Kosläppens tid!

Det har varit kosläpp i Bohuslän. Kreatur som stått inomhus över vintern släpps ut och plötsligt hoppar de och far omkring i frihet. De går från en relativt begränsad verklighet och utrymme till att komma ut i frihet och upptäcka nya områden. När Jesus uppstår från de döda och spränger gravens gränser får budskapet om Guds rike en helt ny dimension för lärjungarna. De hade sett Jesus göra under, helandeunder, matunder och naturunder och varje under i sig hade utmanat deras världsbild och sprängt ramarna för deras erfarenhet. Sakta men säkert hade ett gudsrikesperspektiv börjad att prägla deras tro och tanke. Om Gud är Gud så är ingenting omöjligt för honom. Början till ett sinnets förnyelse är att Gud visar sig vara större än vi tidigare tänkt. En stor tro, en undergörande tro handlar egentligen bara om trons objekt Gud, aldrig om oss eller kvalitén på ”vår” tro. En tro på en stor Gud gör att vi inte låter våra begränsningar eller vår erfarenhet styra våra tankebanor. När Jesus plötsligt står bakom låsta dörrar mitt ibland lärjungarna så är de början på något helt nytt. Från och med nu går Jesus in och ut som han själv vill och han för med sig lärjungarna in i detta nya liv. Han andas in helig Ande och allt förvandlas. Nu är det inte längre döden som sätter gränser för livet. Ondskan har inte sista ordet eller ens makten, utan Jesus har öppnat dörren till Guds rike och ingen kan stänga den för lärjungarna.

Det är ett liv som vi skulle beskriva som ett liv med under och tecken men i själva verket så är det bara ett uttryck för den nya skapelsen som brutit in med Jesu uppståndelse. Det livet finns  nu tillgänglig mitt i vår värld. Från och med påskdagen är ett övernaturligt liv det mest naturliga vi kan leva. Ett liv där Gud ständigt gör sig påmind, ett liv där Gud sätter och öppnar gränser. När Jesus sänder ut lärjungarna med orden ”Som Faderns sänt mig sänder jag er” Joh 20:21 behöver vi inte längre fundera så mycket på vad vi skall göra eller vad som är församlingens kallelse. Det räcker att se vad Jesus gjorde och göra samma sak. Kraften som verkade i Jesus är efter Andens utgjutande nu verksam i oss som tror. Frågan är inte längre vad som är möjligt utan vad säger Guds ord.

Jesus knyter sin tjänst, sin undervisning och sina gärningar till vad Gud säger och gör. Här finner vi något mycket intressant. Ett liv fyllt av den helige Andes kraft är kopplat till närhet, trohet och handlande till och utifrån Guds Ord! En liberal, icke bibeltrogen kyrka kommer inte bara att vara ointresserade av under och tecken utan sakna kraft till att låta dem ske. Den nytestamentliga synen verkar vara att Gud bekänner sig till en människa eller ett sammanhang genom att utgjuta sin kraft i och genom den. ”Ingen kan göra sådana tecken om inte Gud är med” (Joh 3:2) Tecknen är en inbjudan att upptäcka ett liv med Gud. Påsktiden inbjuder oss att förnyas i tanke och leva ett liv i konsekvens av att Jesus besegrat döden, och nu lever och regerar.

Kontraktsprost Tabulu Stanley,  Dodoma stift Tanzania

Under de senaste dagarna har jag samtalat och mött människor med erfarenhet från väckelsen i den etiopiska Lutherska kyrkan och den Tanzanska. Det som slår mig är bibeltroheten och tron som man fäster vid vad Gud förmår göra genom bön. I dessa kyrkor släpps människor ständigt ut i full kraft och vittnesbörden om Guds mäktiga ingripande är otaliga. Ibland tror vi att det behövs lång tid för förändring och förnyelse men jag skulle vilja säga att det sker mycket snabbt nu. Det räcker med en erfarenhet av uppståndelse för allt skall vara förvandlat. Ett helande, ett under som övertygar mig att Gud har gripit in för att göra hela skillnaden.

Det går en helandevåg över många församlingar i Sverige idag och vi ser helande så gott som varje vecka i Lysekil. När vi börjar leva i konsekvenserna av vad vi är med om så är tiden som Malaki kapitel tre vittnar om här. ”Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.” v.2

 

I påsk har församlingen sjungit: "För vår Gud är allting möjligt!"

Gud är mäktig, sviker aldrig oss
Han allsmäktig Gud
Större än allt vi ber, större än allt vi ser
Allt Han gjort är gott

En tom grav, Han lever idag
För vår Gud är allting möjligt
I Hans namn har vi fått allt
För vår Gud är allting möjligt

Gud är med oss, Han går bredvid oss
Leder våra steg
Mer än vad vi förstår, mer än vi hoppas på
Allt Han gjort är gott

Gud är med oss, Han går före oss
Han oss aldrig lämnar
Han oss aldrig lämnar

Gud är för oss, med en öppen famn
Han oss aldrig sviker
Han oss aldrig sviker

 

Dags att släppa loss!/Hans

 

 

Ett skarpare profetiskt liv

 

Sedan förra Navigera har vi varit med om några spännande veckor här i Lysekil. Mitt i all kamp har jag kunnat känna igen en profetisk smörjelse i församlingen där drömmar, profetiska bilder och tilltal har trängt igenom och ständigt gjort sig påminda. Jag har hört mina medarbetare be i ett profetiskt flöde som gjort det lätt att följa Gud när vi firat gudstjänst och vi har sett flera konkreta och uppmuntrande helanden. Gud är på gång och samtidigt missmod, trötthet och spänningar. Beroende på vart jag vänder blicken så blir jag antingen styrkt eller nedslagen. Det påminner mig återigen om vikten av att nära min själ och mina tankar på det Gud talar och det han gör. Jag tror det är särskilt viktigt för den som har en profetisk kallelse på sitt liv och därmed är det inte bara ett personligt ansvar för profeten utan avgörande för hela församlingen. Om profeten ser åt fel håll eller flyr blir de planer och de vägar som Gud har för församlingen svåra att hitta. ”Utan uppenbarelse går folket vilse, lycklig är den som tar vara på Guds undervisning.” (Ordsp 29:18) Den profetiska tjänsten är Guds gåva till församlingen och genom den utrustas församlingen så att hon kan bli det Gud har tänkt. Uppfylld av helig Ande med vilja och förmåga att göra Jesus gärningar.

