Sanningen skall göra er fria!

I dag talar vi mycket om kulturen och atmosfären i församlingen och att Gud gör något nytt på det området. Det nya som sker är både en förutsättning och en frukt av att Guds rike går fram. När Jesus uppmanar oss att först av allt söka Guds rike menar han också att vi får låta oss formas av Guds rikes värderingar och av de konsekvenser som Jesus liv fört med sig för oss.

En viktig aspekt av den kulturen är sanningen. Jesus betonar att han är Sanningen och att hans ord är sanning. Den andliga kampen handlar till stor utsträckning om vilken verklighetsuppfattning vi skall leva med och därmed vårt sätt att tänka, jfr 2 Kor 10:4ff. Ordet sanning betyder också verklighet i sin ursprungliga betydelse.  Den stora frågan är vem eller vad tillåter vi att definiera vår verklighetsuppfattning. Det blir tydligt när Jesus träder fram och gör anspråk på att vara Sanningen och att han är den som uppenbara den sanna verkliga bilden av Gud. I förhöret inför Pilatus ställs detta på sin spets. På ena sidan står Guds son, människosonen och vittnar om sanningen medan Pilatus som representerar människan utan Gudskunskap, den fallna människan, säger: ”Vad är sanning?” Denna lilla ”oskyldiga” och mycket ”mänskliga” fråga får till resultat att Pilatus missar möjligheten att ta emot Jesus och det liv han har att ge. 

Genom att så in tvivel om det finns en sanning eller att Gud skulle vara sann, förleds människan att lämna Guds sanning och vi placerar istället våra tankar, vår vetenskap på verklighetsuppfattningens tron. Gud har detroniserats av människan som nu är den som tror sig avgöra sanningsfrågan. Vi gör oss en egen bild av verkligheten grundat på människan som tillvarons centrum och högsta väsen. I vetenskapens namn har mänskligheten skapat ett verklighetsbegrepp som per definition räknar bort Gud. En inomvärldslig avgränsning som förpassar gudstron bort från det offentliga rummet, vetenskapen, politiken, samhällsfunktioner etc. Tron blir en andlig, privat sak som inte kan prövas och som inte har med det gemensamma livet att göra.  I början av mänsklighetens tidsålder förledde ormen Eva att bryta den nära förbindelsen med Gud och syndafallet var ett faktum. Från den dagen är människan skild från Sanningen och den ende som kan ge en sann bild av verkligheten. ”Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild”. (2 Kor 4:4)

Den kultur som Guds rike för med sig innebär ett återupprättande av Sanningen. Det blir därmed också en fullständig kollision med den inomvärldsliga kulturen. Det är viktigt att se detta så att vi inte förleds att tro att det går att förena det som Gud vill göra med denna världens sätt att se. Det är bara i Jesus som vi kan bli verkligen fria och göra det Gud kallar oss att göra nämligen leva ett övernaturligt liv i Guds kraft.

Följden blir också att den andlig kamp kring verklighetsfrågan även sker inom oss. Jesus gör inte bara anspråk på att vara Herre över en liten del av mitt liv utan hela mig. När ett politiskt parti, arbetsgivare, en annan människa etc. kräver att man har sin första lojalitet mot de värderingar som man har som grund, innebär det alltid en prövning. Är dessa värderingar grundade i Guds sanning eller är de människotankar. Bara att ställa denna fråga skapar reaktioner och det är inte så konstigt eftersom här är vi i centrum för den andliga kampen. Vem skall vara Herre för oss och avgöra vad som är verkligt och sant? 

När vi lyfter fram vittnesbördet om vad Gud gör idag i församlingen så är det en viktig del i att upptäcka sanningen. Har Gud verkligen gripit in i en situation, konkret i en människas liv så innebär det ingripandet att vår verklighetsuppfattning förändras. Den vidgas och vi får en ny och större förväntan på att Gud kan göra det igen och tron växer för ännu större ting. Ett under är i sig själv en nedmontering av den syn på världen som förnekar att Gud griper in i vår värld och vår vardag. Om vi nu har blivit ”överbevisade” p.g.a. ett trovärdigt vittnesbörd skakar berättelsen denna världens auktoriteter i sina grundvalar. En ny frihet för Guds folk infinner sig. De gränser som mänsklig vetenskap och erfarenhet tidigare satt upp håller oss inte längre tillbaka. Trons erfarenhet är att Gud alltid är större än vi kan tänka och förstå och att ingenting är omöjligt för Gud. Den församling som har Guds möjligheter som grunden för sin gemenskap och sin verklighetsuppfattning kommer inte att låta sig begränsas av vad hon själv förmår utan kommer att följa Herren in i det han har bestämt.

Elisas tjänst som vi har talat om tidigare under året innebär att spränga gränser och att släppa folket fria till att tro - lita på Herren mer än något annat. I 2 Kung 6 berättas det hur Elisa öppnar sin tjänares ögon så att han ser Guds närvaro. I en mänskligt sett fullständigt omöjlig situation bryter en större verklighet in. Det är det Guds rike handlar om. Det var fördolt för Elisas tjänare och för alla som inte hade öppnade ögon. Dessa öppnade ögon handlar om att leva i den verklighet som Guds ord uppenbarar. Guds ord och löfte formar profetens syn. Han ser det han har tagit emot. Det han har hört. Han söker med blicken efter det Gud talat om för han vet att det är sant och när han finner det förlöser det ett liv där Guds närvaro blir det avgörande.

Psalmisten skriver ”summan av ditt ord är sanning” (ps 119:160) och jag tror att i Bibeln uppenbarar Gud hur den sanna vekligheten ser ut. Läser vi bibeln på det sättet?

Guds ord är nämligen grunden för den kultur av tro som vi nu talar om. Men det är också viktigt att sanningen präglar var och en av oss som vill vara en del av den. Att tala sanning är viktigt och att inte ta bort eller lägga till efter hur det passar oss är avgörande. Det handlar inte bara om vårt förhållande till bibeln utan också i allt det vi talar om med varandra. Äkthet och trovärdighet inför varandra är en frukt av Gudsrikeskulturen. Om sanningen skall göra oss fria tror jag vi måste överlåta oss till sanningen på alla områden. Det behöver vara sanningen som proklameras i förkunnelse, tillbedjan och när vi betjänar varandra lika väl som när vi i smågrupper förtroligt delar livet med varandra.

Jag tror det finns ett särskilt krav på sanning när det gäller vad vi sjunger. Dels därför att sången är så viktig men också därför att sångens ursprung är avgörande för vad den för med sig ibland oss. En sång född av Guds Ande och som är stämd gentemot den sång som sjungs i himmelen för med sig kontakt med himlen.

Tillbedjan behöver därför vara profetisk, grundad på Guds ord, vilket också David framhåller.(1 Krön 25) Vi skall i lovprisning och tacksägelse sjunga ut sanningen om Gud. Jag tror i viss mån man kan säga: ”Visa mig dina sånger så skall jag berätta om din tro”.  När vi sjunger ut sanningen om Gud, i enlighet med hans uppenbarelse, byggs det en ny tron mitt ibland oss. Det är Guds tron och inte vår och där är Guds rike.

Det är alltså viktigt med vårt tal och vår bekännelse när det gäller den verklighetsuppfattning som formas ibland oss. Tänk om vi blev lite mer medvetna om vad våra ord gör med den andliga atmosfären ibland oss. Det är sanningensbälte som håller hela Guds vapenrustning på plats och som gör oss beredda att dra vidare in det Gud har lovat!/ Hans

 

Elisa aktuell idag 2 Kung 2

 

 

Jag har blivit påmind om två bilder nu i påsktiden. Den första bilden är en bild som en av våra förebedjare fick för flera år sedan och som har kommit tillbaka nu. Det är bilden av eldslågor som slår upp på olika platser i vår stad och som sedan sprider sig. För oss här i Lysekil så har detta året handlat mycket om eld. Denna bild aktualiserar för mig också scenen då Elisa får ta över profetmanteln av Elia då den senare förs till himmelen. ”Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar och skilde de båda från varandra”. (2 Kung 2:11) Jag tror vi är i en Elisa fas eller Elisa tid nu.

Den andra bilden har med påsk att göra och scenen är från Genesarets sjö och Jesus är med lärjungarna i båten. Jesus stillar stormen med kraften i sitt ord och lärjungarna häpnar. ( Matt 8:23ff) Det Gud har talat till mig om är att Jesus, nu som den uppståndne och förhärligade Kristus, finns i vår mitt. Den auktoritet och den kraft som uppståndelsen förde med sig är given till oss och är verksam i oss som tror. (Ef 1:19f) Bilderna har ett samband och talar om att den tid vi nu är i är en tid av kraft och där Livet segrar över döden på alla områden. Himlen är närvarande och triumferar mitt i vår värld!

 I historien finns tider av genombrott, då Gud för oss vidare, till en ny nivå och öppnar ett nytt landskap för oss. Vi har detta år i Lysekil talat om att det är tid att inta landet. När folket under Josuas ledning gick över Jordan så var det en gräns som passerades. När de satte sin fot i löfteslandet var det genom ett under som Gud förde dem in i landet. Jos 3:15f beskriver hur Jordan stannade upp när prästerna med Guds ark satte sina fötter i vattnet och folket kunde gå igenom på torr mark. Löftet att Gud skulle ge varje ort som deras fötter beträdde blev vid intåget i landet uppenbart för hela folket.(Jos 1:3) Det finns tid för genombrott men det finns också tid då Herrens ord skall fullbordas på ett mer genomgripande sätt. Jordans vatten blir vid flera tillfällen en gräns då det gamla avlöses av en ny fas, en ny tid. Före övergången av Jordan i Josua 3 hade folket varit på väg under 40 år. Det hade varit en förberedelsetid och nu ledde Gud dem vidare in i löfteslandet. Den stora förändringen som folket hade genomgått under ökentiden handlade om tro och världsbild. Gud hade genom åren i öknen fostrat ett folk som litade på honom och som följde hans bud. Det hade vuxit fram en generation som ”älskade Herren av hela sitt hjärta”. En generation som var präglad av Josuas och Kalebs ande – en generation med stor tro på Gud. En generation som i sin erfarenhet och i sitt hjärta litade på att Herren var Gud, alltså hade makten över alla omständigheter. Det fanns ingen Gud jämförbar med honom! Det fanns nu en kultur bland folket som fostrade troshjältar, fria män och kvinnor som var hängivna Herren.

När Josua sänder spejare in i landet återvänder dess med orden ”Herren har gett hela landet i vår hand”. Jos 2:24 Jämför man dessa med Mose spejare så ser vi att tiden nu är mogen att gå över Jordan.

 Jag tror Gud har påmint oss om hur viktig kulturen, trosatmosfären är i församlingen. Fostrar den och förlöser den hjältar, människor som drivna av Guds Ande är fria och till sin andliga natur erövrande?

 När tiden är inne för Elia att lämna över manteln till Elisa är det en tid då många av Herrens ord går i uppfyllelse. Den tjänst Elia hade stått i hade berett mark för ett etablerande och befästande av Guds närvaro i landet. Det är ett profetiskt skifte som ger oss en fördjupad insikt av vad intåget, erövrandet av landet innebär. Kanske vill Gud visa oss här några aspekter av den Gudsrikeskultur som han vill forma bland oss idag.

En kultur som inte Ett område där Herren är Gud och där hans kraft verkar genom människor så att hans vilja sker. Platser där det ondas makt får kapitulera till förmån för Herren och där sjukdom, splittring, lidande och död inte längre dikterar livsvillkoren för oss. Ett andligt territorium som är befriat och där Guds kärlek, makt och liv regerar, där Jesus bekänns och tillbes som Herren. Det jag försöker beskriva är ingen förverkligad eskatologi utan ett inbrytande av det tillkommande riket som gör att vi kan få en försmak av himlen. Där vi får se vad det innebär att Guds vilja sker.

 

Elisas första under var att slå på Jordans vatten med Elias mantel. (2 Kung 2:14) Profetlärjungarna såg att Elias ande vilade över Elisa och kanske såg dem det dubbla måttet av den anden som Elisa i tro hade bett om. 

Jag tror att Gud i dessa dagar har brutit makten av falsk ödmjukhet som vilat över vårt land! Nu är det inte bara tillåtet utan nödvändigt att be om dubbla arvslotter. Den unga generationen som Gud nu reser upp kommer inte på något sätt att begränsas av tidigare generationers erfarenhet eller kraft. Det är tid att be om mer! Det samma gäller för hela kyrkan och är nödvändigt för det som Gud kallar oss till nu. Det vi känner till, den gamla kraften och erfarenheten räcker inte till för det som nu skall ske. När Gud fullbordar sina löften och etablera en ny dimension av sin närvaro och kraft i församlingen spränger han alla våra bilder och föreställningar om hur det skall gå till.

Landet kan inte intas genom det vi kan eller genom något vi tidigare har sett.

Idag behöver vi mitt i församlingen tala ut i tro: Ge oss en dubbel arvslott av din Andes kraft!

Vi får tala ut det här i Lysekil när det gäller den profetiska smörjelsen. Vi behöver dubbelt av det som vi sett och som människor varit fyllda av som varit och är här. Vi får tala ut det när det gäller helande och tro för helande. Må Gud ge oss en dubbel arvslott av det som New Wines ledare har burit med sig hit och som vi har sett. Vi får tala ut det när det gäller evangelisation och mission. Må Herren smörja församlingen med dubbelt mer än vi har mött hos de evangelister och missionärer som varit här!

När vi börjar be den bönen, därför att Gud kallar oss till det, formas en andlig kultur som gör att vi inte stoppar vid Jordans strand och nöjer oss med att drömma eller på avstånd se in i landet. Utan vi blir en del av en kultur som lever i undrens tid. Där vi tar den mantel Gud gett oss och slår på vattnet för att människor och andliga tjänster skall gå vidare i en ny dimension av kraft och auktoritet.

 Det första Elisa gör efter att han delat Jordans vatten är att etablera liv och villkor för fruktbarhet i Jeriko. Lägg märke till hur männen i Jeriko vet att läget på staden är bra men att jorden är död och vattnet inte livgivande. (2 Kung 2:19ff) Jeriko var den första staden som intogs av Josua och strax före Eilas framträdande hade staden återuppbyggts. Död var frukten av detta bygge (1 Kung 16:34) men nu framträden en profet med makt att vända förbannelse till liv. Konsekvensen av Elisas handlande med vattnet i Jeriko innebar en helt ny förutsättning för liv och är så än i dag.

 När vi nu kallas att inta landet tror jag att områden som tidigare varit avskilda för andra gudar eller andra krafter kommer att helgas åt Herren och bli bärare av liv och välsignelse. Det Gud kallar oss till idag kommer att förändra ”naturlagar”, lagar i samhället och hela vår kultur. Jag är övertygad om att vi nu kommer in i en tid där en dödlig, obotlig diagnos inte kommer att leda till död utan förvandlas till liv. Där döden försöker märka ut revir kommer välsignelse att flöda fram. När helande bryter dödens makt i en människas liv blir hon en källa till helande för andra.

Vi kommer att se ”döda” områden både i naturen och i människors liv och kroppar att bli levande igen. Städer utan ekonomisk tillväxt och framtid kommer att blomstra på nytt.

Guds rikes etablerande kommer att förändra samhällets syn på människor och de kommer att få konsekvenser för flyktingpolitiken, solidaritet m.m. så att lagstiftningen kommer att ändras.
Saltet som Elisa kastade i vattnet är det salt som Jesus talade ut om församlingen. Ni är jordens salt!

Jag tror att den största förändringen kommer vi att se när Guds rike förändrar och i grunden påverkar vår populärkultur. Jag tror att i en Elisa tid så kommer den unga generationen att förhärliga Gud med sina kreativa gåvor. Vi kommer att se en tillbedjande generation som sjunger om Guds mäktiga verk och inte förhärligare människans dekadens utan medkonstens alla former film, bild, teater, dans, poesi etc. kommer att kasta den gamla kulturen och dess värderingar över ända. Det kommer inte att ske direkt överallt men det sker i Jeriko. Det sker på platser där människor känner igen Elisas smörjelse och ber om dess välsignelse! Jag ber att det skall vara här i Lysekil.

 Det sista jag vill ta upp och som jag funderat på några veckor nu är pojkarna vid Betel. ( 2Kung 2:23ff)

När Elisa hade gett liv åt Jeriko så begav han sig upp mot Betel. Betel betyder Guds hus och jag tror inte det är någon tillfällighet här. Motståndet mot Guds verk finns ofta centralt i Guds hus. Människor som är slavar under en religiös ande och som har tradition och vårdandet av det som är dött som sin hjärteangelägenhet och kallelse blir ofta dem som försöker dräpa profeterna och som står emot Guds verk. Här skulle vi kunna säga att det är småpojkarna som representerar dessa. Där Guds profet tas emot får man också en profets lön. (Matt 10:41) Elisa kom med liv i överflöd också till Betel men han togs inte emot utan förlöjligades och hånades. Det som skulle bli till välsignelse blev istället till förbannelse och död.

Jag har en stark känsla, som gör att magen knyter sig, av att vi står i en allvar och avgörande tid just nu. Vi står vid ett vägskäl! Det finns en möjlighet, en inbjudan från Gud till att vara en del av något enastående, helt nytt och livsavgörande i vårt land och våra församlingar nu. Genom att ta emot detta – HELHJÄRTAT- i tro och göra sig själv och församlingen till en källa med den dubbla smörjelse kan din stad förvandlas. Att håna det Gud gör och istället värna om det som är dött, livlös tradition eller fästa sitt hjärta vid forna segrar och tider kommer att medföra en snabb men kanske inte så behaglig död för församlingen. Välsignelsen är given, utgjuten och tas emot genom att vi öppnar oss för det Gud gör och be om mer. Släppa kontrollen och leva i tro på Guds ord och löfte! Vi får inte se allt det goda som Gud gör idag ibland oss bara som en liten uppmuntran utan det är en kallelse att gå vidare i enligt med det han visar oss. Då kommer välsignelsens källa flöda djupare och kraftigare och föra oss ut i det Gud i sin kärlek har tänkt för oss!/Hans