Guds hjärta för de mest utsatta!

Idag är det Lucia och imorgon firar vi tredje söndagen i advent. Advent är en profetisk tid, en förberedelsetid för Herrens ankomst. ”Bereden väg för Herran...” svpsalm 103 sjungs över hela vårt land. I vår turbulenta tid har vi distanserat oss från en biblisk verklighetsuppfattning. Vi har förandligat evangeliet och individualiserat tron. Men både Johannes Döparen, i sin Eliakallelse, och Jesus konkretiserar tron på Gud. Tron blir kött och blod och får sitt uttryck i det synliga, i vår vardag. Den påverkar hela vårt liv och förvandlar oss på alla plan. När Johannes inte riktigt såg klart i fängelset hälsar Jesus honom via hans lärjungar ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för det fattiga predikas glädjens budskap. Och salig är de som inte tar anstöt av mig” Matt 11:4f   Där Guds rike rike är manifesteras evangeliet genom att Guds goda vilja sker med oss. Johannes Döparen och hela den profetiska kulturen i bibeln vittnar om ett och samma uppdrag. Att få folket att vända tillbaka till Gud och leva efter hans vilja. Att återupprätta mänsklighetens ursprungliga relation till Gud där vi hörde Guds röst, levde i hans närvaro och kände Guds hjärta. I bibeln är att känna Gud alltid förknippat med att förstå hans rättvisa och att handla utifrån Guds kärlek i förhållande till de svagaste och mest utsatta. Gud är de faderlösas och änkornas beskyddare, jfr Ps 68:6, och evangeliet startar i att Gud tar gestalt i en tonårsflickas livmoder, föds i utkanten av samhället och lever sina första år som flykting. Denna berättelse om bebådelsen i Nasaret, födelsen i Betlehem, Herodes barnamord och flykten till egypten uppenbara vem Gud är, uppenbarar hans vilja och ger mänskligheten kontrasterna mellan denna världen och Guds rike. Berättelsen utmanar kyrkan idag till konkret handling, till att vara Kristi kropp i vår tid och att stå upp för evangeliet i ord och handling i vår tid. Jag har skrivit mycket om vår kallelse att leva i Guds kraft och hela de sjuka och befria de fångna. Jag upplever att utan att det sker ibland oss så är vi inte i Guds vilja. I vår kallelse att vara en gemenskap som förlöser himmelen på jorden är det helt avgörande att vi är en profetisk församling som gör Jesus gärningar. Men det finns en annan sida, lika viktig, lika utmanande som Gud har på sitt hjärta för Sverige idag. Det är ingen motsättning men en förutsättning för Guds närvaro och kanske idag avgörande för att ”Bereda väg för Herren”.

Idag slutar nio av tio tonårsgraviditeter med abort. Sedan den fria abortlagstiftningen infördes för fyrtio år sedan har 1,2 miljoner aborter genomförts i Sverige. I dessa dagar firar stora delar av samhället och med det också ministrar, samhällsdebattörer, kulturelit m.fl. dessa fyrtio år. Det politiska etablissemanget är enigt och kritik kan inte ens lyftas fram utan att brutalt trampas ned och stämplas som fanatiker. En tystnadens och brutalitetens kultur omger frågan och ingen får ifrågasätta den. Inte utan konsekvenser!  Det är som om inga sprickor i fasaden får synas och ett kollektivt övergrepp skyddas av allas enhet och delaktighet i gärningen. 36 000 aborter genomfördes det senaste året och trots tillgänglighet till preventivmedel för alla, en massiv sexualupplysning så har antalet aborter ökat de sista åren. Barn som diagnostiseras med en avvikelse, handikapp eller sjukdom i moderlivet har idag nästan ingen chans att få leva utan de flesta sådana graviditeter avslutas. Barnen väljs bort av "många skäl". Men om Gud är skaparen av varje människa, om han har format oss i moderlivet, utvalt oss innan vi blev till så är varje avbruten graviditet ett helgerån. Ett brott mot livet och dess skapare, mot Gud själv. Guds hjärta blöder för de svagaste och idag i Sverige är det de ofödda. När Gud blir människa i den unga flickans livmoder, i Maria, så helgar han den. Han visar att varje barn som växer till i kvinnans kropp är evigt älskad, oändligt värdefull och okränkbart i Guds ögon. När vi inte förstår detta går något avgörande förlorat. Människans värde blir devalverat och relativiserat. Det kanske viktigaste som Gud påminner oss om idag, 3:e advent 2014, är att ett samhälle som inte tar emot barnen också stänger ute Gud själv. ”Den som i mitt namn tar ett sådant barn, han tar emot mig” Jfr Matt 18:5 Vi måste våga fråga oss vad dessa 1,2 miljoner barn, vilkas liv avslutats ,hade fått betyda för vårt land. Vilka välsignelser och vilken rikedom har gått förlorat för hela vår samtid på alla plan, personliga lika väl som för Sverige och Guds rike? Få röster lyfter fram dessa perspektiv och frågans enorma konsekvenser för människosyn, de andliga konsekvenserna för en hel kultur lika väl som alla de personliga tragedier och den djupa sorg och förtvivlan som finns på personliga plan. Men trots konsekvenserna för hela kulturen är det barnen som står i Guds blickfång, som berör Guds hjärta. En barnkonsekvensanalys för abortfrågan skulle verkligen vara på sin plats men vem vågar föreslå det? I morse läste jag profeten Malaki och jag upplever att det är ett löfte från Gud till oss. ”Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning.” Mal 4:6

