Håll blicken fäst på Jesus

 

Gott nytt år!

I kaoset mellan arbete, jul och nyårsfirande med barn och barnbarn vill jag här försöka dela några tankar som jag burit på under en tid och som blickar framåt mot året som kommer. En del tror jag verkligen är uppmaningar från Herren och som han lagt på mitt hjärta. Det är inga nya tankar och jag  upplever att Gud har satt mig att slå på samma spikar år efter år och gång på gång. Men det finns tecken på att flera av dessa skeenden och löften håller på att fullbordas. Jag ber att Guds Ande skall ge dig som läser detta urskiljning. Läs och pröva allt!

 

För att navigera i okända vatten behöver man vara väl förtrogen med sjökortet. Det gäller att kunna väderstrecken och i vilken riktning farleden är utmärkt. Så är det också för oss i församlingen när vi försöker navigera framåt och ge akt på det som ligger framför.

Från ett andligt perspektiv, så finns det några saker som hjälper oss när vi skall navigera över tidens hav. Sanningar som måste stå klara för oss och som inte kan ruckas eller går att kompromissa bort om vi vill hamna rätt.

Det första är att veta varifrån vi kommer. Om vi inte vet att vi är skapade av Gud, med ett uppdrag, ett oändligt värde och för att leva i gemenskap med honom så har vi ingen chans att hamna rätt. För att riktigt förstå var vi kommer ifrån så säger Paulus att vi är utvalda redan innan jordens grund var lagd. (se Ef 1:4f) Utan de stora övergripande och genomgripande perspektiven kan vi bara komma fel. Därför är det inte konstigt att många, också inom kyrkan, hamnar fullständigt vilse när man inte förstår denna grundläggande sanning. Vi är skapade av Gud och utvalda, redan i moderlivet, säger Herren till Jeremia, (se Jer 1:5) och därmed är också människolivet från konceptionsögonblicket, heligt. Det tillhör Gud och med den vetskapen som utgångspunkt kan vi navigera. 

Den andra som är nödvändigt för navigationen är att veta var man är nu. Här hjälper det inte att gissa eller tveksamt titta sig omkring. Vet vi inte vart vi är kan vi inte placera oss på sjökortet. Många har visat på att Bibeln, Guds ord, är den karta som hjälper oss att förstå inte bara vägen utan vart vi är och från vilken punkt vi skall navigera oss vidare, framåt.

2026 har av några utnämns som ett bibelns år. Det andliga sökandet, som vi har upplevt under året som gått, kommer bara att hamna rätt om de sökande lär sig att läsa, förstå och lita på Guds ord. Det är bara bibelns ord, som kan tillfredsställa sökandet. Jesus säger att det är brödet som vi skall leva av (se Matt 4:4) När Jesus kommer tillbaka så betonas det namn han bär, GUDS ORD. (Upp 19:13) Om vi inte är uppmärksamma på Guds Ord kan vi inte heller känna igen och urskilja Jesus. I denna tid är det viktigare än någonsin att leva i en församling som håller Ordet högt och förkunnar Ordet helt och oförfalskat och som förstår att Ordet är heligt och något som man inte kan ”schackra” med. (se 2Kor 2:17). Det är livsavgörande idag att ständigt få nära sig av Guds Ord.

 Många i historien har gett sina liv för att vi skall kunna få ha tillgång till och läsa bibeln på vårt eget språk. För mer än 500 år sedan var detta den stora andliga kampen i Europa och flera av reformationens förelöpare blev martyrer på grund av deras kamp för att Guds ord skulle kunna få läsas på folkspråk. John Wycliffe på 1300 talet i England och John Huss i Böhmen något senare blev banbrytare för 1500 talets reformation med Martin Luther i spetsen. Tron på Bibeln som Guds ord och att bibeln skall vara högsta och enda auktoritet i trosfrågor följde i reformationens spår. Sola Scriptura, skriften allena, var en av de sanningar som var som ett banér över reformationen.

Under året som har gått har Herren påmint mig om att bibeln är den enda grund vi kan utgå från och lita på när vi skall navigera. Inte minst i dessa tider då gamla sanningar kastas på ända och det är nästan omöjligt att urskilja vem som ligger bakom, tankar, nyheter och värderingar.

Jag kan bara säga det som jag tror Herren lagt på mitt hjärta och det är att läror, ideologier och värderingar som inte har sitt ursprung i bibeln eller som går emot bibelns ord skall vi ”fly” ifrån. Inte minst Paulus ord om att det bara finns ett evangelium (se Gal 1:6ff) och att hela skriften är utandad av Gud, alltså inspirerad i sin helhet av honom (2 Tim 3:16f) hjälper oss att förstå vikten av att inte bara läsa utan att leva av Guds ord. Utan bibeln är det omöjligt att komma rätt. Det är därför som vår fiende gör allt för att få oss att inte läsa, inte tro och inte lyda bibelns ord.

 Jag anar att det kommer att bryta ut nya stormar på vägen och dessa krafter vill slita bibeln ur våra händer. Bibeln har en sådan inneboende kraft och är ”skarpare än något tveeggat svärd” så ordet kommer inte att förgås. ( se Hebr 4:12ff). Jag tror att under 2026, alltså i den nära framtiden, kommer vi att få vara med om lite av en bibelväckelse. Därför tror jag att Herren 2026 inbjuder både oss som enskilda men framför allt församlingen att gå på djupet i Guds Ord och att låta Guds Ord spridas, läsas och ljuda så att tron kan växa. (se Rom 10:7)

 

 Det andra spaningen jag gjort kring vår nuvarande position och som visar vart vi är och hur vi skall ta oss vidare är den uthålligheten och intensiteten i bönen som jag ser. När bönens Ande drar in fler människor och sammanhang i bön lyses farleden upp som av en fyrbåk. Det kommer många böneinitiativ nu och i Norden skall 2026 vara ett bönens år med 24-7 bönen som plattform. Här finns mer, här finns djupdykningar att göra och inspiration kommer att ges av Guds Ande till nya böneinitiativ. Gud lägger verkligen bön på församlingens hjärta och generationerna samlas i bön och hör samma kallelse. Hos oss i Lysekil samlas människor till bön i kyrkan i en utsträckning vi inte sett tidigare. Vi har tagit steg i pastoratet och etablerat Lyse bönegård. Det har startat under hösten 2025 och erbjuder en plats av stillhet och bön. Artiklar, böcker och undervisning om bön inspirerar församlingen. Bön föregår väckelse, är en del av väckelsen och vi ser detta ske runt om i vårt land. Bönen är församlingens lunga. Där får vi kraft och i samtalet med Gud öppnas vägar och möjligheter nu och framåt. Lyssna Guds församling! Herren talar till dig!

Det tredje för att kunna navigera är att veta vart vi är på väg. Målet är Guds rike och det eviga livet som Jesus har vunnit åt oss och som han kommer att etablera fullt ut vid sin återkomst i härlighet. Evighetsperspektivet och målet Guds rike behöver vara i fokus. Det är både ett missionsfokus och att leva och positionera sig för Guds rike. Det är att leva i Guds närvaro, räkna med att hans vilja kommer att ske och att i bön och handling verka för att hans vilja skall ske på jorden såsom den sker i himlen.

Men det är också ett tillbedjans och lovsångsperspektiv. Lovsångens och tillbedjans förnyelse, fördjupning och utbredning, vittnar om att tiden är nära. Det hjälper oss också att fokusera blicken på Jesus. Församlingen i den sista tiden kommer att vara väl förtrogen med ett liv i Guds närvaro, ett liv i tillbedjan. Därför är i dag tillbedjan och lovsång helt avgörande för att kunna hitta vägen fram. Det är när vi upphöjer och tillber Jesus som vi liksom får blick på framtiden och hans återkomst. Det ger oss fasthet, uthållighet och frimodighet. Så Guds församling lyft blicken och se han kommer!

Till sist vill jag dela två faror som jag upplever. Man kanske kan kalla dem undervattensströmmar eller dolda grund, men som det är lätt att föras bort med eller gå på. De syns inte på ytan.

Hör mig rätt nu, men religionsblandning är en av den yttersta tidens stora undervattensströmmar som aldrig kan leda rätt. I västvärlden så finns det krafter idag som vill kasta vårt kristna arv och identitet över ända. Den andemakt som finns bakom Islam är mörker och kaos. När vi för 10 år sedan öppnade våra gränser för flyktingströmmarna var det både rätt och fel. Att ta emot flyktingen och den nödställde är vårt uppdrag, men att inte urskilja att det i dessa strömmar också blir en andlig kamp var naivt. Våra vänner i den Lutherska kyrkan i Tanzania varnade oss och sa att ni kommer att få betala ett högt pris om ni låter Islam bli en kraft i det svenska samhället. De talade av erfarenhet från Tanzania. Kyrkans uppgift är att förkunna Jesus inte att gå i ok med de som inte tror. (se 2Kor 6:14ff) Ljuset har inget med mörkret att göra. Aposteln Johannes är glasklar att den som inte har en rätt förståelse eller bekännelse av Jesus är anti Kristus. ” (se 1 Joh 4:f) Här behövs urskiljning, vishet och mod.

Den andra farhågan kommer vi få se mycket av under 2026, som är valår i Sverige. Många politiker kommer att vilja rida på den Jesusvåg vi ser idag. Men här vill jag höja ett varningens finger. Låt er inte luras.  Många vill alltså rida på den andliga vågen men ge akt på de som vill veta av tron men inte dess kraft, som inte vill hålla sig till Guds ord. ”De vill ge sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll er borta från dem”, säger Paulus. (2 Tim 3:5)

 

Vänner! Låt oss under 2026 söka djupt i bibelns skatter för där finner vi det sanna ljuset som gör att vi kan se, förstå och gå framåt. Låt oss fördjupa oss i bönens värld. Kaplanen vi har i Lyse bönegård har jag hört säga och be gång på gång, ”Låt oss lägga örat mot Guds hjärta och lyssna”. 

Vi har inte annat att vänta än att kaoset i världen kommer att bli än mer intensivt, motståndet mot kyrkans apostoliska tro hårdare och vi kommer att se en ökad förföljelse också i vårt land men samtidigt, ”Herren kommer”. Motståndets resultat kommer att bli omvändelse och väckelse. I tider av förföljelse och kamp träder hjältarna fram och utrustas av tro och tillit till Herren.

 ”Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte?” (Jes 43:19)

Hans Wolfbrandt

 

 

 

 

Nu är det skarp läge

 

Nu är det skarp läge!

Det är kaos i världen och kriserna avlöser varandra. I ett skarpt läge blir det tydligare vad som håller att bygga sitt liv på och vem man kan lita på. En kris är också en möjlighet att få saker och ting på rätt plats igen. I en kris kan man få vilja och kraft så att man bemödar sig om att söka sig tillbaka till de vägskäl där man valde fel och gick vilse. Punkten då man lämnade vägen. I historien kan vi se hur Gud är verksam i kriser. Ibland är kriser Guds dom som går över människor, kulturer och nationer men i de flesta kriser öppnar Gud också möjligheter till att börja om.

I dessa dagar sker allt väldigt snabbt. Både på ett globalt, lokalt politiskt och andligt plan. Saker som var omöjliga att tänka sig för några år sedan händer nu. Värderingar som man trodde var givna och rotade för alltid ändas och allianser/förbund som tidigare varit otänkbara sluts.

När allt rasar på i svindlande tempo behöver vi stanna upp och inte dras med. Vi får inte reagera i affektion och på så sätt låta våra känslor vara det som styr oss utan vi behöver lyssna till förnuftets röst. Nu är tid för besinning, eftertanke och framför allt uppmuntra och söka urskiljningens gåva. Vi behöver Guds ord och den helige Ande som med uppenbarelse kan visa på sanningen och avslöja fiendens fällor.

Jag har under lång tid gått med en malande känsla av oro och för varje dag växer sig den känslan starkare. Jag kan inte vara säker på vad som är mitt eget och vad det är som Gud lägger på mitt hjärta men jag  känner en tyngd över mig att dela dessa tankat. Ni får pröva och se.

 

”På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som ropar till Herren, unna er ingen ro, och ge honom ingen ro förrän han upprättar Jerusalem och gör det till en lovsång på jorden.” Jes 62:6f

Utifrån det som sker nu upplever jag att det finns några områden och några aspekter av församlingens kallelse som Gud har pekat på. Jag tror det gäller Lysekil men också församlingen i stort i Sverige.

 

1. Var inte rädda! Låt inte era känslor styra! Med tiden kommer allt att avslöjas.

Många med mig menar att vi går igenom en tid av ledarkris i världen. Trovärdigheten för och transparensen hos det politiska ledarskapet är näst intill obefintligt. Det saknas förtroendet för att de politiska ledarna skall kunna leda oss ur den kris vi befinner oss i.

Vi är kallade att be för våra ledare och söka vår stads och nations bästa. Samtidigt skall vi vara medvetna om att ju närmare tidens slut vi kommer desto större blir förvillelsen, laglösheten och det antikristliga tendenserna i världen. Detta avspeglar sig på alla nivåer i samhället men blir kanske tydligast i ledarskap och i maktens absoluta topp. Jag hör ingen röst som säger det jag nu säger.  Det finns bara ett hopp för vårt land och det är att vända om till Herren. Både att vi som nation och vårt politiska ledarskap vänder om och på nytt söker Guds rike och hans rättfärdighet. Det kommer tyvärr inte att ske. Som det var på Noas dagar, säger Jesus, blir det i den sista tiden och inte förrän Jesus kommer tillbaka kommer ögonen att öppnas och knän böjas. I en allt snabbare dans bort från Herren dansar vår kultur och i den slutliga desperationen kommer människorna att sätta sitt hopp till Antikrist och hatet mot Guds folk, mot Jesus lärjungar kommer bara att öka. Jesus förbereder oss för detta så att vi skall förstå att han har historien helt och fullt i sin hand.  Men vi behöver vara vaksamma, säger Herren.

Låter inte förledas! Idag när många hyllar Trump, Orban m.fl. som trons förkämpar så är det lätt att dras med för att de tar vissa beslut som är fundamentala för klassisk kristen tro. De har rätt i att Gud värnar det ofödda livet, att Islam är ett främmande tankesystem och har en annan ande än den kristna tron och att woketrenden har ett annat ursprung än i Guds ord och Guds rike. Men det saknas Andens frukter i deras retorik, maktutövning och liv.  Låt inte lura er! Några rätt gör inte att omdömet blir gott!

Det finns inget av den gode Herdens karaktär hos dem, inget ödmjukt tjänande och inte heller någon smörjelse från Herren över dem. Det kommer att stå tydligt och klart också för många som ännu inte ser det. Sätt inte någon tillit eller något hopp till dem!  Sätt heller inget hopp till EU och dess ledare! Finns det någon bland dem som känner Herren? Ser vi någon som vandrar i ödmjukhet och lydnad inför Gud? Jag skall inte generalisera men det kristna budskapet har idag en ytterst liten plats i Europa och dess ledarskikt idag. Snarar tvärtom. Det har blivit oerhört trångt att vara kristen på klassiskt, apostoliskt och bibliskt vis. I många länder i Europa så begränsas yttrandefriheten och religionsfriheten på den moderna politiska agendans altare.

2. I denna tid så kallar Gud sin församling till bön!

Det är genom att fästa vår blick på Jesus som vi kan få del av livets ljus. När vi tillber Jesus så underställer vi oss hans makt, hans regerande och Guds rike går fram. Det är inte bara mörker i världen utan också spännande tider, tider av skörd. Men väktarna på murarna får inte sova, inte tystna och inte ge upp. Jag är övertygad att vi kommer att få se än mer bönehus och böneplatser växa fram. På 300-t när kyrkan blev lierad med kejsarmakten och processen av att kyrkan förvärldsligas tog fart växte klostren fram. På otillgängliga platser, i öknen, bevarades det andliga livet och arvet efter apostlarna. Meditationen över bibelordet och bönen pågick i dessa andliga center dygnet runt. Att göra våra kyrkor till bönehus och platser där väktarna kan vaka är en kallelse idag.

När vi tillber Jesus, lyssnar till hans ord och gör det han befaller oss så kan vi vara fullständigt trygga. Vi tillhör ett rike som inte kan skakas eller för att utrycka det med Jesus ord; vi har byggt vårt hus på klippan. Oavsett vilket oväder som piskar på så står det huset stadigt. Hos Jesus, i lydnad för hans bud, finns något evigt, oföränderligt och grundat i och på honom som är tillvarons innersta väsen. Jesus är tillvarons ursprung och mål, Alpha och Omega, början och slutet. Bibelns budskap är glasklart. Allt är skapat genom honom och allt skall sammanfattas i honom. Jesus Kristus, han som är Guds Ord!

Det är inte bara bland världens ledare som vi ser en kris. Också i Guds församling faller ledare och förtroendet för det andliga ledarskapet vacklar. Lära och liv går inte ihop. Vi skulle kunna beklaga oss för att så mycket avslöjas i kristna ledares liv. Vi ser att karaktären hos många ledare inte håller måttet. Avslöjanden kommer gång på gång. Det är Gud som går till rätta med oss. Det är Gud som handlar med sitt folk och avslöjar oss. Inga av oss ledare är syndfria men det som gömts och dolts måste fram i ljuset. Domen och väckelsen börjar med Guds hus och med ledarskapet. Så också i kyrkan innebär den ledarskapskris som vi ser både en dom och en möjlighet till något nytt. Paulus uppmanar till bön för kyrkans ledarskap och det är angelägnare nu än någonsin. Så be för oss ledare och låt oss tillsammans be om vilja och kraft att leva i omvändelse, ödmjukhet och lydnad för Herren.

 

3. Vem vill vara trons väktare?

Vi har varit med om ett paradigmskifte i kyrkorna i västvärlden som slagit igenom de senaste30-40 åren. En förvärldsliga teologi som drivs mycket starkare av politiska beslut och kulturens påtryckningar än av lyssnandet efter Herrens röst i Ordet. Kanske är det därför som Herren reser upp den profetiska tjänsten och den profetiska församlingen. Vem vill vaka över den tro som en gång har överlämnats av Jesus via apostlarna till kyrkan? Det är det tilltal jag hör Anden säga till församlingen. Reformation handlar om att gå tillbaka till ursprunget. Luther vände tillbaka till bibelordet och rensade bort det som inte hade sitt stöd i skriften när det gällde kristet liv, kyrklig praxis och lära. Det behövs reformatorer som läser bibeln, tror på bibeln och brinner för att bibelns lära och liv skall kasta sitt uppenbarelses ljus över kyrka och samhälle!

Det som har kommit som ett starkt tilltal är kallelsen att vara trons väktare. Den tro som en gång för alltid har anförtrotts kyrkan genom bibelns ord måste försvaras och bevaras. Ordet behöver vara det som ger näring, kraft och riktning genom att det läses ja uttryckligen blir till dagligt bröd. Utan denna bibelväckelse, hunger efter Guds Ord kommer kyrkan att svälta och ljuset som vi skall vara i världen kommer att bli en tynande veke. Över stora delar av västvärlden har apostlarnas undervisning övergetts och ersatts av något annat och främmande. Men Gud har genom hela kyrkans historia låtit en rest bli kvar i avfallstider. En rot som kan växa vidare och skjuta skott. Några som inte böjt sina knän för Baal, som på Elias tid. De stilla i landet på Jesu tid som troget väntade på Messias i bön och fasta. Idag kallar Herren fram en rest, som behöver kliva fram och stå upp som trons väktare. En rest som inte böjer sig under tidsandan, makthavare men som fruktar Gud och som likt profeterna vågar säga att allt inte står rätt till. Likt en livbåt som för med sig arvet och sjökortet för färden fram när moder skeppet håller på att sjunka. Det är intressant att jag här om dagen läste en text eller profetia från påven Benedictus  XVI  om att kyrkan också måste bli ”mindre i antal och renare” .

”From the crisis of today the Church of tomorrow will emerge – a Church that has lost much. She will become small and will have to start afresh more or less from the beginning…. The Church will be a more spiritual Church, not presuming upon a political mandate, flirting as little with the Left as with the Right… Man in a totally planned world will find themselves unspeakably lonely. If they have completely lost sight of God, they will feel the whole horror of their poverty. Then they will discover the little flock of believers as something wholly new. They will discover it as a hope that is meant for them, an answer for which they have always been searching in secret”  (www.aleteia.org/2016/06/13/when-cardinal-joseph-ratzinger-predicted-the-future-of-the-church)

 

4. Gud renar sin kyrka

Jag har levt med en vision om den yttersta tidens församling under hela min prästtjänst. Det är visionen av den församlingen som Gud har renat, helgat och klätt i brudkläder. Den församling som skall välkomna Jesus när han kommer tillbaka. Det är den församling som i sluttiden får vara med om uppfyllelsen av den sista tidens stora Ande utgjutelse och som kommer att göra Jesus gärningar med en kraft som saknar motstycke i historien. Det är också den församling som är svaret på Jesus bön om enhet och som lyder hans bud om att älska varandra såsom han och Fadern har älskat varandra. Den församlingen skall enligt Jesus be om vad den vill och Faderns skall ge dem de. Före denna ”grand final” på historien skall den profetiska tjänsten, likt Johannes Döparen men en Eliakallelse bereda väg för Herren. Både Elia och Johannes kom ur Öknen och ur ett liv helt beroende av Gud. I Andens kraft fick dem vara med och förlösa Guds folk och vara redskap för att vända folkets hjärtan tillbaka till Gud. Till det behövs andlig skärpa och mod så att den profetiska rösten inte sluter oheliga allianser med den här världens makthavare och ser mellan fingrarna på den synd och det mörker som präglar vår tids ledare. Både Elia och Johannes fick betala ett högt pris och konfrontationen med de demoniska makterna och politiska ledarskap blev både brutalt och omvälvande.

Så det är med bävan och stor ödmjukhet jag lägger fram frågan, som jag tror kommer från Gud.       Vem vill vara trons väktare i denna tid?

Hans Wolfbrandt, Kyrkoherde i Lysekil och Nationell ledare för New Wine Sverige