Hur lever vi i ljuset av påsken

Sitter just nu i fjällen och tittar utöver ett snöklätt landskap och funderar över de sista veckornas händelser. Vi har haft en fantastisk påskvecka i Lysekil. Guds Ande har varit påtagligt närvarande och Gud har lett skeendet och vi har profetiskt fått försöka att följa med. Ju längre in i påskens drama vi kom desto tydligare har det stått klart för mig att det inte finns någon väg tillbaka.
Vi lever nu i en ny situation, i en ny säsong och vägen går framåt. Det är inte tid att se tillbaka, längta tillbaka eller att försöka stanna kvar. Det finns en väg och den är framåt! Det finns något definitivt över allt Jesus gör. Efter intåget i Jerusalem fanns det ingen väg tillbaka utan korset var fr.o.m.hosianna ropen så att säga redan rest.Tiden var inne och ingenting kunde vrida klockan tillbaka. När Jesus uttalar "det är fullbordat" brister förlåten i templet och vägen är för alltid öppen, genom tron på Jesus, till Fadern. (Joh19:30, Matt 27:51) Likaså är den tomma graven ett tecken på att Herren ställt en dörr öppen som "ingen kan stänga" (jfr Upp 3:8). Vi har fått se, genom den helige Ande, hur Herren rullat bort stenen och kastat bort den från öppningen och att det inte bara handlar om graven utan också att Guds källor genom Jesus verk är blottlagda och helt öppna. Jag återkommer till det lite längra fram men jag vill dröja kvar lite vid att inte se tillbaka. Det finns något väldigt viktigt i det.
Den första påskmåltiden i Egypten skulle ätas under det att folket var resklara, beredda till uppbrott. "Ni skall ha kläderna uppfästa med bältet kring höfterna och ha skor på fötterna och stav i handen". (2Mos 12:11) Jag tror att vi som församling behöver vara redo för uppbrott och ha beredvillighetens skor på oss så att vi snabbt kan göra det Jesus kallar oss till. Det finns tid då vi skall vänta men detta är inte en sådan tid! Det är en tid då omedelbar lydnad är påkallad, ja en tid då det måste sitta i "ryggmärgen" att göra Jesu gärningar när tillfället erbjuds. När vi ser öppningen! När Israels folk kom till Röda havet var budskapet "Säg till Israels barn att de skall dra vidare". (2Mos 14:15) Den befallningen åtföljs av uppmaningen till Mose att "Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det" (v.16)
Jag tror att Herren den här påsken har givit oss en ny stav, som vi skall hålla redo, som alltid skall vara med och som ger oss en ny dimension av andlig auktoritet. Den bereder och öppnar vägen framåt, mot det Herren talat och in i hans löften. Här finns det en Gudsrikesprincip som Jesus lyfte fram "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rke". (Luk 9:62). När vi i påsk har döpt ett par före detta muslimer står detta klart. För dem finns ingen väg tillbaka utan bara framåt. När vi förättade dessa dop på påsknatten så fick vandringen från mörker till ljus, från död till liv en ytterligare dimension. Det intressanta var att det stod ett gäng människor efter mässan och sa - Vi vill också gå den vägen. Vi vill döpa oss. Vägen är öppen och människor kommer i mängder att gå den - Gud kallar och drar i många och uppmanar dem att "dra vidare" och gå igenom Röda havet och det kommer inte att finnas någon väg tillbaka.

Det finns två profetiska bilder som funnits med under 2016 som jag är övertygad om har med den nya säsong som nu är. Vi frågar oss vad skall vi nu göra framöver och hur ser den öppna vägen ut? På New Wines ledarkonferens i mars så blev det klart att Gud kallar Skandinavien tillbaka till sig. Det finns en väckelsebasun som ljuder över norra europa och som nu väcker församlingen och kallar henne till att bli redskapet för nästa våg av Gud. Den väller in över vårt land nu.

