”Vem är hon som kommer hit upp från öknen, stödd på sin vän”
(HV 8:5)
Vi lever i en mycket spännande och avgörande tid nu. Här
i Lysekil har vi under detta år sett flera av Guds löften till oss uppfyllas
och vi har under våren talat om ett paradigmskifte. En ny nivå av Guds närvaro vilket fört med sig
en helt ny verklighet. Vi ser många fler tecken på Guds rikes närvaro än vi
gjort tidigare och mycket som varit omöjligt förut händer nu regelbundet ibland
oss. Vi kan känna igen Guds Andes ledning på många områden inte minst i våra
gudstjänster.
Under de senaste veckorna tror jag att Gud talat till oss
om att Anden leder oss djupare in ett beroende av Jesus och att Gud gör något
verkligt avgörande i det fördolda med oss. Det är Jesus som har ”getts all makt
i himmelen och på jorden” (Matt 28:18) och det är under hans fötter som ormen
krossats. (1Mos 3:15). Det är Jesu namn och person som får fienden att fly. När Jesus växer till i oss innebär det också
att fler områden och starkare fästen läggs under Jesu makt. Jag tror att öknen
är platsen där detta sker och jag tror att öken är något som Anden leder oss in
i och igenom för att vi skall komma ut ”stödd på vår vän”, i hans kraft och
auktoritet.
När Jesus hade blivit döpt i helig Ande vid Jordan ledde
Anden honom ut i öknen. I öknen mötte han Djävulen och genom Guds Ord besegrade
han honom. Därför skriver Lukas: ” I Andens kraft vände Jesus tillbaka”. (Luk
4:14) I öknens ensamhet visade sig Jesus helt lydig och beroende av Fadern och
hans ord. I Andens kraft, inte sin egen, återtog han den auktoritet som Adam
genom olydnad lämnat ifrån sig till Djävulen. Människosonen kommer ur öknen
smord av helig Ande och kraft, Messias, konungen inför vilken den onde nu är
maktlös. Ur öknen med Andens kraft.
Israels folk hade långt tidigare gått samma väg ledda av
Anden och inte förrän de var fullständigt beroende av Gud kunde de gå in i landet.
Haltande och avklädda sin egen duktighet och kraft intar de landet, ”stödda på
sin vän”. Jakobs förvandling till Israel och hans brottning med Gud i öknen
innehåller ett liknande mönster. När Elia genom ökenvandring kommer till Guds
berg möter han en ny dimension av Guds närvaro. Det får till konsekvens att
ännu mer av Guds kraft bryter in och en tid då Guds tilltal på ett ännu mer konkret
sätt förverkligas. Vi vet med vårt intellekt att det inte är genom vår styrka
och kraft Guds rike kan komma utan genom Guds Ande.(Sak 4:6) Men jag tror att
Gud nu leder oss in i och igenom öken för att vi som Guds folk skall få en
djupare och större erfarenhet av kraft och auktoritet. Ett liv där Jesus ärt
större och verkligare i oss så att det onda måste fly.
Det betyder inte att vi kommer att vara utan Guds närvaro
eller behöver bli förvirrade i öknen men vi kommer att komma haltande ur
brottningen med Gud liksom Jakob. När Guds Ande leder oss in i vår öken är det
för att vårt högmod, tron på vår egen förmåga skall få sig en knäck och när vi
kommer ur detta så är vi i större grad burna och beroende av vännen. Det är nödvändigt för att Jesus skall få den
plats som är nödvändig för att Guds rike skall gå fram,
Jag har planterat frön av det Afrikanska Baobabträdet här
hemma efter återkomsten från Tanzania och det har varit både en profetisk
handling och ett tilltal till mig. En påminnelse om vad Gud gör i det fördolda,
under ytan ibland oss och som snart kommer att visa sig. Men i den enkla
handlingen att plantera ett frö ligger vetskapen om att hela den genetiska
koden för en av världens största och uråldriga örter (det är inget träd utan en
ört), nu genomgår ett groende och utveckling, vilket snart kommer att bli
synligt för ögat och känt av alla som ser det. Jag tror att detta är vad Gud
gör nu i församlingen, både med oss enskilt och tillsammans. Det sker i det
fördolda men snart bryter det igenom ytan och blir synligt för världen.
Har jag rätt kan vi förvänta oss både en tid av väckelse
och en tid av konfrontation. Det var det som skedde när Jesus kom ur öknen. Vi
kommer att få se ännu mer segrar och murars fall som när Josua intog Jeriko och
en tid av väckelse och tillväxt som i apostlagärningarnas första tid. Men vi
behöver vara medvetna om att det kommer att bli motstånd, mycket motstånd även
nära oss. Det jag tror Gud säger är att vi inte har något att frukta. Det
kommer att bli annorlunda när vi nu kommer att gå vidare, steg för steg stödd
på vår vän Jesus! /Hans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar