En tid då Jesus förvandlar vatten till vin

”Du ha sparat det goda vinet ända tills nu” Joh 2:10

Bröllopet i Kana är en text som Gud talat till mig om flera gånger. Det är enligt Johannes Jesus första tecken och det ger en programförklaring för Jesus hela tjänst och den är en nyckel för att förstå några viktiga aspekter av Guds rike. Det finns också en profetisk dimension av vinundret där Jesus uppenbarar att det bästa vinet kommer att serveras på slutet. Det är viktigt att förstå att vi har det bästa framför oss och inte bakom oss i historien. Personligen har jag blivit övertygad om att Jesus här också hänvisar till en världsomfattande väckelse i den yttersta tiden. Vi kommer att få se en Andeutgjutelse utan motstycke i historien som ett sista skeende innan Jesu återkomst. En tid då profetian från Joel 2:28 som Petrus hänvisar till på den första pingstdagen kommer att uppfyllas i sin helhet.  Den kommer att komma överraskande och jag tror att en utlösande faktor är att Jesus lärjungar kommer att följa Marias uppmaning: ”Gör vad han än säger till er” Joh 2:5.  För någon vecka sedan när jag återigen läste Johannes 2 slog det mig att vi lever i en tid då Jesus förvandlar vatten till vin. Människor runt om i vårt land och glädjande nog också här bland oss gör det han säger nu i en helt ny utsträckning. Det har också medfört en ny våg av under och tecken ibland oss.

 Under de senaste veckorna har mycket av det jag hört mina medarbetare undervisa om, och som jag själv återkommit till flera gånger, handlat om att Gud ger syn åt de blinda. Detta gäller både fysiskt men det är också ett andligt seende som gör att ett verkligt paradigmskifte för kyrkan äger rum. Det handlar om att se på ett nytt sätt. Se vad Gud gör, se vad vi har i vårt barnaskap hos Gud, se Guds rike och se hur verkligheten ter sig med ögon som är upplysta av Guds ord. I Joh 9:39 står det ”Jesus sade: Till en dom har jag kommit för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda”. Idag när jag skriver detta fick jag sms från Bangladesh och våra praktikanter som är där, att över 600 människor ikväll tog emot Jesus och att två blinda eller personer med mycket nedsatt syn fick seendet tillbaka!

Nu är tid för det goda vinet tyckte jag mig höra Gud säga för några dagar sedan och efter det har mina tankar gått till processen att framställa vin. Jag är ingen expert på detta så kanske jag missförstått några detaljer men det är som om Gud velat visa mig något.  När ett barn skall födas så ger lite längre tid med fostervärkar en lite lindrigare förlossning jämfört med en mycket snabb. Detta kanske är en generalisering men att vidga passagen och mjuka upp leder och muskler tar tid. Vid ett snabbt skeende är risken att det spricker och går sönderbetydligt större. Så är vinframställning en lång process för att smak och styrka skall mogna ändå så verkar det som om den sista ”vinserveringen” sker oväntat, hastigt och genom ett under.  Ett under är per definition något som går utöver naturlagarna och när en lång process plötsligt händer snabbt innebär en stor påfrestning och det är också smärtsamt.

När det gäller vintillverkning har jag förstått att man skiljer på vinodling och vinframställning och några av stegen i själva framställningen kanske kan ge klarare bild av vad ett väckelseskeende och den sista tidens andeutgjutelse kan innebära.

1.       Den första fasen i framställningen är sortering. Det som inte är vindruvor sorteras bort. Jag tror att redan här finns det en smärta också i oss när det som inte är Guds liv rensas bort. Det som inte är fött av Anden. Men druvor sorteras också efter mognad för att användas till olika viner och smaker. Vi behöver vara vaksamma på en hållning där vi ser med ”oblida ögon” på välsignelser som Gud ger till andra människor genom sin Ande.  Alla ges inte samma uppdrag, samma tjänst eller funktion och detta är faktiskt något som är viktigt. Låt oss ta tillvara på olikheter och skillnader i mått av tro, talanger, smörjelse etc för att bli berikade och församlingen uppbyggd.

2.       Krossning och avstjälkning. Förr fottrampades druvan och stjälken sorterades bort. Det finns något som behöver krossas i mig och det har slagit mig att många andliga ledare, Petrus är ett exempel, och profeter vittnar om nödvändigheten av att brytas ner för att en ny smak av Kristus skall kunna komma fram. Svaghet och bräcklighet är en förutsättning för Guds kraft.

3.       Mecerationstid. Den tid då skallmassan får färga och smaksätta druvsaften. Detta tror jag är en ytterst viktig tid i varje människas andliga liv och också i församlingen. Det tar tid för en gåva skall bli en ”självklar” del av vårt liv .  Att använda en gåva trots motstånd, omognad och oerfarenhet ger när tiden är inne smak och färg i liv och tjänst.

4.       Pressning. Skilja druvornas saft från skalmassan. Det finns en andlig kamp som vi inte kommer ifrån innan en ny fas av Guds verk i oss och genom oss kan ske. En del av det som Gud tidigare gett och som har varit nödvändigt behöver nu tas bort. Det är som om stadier i växt kräver olika saker. Det innebär inte att det varit fel eller ogjort utan snarare tvärtom. Men tiden kommer när det gamla blir en slaggprodukt istället för att ge liv. Så kan det som föddes som andligt liv bli död tradition om vi håller fast vid det för länge. Många väckelser har slutat i stela former och som människor vakat över långt efter det att Guds Ande lämnat det.

5.        Jäsning av druvsaften. Så fort druvan krossas så sätter jäsningen igång. Sockret i druvan förvandlas till alkohol. Det sista vinet Jesus låter komma är starkt. Vilket jag tror innebär kraftfullt. Större kraft än vi kunnat drömma om och än vi kan på mänskligt sätt producera eller ens tillhandahålla. Jag tror det handlar både om Andens kraft men också om Andens glädje och hängivenhet.

6.       Lagring. Idag lagras vin på fat och jag tror att den sista väckelsen kommer att ha smak av hela kyrkohistorien och alla tidigare väckelse. Jag tror också att bibelns vittnesbörd om Jesus liv och tjänst kommer att framträda med större fullhet i församlingen än tidigare. Kyrkan är ”vinfatet” som lagrat Andens erfarenhet och Jesus vittnesbörd vilket ger en smak av fullhet.

7.       Klarning. Sista tidens församling kommer att vara helgad och iklädd Jesus rättfärdighets klädnad. Helgelse och kraft är två sidor som hör intimt samman med den tidens församling.

 

När allt detta plötsligt händer och som bibeln uttrycker det ”med hast” blir det smärtsamt och underbart på en och samma gång. Det kommer bli så både  i oss men också i Kristi kropp. Man skulle kunna tro att allt i oss skulle jubla när Gud är å färde men så är det inte riktigt. När Hesekiel får kraft att profetera liv in i de döda benen i kapitel 37 blev det ett ”rassel och se det blev ett sorl” v.7.  Det finns något smärtsamt när det gamla skall förlossas och något nytt bryta fram. Men när väl smaken av det vinet får fylla oss har vi snart glömt de tidigare./Hans

I centrum av ett pulsslag

 

Under de senaste två veckorna så har vi blivit påminda om Guds hjärta för alla de som håller på att gå förlorade. Vi hade en väldigt god helg om evangelisation med vänner från Lugnetkyrkan i Falun och man kan säga att temperaturen för att nå människor med det glada budskapet höjdes ibland oss. Ibland behöver man trimma seglen för att båten skall kunna hålla upp tillräckligt mot sjön och klyva vågorna påminde Gud en av våra förebedjare inför en gudstjänst. Det finns ett uppdrag och en riktning i våra liv som vi ibland råkar tappa bort. Gud vill förnya vår kurs och hjälpa oss att ha målet för ögonen.  Gud är inte otydlig och han har gett allt för att vi skall kunna leva tillsammans med honom, för att vi skall kunna bli Guds barn. Joh 1:12 ”Åt alla dem som tog emot honom, gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”  Det slog mig under läsningen av de första kapitlen i Lukasevangeliet att allt som den helige Ande gör är att föra människor till ett möte med Jesus  som ger frälsning och frid, se Luk 2:25ff. Det andra som händer när Anden är åfärde är att engagera och samla Guds barn i Faderns gärningar och i hans närhet, Luk 2:49. Ju mer vi ber om Guds Ande desto mer tror jag att Jesus kommer att bli synlig i och ibland oss.

Dagen efter gick jag i kvällningen runt Marstrandsön och såg solen gå ner bakom Pater Nosterskären i väster. Även om jag inte hörde Guds röst med mina fysiska öron så talade Gud så tydligt att inte en del av min kropp eller själ vara oberörd. Det jag kände var både omskakande, överväldigande och samtidigt befriande. Det jag hörde var: ”En dag så kommer solen att gå ner en sista gång för dig också” samtidigt som himlen färgades orange och övergick i mörkt rött. ”Den dagen är det bara min son Jesus som öppnar dörren till det eviga livet”. Jag vandrade sakta vidare stavandes på Fader vår och var oändligt tacksam för att Gud gett mig tro på Jesus och i det ögonblicket fanns ingen fasa eller ens sorg över döden. Hela min kropp fylldes av tacksamhet och jag tänkte: – Jag förstår inte hur jag skulle kunna leva en dag utan tron och allt annat verkade med ens fullständigt tomt och meningslöst utan Jesus. Först Jesus, tänkte jag och sedan får det bli hur som helst med resten. I det jag såg och kände så fanns det också en smärta för vänner och människor runt mig som ännu inte tagit emot honom. Jag tror inte det var min egen smärta. I det oändligt vackra upplevde jag att jag kände Guds hjärtslag och jag tänker när jag skriver detta på en sångtext av den kristna gruppen Salt , ” I centrum av ett pulsslag lever vi”. (Salt från skivan Tidlöst spel).  Det pulsslaget ber jag att församlingen skall leva i./Hans