En man delade en dröm för oss om hur han hade sett havet glimma som av silver. I drömmen hade han hört en röst som sa att en ny sillperiod var inne. Då såg han hur silvret var mängder av sill. Detta åtföljdes av en vision lite senare av en nybyggd hamn men nybyggda fiskebåtar men som saknade besättning. Dessa var redo att ge sig ut efter sillen. En kvinna med profetisk gåva målade för någon månad sedan en tavla av en fiskebåt som stävar ut mot horisonten och dessa tilltal har blivit en stark bekräftelse för mig. Allt är redo och förberett men Herren frågar efter besättningen. Församlingen behöver lägga mycket åt sidan, göra nya prioriteringar och vara på tårnan så att sillen kan bärgas. Det är nu som den är här!

 Det andra tilltalet kom till Lysekils församling under kursen om "dreams and visions" i november. Den har legat till sig och kommit till liv den senaste månaden och jag tror den har med påsken i år att göra och att detta är ett missionens år, 2016. Tilltalet handlar om källor som bryter fram i kyrkan. Dessa urgamla källor friläggs nu och "locket" eller "stenen" har Gud flyttat bort, likt gravstenen, så att alla kan se och dricka. Jag har fått för mig att det är sju källor men under fastan så har Herren visat på fyra av dem. Dessa fyra har öppnat eller frilagts under påskveckan och finns för alla. Likt kvinnorna på väg till graven har jag undrat hur vi skall kunna komma åt dem och hur dessa skall kunna friläggas, men jag tror att Gud gjort det helt utan att vi kan förstå det. Vi får likt kvinnorna förundras över att stenen är borta och vi börjar ana att något nytt håller på att ske.

De fyra källorna som vi identifierat har med försoning, renhet, helande och Guds härlighet att göra. Utan att tolka in för mycket tror jag att dessa källor är nödvändiga för att vi skall bli det Gud vill att vi skall vara och för att han skall kunna använda oss som "sin besättning". Alla dessa källor tror jag har med påsken och uppståndelsekraften att göra.
1. Försoningens källa innebär att vi kan lämna det gamla bakom oss. Vi behöver inte längre vara slavar under det förflutna, varken våra egna eller församlingens misslyckande. Det finns i korset ett kryss över det gamla och som ger oss full frihet.
2. Renhetens källa ger oss kraft att leva i Guds vilja. Den ger en längtan efter ett rent liv och den ger en bild av hur det livet ter sig idag. Den källan ger kraft att leva annorlunda, att leva ett Gudsrikesliv och har man väl smakat det vattnet blir denna världen med dess begär, orenhet och drömmar inte längre attraktiv. Den som dricker det vattnet som Herren ger vill inte längre ha det gamla vattnet och blir inte heller törstig efter det. (Jfr Joh 4:14) 
3. Helandets källa - I påskveckan har många människor kommit till den källan och druckit. Inte främst för eget helande utan för att utrustas för att betjäna andra med Guds helande. En strid ström av människor har druckit, blivit smorda och fått förbön för att stå i helandetjänst. Vi kommer att få se en stor skillnad framöver då denna längtan och bön ger frukt för Guds rike. Det har funnits med oss över tid att giganterna eller jättarna skall falla. David gick emot Goliat i Herrens kraft och vi kommer att få se de dödliga och skrämmande jättarna falla och fiende hären ligger då öppen för plundring. Vi kommer också att se de döda eller ofruktsamma bli levande och fruktsamma. Jag tror att vi kommer att få se döda kroppsdelar få liv, borttagna eller förlorade kroppsdelar nyskapas och jag tror att vi kommer att få se graviditeter där diagnosen varit sterilitet etc. Detta har en konkret och fysisk tillämpning men vi kommer också att få se det i en andlig dimension. De döda benen kommer genom profetord att bli en arme av liv. (Jfr Hes 36 och 37) Det är den dimensionen vi talar om nu. (Se också Navigera 8 februari 2016 "Jubla du ofruktsamma")

