Under några dagar förra helgen hade
jag förmånen att tillsammans med ledare inom New Wine Sverige
besöka London. Goda dagar av bön, samtal och studiebesök. Jag
har upplevt att Gud på ett tydligt sätt påmint mig, nu i början av året, om vikten av att hämta inspiration och kraft till vision och
tankar ifrån himlen. Det gör vi genom att ”äta” det bröd som
Gud ger, hans ord. Genom att nära våra tankar och vårt hjärta med
Guds Ord växer vår tro, vår andliga kraft och auktoritet. När Gud
får sätta gränserna för vad som är möjligt och för vad som är
tillåtet kommer vi att börja formas av en Gudsrikeskultur där vi
lever i vetskapen att ingenting är omöjligt för den som tror och
inget är för litet eller för stort så att Gud inte skulle förmå
det! Det ord jag hade fått var. "Ät från himlen" och jag hade tänkt
på de två girafferna som finns i vår församling som ett tecken på
att vi skall vara en profetisk församling. En dag under bön i
England delar en kvinna en dröm hon haft om två giraffer. Det är
nästan skrattretande så likartat Gud talade till henne i
drömmen som han hade gjort till mig. För mig blev det en tydlig bekräftelse som innebär att jag tror att detta är mycket
viktigt för församlingen just nu. Sök det som är i himlen! Låt
oss nära oss av det Gud talar och låt hans tankar, vilja och Ord
inspirera, vägleda och forma oss!
1. En kvinna i församlingen ritade en
profetisk bild av Lysekils kyrka som fylld av Guds härlighet drar
människor till sig. Orden som kom till bilden var från Jesaja 65:1
”Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag
låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte
åkallade mitt namn sade jag: 'Här är jag, här är jag.'” Jag
tror att denna bild är en del av det Gud kallar oss till och som sker nu. Vi skall vara
en plats där människor samlas i Guds närvaro och förvandlas av
hans härlighet! Där finns läkedom, befrielse och frid för kropp
själ och ande. Men fr.a. så är det en plats där Guds välsignelse
finns. Guds välsignelse som är Guds godhet i rörelse och som möter
alla våra brister. Det är en bild av ljuset som driver undan
allt mörker och skapar ett befriat område. Jag tror att det alltid
är ett område där himlen och jorden lovsjunger Gud!
2. Den andra bilden är bilden av en
örn som tar byte och det är också en bild av kyrkan. Den erövrande
kyrkan som befriar område efter område och som kan säga att Guds
rike bryter fram. Kyrkan som förstått att hon har samma kallelse
som Jesus nämligen att förgöra djävulens verk, jfr 1 Joh 3:8. Det
är en bild av kyrkan där hon sträcker sig ut för att möta
människor, den evangeliserande kyrkan. Denna bild är precis lika
sann som den tidigare. Om kyrkan inte ”gör alla folk till
lärjungar” (Matt 28:18ff) så har hon blivit funktions oduglig. Vi
behöver pröva våra strukturer om de främjar lärjungaträning och slipa våra verksamheter så att de formar lärjungar. Det finns något friskt och äventyrligt
över bilden av kyrkan som en örn. Det är också en profetisk bild
av att få ett himmelskt perspektiv på tillvaron. Därför behöver
vi omvända oss, tänka nytt och tänka stort. Med det menar jag att
präglas av Guds tankar, som är goda tankar. Vi vet att han "vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen." 1 Tim 2:4 Guds hjärta brinner passionerat för de förlorade, jfr Luk 15.
För drygt ett år sedan dog en god vän och medarbetare här i Lysekil. Under många år hade Hans, som var pastor i Missionskyrkan här, och jag arbetat tillsammans. Kring julhelgen så fick jag reda på att i hans bibel hade han haft en dikt av Nils Bolander liggande i många år. När den texten lästes upp i en av våra gudstjänster blev det som en tydlig pusselbit på vad Gud kallar oss till som församling och vad som håller på att återupptäckas i dessa dagar/Hans
Fin bild med girafferna! Huvudet i himlen och fötterna på jorden.
SvaraRaderaTeckningen är också mycket fin.
Mina frågor:
”Därför behöver vi omvända oss, tänka nytt och tänka stort. Med det menar jag att präglas av Guds tankar, som är goda” – exakt konkret VAD ska vi omvända oss från?
Dikten är bra, min fråga är bara, är inte kristendomen OCKSÅ de mjuka värdena som här beskrivs som pratsam korp, spinnande katt, trädgårdsidyll. Ska vi inte prata om Guds godhet, barmhärtighet, och kärlek? Jo, det är klart! Vill du ha tuffare tag, skarpa, krökta klor? Hur ska det konkret gå till? Vi vill inte predika våldets väg väl? Men det är väl inte det han menar, antar jag.
Jag har en annan dikt av Nils Bolander, kopierar in en bit av den:
"Tvivel"
"Ibland har jag trott
att jag vigt mitt liv
åt en lavendeldoftande lögn –
inte så mycket för de hederliga
och ohederliga hedningarnas skull
utan för de kristnas skull,
insjuknade i långt framskriden
högtidlighet,
deras fromma hjärtlöshet,
deras dömarförtjusning"