fredag 23 februari 2018

Det är på riktig nu




Vänner jag skriver till er i detta Navigera för att jag upplever att Gud lagt en tyngd och ett allvar på mitt hjärta. När jag har sett på OS i veckan så klingade Ingemar Stenmarks ord. "Man måste vara på tårna och vara med från första port annars kommer man för långt efter." Gud gör något avgörande 2018 och på mitt hjärta ligger nöden- Måtte vi vara på tårna och inte komma efter eller ännu värre vara sysselsatta med något annat som gör att vi inte är med...

Vi lever i en avgörande tid. För varje vecka som går upplever jag att en större tyngd kommer över vårt land och vår stad. Det är en tyngd från Herren och det gör att där våra liv och våra församlingar inte håller måttet börjar det pysa. Saker som vi gömt undan i det fördolda och sopat under mattan kommer upp till ytan. Blir synliga, exponerade. Detta är Herrens verk, även om processen är smärtsam.  Herren vill sätta oss fria att gå in i det han gör utan de bojor och bördor som vi suttit fast vid eller burit och som vi hindrats av. Nu behöver vi vara klädda, resklara och fria att gå.  Bara lammets blod på dörrposten, bara Jesus blod kan försona all vår synd och sätta oss fria gentemot fördärvaren, laglösheten och denna världens furste. Denna tyngd berör inte bara församlingen utan hela samhället. Den förvirring och laglöshet som tar sig uttryck i bl.a. våld, skadegörelse och uppror mot Gud, uppror mot auktoriteter, uppror mot samhällsfunktioner som är skapade för att hjälpa och mildra, är ett uttryck för att Gud går till doms med oss. När ingen frågar efter Guds ordningar och ingen lyssnar till Guds ord blir konsekvensen att vi skördar det vi sått. Bortvändhet från Gud leder till mörker och kaos men Gud låter detta ske för att han vill att vi vänder om. Det finns fortfarande tid och precis som när Israels folk gick genom Röda havet så kommer alla att se vilka som följer Herren och vilka som jagar på snabba hästar för att förslava och förtrycka Guds folk. Guds närvaro innebär alltid en tydlighet, ett åtskiljande. Under hela ökenvandringen handlade det om att vara nära Herren och göra hans vilja för att kunna gå vidare, för att leva. Gud kallar oss till helighet. Att vara ett heligt folk innebär att vara avskild för Herren och att inte vara någon annans. 

Nu kommer Herren för att vi skall få liv men han ger bara liv till det som har fötts på nytt genom omvändelse och tro på Jesus. Vägen till livets träd är stängd för den fallna skapelsen och vaktas av en Ängel med det ”ljungande svärdet” men för den som i Jesus Kristus föds på nytt är porten öppen att fritt äta av dess frukt. Inget ont kan göra det. Djävulen, världen och vårt eget kött kan inte få liv från det. Nu är det på riktigt!

Från många håll kommer budskap om att Gud nu gör något avgörande och att det är tid att omvända sig, stå upp och gå in i det Gud gör. Till det budskapet finns det också ett varningens ord. ”Stå emot djävulen och han skall fly för er” (Jak 4:7) När Gud leder fram vill fienden få oss att bli upptagna av distraktioner. Goda eller onda men som tar fokus från att se och följa Jesus. När Petrus gick på vattnet, fick auktoritet att vandra på, att ha kaosmakterna under sina fötter, så gällde det bara på Herrens befallning och så länge hans fokus var på Jesus. Det Gud kallar dig till som enskild eller oss som församling måste ha första prioritet. Det är Herrens kallelseord som vi får följa och stå fasta i. För Lysekil handlar det om att vara en tillbedjande, profetisk och diakonal församling. Men om lovsångens tystnar, kärleken till Guds ord svalnar och hjärtat för de svagaste i vårt samhälle slutar att slå,  kommer också förvirring som gör att vi förlorar blicken på Jesus och mörker omsluter oss.

Vår vän Paul Harcourt, kyrkoherde i All Saints Woodford Wells, London och nationell ledare för New Wine England delade följande på sociala medier i förrgår. Det var en profetia som Bob Jones uttalat:
”The body of Christ is not yet ready. When Billy Graham goes home it will release the next great wave. A wave of power evangelism like the world has never seen and it will bring in the greatest harvest of souls”

Jag tar det som ytterligare en bekräftelse på det som nu sker. Den mantel som faller ner när Billy Graham lämnar tiden och går hem till Gud medför en dubbel arvslott. Jag ser hur en man samlade 100 000 tals människor i massmöten och fick leda dem till Gud men nu sänder Gud 100 000 tals människor med hans mantel att leda nationerna till Herren. En ansiktslös väckelse utan stora evangelister på scen. Det är församlingen, du och jag,  Kristi kropp,  som beklädd med den helige Andes kraft och med Guds hjärta för människor i alla delar av samhället, som bär denna tjänst från Gud till världen.
Power evangelism – eller evangelisation i den helige Andes kraft är inget som kyrkan kan åstadkomma med mänskliga resurser, pengar eller strukturer. Det är Guds verk och kan bara ske på hans sätt och efter hans villkor. Gud tillåter aldrig främmande eld på sitt altare, ingen kraftblandning utan den sista tidens skörd kommer att vara i och genom den helige Anden. Därför är det Anden vi behöver ge utrymme för, fyllas av och låta oss ledas av.  Det verkar inte som om Anden flyr det onda utan leder Jesus, Guds folk och församlingen in i konfrontation, för att Gud älskar den här världen. Gud älskar varje människa och har en så stor nöd för var och en som vandrar i mörkret på väg att gå förlorade så att inga makter, inga mörker är för stora för att han inte skulle gå in i den för att rädda och befria.
När vi läser om Billy Grahams liv och tjänst framträder en man med stor integritet och som älskade Guds Ord och inte lät något distrahera honom från den tjänst Gud kallade honom till. Med ett hjärta som brann för människors frälsning, en man som fick vara med att skörda. Ingen är felfri men jag tro att Billy Graham är ett föredöme och ett tecken för det som nu förlöses över världen och Sverige/Hans


måndag 5 februari 2018

Fokusera på Guds närvaro



I förra Navigera delade jag ett ord för året och budskapet som Herren hade gett mig var att vi, likt folket vid Röda havet, skall dra vidare. Gud kallar oss att fira gudstjänst och att på nytt formas och kalibreras av hans närvaro. Nu har det gått en dryg månad av 2018 och vi har precis avslutat andra delen av en profetskola här i Lysekil. Det var en samling där Guds närvaro var tung och tjock. Där uppenbarelse och profetiska tilltal flödade och där den helige Ande befriade och förlöste många i kreativitet och utrustade människor för tjänst på en helt ny nivå. Jag såg profetiskt hur Gud lade en ny mantel över den profetiska tjänsten i vårt land. Det var Elias mantel som lades på många och de lämnade Lysekil med en stark medvetenhet om vad Herren hade gjort. Vid ett tillfälle såg jag att denna mantel var Svenska flaggan och jag kan inte tolka det på ett annat sätt än att Gud för fram, smörjer och upprättar den profetiska tjänsten i en ny auktoritet i Sverige.
Under dessa dagar tror jag också att Gud visade att den andliga kampen kommer att gå in i en ny fas. Fienden oroas när Guds rike bryter fram och vi har kanske lite väl lättvindigt talat om väckelse och det som Gud gör i landet. Det finns en tyngd av allvar över det som nu sker. Guds beskydd finns nu starkt men Gud manar den profetiska tjänsten att stå enig, sida vid sida, att kämpa tillsammans och vara församlingens ögon i denna förvirrade tid. De beprövade sätten att vara Guds församling som vi tror vi behärskar, och det som tidigare har fungerat kan vi inte falla tillbaka på nu. Vi går en tid till mötes där vi är hjälplöst förlorade utan Herren. Vi har en ökentid framför oss och mänskligt sett är det omöjligt att komma vidare eller att leva där. Gud skall bevisa sig härlig för folket och underbar inför världen. Gud gör något nytt och det som tidigare har kunnat hållas ihop, kompromissats med eller tolererats av Gud är inte längre möjligt. Kyrkan är inte gjord av människor och kan inte ledas genom mänsklig kraft eller förmåga utan bara genom Guds Ande.