4. Den sista källan, av de som vi ännu identifierat, är härlighetens källa. Denna källa kommer att föröka Guds härlighet i oss och i Guds hus. Tillbedjan kommer att dra till sig nya dimensioner av Guds härlighet. Ännu har vi inte sett det Salomo såg vid tempelinvigningen eller det som fyllde Mose när han steg ner från Sinai. Församlingen i den yttersta tiden kommer att vara fylld av en härlighet som överstiger det. Inget av det hade med Salomo eller Mose och deras gärningar att göra utan handlade enbart om Gud. När församlingen ser och förstår hur den Ande som finns i oss och bland oss är samme Ande som uppväckte Jesus ur graven, kommer tiden att vara inne för församlingen att stråla som världens ljus. Detta blir som när lysbåten lockar sillstimmen till sig och vadbåten kan kasta vaden och hiva in fångsten. Nu är tid att gå framåt i lovsång och att inte släppa Jesus med blicken. Jag ber att ni alla skall få en välsignad tid i ljuset av Jesus uppståndelse./Hans

Påsken 2016 inbjudande och avgörande

Under första delen av det här året har Gud talat gång på gång i profetiska tilltal, bilder och drömmar där tilltalet har återkommit i olika varianter och kommit från olika människor och i skilda sammanhang. Detta gör att de jag kommer att dela idag är något som jag tror vi håller på att processa här men också att det är viktigt. När Gud upprepar sitt tilltal är det som om han stryker under det. Redan i förra Navigera delade jag bilden av stormvinden som drar in och att det både är härligt och förfärligt när Gud griper in. Vi har fått flera tilltal om 2016 som ett missionens år då genombrott kommer att ske. I ett större perspektiv för vårt land handlar det om att Gud väcker församlingen på nytt, utrustar henne och sänder henne med ”den Högstes kraft”. Gud väcker kyrkan för att hon skall ge Jesus på nytt till nationen. Jag vill i dag dela några av dessa tilltalen som vi fått till Lysekil men som jag också tror har nationell giltighet.

Det första tilltalet har med årets påskfirandet att göra. Budskapet lyder : De församlingar som i tro firar påsk kommer att få ta emot Jesu uppståndelsekraft till ett verkligt genombrott. Gud har sänt ut fackelbärare från de fyra väderstrecken som står beredda att tända eld på det torra. En eld som kommer att skingra förvirringens mörker och få församlingen att se klart. Elden kommer inte att kunna stoppas om den får tillåtelse att få fäste.

När Josia upptäckte lagboken i gamla testamentet 2 Kung 22-23 innebar det en reformation och väckelse i landet. En del i den reformationen var återupprättandet av påskfirandet, som hade fallit i glömska. Gud uppmanar sin församling att på allvar och i tro fira påsk och att det i detta ligger öppningen till den eld som Gud vill tända i vårt land. Det är vid korset och platsen för försoningen som allt börjar. Det är vid korset som vägen öppnas till Gud och Gud kallar församlingen att vända tillbaka till utgångspunkten. Jesus försoningsdöd är grunden, den enda grunden, för det Gud vill föra församlingen in i. Alla andra försök att att bygga kommer att rasa – bara Jesus håller.

 Bland annat har det att göra med att det vi kommer att få se och vara med om är så stort att fienden kommer att lyfta fram varje svaghet som finns i oss. Anklaga oss för att inte hålla måttet och det ligger en sanning i det. Men Herren säger ”för den som är i Kristus finns ingen fördömelse.” Rom 8:1

Församlingen skall träda fram med ett nytt mått av kraft. Det som Gud gör nu kan vi inte åstadkomma i mänsklig kraft. Men när vi ser svaret på Paulus bön i Ef 1 kommer vi att förmå att leva i en helt ny nivå av auktoritet och församlingen kommer att vara medveten om att hon är fylld av en kraft som förmår göra mycket mer än vi kunnat drömma om. Paulus ber ”Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat r till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldig kraft är verksam. Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda..” Ef 1:18ff

Det finns ett villkor med detta löftet – församlingen behöver tro och konkret ta emot uppståndelsekraften när hon firar påsk. Jag har stor förväntan på att det kommer att ske.

Jag tror att fackelbärarna som nämns i tilltalet är både änglar och profeter. Budbärare, utsända av Herren och som med sitt tilltal är beredda att tända eld på de som längtar och ber om väckelse för vårt land. Det finns församlingar som har erfarenhet av väckelse långt tillbaka i historien och församlingar som i generationer varit öppna för och bett om väckelse. Dessa församlingar kommer att ta fyr om man bara sträcker fram fnösket, tandmaterialet till Herren.

