Elisa aktuell idag 2 Kung 2

 

 

Jag har blivit påmind om två bilder nu i påsktiden. Den första bilden är en bild som en av våra förebedjare fick för flera år sedan och som har kommit tillbaka nu. Det är bilden av eldslågor som slår upp på olika platser i vår stad och som sedan sprider sig. För oss här i Lysekil så har detta året handlat mycket om eld. Denna bild aktualiserar för mig också scenen då Elisa får ta över profetmanteln av Elia då den senare förs till himmelen. ”Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar och skilde de båda från varandra”. (2 Kung 2:11) Jag tror vi är i en Elisa fas eller Elisa tid nu.

Den andra bilden har med påsk att göra och scenen är från Genesarets sjö och Jesus är med lärjungarna i båten. Jesus stillar stormen med kraften i sitt ord och lärjungarna häpnar. ( Matt 8:23ff) Det Gud har talat till mig om är att Jesus, nu som den uppståndne och förhärligade Kristus, finns i vår mitt. Den auktoritet och den kraft som uppståndelsen förde med sig är given till oss och är verksam i oss som tror. (Ef 1:19f) Bilderna har ett samband och talar om att den tid vi nu är i är en tid av kraft och där Livet segrar över döden på alla områden. Himlen är närvarande och triumferar mitt i vår värld!

 I historien finns tider av genombrott, då Gud för oss vidare, till en ny nivå och öppnar ett nytt landskap för oss. Vi har detta år i Lysekil talat om att det är tid att inta landet. När folket under Josuas ledning gick över Jordan så var det en gräns som passerades. När de satte sin fot i löfteslandet var det genom ett under som Gud förde dem in i landet. Jos 3:15f beskriver hur Jordan stannade upp när prästerna med Guds ark satte sina fötter i vattnet och folket kunde gå igenom på torr mark. Löftet att Gud skulle ge varje ort som deras fötter beträdde blev vid intåget i landet uppenbart för hela folket.(Jos 1:3) Det finns tid för genombrott men det finns också tid då Herrens ord skall fullbordas på ett mer genomgripande sätt. Jordans vatten blir vid flera tillfällen en gräns då det gamla avlöses av en ny fas, en ny tid. Före övergången av Jordan i Josua 3 hade folket varit på väg under 40 år. Det hade varit en förberedelsetid och nu ledde Gud dem vidare in i löfteslandet. Den stora förändringen som folket hade genomgått under ökentiden handlade om tro och världsbild. Gud hade genom åren i öknen fostrat ett folk som litade på honom och som följde hans bud. Det hade vuxit fram en generation som ”älskade Herren av hela sitt hjärta”. En generation som var präglad av Josuas och Kalebs ande – en generation med stor tro på Gud. En generation som i sin erfarenhet och i sitt hjärta litade på att Herren var Gud, alltså hade makten över alla omständigheter. Det fanns ingen Gud jämförbar med honom! Det fanns nu en kultur bland folket som fostrade troshjältar, fria män och kvinnor som var hängivna Herren.

När Josua sänder spejare in i landet återvänder dess med orden ”Herren har gett hela landet i vår hand”. Jos 2:24 Jämför man dessa med Mose spejare så ser vi att tiden nu är mogen att gå över Jordan.

 Jag tror Gud har påmint oss om hur viktig kulturen, trosatmosfären är i församlingen. Fostrar den och förlöser den hjältar, människor som drivna av Guds Ande är fria och till sin andliga natur erövrande?

 När tiden är inne för Elia att lämna över manteln till Elisa är det en tid då många av Herrens ord går i uppfyllelse. Den tjänst Elia hade stått i hade berett mark för ett etablerande och befästande av Guds närvaro i landet. Det är ett profetiskt skifte som ger oss en fördjupad insikt av vad intåget, erövrandet av landet innebär. Kanske vill Gud visa oss här några aspekter av den Gudsrikeskultur som han vill forma bland oss idag.

En kultur som inte Ett område där Herren är Gud och där hans kraft verkar genom människor så att hans vilja sker. Platser där det ondas makt får kapitulera till förmån för Herren och där sjukdom, splittring, lidande och död inte längre dikterar livsvillkoren för oss. Ett andligt territorium som är befriat och där Guds kärlek, makt och liv regerar, där Jesus bekänns och tillbes som Herren. Det jag försöker beskriva är ingen förverkligad eskatologi utan ett inbrytande av det tillkommande riket som gör att vi kan få en försmak av himlen. Där vi får se vad det innebär att Guds vilja sker.

 

Elisas första under var att slå på Jordans vatten med Elias mantel. (2 Kung 2:14) Profetlärjungarna såg att Elias ande vilade över Elisa och kanske såg dem det dubbla måttet av den anden som Elisa i tro hade bett om. 

Jag tror att Gud i dessa dagar har brutit makten av falsk ödmjukhet som vilat över vårt land! Nu är det inte bara tillåtet utan nödvändigt att be om dubbla arvslotter. Den unga generationen som Gud nu reser upp kommer inte på något sätt att begränsas av tidigare generationers erfarenhet eller kraft. Det är tid att be om mer! Det samma gäller för hela kyrkan och är nödvändigt för det som Gud kallar oss till nu. Det vi känner till, den gamla kraften och erfarenheten räcker inte till för det som nu skall ske. När Gud fullbordar sina löften och etablera en ny dimension av sin närvaro och kraft i församlingen spränger han alla våra bilder och föreställningar om hur det skall gå till.

