börjar där Guds vilja är känd och där han gjort den känd förlöser den kreativitet, hängivenhet och på ett djupare plan livsmening.

 

Den första delen till en vision för oss fick jag bekräftat när en förebedjare delade ett tilltal han fått om Europa.  Tilltalet gällde att 50% av Europas befolkning skulle ta emot Jesus innan år 2020. Sex år och det första jag tänkte vara att det är omöjligt. Under dagarna i Bethel sjönk detta sakta in i mig.  Vi sjunger: ”för vår Gud är allting möjligt!” och det ger ett annat perspektiv. Jag blev också påmind om intrycken från besök i anglikanska församlingar i början av året och som hade en tydlig målsättning i att återevangelisera England. Mänskligt sett är det omöjligt men jag upplever att det finns en Guds sändning till oss i detta. Det är en stor vision och den börjar där vi står. Det finns tilltal till Lysekil, Västsverige, Sverige och Europa och de tilltalen är som pusselbitar i ett stort pussel som börjar växa fram. Jag tror också att det finns något djupt nerlagt i vår ”svenska” folksjäl som detta kommer att väcka genklang i. Vi har genom historien varit en nation av erövrare allt ifrån vikingatiden, över stormaktstiden och till vår tids inflytande inom, idrott, kultur och diplomati. Sverige är också ett viktigt missionsland och har haft stor betydelse för den väckelse som idag drar fram över världen inte minst i Afrika och Syd Amerika. 

Gud kallar oss till att vara med i Guds rikes utbredning där vi står. För mig börjar det med att räkna med Gud i Lysekil och att tro att han vill förvandla vår stad. Vi får börja drömma och visionera om hur det kommer att se ut här och ta konkreta steg mot visionens förverkligande. Det är något helt annat att gå framåt och erövra landet än att försöka behålla en position eller försöka att inte förlora mark.

Det andra delen tror jag att jag fick en bekräftelse på när jag hörde Marc Dupont profetera över Sverige i Citykyrkan i veckan som gick. En bild som han använde var att för kyrkan är bön och lovsång nu de två vingar som Andens virvelvind kan lyfta till nya höjder. Under resan i Kalifornien fascinerades jag av örnar och Gud talade gång på gång till mig i mötet med dessa imponerande rovfåglar. Deras majestätiska utseende, den skarpa profetiska blicken men fr.a. vingspannet som kan fånga vinden och få den stora fågeln att nå de höga höjderna, vittnade för mig om en ny och profetisk tid. För 20 år sedan var den vithövdade havsörnen utrotningshotad i de 48 delstaterna på den amerikanska kontinenten. Men nu var den på stark tillväxt och häckade återigen mitt i Redding. Lovsångens och bönens fördjupning är den inre växten som går parallellt med den yttre tillväxten. Vid ett tillfälle i USA tror jag Gud sa till mig när jag såg en bild av rovfåglar som sakta steg i en spiral uppåt: ”Lovsång kommer att ta er till höjder ni aldrig kunnat drömma om.”  I en kyrka som vet att man tror på en stor och god Gud är bön och tillbedjan ingen plikt utan ett enormt privilegium. En böne- och lovsångsväckelse ligger framför oss. I visionen som växer fram bereds plats och utrymme i rum och tid i församlingen för bön och lovsång. Jag tror att undrens tid, vårens tid alltid föder lovsång och glädje i bönen./Hans