Lyft blicken och se

Under de senaste veckorna har världen på nytt skakats om. Terrordåd, statskupp, inbördeskrig, dödsskjutningar mot poliser, listan kan göras längre än så.  Många av de bakomliggande orsakerna till våldet ser vi ingen lösning på och experter konstaterar i tv-sofforna att det har hänt förut och det kommer att hända igen. Vi lever i en tid av ytterst instabilitet och stora omvälvningar sker hastigt och beslut och handlingar i en del av världen får mycket snabbt världsomfattande konsekvenser.  

Det som slår mig är den blindhet som uppvisas och brist på urskiljning. Det är som om lagen om sådd och skörd, något av de mest elementära när det gäller urskiljning, inte längre finns med i förståelsen av vad som händer. Inte heller Jesus ord om att ”på frukten skall ni känna igen dem” (Matt 7:16) verkar ha någon tyngd i det offentliga samtalet.   

Att man inte kan förstå det andliga skeendet eller historien utan upplysning av Guds Ande behöver vi kanske inte förundras över men problemet är när kyrkan inte förstår. Kyrkan som är kallad att vara jordens salt gör världen en otjänst när hon blir en spegel av samtiden. Vår kallelse är att reflektera Guds rike och ljuset från Jesus Kristus i en mörk värld. Om kyrkan, som också kallas lampan på väggen, av Jesus inte skiljer sig från kulturen blir ju allt mörkt. (Jfr Matt 5:13ff & 6:22f) Gud har påmint mig den sista tiden om vikten av andlig urskiljning och att inte dras med i det som händer.  Vi hade texten om den vise mannen som byggde sitt hus på klippan, förra veckan som evangelietext. Matt 7:24ff och med all tydlighet talar Jesus om stormarna som kommer att komma och vad som gör att huset kan bestå.  Vi måste bygga huset på klippan, en säker grund. Höra och göra Herrens ord är det avgörande!

 Det andra som Herren talat om är att söka sig framåt på de gamla, beprövade vägarna.  ”Jesus är Vägen, Sanningen och Livet” Joh 14:6 och den vägen är inte bred, inte enkel att följa men avgörande för att hitta rätt. Kyrkans erfarenhet alltifrån apostlarnas tid är att det finns en grund som vi kan bygga på och det är bekännelsen att ”Jesus är Messias, den levande Gudens Son”. (Matt 16:16) På den bekännelsen byggs kyrkan och kring den bekännelsen finns ett löfte att ”helvetets portar inte skall få makt över den”.  Jesus, Guds Son och Jesus, Guds Ord är det som ger oss ljus i en mörk tid. ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh 8:12) Det är inte så komplicerat utan ganska självklart. Pröva allt utifrån Bibeln, bygg på apostlarna och profeternas grund och gör det Jesus säger.

Den profetiska tjänstens primära uppgift är inte att avslöja mörkret, det kan alla se, utan att visa på vad Gud gör idag och uppmuntra människor att ta emot det och börja handla i enlighet med det.  I ett första skeende kan vi se över världen och titta var kyrkan växer i antal, mognad och kraft. Det är i första hand inte i västvärlden utan i tredje världen.  Låt oss vända om från det som inte fungerar, det som inte ger växt och lära oss av dem som växer.  När det är sagt låt oss försöka urskilja om det finns ord för just dessa dagar och som vi känner igen är från Herren, så att vi kan på hans tilltal gå in i det.

Tre ord har jag med mig nu Juli månad.

Det första handlar om att när det är som mörkast är vi också närmast gryningen.  Jesus talar i bilden av födslovärkar. Det är som när en kvinna som skall föda. (Jfr Matt 24:8) Eftersom jag är på väg att bli morfar lever den bilden tydligt för mig. Födelse är en förvandling som inte går att hejda och som förvandlar förutsättningarna för omgivningen och det som varit fördolt blir synlig. Det som anats blir plötsligt verkligt och levande. Gud gör något nytt med sin församling i dessa dagar. För den som förbereder sig, samarbetar och lever i väntans tider är lidande inte något som ger uppgivenhet utan ett tecken på att tiden är inne.

Det andra är att nu för Guds Ande oss in i en ny nivå av mognad och erfarenhet av Guds rike. De ord som Gud talat och som legat och växt till sig i oss, ibland under frustration och ibland fördolt och bortglömt nu kommer till liv. Tiden är inne! Jag tror att detta gäller både på personliga plan men också för församlingar. Det är spännande tider vi lever i men också tider av stora andliga förändringar och det är mycket som det nu är tid att släppa som vi inte kan bära med oss in i framtiden. Mycket som varit vår trygghet och ”värld” kommer vi att behöva släppa. Gud kommer att leda oss in på okänd mark där vi blir på ett nytt sätt beroende av honom. Vi kan inte gå den vägen eller göra det i oss själva men med Andens hjälp och på Jesu ord kan vi gå. Vad skulle det innebära för dig, för församlingen och för samhället om de profetiska ord som Gud talat till dig nu skulle gå i uppfyllelse? Det är detta vi nu får sträcka oss emot.

Det tredje tilltalet är att de förlorade sönerna och döttrarna i Guds familj nu skall återvända hem. Väckelsen som kommer börjar med Guds hus. Det gäller omvändelse men det handlar också om förstlingsskörden när fälten vitnat och mognat till skörd. Förlorade söner och döttrar kommer att vända tillbaka. Barn som dragit ut i världen och som vänt fadershuset ryggen och som har dansat efter världens melodier och ”levt livet” och som i dessa tider av skakningar, (hungersnöd), inser att det inte kan bli mätta, inte hittar sig själv där de är. Guds Ande kommer att ge dem drömmar och bilder av vad Guds rike verkligen är. Gud kommer att dra människor fjärran ifrån. Från främmande länder, i det andliga landskapet, kommer människor att börja söka sig hemåt. Med en hunger efter det som är på riktigt. Det som är verkligt. Det som är Gud. Den församling som bär Guds närvaro och verkligt andligt liv kommer att få välkomna dessa förlorade men också utmanas. Det är det som man inte fann i världen man nu frågar efter. Den kyrka som tror att vägen är att anpassa sig efter denna världen kommer inte att attrahera men den församling som bär Guds närvaro kommer att kunna välkomna människor från när och fjärran. /Hans