Lyft blicken och se

Under de senaste veckorna har världen på nytt skakats om. Terrordåd, statskupp, inbördeskrig, dödsskjutningar mot poliser, listan kan göras längre än så.  Många av de bakomliggande orsakerna till våldet ser vi ingen lösning på och experter konstaterar i tv-sofforna att det har hänt förut och det kommer att hända igen. Vi lever i en tid av ytterst instabilitet och stora omvälvningar sker hastigt och beslut och handlingar i en del av världen får mycket snabbt världsomfattande konsekvenser.  

Det som slår mig är den blindhet som uppvisas och brist på urskiljning. Det är som om lagen om sådd och skörd, något av de mest elementära när det gäller urskiljning, inte längre finns med i förståelsen av vad som händer. Inte heller Jesus ord om att ”på frukten skall ni känna igen dem” (Matt 7:16) verkar ha någon tyngd i det offentliga samtalet.   

Att man inte kan förstå det andliga skeendet eller historien utan upplysning av Guds Ande behöver vi kanske inte förundras över men problemet är när kyrkan inte förstår. Kyrkan som är kallad att vara jordens salt gör världen en otjänst när hon blir en spegel av samtiden. Vår kallelse är att reflektera Guds rike och ljuset från Jesus Kristus i en mörk värld. Om kyrkan, som också kallas lampan på väggen, av Jesus inte skiljer sig från kulturen blir ju allt mörkt. (Jfr Matt 5:13ff & 6:22f) Gud har påmint mig den sista tiden om vikten av andlig urskiljning och att inte dras med i det som händer.  Vi hade texten om den vise mannen som byggde sitt hus på klippan, förra veckan som evangelietext. Matt 7:24ff och med all tydlighet talar Jesus om stormarna som kommer att komma och vad som gör att huset kan bestå.  Vi måste bygga huset på klippan, en säker grund. Höra och göra Herrens ord är det avgörande!

 Det andra som Herren talat om är att söka sig framåt på de gamla, beprövade vägarna.  ”Jesus är Vägen, Sanningen och Livet” Joh 14:6 och den vägen är inte bred, inte enkel att följa men avgörande för att hitta rätt. Kyrkans erfarenhet alltifrån apostlarnas tid är att det finns en grund som vi kan bygga på och det är bekännelsen att ”Jesus är Messias, den levande Gudens Son”. (Matt 16:16) På den bekännelsen byggs kyrkan och kring den bekännelsen finns ett löfte att ”helvetets portar inte skall få makt över den”.  Jesus, Guds Son och Jesus, Guds Ord är det som ger oss ljus i en mörk tid. ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh 8:12) Det är inte så komplicerat utan ganska självklart. Pröva allt utifrån Bibeln, bygg på apostlarna och profeternas grund och gör det Jesus säger.

Den profetiska tjänstens primära uppgift är inte att avslöja mörkret, det kan alla se, utan att visa på vad Gud gör idag och uppmuntra människor att ta emot det och börja handla i enlighet med det.  I ett första skeende kan vi se över världen och titta var kyrkan växer i antal, mognad och kraft. Det är i första hand inte i västvärlden utan i tredje världen.  Låt oss vända om från det som inte fungerar, det som inte ger växt och lära oss av dem som växer.  När det är sagt låt oss försöka urskilja om det finns ord för just dessa dagar och som vi känner igen är från Herren, så att vi kan på hans tilltal gå in i det.

Tre ord har jag med mig nu Juli månad.

Det första handlar om att när det är som mörkast är vi också närmast gryningen.  Jesus talar i bilden av födslovärkar. Det är som när en kvinna som skall föda. (Jfr Matt 24:8) Eftersom jag är på väg att bli morfar lever den bilden tydligt för mig. Födelse är en förvandling som inte går att hejda och som förvandlar förutsättningarna för omgivningen och det som varit fördolt blir synlig. Det som anats blir plötsligt verkligt och levande. Gud gör något nytt med sin församling i dessa dagar. För den som förbereder sig, samarbetar och lever i väntans tider är lidande inte något som ger uppgivenhet utan ett tecken på att tiden är inne.

Det andra är att nu för Guds Ande oss in i en ny nivå av mognad och erfarenhet av Guds rike. De ord som Gud talat och som legat och växt till sig i oss, ibland under frustration och ibland fördolt och bortglömt nu kommer till liv. Tiden är inne! Jag tror att detta gäller både på personliga plan men också för församlingar. Det är spännande tider vi lever i men också tider av stora andliga förändringar och det är mycket som det nu är tid att släppa som vi inte kan bära med oss in i framtiden. Mycket som varit vår trygghet och ”värld” kommer vi att behöva släppa. Gud kommer att leda oss in på okänd mark där vi blir på ett nytt sätt beroende av honom. Vi kan inte gå den vägen eller göra det i oss själva men med Andens hjälp och på Jesu ord kan vi gå. Vad skulle det innebära för dig, för församlingen och för samhället om de profetiska ord som Gud talat till dig nu skulle gå i uppfyllelse? Det är detta vi nu får sträcka oss emot.