Den andra frågan som är aktuell i vårt land och en del av den politiska turbulens som vi upplever nu har med flyktingfrågan att göra. I de grumliga främlingsfientliga vatten som finns i stora delar av svenska folket är det många som fiskar och kommer att fiska. När evangeliet blir kött och blod är flyktingfrågan lika avgörande som abortfrågan. Frågorna är två sidor av samma sak men att ingen agerar utifrån det visar hur förblindade och förvillade vi blivit. Gud befaller oss att vara generösa och att ta emot flyktingen. Jfr bl.a. 3 Mos 19:33f, 5Mos 10:17ff.Genom sin flykt till Egypten så visar han också att främlingen och flyktingen är helig. Bara genom att öppna sitt land, sin stad, sin församling och sitt hem kan man ta emot Guds rike och Guds välsignelse. Det finns inga undantag, inga exceptionella situationer som skulle ge oss rätt att stänga stadsporten. Om inte vi ser detta och omvänder oss så kommer vi att utarmas andligt, ekonomiskt och på alla andra tänkbara sätt. Guds välsignelse och närvaro är kopplad till detta. Guds hus skall kallas ett "bönenshus för alla folk" Jfr Mark 11:15. Stora folkförflyttningar har med den yttersta tiden att göra och med att Gud kommer att göra kyrkan till ett. Väckelsen som Gud talat om för vårt land tror jag är direkt kopplad till hur vi tar emot främlingen. Därför behöver den profetiska församlingen tala och agera med den auktoritet Gud har gett för främlingen och flyktingen. Det får inte finnas ett uns av tveksamhet för i den tveksamheten kommer mörkrets makt att försöka förhindra och röva bort det Gud kommer att sända. Den sista tidens Andeutgjutelse kommer att ge kyrkan ett hjärta att känna Gud. Den kommer att lägga lagen i våra hjärtan och en förnyad och fördjupad förmåga att höra Guds röst. Dessa två frågor är anstötliga men Gud kallar oss att ”avslöja lögnen”! Förbereda vårt folk för Herrens ankomst! Det finns ingen tid nu för otydlighet utan det är dags att vakna. Det är Advent!/Hans

Uppenbarelse och bön

Herren kommer!

Under hösten har Gud gång på gång talat om att vi är på väg in i en ny profetisk tid. En tid då församlingen kommer att ta emot den profetiska tjänsten och att den profetiska gåvan då kommer att få en ny betydelse för alla i församlingen. När det sker kommer församlingens kallelse, som en profetisk röst i den yttersta tiden att bli tydligare för många och ett tecken i världen. Detta tecken kommer att väcka tro men också reaktion!

Jag har i höst skrivit om att före Herrens dag så kommer han att sända profeten Elia för att bereda väge för sin ankomst och göra kyrkan redo för att ta emot brudgummen. Året som ligger framför oss är en del av den förberedelsen och vi kommer att få se hur saker och ting blir tydligare, uppenbart i världen. Det innebär också att den församling som är fylld av Guds Ande kommer att välkomna Jesus och bära hans närvaro på ett tydligare sätt. Den yttersta tidens församling kommer att vara en profetisk församling som känner Herren, lever av hans ord och gör det han befaller. Den församling som känner igen hans röst öppnar dörren för honom och välkomnar honom som han kommer och tar emot det han gör. I förberedelserna för advent tror jag Gud talat om året som ligger framför och det som jag tror mig uppfattat vill jag dela i detta Navigera.

 

Året som kommer blir ett år av uppenbarelse. Ett år då Gud reser upp sin församling till en ny nivå av profetisk skärpa och kraft. En profetisk församling som kommer att få uppleva att Gud förser trots att nöden kommer att bli stor och bristerna många. Alla som ser hur Gud förser och tror på det skall få del av det Gud ger. En större skärpa i uppenbarelse innebär att församlingen kommer att se under ytan, jag fick orden: ”under skinnet”.  Det innebär också makt att skrapa bort ytskiktet så att innehållet, källan och det innersta väsendet kommer i ljuset, blir synligt. Den profetiska församlingen kommer att i större utsträckning ”veta vad som finns i människan”.

