Med stor kraft följer stort ansvar

”Saliga de ögon som ser det ni ser. Ty jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det” Luk 10:23

Dessa ord har kommit tillbaka till mig några gånger de senaste dagarna. Det finns något i det som sker med Guds rike i vårt land i dessa dagar som många har väntat på och i längtan bett om tidigare. Det finns något nytt nu, märker ni det inte?                                                                                                För ganska många år sedan såg jag en bild av en stor ängel som satte sina fötter på berget utanför Lysekils kyrka. Om den bilden var från Gud innebar den något mycket viktigt för det andliga skeendet här. Jag såg att Gud hade sänt sin stridsman, sin budbärare för att bistå Guds folk. För att kämpa för det och vägleda det. Det var inte bara min bild, utan flera oberoende av varandra starka tilltal om detta. När jag ser tillbaka på det inser jag att något nytt blev tillgängligt då och ett skifte ägde rum. Jag tror det blev lättare att bruka Andens gåvor. Det fanns mer uthållighet i bön och lovsång och vi fick nya visioner för att organisera förbönstjänst, utrustningsdagar, profetskola, bibelskola och det fanns mer kraft tillgänglig på något vis. Drömmar och visioner växte fram om ett fördjupat socialt arbete. Det hade tagits initiativ tidigare men då blev de så småningom mer konkreta och nya diakonala arbetsområde växte fram. Dessa visioner präglar idag vår församling, våra verksamheter och gudstjänster. Något av himlen blev mer närvarande. En dimension av Guds rike kom som många bett om och längtat efter. När Gud uppenbarar sin vilja i profetiska ord och bilder, i drömmar och visioner behöver vi, efter vederbörlig prövning, ta emot dem och handla på dem. Jag upplever att Gud manar mig att vara mer noggrann nu i att försöka förstå vad Gud gör och att ta ett steg vidare, ut på djupt vatten. Steg som vi inte behärskar och där vi är fullständigt beroende av att ha blicken fäst på Jesus. Utan honom kan vi ingenting göra.

I berättelsen där Petrus går på vattnet, Matt 14:22ff, finns det många lärjungar i båten, men det är Petrus som säger: ”Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet”.  Det är han som, när Jesus säger kom, kliver ur båten och närmar sig Jesus. Det omöjliga blir möjligt. Guds rikes verklighet ger auktoritet och kaosmakterna är plötsligt under Petrus fötter. Så länge han ser på Jesus. Jag tror att när Guds rike går fram, tydligt och märkbart i vårt land så kallar Gud några att vara likt Petrus. Till att gå ur båten och höra Jesus röst och handla på den. Lysekils församling har den kallelsen. Vi är inte ensamma om det men jag tror att vi har hört den och tar honom på orden idag. Det är inte längre ett liv på denna världens villkor och det handlar inte om att gå i ledband efter denna världens furste utan att höra Jesus röst och i Guds barns frihet leva ett övernaturligt liv. Det är det naturliga livet i Guds rike. Det rike där Guds vilja sker och det onda får ge vika!

När Gud talar till oss, i gudstjänster, bönesamlingar etc. är det viktigt att vi väger hans ord noggrant. Ett kunskapens ord om helande innebär att Gud uppenbarar en nöd hos någon människa för att det skall bli en skillnad i hennes liv. Guds rike innebär att den sjukdom, som andens gåva visat på, nu skall få ge vika. Därför att Gud har makten. Det är innebörden i att Guds rike är närvarande. Handlar vi därefter? När Gud aktualiserar ett ord ifrån Bibeln eller ett profetiskt tilltal, genom sin Ande, när vi är samlade, tar vi då emot det som om han stod mitt ibland oss? Vi är inne i ett skeende här i Lysekil där profetiska bilder, kunskapens ord, drömmar och visioner är vanliga. Jag tror att Gud samtidigt vill varna oss från att ta för lätt på dessa tilltal. Den som hör och ser mycket behöver också förvandlas i tro och handla därefter. Med uppenbarelse och kunskap kommer ansvar! Det är när vi ser Guds rike gå fram som vi kan gå vidare och ”erövra” nya området som tidigare var fullständigt omöjliga.

Åter till Lukas 10. Jesus sänder ut de sjuttio med befallningen: ”Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er.” 10:9  Sedan kommer lärjungarna tillbaka glada och förvånade över att de hade auktoritet över de onda andarna när de agerade i Jesu namn. v.17 När de sedan var ensamma med Jesus så berättar han liknelsen om den barmhärtige samariten. Lukas knyter ihop dessa berättelser och jag tror Jesus vill göra oss uppmärksamma på detta. När Guds rike är närvarande och vi får se många kraftgärningar så hänger det ihop med kallelsen att vara barmhärtig och konkret kärleksfull mot de förföljda, slagna och utstötta.  När väckelsen eld brann i Paulus fotspår så fick han befallningen av apostlarna att stötta de fattiga i Judéen. Jag tror det här finns något som Gud sätter fingret på och det är att när hans rike går fram blir också mörkret och kylan starkare i de delar av "denna värld" som inte vill ta emot. Konfrontationen blir tydligare och jag tror att det är bl.a. det som visar sig i den ökade intoleransen och främlingsfientligheten i vårt land. Guds rike och denna världens rike ligger i strid med varandra och Jesus manar oss därför, samtidigt som vi ser mer av Guds rike, att öppna våra hjärtan för den slagne. Lika väl som Guds rike går fram i mellan östern och den arabiska världen så blir brutaliteten och förföljelsen mot de kristna mycket värre. Jag tror att tystnaden och handlingsförlamningen kring detta  som sker i Irak, Syrien, Nigeria m.fl. andra ställen beror på att denna världens furste förblindar människor. Men kyrkan, som är världens ljus, kallas att med kraft och generositet öppna sina hem, värdshus och sin plånbok för att göra skillnad. Det hänger ihop. När vi ser att den lidande kyrkan, är Kristi sårmärkta kropp, så finns frälsning, försoning, helande, frid och liv i att tjäna och betjäna den som drabbats av rövarnas härjningar. Här tror jag att vi skall ta Jesus bokstavligen på orden. Det är vad den profetiska församlingen gör!/Hans