Jag vill i detta Navigera först dela vad jag uppfattar att Gud säger till kyrkan i Sverige och sedan skall jag dela några av de konkreta tilltal som profeterades över Lysekil.
 Under flera år har vi levt med det profetiska tilltalet från Malaki kapitel 4 och som talar om Elias framträdande och som avslutar gamla testamentet. Från flera sammanhang kommer budskapet att för 2018 pekar Gud på Malaki kapitel 3. Det finns många dimensioner i detta tilltal men jag delade 7 punkter, som jag tycker Gud bekräftade med emfas den gångna veckan.

1.  Herrens budbärare skall bereda vägen för honom och Herren skall plötsligt komma till sitt tempel.     ( v.1)  När Herren nu närmar sig kommer stora omvälvningar att ske på mycket kort tid. Jag tror att detta är ett tilltal om upprättandet av en ny nivå av den profetiska tjänsten  men också av församlingens profetiska kallelse.  Likt Elia och Johannes fyller Gud på med kraft,  eld från himlen. Makten att stänga och öppna himlen kommer att bli tydlig och det innebär att förlösa välsignelser eller undanhålla dessa från sammanhang, städer och regioner. När Gud kommer till sitt tempel tror jag inte det nu handlar om Jesu återkomst utan om den sista tidens gudsnärvaro i församlingen.  Det smärtsamma är att många i kyrkan inte kommer att välkomna den närvaron eller ta emot profetordet.
2.       
22. Den andra punkten är att Herren börjar med att rena Levi söner. (v.3) Omvändelsen som Herren talar om, vilket innebär att vända sig bort från synden och vända sig till Gud och Guds Ord, börjar med kyrkans ledarskap. När vi som leder församlingen inte vandrar på och inte förkunnar Guds vägar för vi folket vilse och kan inte frambära offergåvor åt Herren.  Blinda ledare för blinda och Gud talar nu genom det profetiska ordet för att öppna folkets ögon. Det börjar med att ledarskapet omvänder sig och ödmjukar sig inför de Herren sänder. Det ledarskap och den församling som tar emot Herrens ord kommer att vara som de visa jungfrurna som håller oljelamporna brinnande och har tillräckligt med olja. De som omvänder sig är likt folket som helgat sig och tvättat eller bytt sina kläder för mötet med Herren. Det är tid att göra sig redo för tjänst på helig mark och inför Herrens närvaro har vi inget att komma med i oss själva utan bara genom Jesus Kristus.
3.      
    3.  Det innebär att en dom går över det som inte är av Herren. (v.5) Jag tror att de exempel som nämns är avgörande. Vi skall inte ägna oss åt magi eller kraftblandning. Äktenskapet skall hålla heligt och efter Guds instiftande. Sanningen behöver råda bland Guds folk och att ge rätt lön åt arbetaren, att stå på änkornas och de faderlösas sida är lika viktigt som på främlingens.
4.      
44. Mitt i Malakis budskap säger Herren: ”Jag, Herren har inte förändrats” (v.6) ”Jesus Kristus är den samme igår och idag och i evighet” (Hebr 13:8) Denna bekännelse har vår tids reformation som bekännelse gentemot alla röster som talar om att vi inte kan lita på Jesus och hans ord. När vi läser om den profetiska tjänsten genom hela den bibliska historien så är det detta som skiljer de falska profeterna från Guds profeter. Trohet mot Herrens ord, förbund och de ordningar som lagt ner i skapelsen och som Gud uppenbarar i Jesus.
5.      
55. ”Bär in fullt tionde i förrådshuset” (v.10) Ge Herren det som tillhör honom, säger Jesus. Det är idag ett tilltal som gäller livets alla område inte bara ekonomi. Ge Herren det som tillhör honom! Vilken utmaning till oss som i dopet dött bort från världen och vårt eget liv för att leva för Kristus. Kristus framför allt! Att ge upp sitt eget liv visas när vi konkret ger Herren förstlingsfrukten och tiondet. Det finns en koppling mellan den auktoritet Herren ger den profetiska tjänsten och lydnaden. När Elisa fick Elias mantel slaktade han sina oxar och offrade dem på elden av deras ok. Kostnaden talar vi sällan om därför att vi är frälsta av nåd men auktoriteten har med lydnad och karaktär att göra. Därför handlar den profetiska tjänsten uteslutande om lydnad och karaktär. När den profetiska församlingen kallas fram som kan låta liv och välsignelse flöda är det ett nytt mått av lydnad som Herren frågar efter. Detta kommer att kosta på. Det finns ett pris att betala.

