Med Jesus mot framtiden

 

Med önskan om ett välsignat nytt år då ett skakigt 2023 har blivit 2024!

Under året som gått har vi i Lysekil stannat upp vid de löften som Gud har gett till församlingen genom åren. Vi upplever att Gud påmint oss om att han kommer att uppfylla sina löften och att vi behöver leva i dessa löften. Att vi uthålligt behöver hålla fast vid dem och positionera oss så att de hjälper oss i urskiljning och så att den helige Anden kan ge liv och kraft åt de profetiska orden. Det specifika tilltalet i denna tid och inför 2024 tror jag är: ”Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat” (Hebr 10:36)

Det kommer inte att bli enklare utan vi går mot svårare tider. För att inse detta behövs ingen profetisk uppenbarelse. Det vi däremot behöver är trons ögon som ser att Jesus är början och slutet. Han är historiens Herre och att allt skall sammanfattas i honom. I den kamp som råder, i det motstånd, i de prövningar och i det förfall som sker så finns Herrens hand med. Dels för att Herren håller på att genomföra sin plan och dels för att ansa eller sålla de troende, ”för att visa vilka av er som är äkta”, skriver Paulus. (1Kor 11:19) Uppmaningen till att stå fasta och vara uthålliga kommer alltid tillbaka i oroliga och avgörande tider, när det sker skiften och Gud gör något nytt. Inte minst är denna uppmaning högaktuell i den yttersta tiden då Guds plan skall gå i uppfyllelse. I brevet till församlingen i Smyrna säger Herren ”Var inte rädd för vad du kommer att få utstå. Se, djävulen kommer att sätta några av er i fängelse för att ni skall prövas, och ni kommer att lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona.” ( Upp 2:10)

Andlig urskiljning och trohet är vad vi behöver mer än någonsin.

Det kan vara trösterikt att se tillbaka på kyrkohistorien och se att under vissa epoker så har kampen varit mot väldiga majoriteter. I andra tider så var irrlärorna och avfallet i förkrossande övervikt,  men Gud fann alltid de troende, resten, som kunde bli det skott som han lät växa till. Det vi behöver förstå nu mer än någonsin är att kyrkan är Kristi kyrka och han är garanten för hennes framtid och att ”helvetets portar aldrig skall få makt över henne” (Matt 16:18)

När vi ser oss runt omkring i världen men tyvärr också i kyrkan kan man lätt tappa modet. I ett allt snabbare tempo breder våld, orättfärdighet och laglöshet ut sig. Det verkar som om vilsenhet och mörker inte bara drabbar världen utan också kyrkan skakas om. Det som kyrkan trott och lärt i årtusenden förändras snabbt under påverkan av tidsandan.  Jag tror att vi med stor säkerhet kan se hur slaget om verkligheten, informationsflödet och i slutändan om folkopinionen intensifierats och man kan häpna när sanning blir till lögn. Vi ser hur Guds Ord relativiseras och starka krafter gör allt för att det skall mista sitt inflytande och tyngd.

Sedan Hamas terrorangrepp på Israel den 7 oktober så har förvirringen varit total. På gator och torg, men också i övrigt i det offentliga rummet, så har antisemitismen brett ut sig. Det verkliga terroristerna hyllats och våldsdåden mot och kidnappningarna av judar har världssamfundet inte kunnat förhålla sig till i längden. Rysslands aggrektionskrig i Ukraina och Hamas och Hizbollahs terror mot Israel bär potentialen till att utvecklas till något mycket större. Men oavsett det så avslöjar detta hur djupt infiltrerat och splittrat världen är. Dessa motsättningar kommer att fördjupas och få konsekvenser som vi inte mänskligt sett inte kan vare sig kontrollera eller överblicka. Därför säger Herren: "Tappa inte modet! Ge inte upp! Var uthållig i den kallelse du fått!"  Jesus har förberett oss som lärjungar på detta måste ske och han har visat så mycket att vi förstår att han inte för ett ögonblick förlorat kontrollen. Han är med oss!

Håll hjärtan brinnande, huvudet kallt och blicken fäst på Jesus! Gud är densamme, oföränderlig och trofast! / Hans Wolfbrandt

Som på Noas dagar

 

Som på Noas dagar…

Den som lyssnar till Herrens röst, vänder om och följer honom kommer få leva. Noa fick uppdraget att bygga en Ark som skulle rädda människor, men medan Arken växte fram gjorde sig människor lustiga över Noa och livet fortsatte som om inget skulle hända.  Det finns något strutslikt över oss när vi stoppar huvudet i sanden och tror att allt kommer att bli bra och inte tar det som vi ser på allvar. De senaste veckorna har texterna om den Gode Herden påmint mig om ansvaret som folkets ledare har. Detta gäller både i samhället och i kyrkan. De som är satta att leda måste ju känna vägen och veta vart vi är på väg. Om Jesus är Vägen, Sanningen och Livet så innebär det att om vi leds av människor som inte känner honom kommer vi aldrig att hitta rätt. Tanken som skakat om mig är om vi i vår tid är vilse och vi leds av vilsna ledare. Vi kan bättre och Gud har tänkt större för oss än att vi skulle försöka göra oss ett så bra liv som möjligt i vilsenhetens land.  Läser artiklar om hur många människor upplever livet som meningslöst och de många som ser framtiden an utan hopp. Ingen tycks ha svar som hjälper men alla har åsikter. Inget är heligt, inget är beständigt och allt skall ifrågasättas. Knappast någon känner orden som visar vägen eller är villig att låta de forma livet på ett sådant sätt att man lyser som en fyr i natten. Läser från Jeremia ”Så säger Herren: Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar. Men de svarade: ’Vi vill inte vandra på den.’ När jag satte väktare över er och sade: ’Lyssna till basunernas ljud’, svarade de: ’Vi vill inte lyssna’ ” (Jer 6:16f)

 

Jesus kom och öppnade en väg till Gud, tillgänglig för alla. Allt förändrades och mitt ibland oss finns nu en väg till liv, mening och evighet. Dörren står öppen!  Men det finns en fråga, ett rop som kommer tillbaka genom hela bibeln. ”Vem trodde vår predikan?” (Jes 53:1) Det verkar vara en gemensam erfarenhet som profeterna genom historien har att människor inte lyssnade på det ord som Gud sände dem med. Goda nyheter kanske vi tar emot men en vägvisare som är utsänd för att vi är på väg åt fel håll…  Att Gud skulle ha en annan uppfattning eller väg än den som jag eller vi har eller går ter sig för de flesta människor som omöjligt eller obegripligt. Särskilt allvarligt är det i de tider då både präst och profet försäkrar folket att allt är lugn och ”att allt står väl till” när det inte gör det. (Jer 6:13ff) Är det i en sådan tid vi lever?

 Profeten Jesaja säger ”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. ” (Jes 53:6) Detta är ju bibelns grundsanning. ”Vi har alla syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom 3:23) är det inte då hög tid att vi vänder om, ödmjukar oss, bekänner vår synd och tar emot honom som Gud ställt fram som en ”nådastol” som Paulus säger och börjar lyssna till hans röst. För den som gör det kan visa vägen och leda andra till Livet!  Hans

Leva i och förstå Guds kärlek

 

 

Guds rike är ett annorlunda rike. Det är ett rike som vi inte självklart har rätt till utan det finns villkor förknippade med det. Jesus säger att vi måste bli som barn och ta emot riket som ett barn för att komma in. (Jfr Mark 10:15) Andens fattigdom tycks också vara viktigt för tillhörigheten till riket. (Matt 5:3) Det är också bara genom att ta emot Jesus som riket finns tillgängligt inom oss. Det är ett nådens rike som vi aldrig förtjänar eller kan kräva vår rätt till. Det definieras inte av den här världen utan av Gud, hans plan, vilja och det är bara genom Guds Ord som vi kan förstå detta rike. Vi kan alltså inte räkna ut hur det är utifrån våra erfarenheter eller mänskliga premisser utan det är uppenbarat av honom. Vi kan alltså bara förstå det utifrån det han låter oss veta i sitt ord och i hans ledning av kyrkan. Både hans ord och hans ledning av kyrkan behöver också förstås utifrån att Guds ord är evigt och att Gud själv är oföränderlig. Det är den ”katolska”, allmänna kyrkan som är världsvid och består av troende från alla tider, som har tagit emot uppenbarelsen. Den blir konkret i Jesus Kristus som är den som förklarar den fördolde Guden för oss och som ger Gud ett ansikte och i honom blir riket synliggjort. Jesus säger ”den som har sett mig har sett Fadern” (Joh 14:9) "Om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er" (Luk 11:20)

Det innebär att Gud definierar genom Jesu vår förståelse av kärlek. ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud.” (Joh 14:15) Det är inte bara Guds Ords befallningar i gamla testamentet utan även inbjudan att följa Jesus och göra hans gärningar, (14:12) som inbegrips i detta påstående. Att älska Jesus är att älska som han och att älska det han gör och på det sätt han gör det. En mänskligt sett omöjlig uppgift men därför sänder han Hjälparen den helige Ande. ”Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare som skall vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte.”(14:16f) Jesus är väl medveten om det omöjliga för ”världen” att förstå Guds rike eller att se det. Därför är det avgörande att vi inte låter den här världen definiera Guds rike eller att vi låter människor sätta sig över Guds Ord!

Läser man de sju sändebreven till församlingarna i Uppenbarelseboken som tilltal till kyrkans sju epoker så kan man läsa brevet till Laodicea som något som beskriver vår tid, kyrkans sista tid. Laodicea betyder folkförsamlingen och präglades av självtillräcklighet. Man såg sig som fylld av resurser och förmågor och behövde ingen hjälp utifrån. Det är en församling där människan sitter på tronen och bedömningen från Herren är att man är ljummen. Genom att ständigt kompromissa med de yttre fienderna så köpte sig de styrande i Laodicea en position och en tillfällig fred som hela tiden hotades när en fienden ställde nya krav. Låt oss jämföra den typen av osäker fred med Jesus ord. ”Frid lämnar jag kvar åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet” (Joh 14:27)

”Sanningens Ande” som Jesus lovar är den enda säkra källan till uppenbarelse och förståelse av Guds rike men också av verkligheten.  Sanningens Ande skall leda oss in i hela sanningen och en djupare förståelse av Guds ord. Den Helige Ande belyser, förklarar och tolkar Ordet för oss. Detta är klassisk Luthersk teologi. Anden verkar i, med och genom Guds ord. Anden hjälper oss att hitta Kristus i skriftens alla berättelser och bud men Sanningens Ande går aldrig utöver eller motsäger Guds Ord.

”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi skall komma till honom och tar vår boning hos honom.” Joh 14:23

Därför tror jag vi kan säga att den församling som över tid viker av från Guds Ord inte heller kommer att vara bärare av Guds närvaro. Och om Guds närvaro saknas blir församlingen bara ett människoverk. Detta är den stora utmaningen i vår tid. Älskar vi Jesus och håller vi oss till hans ord eller är vår tro ett människoverk?

Hurdan är då Guds kärlek, uppenbarad i Jesus och anbefalld av honom?  Bönen om Ande är en bön om att Guds självutgivande kärlek skall fylla oss. Eftersom det är Guds Ande vi talar om så är den kärlek han ger också en evig kärlek. Det finns alltid mer av den kärleken och inget i tillvaron är starkare än denna kärlek. Med den förmår vi utstå allt, avstå från allt och ge allt. Jesus var fylld av Guds Ande och utan synd, det vill säga att inget skiljde honom från Guds eviga kärlek.  Det innebär att han visar oss en fullkomligt bild av Guds kärlek. "Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." (Joh 3:16) Guds kärlek sträcker sig mot alla människor och söker de som kommit vilse.  Vi läser bl.a. om Jesus:

-          Han gav sitt liv

-          Han kom för att tjäna

-          Han kom inte för att göra sin egen vilja utan Guds

-          Han upphävde inte lagen utan uppfyllde den

-          Han ville vara där hans Fader var

-          Allt han gjorde var gott

 

Den sista tiden församlingen kommer att vara en Mariaförsamling. En församling som likt en brud har gjorts i ordning för bröllop. En församling som är passionerat förälskad i Jesus och som lever sitt liv för att i allt behaga honom. En församling som håller sig nära honom och får sin tillfredställelse av honom och har sin glädje att lyssna till hans röst och följa honom var han än går. Jag tror att lovsången, den passionerade lovsången, sången från hjärta till hjärta, sången i anden kommer att utmärka den församling som är fylld av Anden. Jesus säger ”men Hjälparen den helige Anden som Fadern ska sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” (Joh 14:26) 

 I den kris som världen befinner sig i och i den press, från denna världens makthavare, som kyrkan lever under så ser vi också idag vad som händer när Guds närvaro och kärlek blir utgjuten. I Asbury händer det saker nu i dagarna och tiotusentals människor samlas för bön och lovsång. Runt om i världen öppnas bönerum och platser för bön och lovsång. Intimiteten med Jesus och Andens närvaro präglar många av dessa platser dit människor söker sig och överlåter sig till att hålla facklorna brinnande i längtan efter Jesus och med en bön. Kom Herre snart! /Hans Wolfbrandt

Hur skall vi navigera i mörkret?

Det har gått ett par år sedan jag använde detta forum. En pandemi, ett krig och ekonomisk kris kom emellan och då blev andra kanaler att förmedla det budskap som Gud har lagt på mitt hjärta mer aktuella. På Lysekils kyrkas Youtube kanal hittar ni både serien vi kallade "Profetiskt initiativ", där vi samtalar om olika aspekter av den profetiska tjänsten och "Sommartider" där jag i 13 avsnitt tittar på tidens tecken och Jesu återkomst. 

När vi nu står vid årsskiftet och tittar fram emot 2023 så har vi ett skakigt år bakom oss. Inte bara i världen, med krig och kris utan också i kyrkan. Polarisering, konflikter och en ton som inte hör hemma i Guds rike har jag sett och hört
i många församlingar, samfund och kyrkomöte. Förvirringen är stor och att urskilja vad som är från Gud, oss själva eller från fienden är inte lätt. Det finns dörrar som aldrig skulle öppnats som ställts på glänt och som släpper in en förvirringens ande och det finns en otålighet och frustration i pandemins spår som gör att vi tar saker i egna händer i ett försök att stilla den otillfredsställelse vi känner. Aldrig har väl den heliga Birgittas ord varit mer aktuell än idag: ”Vådligt är det dröja och farligt att gå vidare, så uppfyll då min åstundan och visa mig vägen.” Det är två saker som jag tror den helige Ande pekar på som öppnar dessa dörrar idag och som släpper mörkret. Jag tror inte det är hela sanningen men om vi prövar det och känner igen Guds tilltal i det så finns det en maning och en inbjudan att följa den rösten in i det nya året.

Det första dörren jag blir påmind om som öppnats, är att Guds ordningar ifrågasatts och lämnats. När det sker lämnar vi också den väg som är upplyst, står under Guds beskydd och där Guds Ande leder oss. Den vägen är Jesus Kristus. (Jfr Joh 14:6) På den vägen ger Guds Ande mod och kraft men det jag ser idag är ängslighet och rädsla. Att vara kulturellt och politiskt korrekt och att inte gå i otakt med vår samtidigt har blivit så viktigt att mycket av församlingens profetiska skärpa och urskiljning gått förlorad. Ängslan och rädsla har inte sin källa i Gud utan någon helt annan stans. När vi ger efter för dessa krafter tappar vi förmågan att navigera. Det blir mörkt. Genom åren har jag skrivit i Navigera om detta och som jag tror bär sin frukt nu. Om ögat som är kroppens lampa blir mörkt, hur stort blir inte då mörkret, säger Jesus. (Jfr Matt 6:22f)

Det andra jag tror Guds Ande visar på är när var och en blir sin egen herre och tror och handlar efter sin egen vilja. Då är det inte längre Jesus som är Herre och som vi tillber utan människan. Det finns en upprorets ande som släpps lös och bibeln beskriver en mörk tid i Israels historia i slutet av Domarboken: ”På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.” (Dom 21:25) När Kristus inte tillåts vara huvudet i kyrkan och när hans ord inte är avgörande börjar var lem, varje enskild församling, leva sitt eget liv. Kroppen faller isär, splittras och varje försök att med maktmedel och hot hålla samman kroppen kommer bara att innebära att splittringens och upprorets ande får än större inflytande. Också här gäller att löftena om ledning, kraft och beskydd är kopplad till troheten till Jesus. När vi frivilligt och av kärlek underordnar oss Jesus lever i det ljus som gör att vi kan se klart men utan detta är det mörkt och det finns många hål att falla ner i och hinder att stöta emot när vi famlar i mörkret.

Så vad säger då Anden till församlingen? Jag tror att tilltalet till församlingen i Filadelfia är ett tilltal till kyrkan i Sverige, nyåret 2023. Håll fast vid mitt ord!

”Och skriv till ängeln för församlingen i Filadelfia:

Så säger han som är helig och sann, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna: Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga, för din kraft är liten och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.

Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Jag ska få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de ska förstå att jag älskar dig. Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare. Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona.

Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!” (Upp 3:7ff)

Uppmaningen är att hålla fast vid Guds Ord! Därför tror jag också det finns en kallelse, en inbjudan att på nytt läsa och leva av Guds ord. Stormarna kommer inte att avta. Den andliga kampen kommer intensifieras ända till den dag Jesus kommer. I denna tid kallar Guds Ande oss tillbaka till källan. Det är en ny reformation på väg och där vi kommer att se att de som läser, förstår och lyder Guds Ord kommer att erfara att ”ditt ord är mina fötters lykta och et ljus på min stig.” (Ps 119:105) Guds Ords ljus är det enda som i dessa tider håller att bygga på och som kan leda oss rätt.

                                                                    Hans  Wolfbrandt

Ett miraklernas år

 Jag önskar er alla ett välsignat och gott nytt år 2021!

Inför det nya året vill jag dela vad något av det Gud har lagt på mitt hjärta och lite av vad jag ser i backspegeln men framför allt vad jag ser framåt.

Hemma har vi en julkrubba uppställd i hallen. Där finns stallet med Josef, Maria och Jesusbarnet. Där tillber kungarna och herdarna. I jämte stallet finns en mängd av djur från hela världen. De representerar hela skapelsen och djuren är uppställda efter sina arter och miljöer som de lever. Där finns nordens djur runt den vita landsbygdskyrkan och på en annan plats finns savannens djur runt vattenhålet. Jag har ett barnbarn som inte kan låta detta vara ifred. I energisk glädje har han rivit och lekt med det överallt och i ilska har han spritt krubbans alla djur och människor över hela huset. Tålmodigt har morfar gång på gång gått runt och samlat ihop alla figurer. Räddat dem undan hundarna och jag vet inte hur många gånger jag har ställt iordning det per dag och med lite extra noggrannhet på kvällen när den lille marodören har somnat. Det har inte varit med ilska och inte  med uppgivenhet utan på något

förunderligt sätt med glädje och med väldigt stor kärlek till barnbarnet. Jag har tänkt på detta som en bild av min och alla andra människors förmåga att stöka till det. Ibland är det entusiasmen och den goda viljan vi drivs av, andra gånger är det ilskan, mörkret och hämnden som får oss att skada, skingra och att härja på vårt sätt utan hänsyn varken till Gud eller andra. Eftersom Jesus visar oss bilden av Gud som en längtande, tålmodig och väntande Far, en Far som inte ger upp eller tröttnar, så blir detta julbestyr så talande. Gud har inte gett upp och när dagen går mot sitt slut och det är mer kaotiskt än någonsin överraskar han med att göra det som nytt igen.

Många har och många kommer att försöka analysera 2020 och mycket är uppenbart.  Gång på gång har Gud talat till mig och påmint mig om att han inte har förlorat kontrollen. Inte för ett ögonblick har han lämnat tronen eller vänt världen ryggen,  åt sitt eget öde. Det får till följd att jag tror att det är Gud som skakar världen. Inte så att Gud sänder det onda, men när ondskan har mognat och vår bortvändhet från Gud gått tillräckligt långt, så skördar vi frukten av det. Det är på något märkligt sätt för vår skull det skakar och Gud finns i dessa skakningar. När den förlorade sonen var i främmande land och hungersnöden förde honom till svinen var det nöden som fick blicken att klarna. Där och då kom han till sig själv och började den långa vägen hem.  Jag är övertygad om att det är detta som vi kan se början av under 2020. Många har hört hur den inre rösten säger att det är dags att vända hem och börjat ta steg i den riktningen. Det kommer många fler och det är detta som tiden är inne för.  Den stora återvandringen, hemkomsten. Jesus säger ”Säger ni inte: fyra månader till, sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten vitnat till skörd. Joh 4:35

Skakningarna går över hela jorden och skakar om varje del av vårt samhälle och vår kultur  är nödvändig för skörden. När vi inför advent hade 24-7 bön i Lysekils kyrka så var en profetisk handling i bönen att plantera lökar. Lökarna representerar Guds löften och de profetiska tilltalen till oss och till

kyrkan. Jag tror att många av dem är givna för denna tid och kommer att gå i uppfyllelse under det år som vi nu går in. Jag tror mig ha hört att detta är ett miraklernas år. Det som är fullständigt otänkbart och som ser omöjligt ut kommer att ske. När ängeln lämnar Abraham och Sara säger han att när han kommer tillbaka om ett år skall de ha en son.  Är detta ett löfte från Gud till församlingen? Abraham och Sara var till åren och de hade gett upp hoppet men när Gud talar så tror Abraham och Sara säger ”Ska jag få känna åtrå när jag är utsliten och min herre är gammal?” 1 Mos 18:12

Om vi känner igen Gud i detta så tror jag Gud kallar oss till att stå upp och på nytt med lust och frimodighet göra det som Gud kallat oss till. Det är alltid svårt att vara konkret men om det är ett miraklernas år vi går in i så låt oss vara med. Det är skördetid!

Skakningarna har gett många djupare rötter. Jag såg bild av en fjällbjörk i slutet av advent. Vetskapen att detta vindpinade låga träd står så stadigt för att miljön tvingat dem att skjuta djupa rötter, uppmuntrade mig. ”Välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet. Han är som ett träd planterat vid vatten som sträcker sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det oroas inte under torra år, och det slutar aldrig att bära frukt.” Jer 17:7f Därför finns det mycket att vara tacksam för också under ett år stor vedermöda. Svårigheterna är nödvändigt för det som skall komma.

Det för inte låta som att nu kommer skörd och välsignelse att göra allting enkelt. Jag tror tvärtom skörd och väckelse sker sida vid sida med fortsatta svårigheter, mycket motstånd och kamp. Är det något bibelns berättelser lär oss är det att når Gud handlar så väcker det också reaktion, förföljelse och splittring. (Jfr Luk 12:49ff) Vi är inte igenom skakningarna utan det kommer mera och ännu större. Det är som födslovärkar, säger Jesus och vi kommer att få se dem tätare och tätare tills Jesus kommer tillbaka. Det är just därför som vi nu inte skall dra oss undan  slumrande utan aktivt vaka och göra det Herren har satt oss att göra.

Jag läste en hashtagg idag #holdtheline och i den kände jag igen något från Herren som jag burit på en tid. I motstånd och kamp behöver vi stå tätt tillsammans och inte vika tillbaka. Vi behöver varandra mer än någonsin. Fienden vill skrämma oss på flykt men Gud kallar oss att kämpa för de gränser och det åkrar, skördeplatser som Guds Ord uppenbarat och gett oss. I Lysekil betyder Eleasar något särskilt. Han var en av Davids hjältar som ensam höll en kornåker när folket flydde och på den åkern besegrade han filistéerna. (1 Krön 11:12ff)  Håll linjerna, vik inte tillbaka och följ inte efter människor som överger Guds gränser! 

Ett miraklernas år kommer hjältedåd att ske i Herrens namn! Varje område som vi håller när motståndet kommer blir en strategisk plats, en borg, när genombrottet sker. Det blir ett Betlehem, ett brödhus, en kornbod som kommer att ge hela Guds folk bröd och kraft att dra vidare när Herren öppnar vägen fram.

På spaning bortom horisonten

Efter att varit sjuk och isolerad under några veckor börjar jag så smått att ta mig tillbaka till det ”normala” livet. Så normalt det nu kan vara i dessa coronatider. En fråga som jag burit med mig under tiden och som jag har hört från många andra den senaste månaden är,  hur kommer landskapet att se ut bortom det vi nu kan se? Bortom corona? Det är många av oss anar är att det nya som Gud talat om under lång tid innebär också att det gamla är över. Efter en födelse kan man inte gå tillbaka till graviditetstiden utan man får leva i det nya. Alla av oss har tillfällen i livet där vi ser en klar skillnad mellan ett före och ett efter.  Ofta är det inte något negativt utan det har men historiens gång, med erfarenhet, växt och mognad att göra. ”Allt har sin tid” säger predikaren och kanske är det nu viktigt att veta vad vi skall bära med oss av det gamla in i det nya och vad vi måste släppa för att kunna gå vidare.

En kris kan ibland skärpa sinnena för oss. Många har vittnat om erfarenheten av att leva nära döden kan hjälpa oss att se vad som är viktigt och att ge riktning för framtiden, en hjälp att prioriterar rätt. En annan erfarenhet, när tillvaron skakas om, är att vi får hjälp att se vad som håller att bygga på, håller att hålla fast vid och vad som är otillförlitligt och förgängligt.

Vi kan inte veta säkert vad vi kommer att möta i ett nytt landskap. Men det är inte så att vi står helt oförberedda.  Jesus var väldigt angelägen att berätta för lärjungarna om den yttersta tiden och vad dem kunde förvänta sig att möta när historien sammanfattas och fullbordas. Ingen av hans efterföljare skulle behöva famla i blindo, fyllas av rädsla eller behöva tvivla på att Gud har kontroll. En viktig del i vår tro är att Jesus skall komma tillbaka. Innan dess så finns det händelser och passager som skapelsen, mänskligheten och kyrkan måste vara med om och gå igenom innan tiden är inne.  Jag tror att vi nu går igenom en sådan passage. 

Frågan är vad vi kommer att möta bortom det vi nu ser?

Det jag tror Gud visar mig är inget nytt men i perspektivet av vad som hänt hitintills 2020 så får de profetiska orden nytt ljus, djup och perspektiv.

I en födelseprocess finns det smärta och sammandragningar som får barnet att röra sig framåt och utåt.  Vår uppgift är främst att koncentrera oss på det liv som föds fram men vi behöver också vara medvetna om vissa skeenden och processer som Jesus talar om. En del av dem kan komma på plats mycket snabbt när vi går igenom kriser som vi gör nu. Exceptionella situationer får lätt exceptionella lösningar. 

Vi får säkert anledning at komma tillbaka till det längre fram men jag tror det är fyra saker som vi behöver vara uppmärksamma på nu. 1. Centralisering av makt. 2. Kontroll av människor  3. En ny världsreligion  4. Motsåndet mor Israel.

Är det nu så att en världsregering kan träda fram på scenen för att rädda ekonomi och hälsa? Blir en av lösningarna i den ekonomisk kris vi nu möter en gemensam valuta och gemensamma digitala betalningssystem där kontanter är bortrationaliserade? Gör den ekonomiska situationen i världen att människor kommer att ge upp mycket av det som varit viktigt för att få hjulen att börja rulla igen? Kan demokratiska institutioner ge upp sitt inflytande? Är politiker och makthavare beredda att ge upp nationellt självstyre och överlämna makt och inflytande till dem som kan lova att allt kan fortsätta som tidigare? Den som har urskiljning kommer att se hur det nu bereds plats för en stark centralmakt med instrument att styra världen.  

En del i detta är övervakning och kontroll av människor. Där människors integritet inte kommer att ha något utrymme i jämförelse med de högre syften som kontrollen av människor kommer att ha. Oavsett om syftet kommer vara att stoppa smittspridning, klimatförändringen, terrorism, annan brottslighet eller att hitta och isolera de som inte tillhör det acceptabla så kommer det att motivera kartläggning och övervakning. Ingen av oss vet hur långt det kan gå eller hur snabbt. Tekniken finns på plats och kunskapen om varje medborgares vanor, tankar, tro och hemligheter är redan tillgänglig för den som vill kontrollera och manipulera. Jämför bara diskussionerna om främmande makts påverkan under de senaste stora valen i världen eller insikten om hur fake news styr oss. För att inte tala om hur marknadskrafterna exakt vet vad vi tittat på, på nätet, vad vi handlat eller vilken information vi sökt efter.

Det kommer att behövas en andlig sanktion och ett religiöst tänkande som legitimerar det som den världsliga makten gör. Vägen till en gemensam världsreligion och en gemensam ideologi kommer att gå snabbt. Grunderna har lagts och ideologiskt har det under lång tid arbetats för en förståelse om att alla vägar bär till Gud. Att alla religioner har samma mål. Gemensam bön och gemensam gudstjänst över religionsgränserna kommer att föras fram som viktiga pelare i den nya tiden och jag tror att ett gemensamt språk som förenar är en strategisk viktig ingrediens. Detta språk kommer att drivas från många institutioner i samhället och de som avviker kommer att tystas. Jesus talar om denna utveckling och han har uppenbarat dessa aspekter av den yttersta tidens skeende i sitt ord. 

Slaget kommer till slut att stå i det allra heligaste. Att provocera och profanera det heliga kommer att vara det yttersta tecknet.  Det kommer att ske att förödelsens styggelse står på helig mark. (Matt 24:15ff) Det här är ju inget nytt men när skeendet väl är satt i rörelse kan det komma att gå mycket fort och för den stora majoriteten också ses som helt självklart och naturligt. Många är de falska profeter som kommer att ge detta sitt bifall kommer att finnas bland Guds folk. Har inte detta redan är satts i rörelse?

Det fjärde tecknet är Israel och hatet mot Israel som kommer att vara ett gemensamt drag. Jag ser idag en större iver från många kyrkliga företrädare att fördöma Israel än att t.ex. stå upp för den förföljda kyrkan i världen. En politiserad kyrka finner kraft, andliga band till olika ideologier och makthavare i sitt motstånd mor Israel. Det finns en politisk och en andlig agenda som vi måste vara väldigt uppmärksamma på och som kommer att fortätta dominera massmedia och kultur inte bara i Sverige.  Kampen kommer att stå kring Jerusalem och Israel.

Jag nämner detta därför att jag anar att de kommer att ske stora och omvälvande förändringar i närtid som gör att vi kommer att förstå Jesus tal om den yttersta tiden och uppenbarelsebokens profetior på ett mycket mer konkret sätt när de nu går mot sin fullbordan.

”På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren” Matt 24:33

Det jag ville komma till och som har upptagit mina tankar den sista tiden är vad detta får för konsekvenser för kyrkan. Hur kommer landskapet att se ut bortom horisonten?  Att Gud renar, utrustar och kläder sin brud för bröllopet är tydligt. Ju närmare lammets bröllop vi kommer desto verkligare, viktigare och mer genomgripande upplever vi Guds handlande.

Men jag tror att han kommer att möta oss nu som Segraren. Mitt i all turbulens, motstånd och kris, Segerfursten. Den stora väckelsen som vi hört om, bett om och kanske längtat efter kommer nu att ske. Det står klart att det inte är  våra kyrkliga strategier , verksamhet och program som kommer att vara avgörande utan ”Guds Ande”. Jag tror att vi kommer att få en helt ny erfarenhet av den förhärligade Kristus och över världen kommer människor att möta honom och förstå vem han är. Jag tror att det som vi har hört om, från andra delar av världen, att människor av andra religioner mött Jesus i drömmar och i vaket tillstånd och genom hans person, ord och gärningar kommit till en levande tro. Detta kommer att ske över hela världen. Det är när vi får erfarenhet av den förhärligade Kristus som Anden kommer att frigöra församlingen på ett sätt vi inte kunnat drömma om. 

Profettjänsten har upprättats. Den apostoliska tjänsten finns på plats. Lärarna och herdarna finns där och nu är det tid för evangelisttjänsten. Inflytandet som stadionkampanjer, tältmötet, friluftsmöten kommer att ha  tror jag blir mycket begränsat, men när evangelisttjänsten utrustar Guds församling att som helhet tjäna i den helige Andes kraft i vardagen sker den stora förändringen. Då kommer den eld som Herren talat om att sprida sig som skogsbränder världen över. Det kommer inte att gå att släcka dem. Det kommer att gå fort att 10% av Sveriges befolkning kommer att bli andefyllda, hängivna, Jesustroende människor. Hur skall detta ske? Anden kommer på nytt att förändra atmosfären också över vårt land. Förändringen har redan börjat men snart kommer människor att hungra och törsta efter Gud på ett sådant sätt att den som har smakat lite av honom kan ge det lilla dem har och släcka törsten hos dem många. 

Det andra som jag ser att Herren har förberett, men som vi ännu inte har fått se fullt ut än, är hur Guds Ande kommer att förlösa gudomlig kreativitet. Tillbedjan, gemenskaper och församlingsliv kommer att sprudla av kreativitet. Detta kommer att förnya och förlösa inte i första hand våra gudstjänster och församlingsverksamheter utan vårt samhälle. Vi kommer att få se människor med Danielstid som kommer nu. När män och kvinnor bemödar sig om att i en främmande kultur, i en ogudaktig omgivning, följa Herren och med hängivet hjärta väljer att inte kompromissa med världen, så kommer världen få se att Guds Ande bor i dem. Det kommer att ge motstånd, förföljelse men också respekt och position därför att Gud ger sina lösningar genom sina tjänare. Vill vi få en djupare insikt i denna del av skeendet skall vi fördjupa oss i Daniels bok. Det börjar för församlingen i gudstjänst och tillbedjan men fullbordas när vi i  tjänst för Gud ger oss för världen.

Under mina dagar i coronaisolering har längtan efter församling och gemenskap fått en ytterligare dimension. Gud skapade människan till gemenskap, gemenskap med varandra och gemenskap i tillbedjan och umgänge med Gud. Vikten av att vara tillsammans och att dela livet kommer att bli än viktigare. Hur kommer församlingen att se ut när vi samlas kring Jesus, Segerfursten och lägger ner våra egna agendor? 

Samtidigt som världen vill ha fullständig kontroll över människor så kommer Jesus lärjungar att lägga ner sina liv i tillbedjan och enhet inför Jesus. Vad händer med bönen och kraften i bön när detta sker? Vad är det vi kommer att få se när vi tillber Jesus i enhet med ett hjärta och en själ? Kanske är gemenskap det avgörande för framtiden.

När Israel vände tillbaka till Herren, omvände sig från avgudarna och fädernas missgärningar flödade välsignelserna över landet. Vi kommer att få uppleva glädjen över att  vara ett folk som består av gamla och unga, kvinnor och män som inte i splittring och kamp kämpar mot varandra utan som underordnar oss och tillber honom som är huvudet för kroppen, Jesus Kristus. Tänk om det bortom det vi nu ser finns en gemenskap och enhet av ett helt annat slag än vi hitentills smakat. 

Till sist avslutas bibeln med följande ord ”Han som betygar detta säger: ’Ja, jag kommer snart’. Amen, kom Herre Jesus! Herren Jesus nåd vare med er alla” Upp 22:20f /Hans

Stilla veckan 2020

Palmsöndagen inleder stilla veckan. Jesus rider in i Jerusalem och hyllas av massorna som kung, den utlovade messias. De som följer Jesus ger idag honom sin hyllning men de skall alla överge honom och fyllas av rädsla, sorg och uppgivenhet. Vi som kan berättelsen och firat stilla veckan många gånger vet att det är mörka krafter i rörelse och som smider sina planer än så länge i det fördolda. Veckan kommer att avslöja de oheliga allianserna och människornas flyktighet. 

Varje år slås vi av hur ena dagens jubel och förtröstan nästa dag kan innebär hån och hat. Jag kan känna igen det i vår speciella tid hur människors beundran, förtroende och stöd kan ändras över natten. När rädslan får makt över oss så öppnar vi oss för krafter som kan få oanade konsekvenser och följder som är högst oönskade.

