Från en verksamhetsorienterad gemenskap till en närvarocentrerad

Vi har under flera år fått tilltal om att Gud håller på att göra något nytt och det har gällt både oss här i Lysekil och Sverige i stort. Flera profetior har förberett oss för det och vi har under det här året fått smaka lite mer av det nya. Därför har ett viktigt samtalsämne också varit hur vinläglarna skall se ut som kan rymma det nya vinet? Vi har tagit emot profetiska tilltal om de nya läglarna och jag har i samtal och bön med ledare inom New Wine känt en bekräftelse på att Gud håller på att upprätta ett nytt sätt att leda församlingen.

Grundläggande för det nya är att det är församlingen, Kristi kropp och alla som är en del av den som nu utrustas och bemyndigas att göra Jesu gärningar. Personligen så har jag en vision om att den kallelse för helande som vi har inte innebär i första hand att enskilda helbrägdagörare träder fram utan att alla i församlingen kommer att förmedla läkedom och helande med ny kraft och frimodighet. När jag skrivit detta så tror jag samtidigt som detta sker kommer också helandetjänsten att växa i vissa människors liv. Det är ingen motsättning utan ett samband som finns i Guds rike mellan helheten och enskilda människor.

Utifrån detta tror jag för egen del att en av de viktigaste bitarna på New Wines sommarkonferens i Vänersborg var det budskap som Danny Silk hade med sig. Han visade en profetisk bild av tjänstegåvorna där fem hästar, olika varandra sprang fram med en örn svävande ovanför sig. Ingen kunde säga vem som ledde, ingen utmärkte sig på de andras bekostnad och alla hade örnen, Anden, den profetiska gåvan som ledde dem framåt. Danny poängterade att upprättelsen av tjänstegåvorna inte handlade om titlar och makt utan om något nytt.

Det finns två stora drag i det nya som jag vill nämna. Det första handlar om att församlingen får ett nytt centrum och en ny förståelse av sitt uppdrag. En ny självbild växer fram både hos den enskilde kristne och i gemenskapen. Bilden av att vara älskade och utvalda av Gud, Guds barn, söner och döttrar med arvsrätt till vår himmelske Far. En identitet där det inte handlar om vad vi gör utan vilka vi är. Vi går från en verksamhetsorienterad gemenskap till en närvarocentrerad. Gemenskapens uppgift blir nu att tillsammans urskilja var Gud är och vad han gör, för att kunna samlas kring hans närvaro. Det innebär att focus flyttas från oss till Gud. Tillsammans, och det är nyckel, kan vi med större precision urskilja var Gud är och gör vilket kommer att förändra allt. Plötsligt handlar det om något som bara Gud kan ge och som han ger fritt och för intet, nämligen gåvan att se i tro. Det ger församlingen ett nytt beroende av den helige Anden. Utan Anden är det omöjligt att känna igen Guds närvaro. De gamla strukturerna skakar nu i grunden i våra församlingar. De gamla och det nya går inte att förena. Bara de som är beredda att släppa kontrollen över sina liv och sin tjänst kommer att ha förmågan att se vad Gud gör. Gamla meriter och positioner är inte till någon hjälp och det innebär en väldig omställning för alla. Ju mer en människa låter Guds ord stämma tonen inom sig, lovsången ljuda i hjärtat och bönens Ande får rumstera i den enskilda kammaren desto mer kommer man att känna igen Guds närvaro. Jag tror att smärtan och förvirringen som många idag känner kommer av att det inte längre fungerar att var kyrka på det gamla sättet. I en aspekt blir församlingen som förening satt helt ur spel. Det konstruktiva samtalet handlar inte längre om vad vi vill, våra planer eller vad vi tror människor behöver utan om vad Gud gör. Det helt avgörande blir hur vi lyckas forma en gemenskap som följer honom och låter allt uteslutande handla om det.

Det andra som jag känner igen är att Gud nu håller på att upprättar tjänstegåvorna på nytt och lär oss hur dem förhåller sig till varandra. Varje kristen är smord av den helige Ande och människor längtar idag efter att få följa smörjelsen. Jag tycker mig ha sett en helt ny hunger och iver i vårt land efter Gud och det nya som han för med sig. Det innebär att vi först nu är redo att låta Gud leda oss och ta emot det han vill ge. Församlingen behöver alla tjänster som Gud ger och vi behöver smorda människor som är villiga att tjäna. Det är Anden vi ska följa och vill följa. Den helige Ande i människor och inget annat. Därför behöver församlingen vara ett växthus där vi tillsammans låter människor växa i smörjelse och där gemenskapen i sig blir korrigerande men framförallt uppmuntrande och frigörande. Det gamla sättet att leda har handlat om makt och position. Ett hierarkiskt sätt där toppen på pyramiden format gemenskapen och bevarat och bevakat positioner.

Jag tror att Gud nu håller på och upprättar de fem tjänstegåvorna och för oss är det en viktig del av vår kallelse. Både att forma en gemenskap som präglas av detta nya men också att vi skall få vara med och träna och utrusta andra i sin tjänst. Det är en del i vår profetiska kallelse att vara med och urskilja, befria och smörja människor till tjänst. Den nya strukturen är inte uppbyggd vertikalt efter ett hierarkiskt mönster utan är horisontel till sin grund. Där Anden i ledarskapet ger en känslighet att gå framåt sida vid sida och där smörjelsen, det profetiska ordet och övriga Andens gåvor gör att vi kan följa Anden och Andens ledning. Det för med sig en helt ny nivå av överlåtelse till varandra och öppenhet för Gud. Det behövs samtidigt ett mycket större mått av insyn i varandras liv. Ledarskapet behöver vara en gemenskap lik den som rådde under församlingens första tid och som vi läser om i apostlagärningarna. Där talas det om att de hade allt gemensamt och räknade inte något som sitt eget.

Danny Silk utmanade oss med att lyfta fram att församlingen har apostlarnas och profeterna som grund.  Det säger något om relationerna inbördes mellan tjänstegåvorna och de utmanar en församlingssyn som i stor utsträckning präglats av herdetjänsten, Den nya vinlägeln har till uppgift att bära kraft så att Guds vilja i större utsträckning kan ske på jorden såsom den sker i himlen. Församlingens främsta uppgift är att bära Guds närvaro. En sådan församling kan inte präglas av människofruktan utan måste i allt först söka Guds rike. Där handlar tjänsterna om att leda församlingen till att orientera sig efter var Gud är och följa honom där han går.

 Till slut vill jag nämna något som varit väldigt levande för mig de senaste veckorna. Det är vikten av att vi tillsammans prövar det vi tror kommer från Gud. Urskiljningens gåva är oerhört viktig i det nya. Allt det som växer fram nu är inte från Gud och alla under som vi tycker oss se är inte Guds verk och inte heller kommer alla tilltal och profetiska bilder från Gud. För att vi skall hamna rätt måste vi vara noggranna i vår prövning. Där är tiden är en viktig prövosten vid sidan av urskiljningens gåva och Guds ord. Tiden kommer att utvisa vad som är av Gud och inte. Tiden innebär också att vi lyssnar på erfarenheterna från fäderna och mödrarna som gått före oss och låter dem vara ett instrument för vår navigation framåt! /Hans

Hörde jag rätt? Reflektion efter New Wine sommarkonferens i Vänersborg 2013

"Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och Herrens härlighet går upp över dig." (Jes 60:1)

Förra veckan hade vi New Wines sommarkonferens i Vänersborg. Konferensen hölls i den stora bandyhallen Arena Vänersborg och det var första gången som New Wine var där. Själva platsen innebär att New Wine intar en Vision som kom för flera år sedan. 1200-1500 människor har varit med men det finns potential för många fler. Tillväxtpotentialen i lokalerna var ett profetiskt budskap bara det. När vi får vara med och söka visioners uppfyllelser är vi delaktiga av ett skeende där Gud verkar. Jag tror det gäller också oss som var med från Lysekil. Vi var 30-40 människor som varit med under konferensen och jag har sett hur många har blivit starkt berörda av Gud och fått vara med och betjäna andra. När vi som kristna rör oss i en miljö där Gud är påtagligt närvarande så är det lätt att be, lätt att tro och lätt att förmedla helande, kraft och profetiska tilltal.

När vi samlades till bön kvällen före konferensen var det flera deltagare, oberoende av varandra, som erfor eller såg Guds närvaro komma och inta Arenan. I en våg eller virvelvind kom den himmelska härskaran till platsen. Erfarenheten av Guds tyngd och helighet kändes tydligt av många av oss som var där. Vid flera tillfällen under konferensen har detta upprepats inte minst under lovsången. Under veckan har detta varit något som Gud gång på gång visat mig och talat till mig om. När Gud är närvarande på det sättet är det lätt att följa och börjar man spana efter hans närvaro, hans ”vinkar”, leder det till konkreta handlingar och konkreta resultat. Återigen har jag blivit påmind om att Gud älskar att bli kött ibland oss. Att bli närvarande på ett konkret sätt med tydliga konsekvenser och nedslag.

Mycket av undervisningen har handlat om vad en gudsrikeskultur är och vad det innebär att Gud regerar. Det jag tror mig hört är en kallelse att leva i denna närvaro och bära denna närvaro i vår församling och vår stad. Det kommer att innebära stora förändringar i församlingarna men kyrkorna kommer då också att påverka sina städer på ett radikalt nytt sätt.

Ett profetiskt budskap som en av mötesdeltagarna fick var att både enskilda människor och församlingar var brinnande ljus men en lampskärm hindrade ljuset på sidorna. Ljuset lyste bara rätt upp och budskapet var att Gud ville i lyfta bort denna lampskärm. Jag tror att det var ett budskap till hur vi skulle leda betjäningen på det kvällsmötet, men det fanns mer än så i bilden. Jag tror att den eld och gudsnärvaro som vi känt här i Lysekil under våren och som många församlingar runt om vårt land också vittnat om har inneburit en påtaglig förnyad erfarenhet av ljus och härlighet. Det är fr.a. i lovsången, bönen och betjäningen som vi sett det. Kontakten mellan himmel och jord har förnyats, intensifierats och vi har sett under och tecken i våra samlingar i en helt ny dimension . När Gud får avlägsna skärmen kommer ljuset att lysa ut i våra städer och skingra mörkret.  Guds närvaro blir då påtaglig på gator, torg, skolor, arbetsplatser, idrottsanläggningar och köpcentra. ”Församlingen är en termostat inte en termometer”, sa Danny Silk på ett av sina seminarier. Gud vill använda den lokala församlingen för att förändra vårt samhälle och vår kultur.

För att denna transformation skall ske behöver mycket förnyas och förvandlas. Jag bär med mig några punkter som jag blivit påmind om under veckan. Dessa är inte bara något vi sträcker oss emot i framtiden utan också något som Gud i allra högsta grad skapar förutsättningar för nu:

1.       Mer av Guds kraft och mindre av verksamhet i våra församlingar. Många människor knäar under allt som måste göras för att hålla församlingarna flytande. Perspektivet måste ändras så att församlingen bara gör det Gud säger och ger kraft till. Att se vad Gud redan gör och följa med i det. Gud uppenbarar sin vilja i Ordet, i bibeln och genom profetiska tilltal. Till det ordet är Gud alltid villig att ge sin Ande och kraft. Den avgörande frågan i allt församlingsarbete blir då: Vad gör Gud nu? Vart känner vi igen hans närvaro? Hela bibeln visar att Guds folk är ett folk lett av Guds Ande, Guds närvaro.

2.       Vi behöver fokusera på vad Gud gör och inte på vad han inte gör. Mycket av Danny Silks undervisning handlade om hur vi kan etablera en annorlunda kultur präglad av Guds närvaro. Där vi hela tiden uppmuntrar och försöker se det som Gud gör i människor vi möter. En profetisk kultur där människor hela tiden vägleds och befrias till tjänst genom att Guds tilltal får kalla fram och putsa av guldet i människan. Om Gud inte är en kritisk, straffande Gud utan den gode Fadern så är vår uppgift som hans barn att se och möte människor med Guds ögon och med hans hjärta. Det är intressant att ett av den ondes namn, Satan betyder just anklagaren. Hur ofta är inte vi, i Guds namn, våra bröders anklagare och därmed allierade med fel makt. Kan vi överhuvudtaget föreställa oss en miljö där uppmuntran är det viktigaste och att se varje människa och bedöma varje sammanhang utifrån Guds perspektiv. Jag tror att det skulle sätta oss fria till att verkligen kunna förvandla våra städer. Vi skulle bli lika attraktiva för människor som ett ljus är för insekter i sommarnatten.

 

3.       Det tredje och sista jag vill dela är att församlingen är kallade att helt bryta med världens sätt att regera och utöva makt. Gud har utmanat oss den gångna veckan och talat om att våra hierarkiska strukturer begränsar oss och låter oss bara använda en liten del av den potential vi har i gemenskap med honom. I en miljö där Gud regerar finns fullständig frihet. Där kan vi växa in i det liv och den kraft som Gud gett oss. Där är inte ålder, kön eller bakgrund det som definierar vår tjänst eller potential. Gud vill i varje människa som genom tron på Jesus blivit ett Guds barn gjuta mer kraft än vi kan drömma om. Därför tror jag också att vi kommer att få se barn och ungdomar utföra kraftgärningar som vi andra aldrig sett. Jag tror att när vi avvisar denna världens definition av makt så kommer vi att få en gemenskap där smörjelse blir det viktiga. Auktoritet kommer att ges åt dem som Guds Ande vilar över. Inte auktoritet över andra människor utan över det onda. Församlingen är kallad att följa smörjelsen... Vi har varit så upptagna med frågan vem som skall bestämma att vi blivit blinda och missat vad vårt uppdrag är. Att göra Jesus gärningar genom att i Andens kraft förkunna de goda nyheterna. Utan Guds kraft kan vi inget göra men med hans Ande är inget omöjligt. I församlingen reser Gud upp män och kvinnor, unga och gamla som har en sak för ögonen och en längtan i sitt hjärta: Att få se Guds vilja ske här såsom den sker i himlen. En församling av äventyrare och hjältar som söker Guds rike före allt annat och som är bärare av en gudsnärvaro som kommer att tränga undan fienden överallt där de går fram.

Jag har redan fått flera vittnesbörd från deltagare på konferensen att när de kom hem så bar de med sig mer av detta och människor har blivit frälsta och helade som följd!  /Hans