6 6.   ”då talade de som vördade Herren med varandra, och Herren hörde och lyssnade. En minnesbok skrevs inför honom…” (v.16) Idag börjar människor med en profetisk kallelse att samtala, be och söka Herren tillsammans. Detta sker i en unik utsträckning om vi tittar på kyrkohistorien i vårt land. Det sker idag en korsbefruktning mellan ledare, profeter och församlingar från alla olika samfund. Dessa trogna som börjar tala med varandra och som vördar Herren är den skara som han kommer att använda på ett särskilt sätt ”den dag Herren utför sitt verk”(v.17)
7.       
   7. Det som kommer att ske genom detta är man skall ”åter se skillnaden mellan den rättfärdige och den gudlöse, mellan dem som tjänar Gud och den som inte tjänar honom” (v.18) Jag tror att det nu kommer att bli uppenbart vilka som tjänar Herren och vilka som inte gör det i landet men också i församlingen. När Elia trädde fram så handlade det om att folket skulle sluta halta på båda benen. Sluta tillbe både Baal och Herren Sebaot. Genom en andlig maktdemonstration uppenbarade skillnaden mellan den levande Guden och avgudarna.Då kunde hela folket se att Herren är Gud.

Det finns en maning från Herren och en inbjudan att vara med i det han gör genom att helga oss, avskilja oss. Det är tid att höra på Herrens röst. Gud upprättar den profetiska tjänsten och för församlingen in i en profetisk tid. Håll fokus på Guds närvaro manar oss Herren. Släpp den inte ur blicken. Sök den av hela ert hjärta. Inget är viktigare än att vara i hans närvaro och tjäna honom utifrån den närvaron.

Till sist fick vi några starka profetiska tilltal till Lysekils församling och kyrka. Det talades om en tornado, virvelvind som fyller kyrkan och drar allt med sig och som går ut över landet. Kyrkan är ett epicentrum som påverkar landet. Därför är det viktigt vad som sker på denna plats och viktigt vad som tillbes på altaret, symbolen på Guds närvaro. Det finns en ny nivå av beskydd, av Guds närvaro och hans härskara. David har en
särskild plats i vårt kyrkorum och i församlingens kallelse. David tillbedjaren. Han som var obesegrad av fienden. David som förde in Guds Ark , Herrens närvaro, i Jerusalem och som fick en dyrköpt erfarenhet av vikten av att följa Guds ordningar för det heliga. David som fick löftena om Messias, kungen som för evigt skulle sitta på tronen. David som lyssnade och agerade efter profeternas ord och som genom sin tillbedjan skingrade de onda andarna. Det var flera som såg och ännu fler som kände en väldig ängels närvara i koret av kyrkans och som nu har anlänt. För denna tid!/Hans