Några tilltal och bilder från veckan som gick för att skärpa oss i vår tjänst.

1.       När vi tar emot instruktioner från himlen etablerar Gud något för framtiden. Det är ofta oproportionerligt i den miljö eller kultur som det mottas och ofta utmanande för förnuftet. Jag blev påmind om Noa som fick instruktioner att bygga en Ark med mått ifrån himlen på en plats där alla skrattade åt honom. (1Mos 6:13ff) Under lång tid växte båten fram men inte förrän floden kom blev det uppenbart för världen vad den var bra för. Då fick också Arken rimliga proportioner. Jag tror att uppenbarelser från Gud ofta fungerar så. Därför måste vi lära oss att lita på Guds tilltal och vara noggranna med Guds ord. De som föraktar Guds skrivna ord eller som Paulus säger ”förfalskar Guds Ord” (2Kor 2:17) blir ett lätt byte för tidsandan och det mänskliga högmodet. Jag blir allt mer övertygad om att vi behöver vara trogna mot och kända med bibelordet för att kunna känna igen det profetiska tilltalet. Detta är också avgörande för kyrkan om hon skall kunna urskilja Guds röst.

2.       Jag såg en bild av ett bygge. Det behövde vara väl grundat för att kunna bära tyngden av byggnaden. Det jag såg var ett brofäste som när brospannet skulle läggas på skulle det bära upp en enorm tyngd. Jag tror att Gud både visade mig på församlingen och på oss som enskilda kristna. För att vi skall kunna bära Guds närvaro, hans härlighet och helighet finns det bara en grund som håller. Ingen människa kan bära den i sig själv och inte heller en församling. Grunden som måste vara lagd är Kristus. Utan honom han vi inte komma inför Gud eller ta emot hans härlighet. Den enda grunden som håller är att genom dopet och tron ta emot Jesus och det han gjorde på korset för oss. Det Gud vill göra nu blir omöjligt utan att vara rätt grundade. Jag blev påmind om Jesus undervisning om att vi behöver höra hans ord och göra efter dem för att bygga vårt hus på klippan. (Matt 7:24ff) Höra och göra! Hört har vi kanske gjort men nu är det tid att göra det Jesus befaller. Lika väl när det gäller älska vår nästa som att bota de sjuka och ge de fattiga ett glädjebud! Det andra är att bekänna Jesus som Herren, Messias och den levande Gudens son. (Jfr Matt 16:16) Den bekännelsen håller för Guds plan och Guds gåvor. Jag tror att det här är en uppmaning till kyrkan att vända om till sin ursprungliga bekännelse. ”Jesus är Herren” d.v.s. ”Vägen, Sanningen och Livet” och den enda vägen till Fadern. (Jfr Joh 14:6) Utan den bekännelsen i ord, hjärta och gärning kan inte kyrkan bära Guds närvaro, hans tyngd i världen utan att sjunka.

3.       Den tredje delen av tilltalet handlade om brospannen som skulle läggas över sundet. När det lyftes på plats så fanns det ett fäste på varje sida. Det blev klart för mig att det redan fanns ett etablerat fäste på den himmelska sidan. Guds rike eller himmelriket har inte sin utgångspunkt i vår erfarenhet eller på jorden. Det bryter in och manifesterar en himmelsk verklighet där Gud regerar och Guds vilja sker. Också det himmelska fästet är Kristus. Där han sitter på Faderns högra sida med all makt i himlen och på jorden. Den triumferande uppstånden och samtidigt korsmärkte Kristus, som är både Guds offerlamm och den segrande konungen, med makt att regera. (jfr Upp 5:6ff och 19:11ff) Om vi försöker lägga ett brospann som församling utan att sikta på fullheten av Kristus blir det ingen förbindelse mellan himmel och jord som bär. Utmaningen idag är att hålla båda sidorna av Jesus levande i tron, både korset och uppståndelsen. Att leva både i försoningen och i Jesus uppståndelsekraft!

4.       Den sista bilden från byggplatsen var en jättelik lyftkran. Med sin höjd över staden var den anskrämlig men i sin konstruktion kunde den lyfta tyngre och högre än något annat tidigare. Den revolutionerade arkitekturen, ingenjörskonsten och medförde att byggnaderna för all framtid skulle bli större och mer välbyggda. I historiens ljus blev Jesus kors en sådan lyftkran. Det fruktansvärda avrättningsredskapet blev det som lyfte av mänskligheten och människan de bördor som inget annat lyckats med. Det gör korset till det redskap, det enda som kan sätta människan fri att nå de höga höjder som Gud har tänkt. Gemenskap med honom idag och för evigt. I skuggan av korset kommer församlingen att kunna leva i den kraft som Jesus vittnade om och att få förmågan att gå från härlighet till härlighet. Ave Crux spes unica! (Var hälsad kors, mitt enda hopp!)/Hans