Tidigare i Navigera har jag lyft fram vänskapen med Gud som grundläggande för den profetiska tjänsten. Gud uppenbarar sin vilja och sina planer för sina tjänare profeterna, för sina vänner. Därför finns det en förtrolighet med Herren, ett förtroende för hans ord och en ödmjukhetens ande hos profeten. Profeten är noggrann med sitt liv och sina relationer, att leva försonad med människor och Gud, ständigt nära korset är avgörande. Närheten till Herren gör det möjligt att uppfatta Guds blick, viskning och hjärtslag. Det fördolda i Gud, hans sinnesstämning, det han har nöd för, upprörs över, uppenbaras i profetens ande. Mose beskrivs som Profeten i gamla testamentet och i hans relation till Herren märker vi av detta tydligt. Han samtalar med Gud, ansikte mot ansikte och känner Gud personligen.
Vi har också sett att i
ljuset av Jesus försoningsdöd så framträder den profetiska tjänsten än mer som
ett Guds redskap till att kalla fram gåvor och förmågor i människor som ännu
inte uppenbarats eller kommit till sin rätt. Ett uttryck som vi återkommit till
de senaste åren är ”att hitta guldet”
i människor. Det gör den profetiska tjänsten så viktig i församlingsbygget och
i att utbreda Guds rike. Att vara ”väktare på muren” och spana efter vad Gud
gör idag och välkomna det in i det lokala sammanhanget och i människors liv är
en annan del av denna tjänst. Det handlar
också om gåvan att få ”se in i himlen” och vara med att förlösa det som finns i
himlen här på jorden. Dessa funktioner är helt avgörande och något som vi
behöver bejaka, välkomna och ge utrymme för. Jag vill gå så långt som att säga
att utan den profetiska tjänsten så får inte den profetiska gåvan, som är given
till var och en, inte den kraft och den växtpotential som Gud har tänkt. När
profeterna är i rätt funktion, balanserade och med en karaktär som inger
förtroende och när de välkomnas i församlingen gör det att hela kroppen får
ljus och lättare hör Guds röst. (Jfr bl.a. Matt 10:41, 6:22f)
Eftersom profettjänsten är kopplad till Guds Ord så finns
det också en prövning av profeten som handlar om trohet till det Gud sagt, till
hans löften och till Jesus som är Ordet.
En annan iakttagelse är att profeten verkar röra sig i Guds ords olika
nivåer eller skikt. Med det menar jag att profeten
kan få insikt om Guds tidsplan i betydelsen att kunna känna igen den och vara
beredd när Gud handlar. Det innebär att känna Guds ”Kairos”- ögonblick och
kunna förbereda både sig själv och församlingen på ”när tiden är inne”. En
annan aspekt av detta tror jag handlar om att den profetiska tjänsten kan
identifiera var vi är i ett skeende i församlingen och i världen, vilka ord,
profetior, löften m.m. som Gud nu aktualiserar och handlar genom. Guds plan och
Guds ord står ju fast och går mot sin fullbordan. Detaljerna om framtiden är
fördolda i Gud men för profeterna uppenbarar han vad som sker i nuet och
tillräckligt mycket för att Guds folk skall hitta vägen in i det Gud har
planerat. Profeten har i sin relation till Gud och till hans ord en inre
kompass vilken ständigt kalibreras av Gud för att vi skall kunna känna igen vad Gud gör och talar idag.
När detta är sagt så har jag blivit mer och mer påmind om behovet
av att lyfta blicken och titta ut över skeendet i världen. Om blicken bara hamnar
på församlingen så är det en stor risk att vi missar den stora bilden som är
historien, Guds handlande med sin skapelse och sin mänsklighet. Jag tror att Gud visat att det finns två
perspektiv, som hör samman, och som genom historien är avgörande. Det är ”Guds
stora och lilla perspektiv”, förutan vilka
vi med nödvändighet kommer att hamnar fullständigt fel. Jag vet att det finns
mängder av frågor, omständigheter och ansvarsområden som ur ett profetiskt
perspektiv är viktiga. Det är inte något jag varken vill kritisera eller försöka upphäva men Guds stora
plan är att en dag ”i Jesu namn alla knän
skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor
bekänna, Gud Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren” Fil 2:10f För
att nå dit så sänder han sin kyrka, som är Kristi kropp, att förkunna
evangelium, fortsätta göra Jesus gärningar, träna lärjungar och genom dopet införliva nya
människor i kyrkans gemenskap. Matt 28:18ff Den dag då detta uppdrag är
slutfört och alla har hört och fått chansen att ta emot, dagen som bara Gud
vet, kommer Jesus att komma tillbaka. Allt som sker i församlingen har detta som mål, att evangelium skall förkunnas i hela världen och för hela världen.
