Den senaste månaden har jag besökt Tanzania på semester, Rom
på tjänsteresa och samtidigt stått mitt i ett andligt slagfällt i
församlingen. Med djupt allvar kan jag
konstatera att det har varit fantastiskt att se vad Gud gör och höra han tala
på många olika sätt samtidigt som det har varit fruktansvärt att se vilka
konsekvenser syndens och dödens makt kan få ibland oss. Både i Afrika och här hemma har jag fått se
Guds rike växa och människor ta emot Jesus till frälsning genom dop och tro.
Det finns inget bättre och himlen gläder sig.
Gud bekräftar det vi hört honom tala om att det är tid att kasta ut
näten till fångst. Vi är i början av något mycket större än någon av oss anar.
När sillperioderna kom utefter kusten historiskt sett så innebär det stora
förändringar ekonomiskt, socialt och kulturellt. Samhällen och industri
flyttades och den ekonomiska blomstringen följde fisken. När jag ser alla fiskarna som står längs
kajkanterna nu på försommaren och drar makrill så tänker jag – alla som vill
kan få och alla kan äta sig mätta. Men för att få fisken måste du vara där den
är, ha utrustningen och avsätta tiden. Det handlar inte så mycket om
skicklighet och kunskap som prioritering. Det är alltså nu det är tid att dela
evangeliet och att göra Gudsrikets gärningar. Tiden
är inne! Guds rike är nära!
Samtidigt så har jag i möte, samtal och bön med människor
från den Tanzaniska Lutherska kyrkan, Romersk katolska kyrkan och pingstvänner
från Sverige blivit påmind om något väsentligt.
Gud har gett oss olika gåvor i Kyrkan och de olika traditionerna gåvor
som är till för hela kyrkan och för hela världen. Det finns rikedomar och
skatter långt över vad vi behöver och kan göra bruk av och som kommit i
skymundan eller lagts undan p.g.a. av splittring, avundsjuka och maktkamp. När
Paulus talar om de andliga gåvorna och tjänsterna i första Korintierbrevet så
ger han oss kapitel 13 som nyckel. Kapitlet handlar om kärlek och alla gåvor
som Gud ger kan gå förlorade om kärleken saknas. Eftersom den helige Anden är Guds kärlek i
personlig gestalt så är det omöjligt att växa, mogna eller få mer av Andens liv
och kraft om kärleken inte finns där.
Kärleken till Gud, till församlingen, till nästan, till fienden… När vi
älskar öppnar vi oss för Guds gåva. Därför är enhet något som tillhör Guds
väsen. Det är målet för Jesus försoningsverk och det är i enhet som den sista
tidens stora väckelse och församlingsförnyelse kommer att ske.”är redan här, då sanna
tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning.” (Joh 4:23)
Alan Scott som besöker New Wine om några veckor talade om
sin församling i Nord Irland. Han sa i en intervju i Världen Idag att hans
församling är 60 000. Därför att de är kallade att älska alla människor i
staden. Genom att älska och konkret betjäna alla människor på den plats där de
är har Andens gåvor förlöst, helande brutit fram och platsen är nästan en
vallfärdsort för trasiga och sjuka människor. Älska din stad är hans budskap till Sverige.
Om vi är kallade älska syndaren och göra gott mot dem som är
vår fiende hur mycket mer behöver vi då inte älska våra bröder och systrar i
tron. Det finns en fattigdom i församlingar där man stänger dörren för Guds
handlande i andra sammanhang och traditioner och det finns en väg in i det Gud
har bestämt för vår tid. Det är sida vid sida i kärlek. Det innebär inte att vi
behöver hålla med om allt eller tycka lika men det finns en ovillkorlig
kallelse till att tjäna, älska och dela livet i Guds rike med varandra. När
Anden föll på pingstdagen, väckelsen bröt ut, under och tecken blev tydliga
överallt i församlingen, motstånden och förföljesen följde så står det att ”de var ett hjärta och en själ, och ingen
enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt” (Apg
4:32)
Tiden är inne att agera. Tiden är inne att frimodigt göra
Jesu gärningar, alltså göra det han gör,
som han gör det och där han gör det. /Hans