Landet kan inte intas genom det vi kan eller genom något vi tidigare har sett.

Idag behöver vi mitt i församlingen tala ut i tro: Ge oss en dubbel arvslott av din Andes kraft!

Vi får tala ut det här i Lysekil när det gäller den profetiska smörjelsen. Vi behöver dubbelt av det som vi sett och som människor varit fyllda av som varit och är här. Vi får tala ut det när det gäller helande och tro för helande. Må Gud ge oss en dubbel arvslott av det som New Wines ledare har burit med sig hit och som vi har sett. Vi får tala ut det när det gäller evangelisation och mission. Må Herren smörja församlingen med dubbelt mer än vi har mött hos de evangelister och missionärer som varit här!

När vi börjar be den bönen, därför att Gud kallar oss till det, formas en andlig kultur som gör att vi inte stoppar vid Jordans strand och nöjer oss med att drömma eller på avstånd se in i landet. Utan vi blir en del av en kultur som lever i undrens tid. Där vi tar den mantel Gud gett oss och slår på vattnet för att människor och andliga tjänster skall gå vidare i en ny dimension av kraft och auktoritet.

 Det första Elisa gör efter att han delat Jordans vatten är att etablera liv och villkor för fruktbarhet i Jeriko. Lägg märke till hur männen i Jeriko vet att läget på staden är bra men att jorden är död och vattnet inte livgivande. (2 Kung 2:19ff) Jeriko var den första staden som intogs av Josua och strax före Eilas framträdande hade staden återuppbyggts. Död var frukten av detta bygge (1 Kung 16:34) men nu framträden en profet med makt att vända förbannelse till liv. Konsekvensen av Elisas handlande med vattnet i Jeriko innebar en helt ny förutsättning för liv och är så än i dag.

 När vi nu kallas att inta landet tror jag att områden som tidigare varit avskilda för andra gudar eller andra krafter kommer att helgas åt Herren och bli bärare av liv och välsignelse. Det Gud kallar oss till idag kommer att förändra ”naturlagar”, lagar i samhället och hela vår kultur. Jag är övertygad om att vi nu kommer in i en tid där en dödlig, obotlig diagnos inte kommer att leda till död utan förvandlas till liv. Där döden försöker märka ut revir kommer välsignelse att flöda fram. När helande bryter dödens makt i en människas liv blir hon en källa till helande för andra.

Vi kommer att se ”döda” områden både i naturen och i människors liv och kroppar att bli levande igen. Städer utan ekonomisk tillväxt och framtid kommer att blomstra på nytt.

Guds rikes etablerande kommer att förändra samhällets syn på människor och de kommer att få konsekvenser för flyktingpolitiken, solidaritet m.m. så att lagstiftningen kommer att ändras.
Saltet som Elisa kastade i vattnet är det salt som Jesus talade ut om församlingen. Ni är jordens salt!

Jag tror att den största förändringen kommer vi att se när Guds rike förändrar och i grunden påverkar vår populärkultur. Jag tror att i en Elisa tid så kommer den unga generationen att förhärliga Gud med sina kreativa gåvor. Vi kommer att se en tillbedjande generation som sjunger om Guds mäktiga verk och inte förhärligare människans dekadens utan medkonstens alla former film, bild, teater, dans, poesi etc. kommer att kasta den gamla kulturen och dess värderingar över ända. Det kommer inte att ske direkt överallt men det sker i Jeriko. Det sker på platser där människor känner igen Elisas smörjelse och ber om dess välsignelse! Jag ber att det skall vara här i Lysekil.

 Det sista jag vill ta upp och som jag funderat på några veckor nu är pojkarna vid Betel. ( 2Kung 2:23ff)

När Elisa hade gett liv åt Jeriko så begav han sig upp mot Betel. Betel betyder Guds hus och jag tror inte det är någon tillfällighet här. Motståndet mot Guds verk finns ofta centralt i Guds hus. Människor som är slavar under en religiös ande och som har tradition och vårdandet av det som är dött som sin hjärteangelägenhet och kallelse blir ofta dem som försöker dräpa profeterna och som står emot Guds verk. Här skulle vi kunna säga att det är småpojkarna som representerar dessa. Där Guds profet tas emot får man också en profets lön. (Matt 10:41) Elisa kom med liv i överflöd också till Betel men han togs inte emot utan förlöjligades och hånades. Det som skulle bli till välsignelse blev istället till förbannelse och död.

Jag har en stark känsla, som gör att magen knyter sig, av att vi står i en allvar och avgörande tid just nu. Vi står vid ett vägskäl! Det finns en möjlighet, en inbjudan från Gud till att vara en del av något enastående, helt nytt och livsavgörande i vårt land och våra församlingar nu. Genom att ta emot detta – HELHJÄRTAT- i tro och göra sig själv och församlingen till en källa med den dubbla smörjelse kan din stad förvandlas. Att håna det Gud gör och istället värna om det som är dött, livlös tradition eller fästa sitt hjärta vid forna segrar och tider kommer att medföra en snabb men kanske inte så behaglig död för församlingen. Välsignelsen är given, utgjuten och tas emot genom att vi öppnar oss för det Gud gör och be om mer. Släppa kontrollen och leva i tro på Guds ord och löfte! Vi får inte se allt det goda som Gud gör idag ibland oss bara som en liten uppmuntran utan det är en kallelse att gå vidare i enligt med det han visar oss. Då kommer välsignelsens källa flöda djupare och kraftigare och föra oss ut i det Gud i sin kärlek har tänkt för oss!/Hans