Historien, som Gud har fullständig kontroll över, har sitt mål i Kristus. Det
innebär att det inte är så konstigt att ”världen” skakar av konflikter,
flyktingströmmar och katastrofer. Det har sin grund, på något sätt, i
konflikten mellan ”denna världens furste” och Guds rikes utbredande. En aspekt
av skakningarna i den arabiska världen och i Afrika är att Gud handlar i
enlighet med sin plan och sitt ord. Dessa länder kommer att vända tillbaka till
Herren, men mycket lidande och bedrövelse kommer att föregå innan de religiösa
makterna som är lierade med den politiska makten släpper taget och kapitulerar.
(Jfr bl.a. Jes 19) Jag tror att vi kommer att få se en enorm väckelse bland
muslimer men i samband med det kommer också folkgrupper, gränser m.m. att
kastas om. Kina och Indien kommer som de folkrikaste länderna i världen att
uppleva stora omvälvningar när Guds rike går fram och det kommer inte att bli
enkelt. Kyrkan har ingen annan väg att gå än att kämpa med andliga vapen,
aldrig med världsliga. Men denna världens furste har blod på sina händer från
första början.
Den kyrka som slutit fred med världen och bara återspeglar
tidsandan eller samhället har ingen framtid. Det är ett religiöst system som
tjänar att hålla människor i schack och som bara kommer att tjäna denna
världens makthavare. I sin fulla mognad kommer den religionen att vara en
synkretistisk ideologi, präglad av mänskliga ambitioner och tänkande, under en
stark världsledare. Kyrkans kallelse är att vara sänd i världen, såsom Jesus,
och bara göra det hon ser Fadern göra. Hon är en missionerande kyrka kallad att
förvandla världen, länder, städer och kulturer. En kyrka som bär Guds rikes
kultur och visar himlen på jorden.
Det andra perspektivet, "det lilla", har med Israel att göra. Gud har valt att handla genom historien med
Israels folk. Guds utkorelse och löfte gäller både det judiska folket som helhet med sin tro på
Herren och landet Israel. Gud kommer att föra ihop dessa perspektiv i slutet av historien, kyrkan och Israel. Det innebär att kyrkans mission i världen och upprättandet av landet i sin
fullhet i enlighet med de profetiska orden och löftena, i slutänden är oskiljaktiga. Folken som kommer att strömma upp till Jerusalem för att tillbe Herren
på Sions berg kommer att söka sig till den plats där Jesus kommer tillbaka. Det innebär inte att
allt vad judar gör är rätt eller att allt vad staten Israel gör är riktigt, men
vårt förhållande till det judiska folket och till staten Israel visar om vi förstår Guds plan eller inte. Det är ett omistligt perspektiv.
Avståndstagande, förföljelse, bojkotter, krigshandlingar eller terrorism mot
judar eller staten Israel är ett angrepp på Gud själv. Därför är det som sker i Europa idag av förföljelse mot judar inte bara djupt tragiskt utan har mycket större konsekvenser än vi anar. Kyrkor som manar till bojkott av landet Israel eller tiger när det judiska folket förföljs begår en synd. Synd skiljer oss alltid från Gud med alla dess förödande andliga konsekvenser. Å andra sidan så finns det idag, som det
alltid funnits, en välsignelse i att känna igen Guds handlande med sitt folk.
Den som välsignar Abraham kommer att bli välsignad av Gud själv och i honom ”skall alla släkter på jorden bli
välsignade”. 1 Mos 12:3
Dessa båda perspektiv, kyrkans missionerande karaktär och
uppdrag samt Guds utkorelse av ett egendomsfolk kopplat till löftet om landet hänger alltså ihop.
Det kommer att få allt större konsekvenser för kyrkan i världen och dess agerande.
Det är en fråga om liv eller död andligt sett. Det kommer också att få
betydelse för hur vi agerar på den politiska arenan, inte bara i
världspolitiken utan också här hemma. Jag tror att vi behöver se vad som sker
nu och också avslöja de krafter som är i rörelse i den svenska kulturen och
politiken utan att glömma att vi främst är kallade att välsigna./Hans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar