I lördags var det en böneresa I norra Bohuslän. Pingstkyrkan
i Uddevalla stod som arrangörer men inbjudan gick ut till fler församlingar
här. Flera personer har blivit påminda om tidigare bilder och profetiska
tilltal till västkusten och dessa tilltal verkade bekräfta böneresan. När man
var samlade här i Lysekil för att be var ett av tilltalen hämtat från psaltaren
126. ”När Herren gjorde slut på Sions
fångenskap, då var vi som drömmande. Då fylldes vår mun med skratt och vår
tunga med jubel. Då sade man bland hednafolken: `Herren har gjort stora ting
med dem´. Ja, herren har gjort stora ting med oss, och vi är glada. Herre, låt
våra fångar komma åter liksom strömmarna i Negev. De som sår med tårar skall
skörda med jubel. Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de
åter och bär sina kärvar.”
Även om jag inte själv var med på böneresan så tror jag
det var en stark profetisk smörjelse över den och i ps 126 uppenbarar Gud vad
som händer nu här bland oss. Område efter område som fienden har hållit fångna
befrias och vi ser att människor, tjänster och gåvor släpps fria och kommer i
funktion. Jag förundras också över att Gud kallar människor hit som brinner för
väckelse. De kommer för att tjäna, arbeta eller bara bosätta sig här, för att
få vara en del i det Gud gör. Under många år har vi ”bara” sänt iväg människor
men under senare tid kallar Gud människor hit. Människor som har sett något i
anden och som brinner. Det är tid att få skörda med jubel och åter komma
tillbaka bärande kärvarna!
Lysekils församling har en särskild profetisk kallelse
och i den kallelsen ligger det att träna och utrusta människor till tjänst. En viktig uppgift för profeterna, så också
för Elisa, var att smörja människor till den tjänst, det uppdrag Gud utvalt dem
till. Det gällde bl.a. att smörja Guds utvalde till kung. När Elisa gjorde
detta innebar det ett nytt skeende och att Herrens profetiska tilltal började
gå i uppfyllelse. I 2 Kung 9 sänder
Elisa iväg en lärjunge till att smörja befälhavaren Jehu till Kung över Israel. Genom Jehus verk dödades Isebel och Ahabs
söner. Domen över den demoniska drottningmodern verkställdes och släktlinjen
efter henne och Ahab bröts. Det var Jehu som blev fullbordan på Herrens löfte
och dom. Jag anar att detta håller på
att ske nu. Vi lever i en tid och en situation när Guds löften och tilltal
fullbordas.
Här i Lysekil innebär det också att fler tjänster och
fler gåvor upprättas och förlöses. Vi ser i Elisas tjänst att detta gäller alla
områden. Helande förlöstes, urskiljning, strategi, ledargåvor m.m.
Igår under gudstjänsten när jag såg en av våra kyrkvärdar
sköta en uppgift så talade Herren till mig, han sa. ”Var och en som kommit hit har en nyckel! Det är avgörande att ni ser
det och låter var och en använda denna nyckel.” Jag tror att det finns
gåvor i de himmelska förråden som Guds håller stängda för att rätt person skall
få glädjen att öppna det. Det talar om att varje lem i Kristi kropp har en
viktig andlig tjänst men också att vi profetiskt behöver se detta i varje
människa. Hon är en gåva sänd av Gud med
tillgång till välsignelse för många! Det är så spännande att se varandra
med ”hjärtats ögon”. Tilltalet ger mig
ett nytt perspektiv på ”nycklamakten” och inbjuder alla här att vara en viktig
del i det Gud gör. Det är när fler ser detta som välsignelsen ökar och vi får
skörda det som tidigare har såtts ut.
Men för att kunna urskilja fiendens rörelse måste vi först bli kända med Guds Ande så att vi känner igen Guds närvaro och rörelse. Det är prioritet ett och det är där vårt hjärta och hela vårt focus skall ligga. När vi ”lär” oss och blir bekväma med att känna igen Gud och följa honom kommer fienden att avslöjas tidigt och på långt håll. När ”radarljuset” faller över det som rör sig i mörkret kommer det att fly.
Den andra aspekten av att se är att urskilja platserna
där ”inflygningsfyrarna” finns. Jag tror
att det finns platser och det finns församlingar som Gud tänt en fyr över. Det
är en vanlig bild men det jag ser är att det finns röjda, säkrade och
förberedda rutter som Guds härskara nu kommer via. Jag tror att Gud har visat
dessa ”rutter ”över tid och talat om dem till församlingen. Osynliga för det
mänskliga ögat men uppenbarade för trons ögon.
Vi är några församlingar längst i väster efter vår kustlinje och i
söder, via vilka Gud nu drar in över vårt land. Det behöver inte vara de
största eller mest ansedda men det viktiga är att vi tar emot det Gud gör i
dessa församlingar och genom dem. Välsignelsen är inte avsedd för radiofyren
eller för fyrplatsen utan för landet och välsignelsen kommer att växa längre in
och ju mer vi öppnar oss och tar emot.