Det andra tilltalet handlar om att Guds bygge är solitt, utan sprickor. All väckelse startar med omvändelse och att Guds folk skakas så att de inte förtröstar vare sig på sig själva eller något annat än Herren själv. Gud prövar oss så att det inte finns sprickor i muren, ingångar för det onda. Han är den som murar igen revorna.Det finns tre områden vi skall vara extra vaksamma på nu och det är område där vi alla kämpar men som Gud påminner oss om.

1. Oförsonlighet - Det får inte finns något oförsonat eller oförlåtet i våra liv. Vi behöver göra upp med det förflutna för att bli fria och kunna blicka framåt. Både på ett personligt plan och på det strukturella i församlingen.
2. Otukt - vilket gäller alla sexuella relationer utanför äktenskapet. Kroppen är den helige Andes tempel och äktenskapet är i bibeln en bild av Guds förbund med sitt folk. Gud kallar oss till omvändelse och vaksamhet över våra relationer och äktenskap.

2. Avgudadyrkan- religionsblandning är något varje reformation får gå till rätta med så också Josias som vi nämnde tidigare.

Gud kallar oss att behålla fältet och att gå framåt. Det är en strid inte med världsliga vapen utan med bön och uppenbarelse. Sanningen i Guds ord skall göra oss fria och frimodiga att gå in i det han bestämt, men om vi tillåter sprickor i muren och fasaden i våra liv kommer det att hindra oss från att leva i profetisk skärpa och apostolisk kraft. Det är ingen tvekan om det. Vi klarar inte heller att gå in i det ensamma utan vi behöver varandra. Var noga med att ha människor som delar visionen, tron och hoppet om Guds rike runt dig! Gud måste få tillåtelse av oss så att han kan dra oss samman in i församlingens gemenskap där vi får hjälpa och styrka varandra.  Enheten är en förutsättning men den är också allvarligt hotad därför fienden vet att han är chanslös mot en enig församling som är förenade i Kristus. ”Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni skall få det” Joh 15:7

Den sista delen av detta tilltal som ändå hänger ihop på något sätt är bilden av ett moget ax. Bilden av att skörden är mogen kommer från flera håll. Det är så nära men den är omöjlig att bärga utan Guds Ande. Skörden är mogen och det är viktigt att den bärgas så att människor får mat. Människor som nu kommer till tro kommer också att bli utsäde för andra. De kommer att bli till kraft och näring för kyrkan och för vårt land. Det är när skörden är mogen som fienden vill skövla och plundra därför är det viktigt att behålla fältet och nu förbereda sig för skördearbete. Gud håller på att göra förråden redo, formera församlingen för det arbete och den strid som nu kommer.

En avslutande bild. Vi tittade på ett antal affischer i veckan och det slog oss att vi hade örnar i alla dess former. Örnen är en bild av den profetiska tjänsten och i bland blir det nästan lite för mycket och löjligt hos oss. Samtidigt ser människor bilder av örnar som inte alls har sett affischerna eller vet dess innebörd. Jag tror det är därför att i det som sker nu behövs den profetiska tjänsten och den behöver också få nå nya ”höjder” och en ny nivå och mognad. När örnen kommer rätt i vind lyfter vindens kraft den och nya landskap, nya perspektiv öppnar sig. Men örnen ser också bytet, med skarp blick från hög höjd. Gud kallar idag på örnarna! Gud kallar de vuxna örnarna att föda de unga och att lära dem flyga. Gud kallar församlingen att träna och utrusta profeter så att Guds Ande kan fånga dem och leda dem in i samhället och i arbete och tjänst som skall förvandla vårt land.Vi lever i en spännande tid och genom Guds nåd skall vi få vara med om stora ting. Det ligger inte bortom horisonten utan här och nu.

Så låt oss fira påsk med förväntan och leva i den kraft som finns tillgänglig i Jesus Kristus!/Hans