Det tredje tilltalet är att de förlorade sönerna och döttrarna i Guds familj nu skall återvända hem. Väckelsen som kommer börjar med Guds hus. Det gäller omvändelse men det handlar också om förstlingsskörden när fälten vitnat och mognat till skörd. Förlorade söner och döttrar kommer att vända tillbaka. Barn som dragit ut i världen och som vänt fadershuset ryggen och som har dansat efter världens melodier och ”levt livet” och som i dessa tider av skakningar, (hungersnöd), inser att det inte kan bli mätta, inte hittar sig själv där de är. Guds Ande kommer att ge dem drömmar och bilder av vad Guds rike verkligen är. Gud kommer att dra människor fjärran ifrån. Från främmande länder, i det andliga landskapet, kommer människor att börja söka sig hemåt. Med en hunger efter det som är på riktigt. Det som är verkligt. Det som är Gud. Den församling som bär Guds närvaro och verkligt andligt liv kommer att få välkomna dessa förlorade men också utmanas. Det är det som man inte fann i världen man nu frågar efter. Den kyrka som tror att vägen är att anpassa sig efter denna världen kommer inte att attrahera men den församling som bär Guds närvaro kommer att kunna välkomna människor från när och fjärran. /Hans

För den här världens skull

Vi har just avslutat årets New Wine konferens i Vänersborg under temat ”För den här världens skull”. Det känns som om konferensen är en tydlig del av det skifte som håller på att ske med kyrkan i vårt land. Jesus står utanför kyrkans väggar och kallar på oss. Gud har talat starkt om att vi behöver ha ett förvandlat hjärta att se och älska det som Gud älskar. När Guds rike går fram i vårt land innebär det stora förändringar, i vårt sätt att vara kyrka och framförallt i riktning. Det finns en sändning ut och i det också en ny angelägenhetsgrad, en ny prioritering. Jesus kom för att söka det förlorade, hela de sjuka ,befria de fångna... 

Det brinner en glöd som Jesus har tänt som vi får tändas av och formas av. I det första gryningsljuset kom han till lärjungarna vid Tiberias sjö. (Se Joh 21) Det var när natten gick mot sitt slut som han uppmanade lärjungarna att lägga ut näten på nytt och att göra det efter hans instruktioner. I en skakig och orolig tid och där många bara ser mörkret börjar församlingen skymta Jesus och höra hans röst på ett nytt sätt. Där börjar också den sista tidens stora skörd. Profetisk mognad, trons lydnad och att slänga sig överbord och rusa mot Jesus. Petrus reaktion vid sjöstranden är en profetisk bild av den sista tidens kyrka. Det är så tydligt att detta har börjat nu.

Han har gett oss hopp för det förlorade. Tänt en ny passion för den värld som vi så ofta dragit oss undan. Gång på gång har budskapet varit att vi är kallade att förvandla världen – samhället och kulturen genom Guds kärlek och kraft. Det har varit ett frigörande tilltal som uppmuntrat oss. Det är inte svårt utan ganska enkelt. ”Säg hej till människor som vi möter” och veta att Guds närvaro som finns i oss alltid vill välsigna och möta människor med det goda. Genom att se, möta och relatera till människor i vardagen sprider vi Guds rike.”Var vänlig” var ett annat starkt budskap som alla kan ta till sig och börja praktisera. Jesus kallar oss till lydnad och en självuppoffrande livsstil. Vi kommer att möta motstånd, förföljelse och lidande det är inget annat att räkna med. Vi kommer att föras ”dit vi inte vill”, Joh 21:18, men med ett Guds rikes perspektiv, ett evighetsperspektiv väger dessa omständigheter lätt.

Under konferensen fick många möta Jesus till frälsning, befrielse, helande, förnyad kallelse och hopp. En stark gudsnärvaro som kommer att märkas av i vårt land. Innan konferens fick någon en bild av eldströmmar som strömmade bakifrån och fram genom gångarna i hallen. En bild som talade om att Gud ville drar människor till sig och någon annan såg människor med iver tränga sig fram. Efter dessa dagar kan jag bara konstatera att det blev så. Över 1000 människor, har betjänats varje dag och det fanns en frimodighet och hunger som var av en ny intensitet.  Jag tror också att alla vi som dragits till glöden också kommer att strömma som lava ut i landet. Var vi går fram kommer det att börja brinna och var vi än stannar kommer landskapet att förändras som vid ett vulkanutbrott. (Lite lustigt att Island samtidigt har gått så bra i fotbolls EM och att fansen gjort vulkanen.)

Det är ett ”Awakening” moment över Sverige nu. En kvinna såg i slutet av vår konferens en bild av Sverige med Guds regnbåge över landet. En bild av att Guds löfte infrias och hon såg hur Gud börjar ge drömmar och visioner runt om vårt land för vad han skall göra.  Vi kan förvänta oss att Herren laddar ner sin agenda, sin plan i sitt folk. Det utmanar mig att söka Herrens tilltal men framförallt att ta tillvara på drömmar och visioner som kommer så väl dag som natt.

Under lovsången så fanns det i år kreativa inslag i tillbedjan, konst, måleri och dans. Kvinnan som dansade på scen under hela konferensen var ett profetiskt budskap. Gravid och samtidigt graciös vittnade hon om att något nytt håller på att ske i vårt land. Ett Guds ingripande, ett nytt liv som kyrkan som mamma är satt att föda fram, ta emot och ge till den här världen. What an amazing time we are living in!

/Hans