Uppenbarelsens Ande, är den helige Anden som vet vad som finns i Gud. Anden kommer att fästa kyrkans blick och hjärta vid Guds ord. Det som han har gjort känt, det som han gör känt och det han kommer att göra känt.

 

En bönevåg kommer att bryta fram över vårt land.  Allt Gud gör ibland oss föregås av att han uppenbarar sin vilja och förlöser bönens Ande, så att hans folk blir en del av det han planerat.  Den profetiska församlingen har tillträde till Guds tronsal. I himmelen, inför tronen växer den undergörande tro som förvandlar världen. Den församlingen vi finner inför Guds tron är en bedjande skara.  Mäktig och verksam är hennes bön! När det svagaste bärs fram inför honom blir det stark.  Inte bara det mogna utan också barnet har sin plats där. Det nyfödda, skall ge nytt hopp och himlen uppenbarar sig i det. Nya troende, nya folkslag och människor från främmande kulturer, också barn i konkret bemärkelse skall vi få se be med förvånande kraft.  ”Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk” och ”under gråt skall de komma men jag skall leda dem där de går bedjande fram”. (jfr Jes 56:7,Jer 31:9) Bönens Ande kommer att förlösa människor i nya bönetjänster. Uthållighet i bön, bönevakor, 24-7 böner kommer öppna platser och församlingar för Guds ankomst. Simeon och Hanna i templet är förebilder för det Gud reser upp nu och de som hör Herrens kallelse kommer inte att lämna platsen och uppdraget förrän man fått se och tagit emot Guds löften konkret. Tagit det i sina händer! (Jfr Luk 2:22ff) Här finns något i att tjäna Herren med fastor och böner "dag och natt" v.37 som Herren aktualiserar. Den som tar emot detta i sin ande kommer att förstå vad Gud kallar till.

Rädsla och förvirring kommer att öka markant i världen. Ingen människa kan styra eller kontrollera de krafter som vi släppts lösa. Lögnen är den enda klädnaden (huvudbonad) för sanningen har flytt. Just så uppfattade jag tilltalet. Det gjorde mig bekymrad för det skulle kunna innebära total förvirring och frågan vem man kan lita på viktig. Men jag hörde också ”De som vänder sig till Guds profeter kommer att se, förstå och bli räddade”. men villfarelsens ande kommer att öka. Många tål därför inte längre ljuset. Att släcka eller avskärma det blir en livsuppgift och med passion tror dessa att de står i mänsklighetens tjänst. Angreppen mot Gud och mot hans profeter kommer att tillta. I sin iver kommer man vända sig till det uråldriga mörkret.  Gud har satt en gräns för det och varje människa, varje gemenskap som söker skydd innanför Guds gränser går säkra men utanför läggs världen i mörker och den som saknar Sanningen, Jesus Kristus, täcks av det med hast.

Därför kommer också de profetiska församlingarna att lysa som fyrar. De kommer att visa världen att Herren är Gud! Inte på någon plats blir det helt mörkt utan man kommer nära eller i fjärran att se dess ljus. På dessa platser samlas Guds utvalda och där ledare väljer att gå dit blir ”huset välsignat”. Ledare som likt Josua säger ”Jag och mitt hus vi vill tjäna Herren”, Jos 24:15. Här finns inga gränser utan vi kommer att se de mest oväntade ledarna, människor med auktoritet komma dit. Därför skall församlingen profetisk be för ledare och andligt öppna dörrar för dem och därmed göra det möjligt för dem att hitta vägen till Gud. Omvändelse och tro är vägen dit. Nineve skall bli räddat och stråla av Guds härlighet men Rom slockna. (Jag förstår inte denna mening helt och fullt men så uppfattade jag tilltalet. Jag tar det hoppfullt utifrån Jonaberättelsen att förkunna omvändelsens väg för främlingarna och de kända motståndarna till den kristna tron.)

 

Eftersom uppenbarelse och bön förlöser Guds kraft tror jag att vi skall förvänta oss ett år av under och tecken. Ett år då Guds kraft fylls på och flödar över. Den profetiska församlingen kommer att utrusta människor med den helige Andes kraft på ett sätt som överträffar det vi hitintills sett. Det som kommer att ges blir det bästa vi upplevt. Det är tid för församlingen i Sverige, om än illa tilltufsad och haltande att bära fram och räcka det till alla i vårt land. Det ser oansenligt ut men på Herrens befallning blir det till i församlingens händer. Öppna händer, lyfta mot Herren i bön och lovsång kommer att fyllas med det som Gud har att ge. För dem som tar emot det blir det ett tydligt tecken på att Herren är på gång. Han kommer snart!/Hans