Nu är det skarp läge

 

Nu är det skarp läge!

Det är kaos i världen och kriserna avlöser varandra. I ett skarpt läge blir det tydligare vad som håller att bygga sitt liv på och vem man kan lita på. En kris är också en möjlighet att få saker och ting på rätt plats igen. I en kris kan man få vilja och kraft så att man bemödar sig om att söka sig tillbaka till de vägskäl där man valde fel och gick vilse. Punkten då man lämnade vägen. I historien kan vi se hur Gud är verksam i kriser. Ibland är kriser Guds dom som går över människor, kulturer och nationer men i de flesta kriser öppnar Gud också möjligheter till att börja om.

I dessa dagar sker allt väldigt snabbt. Både på ett globalt, lokalt politiskt och andligt plan. Saker som var omöjliga att tänka sig för några år sedan händer nu. Värderingar som man trodde var givna och rotade för alltid ändas och allianser/förbund som tidigare varit otänkbara sluts.

När allt rasar på i svindlande tempo behöver vi stanna upp och inte dras med. Vi får inte reagera i affektion och på så sätt låta våra känslor vara det som styr oss utan vi behöver lyssna till förnuftets röst. Nu är tid för besinning, eftertanke och framför allt uppmuntra och söka urskiljningens gåva. Vi behöver Guds ord och den helige Ande som med uppenbarelse kan visa på sanningen och avslöja fiendens fällor.

Jag har under lång tid gått med en malande känsla av oro och för varje dag växer sig den känslan starkare. Jag kan inte vara säker på vad som är mitt eget och vad det är som Gud lägger på mitt hjärta men jag  känner en tyngd över mig att dela dessa tankat. Ni får pröva och se.

 

”På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som ropar till Herren, unna er ingen ro, och ge honom ingen ro förrän han upprättar Jerusalem och gör det till en lovsång på jorden.” Jes 62:6f

Utifrån det som sker nu upplever jag att det finns några områden och några aspekter av församlingens kallelse som Gud har pekat på. Jag tror det gäller Lysekil men också församlingen i stort i Sverige.

 

1. Var inte rädda! Låt inte era känslor styra! Med tiden kommer allt att avslöjas.

Många med mig menar att vi går igenom en tid av ledarkris i världen. Trovärdigheten för och transparensen hos det politiska ledarskapet är näst intill obefintligt. Det saknas förtroendet för att de politiska ledarna skall kunna leda oss ur den kris vi befinner oss i.

Vi är kallade att be för våra ledare och söka vår stads och nations bästa. Samtidigt skall vi vara medvetna om att ju närmare tidens slut vi kommer desto större blir förvillelsen, laglösheten och det antikristliga tendenserna i världen. Detta avspeglar sig på alla nivåer i samhället men blir kanske tydligast i ledarskap och i maktens absoluta topp. Jag hör ingen röst som säger det jag nu säger.  Det finns bara ett hopp för vårt land och det är att vända om till Herren. Både att vi som nation och vårt politiska ledarskap vänder om och på nytt söker Guds rike och hans rättfärdighet. Det kommer tyvärr inte att ske. Som det var på Noas dagar, säger Jesus, blir det i den sista tiden och inte förrän Jesus kommer tillbaka kommer ögonen att öppnas och knän böjas. I en allt snabbare dans bort från Herren dansar vår kultur och i den slutliga desperationen kommer människorna att sätta sitt hopp till Antikrist och hatet mot Guds folk, mot Jesus lärjungar kommer bara att öka. Jesus förbereder oss för detta så att vi skall förstå att han har historien helt och fullt i sin hand.  Men vi behöver vara vaksamma, säger Herren.

Låter inte förledas! Idag när många hyllar Trump, Orban m.fl. som trons förkämpar så är det lätt att dras med för att de tar vissa beslut som är fundamentala för klassisk kristen tro. De har rätt i att Gud värnar det ofödda livet, att Islam är ett främmande tankesystem och har en annan ande än den kristna tron och att woketrenden har ett annat ursprung än i Guds ord och Guds rike. Men det saknas Andens frukter i deras retorik, maktutövning och liv.  Låt inte lura er! Några rätt gör inte att omdömet blir gott!

Det finns inget av den gode Herdens karaktär hos dem, inget ödmjukt tjänande och inte heller någon smörjelse från Herren över dem. Det kommer att stå tydligt och klart också för många som ännu inte ser det. Sätt inte någon tillit eller något hopp till dem!  Sätt heller inget hopp till EU och dess ledare! Finns det någon bland dem som känner Herren? Ser vi någon som vandrar i ödmjukhet och lydnad inför Gud? Jag skall inte generalisera men det kristna budskapet har idag en ytterst liten plats i Europa och dess ledarskikt idag. Snarar tvärtom. Det har blivit oerhört trångt att vara kristen på klassiskt, apostoliskt och bibliskt vis. I många länder i Europa så begränsas yttrandefriheten och religionsfriheten på den moderna politiska agendans altare.

2. I denna tid så kallar Gud sin församling till bön!

Det är genom att fästa vår blick på Jesus som vi kan få del av livets ljus. När vi tillber Jesus så underställer vi oss hans makt, hans regerande och Guds rike går fram. Det är inte bara mörker i världen utan också spännande tider, tider av skörd. Men väktarna på murarna får inte sova, inte tystna och inte ge upp. Jag är övertygad att vi kommer att få se än mer bönehus och böneplatser växa fram. På 300-t när kyrkan blev lierad med kejsarmakten och processen av att kyrkan förvärldsligas tog fart växte klostren fram. På otillgängliga platser, i öknen, bevarades det andliga livet och arvet efter apostlarna. Meditationen över bibelordet och bönen pågick i dessa andliga center dygnet runt. Att göra våra kyrkor till bönehus och platser där väktarna kan vaka är en kallelse idag.

När vi tillber Jesus, lyssnar till hans ord och gör det han befaller oss så kan vi vara fullständigt trygga. Vi tillhör ett rike som inte kan skakas eller för att utrycka det med Jesus ord; vi har byggt vårt hus på klippan. Oavsett vilket oväder som piskar på så står det huset stadigt. Hos Jesus, i lydnad för hans bud, finns något evigt, oföränderligt och grundat i och på honom som är tillvarons innersta väsen. Jesus är tillvarons ursprung och mål, Alpha och Omega, början och slutet. Bibelns budskap är glasklart. Allt är skapat genom honom och allt skall sammanfattas i honom. Jesus Kristus, han som är Guds Ord!

Det är inte bara bland världens ledare som vi ser en kris. Också i Guds församling faller ledare och förtroendet för det andliga ledarskapet vacklar. Lära och liv går inte ihop. Vi skulle kunna beklaga oss för att så mycket avslöjas i kristna ledares liv. Vi ser att karaktären hos många ledare inte håller måttet. Avslöjanden kommer gång på gång. Det är Gud som går till rätta med oss. Det är Gud som handlar med sitt folk och avslöjar oss. Inga av oss ledare är syndfria men det som gömts och dolts måste fram i ljuset. Domen och väckelsen börjar med Guds hus och med ledarskapet. Så också i kyrkan innebär den ledarskapskris som vi ser både en dom och en möjlighet till något nytt. Paulus uppmanar till bön för kyrkans ledarskap och det är angelägnare nu än någonsin. Så be för oss ledare och låt oss tillsammans be om vilja och kraft att leva i omvändelse, ödmjukhet och lydnad för Herren.

 

3. Vem vill vara trons väktare?

Vi har varit med om ett paradigmskifte i kyrkorna i västvärlden som slagit igenom de senaste30-40 åren. En förvärldsliga teologi som drivs mycket starkare av politiska beslut och kulturens påtryckningar än av lyssnandet efter Herrens röst i Ordet. Kanske är det därför som Herren reser upp den profetiska tjänsten och den profetiska församlingen. Vem vill vaka över den tro som en gång har överlämnats av Jesus via apostlarna till kyrkan? Det är det tilltal jag hör Anden säga till församlingen. Reformation handlar om att gå tillbaka till ursprunget. Luther vände tillbaka till bibelordet och rensade bort det som inte hade sitt stöd i skriften när det gällde kristet liv, kyrklig praxis och lära. Det behövs reformatorer som läser bibeln, tror på bibeln och brinner för att bibelns lära och liv skall kasta sitt uppenbarelses ljus över kyrka och samhälle!

Det som har kommit som ett starkt tilltal är kallelsen att vara trons väktare. Den tro som en gång för alltid har anförtrotts kyrkan genom bibelns ord måste försvaras och bevaras. Ordet behöver vara det som ger näring, kraft och riktning genom att det läses ja uttryckligen blir till dagligt bröd. Utan denna bibelväckelse, hunger efter Guds Ord kommer kyrkan att svälta och ljuset som vi skall vara i världen kommer att bli en tynande veke. Över stora delar av västvärlden har apostlarnas undervisning övergetts och ersatts av något annat och främmande. Men Gud har genom hela kyrkans historia låtit en rest bli kvar i avfallstider. En rot som kan växa vidare och skjuta skott. Några som inte böjt sina knän för Baal, som på Elias tid. De stilla i landet på Jesu tid som troget väntade på Messias i bön och fasta. Idag kallar Herren fram en rest, som behöver kliva fram och stå upp som trons väktare. En rest som inte böjer sig under tidsandan, makthavare men som fruktar Gud och som likt profeterna vågar säga att allt inte står rätt till. Likt en livbåt som för med sig arvet och sjökortet för färden fram när moder skeppet håller på att sjunka. Det är intressant att jag här om dagen läste en text eller profetia från påven Benedictus  XVI  om att kyrkan också måste bli ”mindre i antal och renare” .

”From the crisis of today the Church of tomorrow will emerge – a Church that has lost much. She will become small and will have to start afresh more or less from the beginning…. The Church will be a more spiritual Church, not presuming upon a political mandate, flirting as little with the Left as with the Right… Man in a totally planned world will find themselves unspeakably lonely. If they have completely lost sight of God, they will feel the whole horror of their poverty. Then they will discover the little flock of believers as something wholly new. They will discover it as a hope that is meant for them, an answer for which they have always been searching in secret”  (www.aleteia.org/2016/06/13/when-cardinal-joseph-ratzinger-predicted-the-future-of-the-church)

 

4. Gud renar sin kyrka

Jag har levt med en vision om den yttersta tidens församling under hela min prästtjänst. Det är visionen av den församlingen som Gud har renat, helgat och klätt i brudkläder. Den församling som skall välkomna Jesus när han kommer tillbaka. Det är den församling som i sluttiden får vara med om uppfyllelsen av den sista tidens stora Ande utgjutelse och som kommer att göra Jesus gärningar med en kraft som saknar motstycke i historien. Det är också den församling som är svaret på Jesus bön om enhet och som lyder hans bud om att älska varandra såsom han och Fadern har älskat varandra. Den församlingen skall enligt Jesus be om vad den vill och Faderns skall ge dem de. Före denna ”grand final” på historien skall den profetiska tjänsten, likt Johannes Döparen men en Eliakallelse bereda väg för Herren. Både Elia och Johannes kom ur Öknen och ur ett liv helt beroende av Gud. I Andens kraft fick dem vara med och förlösa Guds folk och vara redskap för att vända folkets hjärtan tillbaka till Gud. Till det behövs andlig skärpa och mod så att den profetiska rösten inte sluter oheliga allianser med den här världens makthavare och ser mellan fingrarna på den synd och det mörker som präglar vår tids ledare. Både Elia och Johannes fick betala ett högt pris och konfrontationen med de demoniska makterna och politiska ledarskap blev både brutalt och omvälvande.

Så det är med bävan och stor ödmjukhet jag lägger fram frågan, som jag tror kommer från Gud.       Vem vill vara trons väktare i denna tid?

Hans Wolfbrandt, Kyrkoherde i Lysekil och Nationell ledare för New Wine Sverige