Älska din stad och älska dina bröder och systrar i Kristus!

Den senaste månaden har jag besökt Tanzania på semester, Rom på tjänsteresa och samtidigt stått mitt i ett andligt slagfällt i församlingen.  Med djupt allvar kan jag konstatera att det har varit fantastiskt att se vad Gud gör och höra han tala på många olika sätt samtidigt som det har varit fruktansvärt att se vilka konsekvenser syndens och dödens makt kan få ibland oss.  Både i Afrika och här hemma har jag fått se Guds rike växa och människor ta emot Jesus till frälsning genom dop och tro. Det finns inget bättre och himlen gläder sig.  Gud bekräftar det vi hört honom tala om att det är tid att kasta ut näten till fångst. Vi är i början av något mycket större än någon av oss anar. När sillperioderna kom utefter kusten historiskt sett så innebär det stora förändringar ekonomiskt, socialt och kulturellt. Samhällen och industri flyttades och den ekonomiska blomstringen följde fisken.  När jag ser alla fiskarna som står längs kajkanterna nu på försommaren och drar makrill så tänker jag – alla som vill kan få och alla kan äta sig mätta. Men för att få fisken måste du vara där den är, ha utrustningen och avsätta tiden. Det handlar inte så mycket om skicklighet och kunskap som prioritering. Det är alltså nu det är tid att dela evangeliet och att göra Gudsrikets gärningar.  Tiden är inne! Guds rike är nära!

Samtidigt så har jag i möte, samtal och bön med människor från den Tanzaniska Lutherska kyrkan, Romersk katolska kyrkan och pingstvänner från Sverige blivit påmind om något väsentligt.  Gud har gett oss olika gåvor i Kyrkan och de olika traditionerna gåvor som är till för hela kyrkan och för hela världen. Det finns rikedomar och skatter långt över vad vi behöver och kan göra bruk av och som kommit i skymundan eller lagts undan p.g.a. av splittring, avundsjuka och maktkamp. När Paulus talar om de andliga gåvorna och tjänsterna i första Korintierbrevet så ger han oss kapitel 13 som nyckel. Kapitlet handlar om kärlek och alla gåvor som Gud ger kan gå förlorade om kärleken saknas.  Eftersom den helige Anden är Guds kärlek i personlig gestalt så är det omöjligt att växa, mogna eller få mer av Andens liv och kraft om kärleken inte finns där.  Kärleken till Gud, till församlingen, till nästan, till fienden… När vi älskar öppnar vi oss för Guds gåva. Därför är enhet något som tillhör Guds väsen. Det är målet för Jesus försoningsverk och det är i enhet som den sista tidens stora väckelse och församlingsförnyelse kommer att ske.”är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning.”  (Joh 4:23)

Enheten i Kristus är alltså helt avgörande och grundläggande.  Det  är detta  som Paulus talar om när han säger att det är på apostlarnas och profeternas grund  församlingen är byggd Ef 2:20 och 4:13. Det är denna klippa, Kristus, som Petrus bekännelse utgår från och som Jesus profetiskt talar om skall ge kyrkan skydd mot dödsrikes portar. (Matt 16:16ff) Jag har en bild av det himmelska Jerusalem där troende kristna från hela historien, alla traditioner och världens alla hörn skall tillsammans tillbe Jesus. Det kommer inte bara att hända utan det föregås av skeenden i vår historia. Där profetordet talar om hur nationerna skall komma och tillbe på Guds berg.  Jesus själv talar om templet som ett ”bönehus för alla folk”. Detta tror jag konkret har med landet Israel och staden Jerusalem att göra men också som Jesus säger till den Samariska kvinnan att tiden

Alan Scott som besöker New Wine om några veckor talade om sin församling i Nord Irland. Han sa i en intervju i Världen Idag att hans församling är 60 000. Därför att de är kallade att älska alla människor i staden. Genom att älska och konkret betjäna alla människor på den plats där de är har Andens gåvor förlöst, helande brutit fram och platsen är nästan en vallfärdsort för trasiga och sjuka människor. Älska din stad är hans budskap till Sverige.  

Om vi är kallade älska syndaren och göra gott mot dem som är vår fiende hur mycket mer behöver vi då inte älska våra bröder och systrar i tron. Det finns en fattigdom i församlingar där man stänger dörren för Guds handlande i andra sammanhang och traditioner och det finns en väg in i det Gud har bestämt för vår tid. Det är sida vid sida i kärlek. Det innebär inte att vi behöver hålla med om allt eller tycka lika men det finns en ovillkorlig kallelse till att tjäna, älska och dela livet i Guds rike med varandra. När Anden föll på pingstdagen, väckelsen bröt ut, under och tecken blev tydliga överallt i församlingen, motstånden och förföljesen följde så står det att ”de var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt” (Apg 4:32)

Tiden är inne att agera. Tiden är inne att frimodigt göra Jesu gärningar, alltså  göra det han gör, som han gör det och där han gör det. /Hans