Jag ser guldet!

I helgen hade vi församlingsläger med temat ”Den stora familjen”.  Tanken var både att samlas kring vilka vi är som Guds barn, se att vi hör ihop som en familj och att hjälpas åt att hitta det stora, dyrbara och fantastiska som Gud lagt ner i var och en av sina barn.  ”Jag ser guldet” var ett genomgående uttryck som fanns med. Tanken kommer från liknelsen om skatten i åkern. ”Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.” Matt 13:44  Gud har kallat oss att vara en profetisk församling och Gud har på många olika sätt talat om att i en kultur som är formad av gudsrikets värderingar och anda så är vår första uppgift att finna skatten och lyfta fram den. En miljö där gåvor och talanger, i mångfald får friläggas, uppmuntras och stärkas. En kreativ miljö där Guds barn lever i frihet. Den frihet lockar oss att göra hjältedåd, upptäcka nya områden i Guds rike och friheten hjälper oss att tro att ”med Gud är ingenting omöjligt”. Det uppmuntrar äventyrslusten och pionjärsanden som Gud lagt i människan och som är skapelsegiven. Jfr 1 Mos 1:28  Under lägret hade vi en skattjakt och jag tror att den var lite av en profetisk handling. Hela församlingen tillsammans sökte ledtrådar, använde förmågor och gåvor för att gemensamt hitta skatten. Detta skedde i olika grupper men när kistan skulle öppnas var alla tvungna att ha funnit varsin nyckel. Det jag tror Gud gör nu är att ge församlingen en förnyad glädje i varandra, frihet att växa i allt det som Gud gett och lagt ner i oss, ”när ni samlas har var och en något att ge” 1 Kor 14:26, och därmed som gemenskap en förnyelse i den helige Anden. Denna förnyelse kommer att förändra församlingen radikalt och innebära en förnyad Gudsnärvaro och kraft att göra det Jesus kallat oss att göra.

Inför en av våra mässor här såg jag en bild av en stor järn spik. En hammare slog med kraft på stocken nära spiken och allt vibrerade av kraft men spiken slogs inte in. Vi kan glädjas av kraft, imponeras av den men om den inte träffar spiken är det förgäves.  Förra veckan lyssnade jag till Bruce Collins när han mötte New Wine ledare i Sverige och hans budskap var; Fokusera, fokusera, fokusera! Låt det viktigaste vara det som fångar era hjärtan och som ni lägger ner er kraft på. För att hitta skatten, guldet behöver vi i församlingen få ett rätt och gemensamt fokus. När vi fäster våra ögon på Jesus ”trons upphovsman och fullkomnare” Hebr 12:2, kommer Anden oss till hjälp och vi får kraft att göra det Jesus säger att vi skall göra. Förkunna budskapet om riket genom att bota de sjuka, befria de fångna och förkunna ett glädjebud för de fattiga, göra alla folk till lärjungar och träna dem till att bli ambassadörer för Guds rike. Jfr Matt 10, Mark 16:15ff, Matt 28:18ff

Detta för mig fram till något som Gud talat till mitt hjärta under en tid och det har med timingen att göra. Jag har hört om och sett många bilder nu som talar om ”öppna dörrar”, ”öppna förråd” och ”öppna skattkamrar” och som talar om att det är tid nu.  I bibeln talas det om att tiden är inne och ibland funderar vi på är tiden inne nu? Är det 70 år till friheten? Måste det ena eller andra först uppfyllas för att ett genombrott skall vara möjligt? Jag tror att Gud påminner oss om hans perspektiv. Det finns ett redan nu och samtidigt ett ännu inte. Allt är tillgängligt i Jesus här och nu. Han håller inget tillbaka. Vi behöver inte vänta och samtidigt så kommer det att komma mer, det finns ett ännu inte. Jag tror det är viktigt att hör att Jesus säger att det är tid och att han inbjuder oss att gå nu. Inför det här året, vilket jag skrivit tidigare om, har Gud talat om att det är tid att inta landet. Det är tid att fokusera och det är tid att göra det han säger. 

Jag såg en bild, fick en tanke, när jag var ute och gick i morse. Det var Jesus som hade en spira i sin hand. Tecken på hans makt och auktoritet. Denna spira gav han i vår hand. Med detta tecken är vi inte slavar under omständigheter eller måste ge efter för någon enda makt eller kraft. Vi kan gå fram och ta initiativ och etablera hans makt i varje omständighet och sammanhang. Vi är inte längre slavar utan barn till Kungen och vi kan göra allt han talar om!/Hans