tisdag 4 juni 2013

Vi har mycket att lära av den Lutherska kyrkan i Tanzania


Under två veckor har en grupp från bibelskolan i Lysekil besökt Tanzania och Dodoma stift. Vi har mött stiftsledningen och vi har varit en del av en evangelisationskampanj i Chitego. Chitego är en församling som består till största delen av massajer.Under fem dagar umgicks vi med massajerna och hade evangelisationsmöten ute i bosättningarna. Vi medverkade i gudstjänster, samtalade med präster från stiftet och fick be för många människor. Fyra saker tror jag Gud har strukit under med rödpenna för mig när vi varit i Tanzania. Fyra saker som Gud påmint mig om och som är välsignelser från Gud för att kunna leva ett liv fyllt av den helige Ande och som är nödvändiga om vi skall forma en kultur där Guds rike växer till ibland oss.. Att få förmånen att tillbringa några veckor bland mäniskor som så kollektivt tar sin tro på allvar utmanar vår västerländska kristna kultur. Det är inte bara en tro som genomsyrar hela livet utan också en tro som hela tiden och överallt är levande. Tron som vi mötte var okomplicerad och självklar. I sin direkthet var den fylld av Guds kraft och visade på ett övernaturligt liv på ett jordnära sätt. Det gör att kyrkan ständigt lever i en miljö där tron är det viktigaste och där människor räknar med Guds närvaro och omsorg. Vi såg mycket som jag ställer mig tveksam inför och den tanzanska kyrkan är långt ifrån felfri. Så inte heller församlingen i Chitego. Med ett försök till profetisk blick vill jag gräva fram guldet och rikedomen ur den Afrikanska myllan där ute på massajsteppen i de centrala delarna av landet.

Våra trossyskon lever i ett pågående lärjungaskap där allt som sker ses i ljuset av Guds storhet och närvaro. Frågan om vad vi kan lära oss av dagens händelser är hela tiden viktig för dem. Vad vill Gud och vad säger han just nu i det som sker. Allt kan bli ett samtal med Gud och med andra i ett försök att förstå Andens ledning.

Den första välsignelsen till oss är:
1. Tron på kraften i Guds Ord
Bibeln är inte bara den självklara auktoriteten i lärofrågor och livet utan bibelns ord är centrala hos de flesta troende. Det finns en förväntan på att Guds kraft verkar genom det lästa och förkunnade ordet. Gud har under resans gång verkligen påmint mig om att han alltid är villig att ge sin Andes kraft till varje löfte och tilltal i ordet så att det fullbordas. En församling som är grundat på ordet, hör det och gör efter det kommer också att ha Andens kraft. Läs ordet, tro som det står och låt ordet alltid vara i din mun och dina tankar så kommer ordet att verka Guds vilja i dig. Jag tror att Gud vill ge oss en ny nyfikenhet på och glädje i att läsa bibeln.

2. Det andra är bönens centrala plats i vardagslivet.
I alla situationer så ber man intensivt och på allvar. Tron på bönens makt mötte vi i alla sammanhang. Det innebär att man inte bara pratar om bön utan man ber och man ber tills det är färdigt. Också på bönens område tar man Gud på orden. Man ber, söker och bultar tills svaret kommer. Det Gud har strukit under för mig när det gäller bönen är vikten av att be igenom, att be tills det är färdigt och inte sluta eller ge upp för tidigt. Bön får ta tid också förbön för människor. När vi inbjöd till förbön i den anglikanska kyrkan i Chitego var hela församlingen delaktig och tålmodig även om bönen tog lång tid. Tiden var inget problem utan när några bad och betjänade människor så var det viktigt. Gud var närvarande och då var det han som satte agendan och förfogade över tiden. En intressant tanke för en tidsjagande västerlänning.

3.Välsigna nummer tre är: Tillbedjan och lovsångens plats i vardagen.
Vi vet att tillbedjan är a och o där Gud är närvarande och vi har prioriterat tillbedjan i vår församling ändå finns det här en dimension som är viktig utifrån mötet med massajerna och deras tro. Vid varje bosättning som vi höll möten vid fanns det barn och vuxna som inte förtröttades på att tillbe Gud. Gång på gång mötte vi en sång "utan slut". Vi vet att Herren tronar på vår lovsång men förstår vi på djupet vad det innebär att det praktiskt taget alltid pågår en lovsång. Ibland sker den gemensam och offentlig men ofta ligger den i bakgrunden som ett brus av tillbedjan. Lova Herren ständigt har fått en ny innebörd för oss. Vi behöver se hur detta inte bara har med församlingens verksamhet och gudstjänst att göra utan det handlar om våra hem, våra arbeten och vår skola. Jag är övertygad att Guds Ande rör sig, ”som hemma”, på ett helt annat sätt bland ett lovsjungande folk. Jag tror att det är mycket närmare till helande i en lovsjungande miljö för där Gud tillbedes sker hans vilja. Kopplingen till Guds tron som lovsången ger visar sig både i den andliga kampen och i formandet av vår tro. Där Guds storhet, nåd och kärlek ständigt besjungs flyr fienden och mörkret ger vika.

4. Bland massajerna lägger man stor vikt vid det personliga mottagandet av Jesus.
Att bekänna Jesus som Herre och vända sig bort från andra krafter är viktigt. I en miljö där den personliga bekännelsen är viktig blir också vittnesbördet och berättelsen om Jesus central. Jag tror att evangelisation ligger på Guds hjärta just nu. Det är tid för oss att med våra liv och våra ord berätta om Jesus så att ingen går förlorad. Tror vi på bibelns ord, på bönens makt och tillber Jesus tänds en eld som utgår från Faderns hjärta i oss. Den helige Anden brinner av Faderns kärlek att låta människor, som är på väg bort från honom och som därmed är på väg att gå evigt förlorade, få syn på Jesus. Han brinner för att de skall lära känna Jesus så att de kan  ta emot honom. Den Lutherska kyrkan i Tanzania är en av de snabbast växande Lutherska kyrkorna i världen och den drivs av en längtan att se människor komma till tro på Jesus. Måtte den ivern få sitt fulla grepp om vår församling.

 

Vi har upplevd en andlig gemenskap i tron på Jesus som har varit stark och upplivande. Kyrkan är så mycket större än vi kan tänka och överbrygger mänskliga hinder och skillnader. I mötet med våra syskon i tron i Tanzania har Gud talat om den härlighet som den trogna världsvida kyrkan har. Sista kvällen i Chitego när vi bad för David, massajen som gått igenom många prövningar och förlorat allt han ägde i oroligheter så sent som i påskas, visade Gud på detta. I en stor ring stod svenskar, massajer och människor från andra stammar hand i hand under den mest magnifika natthimmel jag någonsin sett. När bönen och välsignelsen klingade ut var där en gudsnärvaro som gick och ta på. Alla vi som var med var oändligt rika fast vi kom från såvitt skilda förhållande man kan tänka.  I den Afrikanska natten och i det ögonblicket var vi "ett hjärta och en själ" och vi som Guds barn fröjdades över Faderns kärlek och kärleken mellan syskon i tron på Jesus./Hans

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar