Tempelkällan

Tiden är inne. Under början av det här året har orden kommit tillbaka gång på gång – Tiden är inne! Vi har här i Lysekil levt i en stark gudsnärvaro från början på 2019. Många profetiska tilltal har kommit till oss och till landet, men i denna ström av uppenbarelser är det ibland lite svårt att sovra. Det behöver gå lite tid, man behöver få lite perspektiv för att kunna urskilja och då händer det som jag tror händer nu att vi kan hitta mönster i tilltalen. Även om bilderna är olika så kan man säga som Josef när han tolkar Faraos drömmar, budskapet är ett och detsamma. 

Jag tror att när Guds närvaro blir stark och tydlig så förlöses gåvor, riktning och skeenden över människor och oss som församling. Kanske är det också idag som med Israel under ökentiden att när Guds närvaro ger riktning och kraft så reagerar fienden våldsamt. Antingen med illvillig list eller samlar sina resurser och går till överraskande anfall för att inte gå under. I bibeln så betecknar uttrycket ”när tiden var inne” en ny fas i historien kopplat till ett Guds ingripande. Vi märker då också att samtidigt som Gud griper in blir fienden aktiv. När Jesus skall börja sin tjänst efter dopet i Jordan så är öken och mötet med djävulen det första som sker. Förvirring, frestelse, tvivel släpps lös men Jesus går stärkt ur striden, fylld av Andens kraft. Tiden är inne!

Den profetiska bild jag vill dela här i Navigera är hämtad från Hesekiel 47. I olika former har bilden kommit till oss av tempelkällan som rinner fram under tröskeln på Guds hus. Jag tror den är för Lysekils församling men jag tror också att den gäller vårt land och jag skulle vilja dela några tankar kring vad Gud säger till församlingen utifrån Hes 47. Jag vill bara säga att jag tror att denna text kommer att uppfyllas konkret i historien i Jerusalem och Döda havet och jag tror också att det både har med denna världen och den tillkommande att göra. (Jfr Upp 22) Men det jag har sett är att nu börjar vattnet rinna fram från de platser där Guds närvaro uppenbaras. Ett profetiskt tecken på att vi börjar närma oss slutskedet på historien och som har att göra med att Guds ord och löfte skall fullbordas.

1. Källan, som står för den helige Anden och Andens verk, kommer från Guds hus. Platsen för Guds närvaro. Den rinner fram där människor tillber i ande och sanning. Den rinner fram på en helig plats. Jag upplever att det finns en stark inbjudan nu att helga sig och att inse att vi kristna är heliga – avskilda för Gud. Med Jesus som förebild behöver vi börja se på oss som församling med nya ögon. Jesus återspeglade i ord och gärning Fadern och hans vilja i världen. Han var ingen annan stans än där Gud ville, ”ledd av Anden…” står det och han gjorde Faderns gärningar för att Anden var med honom. Han talade bara i enlighet med Guds Ord, vad han hörde från Fadern. Detta sammantaget innebar att Guds närvaro ledde honom, var i honom och verkade genom honom. Jesus var helt avskild för Gud.  ”Inte som jag vill utan som du vill” var hans hållning i allt. Det innebär att vi behöver förhålla oss till Guds närvaro, till den helige som är centrum både i församlingens gudstjänster och i vår tjänst bland människor, utanför Guds hus.  När vi ser detta, nästan som Jesajas syn, så förstår vi att det viktigaste vi kan göra är att tillbe.(Jes 6) Anden säger ”Sångens tid har kommit” (HV 2:12). Tillbe Gud hängivet, outtröttligt med allt du är och har. Tillbe Gud i ande, med din kropp av hela ditt hjärta. Guds folk är Närvarons folk och inbjudan är ”Follow the presence”- Följ Guds närvaro! Det finns något avgörande i Mose samtal med Herren ”Om din närvaro inte går med oss ska du inte alls låta oss dra upp härifrån.” (2 Mos 33:14) Likt folket i öknen och Jesaja i sin kallelsevision så behöver vi omvända oss, rena oss och bemöda oss att vara rätt i tillbedjan. Det är bara genom Jesus som vi kan leva i Guds närvaro. Är vi som församlingen medvetna om det? Är vi redo för det? Tiden är inne där Gud låter sin närvaro komma på ett nytt sätt och det är bara början av ett profetiskt skeende och det kommer att bli tydligt vilka människor och församlingar som tar emot det. Antingen ser vi, tar emot och agera utifrån Guds närvaro eller så gör vi det ensamma, i egen kraft och efter vår vilja. Frukten av det valet blir uppenbart för många.

2.  Det andra som Gud påminner mig om är att vi steg för steg får följa med i det Gud låter strömma fram. Så mycket som han ger idag får vi också ta emot och gå in i. Förakta inte den ringa begynnelsen utan ta emot varje gåva av Gud. Följ det han gör och ta steg ut när Gud nu mäter upp mer. Rörelsen är utåt och ju längre floden får strömma desto djupare blir vattnet. Det finns en profetisk smörjelse som Gud låter komma över vårt hjärtas ögon så att vi ser. Det innebär att det kommer mera och det kommer att gå fort. Riktningen är alltså ut, utanför templet, utanför murarna och vidare. Jag tror att de som är ivriga och följer strömmens riktning utåt också kommer att vara de som är i det starkaste flödet från Gud. När tiden nu är inne är det inte längre någon lång startsträcka utan successivt kommer vi att få se att Gud leder ut på djupare vatten. Det gäller att gå med från början och att vara följsam. Sådant här vatten står i bibeln för Anden men också för liv, fruktsamhet och välsignelse. Det utgår från Gud och skall nå de mest avlägsna platserna.

3. Tiden är inne då döda havet skall bli förvandlat till ett fiskeläger. I bilden av sluttidens stora fiskafänge, där massfångst skall bärgas, så kommer Gud att ge liv på de mest sterila och döda platser. Platser där ingen har haft hopp om fångst. Det ger hopp till oss som församling som lever i bygder där aldrig väckelser dragit fram och det stärker vår tro som lever i det mest sekulariserade landet i världen. Gud skall ge liv och han skall ge fångst och nu får vi följa med strömmen till de andligt sett mörkaste platserna. Det är tid för de som är längst bort att hitta hem. Jag tror att bilden av den dubbla strömmen också talar om en helt ny auktoritet och kraft för församlingen. Vi får tala liv till det som är dött och frihet till det som är fånget.  En annan sak är att innan strömmen når döda havet så är det så djupt att man bara kan simma i den. Helt omsluten av Gud och helt beroende av Anden. 

4.       Det sista jag vill dela nu innan fastan börjar på onsdag är att jag tror att vi skall uthålligt be om helande under fastan i år. Det står att på båda sidorna om floden skall träd växa upp. Trädens blad skall inte vissna och frukterna inte ta slut och löven skall tjäna till läkedom. (Hes 47:12) På korsets träd tar Jesus inte bara på sig vår synd, utan han bär också vår smärta och sjukdom. Där framme på Golgata, på långfredagen, på korset finns helande för våra sjukdomar i Jesus sår (Jes 53) I den ström som bryter fram är läkedom en av de stora gåvorna. I Lysekils kyrka kommer vi att lyfta fram ett stort kors på Askonsdagen och där får vi under fastan be om läkedom. Flera bilder som kommit till församling har lokaliserat altaret och koret som den plats där strömmen rinner fram. Därför vill vi placera korset i koret som en profetisk handling och som ett tecken och respons på bilden från Hes 47. Jag tror att vi kommer att få se mer och mer förlösas, helas och få liv ju längre fram i fastan vi kommer. Stå gärna med oss i bön nu veckorna fram till påsk och låt oss be att en ström av läkedom skall föras ut från Guds hus och nå hela staden./Hans