Mitt i all turbulens finns det en som har fullständig kontroll och som inte styrs vare sig av smicker eller hot. Jesus vet var han kommer ifrån och han vet vart han är på väg. Åsnorna på palmsöndagen hade profeten talat om femhundra år tidigare och det lidande som väntar Jesus under veckan hade Jesaja uppenbarat sjuhundra före Jesus. Herrens lidande tjänare, den övergivne och föraktade skulle bringa läkedom till de sjuka, befria den skuldtyngde och förlösa frid över den mänsklighet som är slavar under fruktan.  (Jes 53) Men Jesus förankring i historien och ordet stannar inte hos profeterna under kungatiden utan går tillbaka till begynnelsen och mänsklighetens barndom. Den uråldriga kampen mellan människan och ondskan har sitt ursprung redan i Edens lustgård. Herren fällde domen över ormen ”Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” (1Mos 3:15) 

Jesus vet vad han gör och han vet vad han skall hålla fast vid. Han vet vad som inte skall skakas och inte förgås. Guds Ord! Så blir stilla veckan en fullbordan steg för steg för alla de löften som profeterna har burit fram och det är det som vi får hålla fast vid den vecka som är väldigt speciell.

Aldrig tidigare har församlingen varit utestängd från att fira påsk i Lysekils kyrka men i år är det nödvändigt på grund av coronakrisen. Men så länge vi vet var vi kommer ifrån och vart vi är på väg behver vi inte förtvivla. Om vi känner de löften som Jesus har fullbordat den första påsken, så får vi ändå ta emot Guds gåvor och får del i hans seger.

Under veckan som gått när osäkerheten har varit stor kring vad som händer i vård värld och här i Sverige så har jag blivit påmind om Jona. Jesus säger själv att det tecknet han skall ge är ”Jonatecknet”. Profeten som var tre dagar i valfiskens buk och som i mörkret, ”i graven”, blev räddad till att fullfölja det uppdrag Gud gett honom. Han skulle predika för Nineves invånare och resultatet blev att staden omvände sig och blev räddad. Nu när vi går igenom en svår tid så ligger det en kallelse att få predika evangelium för vårt folk och jag tror att Gud har lagt i mitt hjärta ett löfte. Det är som jag ser i Jonaberättelsen en bild av vad som kommer att ske post-corona i vårt land. Det väntar en väldig skörd och en fullbordan av de många profetiska löften kyrkan har fått under lång tid i vårt land. Det är som om vi kan börja se det spira och snart är det i fullgånget och redo för skörd. 

Vi får denna vecka följa Jesus steg för steg och försöka förstå vad han säger till oss. Det är några händelser som vi får särskilt stanna vid och som bär ett budskap till församlingen i år.

1.  Imorgon kommer Jesus att rensa templet och proklamera det som ett bönehus för alla folk. Väckelsen börjar med Guds folk och när vi nu måste avstå från allt vi brukar företa oss i församlingen så tror jag det finns en kallelse till till enkelhet och beroende av Gud. Jesus visar på en bönegemenskap med fantastiska löften kring bönen. Vi får bli en församling som vet sig i allt vara beroende av Gud och förlita sig på hans godhet och omsorg. Jag tänker på vittnesbördet om trons hjältar i slutet på Hebreerbrevets tolfte kapitel ”Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, stängde lejonens gap, släckte rasande eld och undkom svärdets egg. De var svaga men fick kraft, de blev starka i strid och drev främmande härar på flykten” I det bönens hus som Jesus har fått rensa svarar Gud på folkets böner.

2.      2.   Oljekruset som kvinnan bryter över Jesus huvud i mitten av veckan, visar på  ett enormt slöseri av kärlek och profetiskt mod och pekar på den tillbedjan, den intimitet som församlingen i den kommande tiden får ha till Jesus. Lovsångsväckelsen som gått över världen kommer att bli mer på allvar och föra församlingen chockerande när Jesus. Innan den slutgiltiga sammandrabbningen och världens förlossning vid hans återkomst kommer en passionerad församling vara helt i hänförelse över brudgummen. Församlingen kommer inte att kunna sluta lovsjunga och Faders blick kommer att vila över församlingen som utgjuter sitt dyrbara, sin själ för Jesus och i den hänförelsen gjuter Herren sin kraft. Tillbedjan och Andens utgjutande kommer att följas åt och fylla inte bara bönens hus med doften utan bli ett vittnesbörd för hela världen.

3.    3.  Det tredje jag har blivit påmind om är blodet. Jesus dyrbara blod som utgjuts och som är offerlammets blod. Blodet som ströks på dörrposterna i Egypten och som fick fördärvaren att gå förbi förebådar Jesu blod. Hans blod som gjuts för att vi inte skall falla i fördärvarens händer utan i Guds har denna påsk flera dimensioner. Jag tror det har med den farsot som drar över världen och som Jesus blod sätter en gräns för. Inte så att vi kristna skulle vara fria från att drabbas utan när vi tecknats med lammets blod är vi inte utlämnade till döden utan till livet i Gud. ”I all deras nöd var ingen verklig nöd” (Jes 63:9) Men jag tror också att påsken kan bli stunden då farsoten förlorar sitt grepp om vår värld. Det finns en andlig dimension som har med Exodus, uttåget,  att göra. För att gå in i det nya öppnar Gud mirakulöst en väg genom havet. Blodet beskyddade folket så att de släpptes och när Farao kom tillbaka och hade stängt in folket mot Röda havet så kom en fullständig seger och en ny tid började för folket. Blodet renar oss från all synd. Genom hans sår är vi helade och blodsoffret får förlåten i templet att brista i templet och vägen till Gud är öppen. Bokstavligt kommer vi kanske att gå från död till liv denna påsk.

      Det kommer att bli en väldigt speciell påsk i år och denna stilla vecka helt annorlunda jämfört med tidigare vi upplevt. För många kommer isolering och utanförskap göra att vi kan ana Jesus väg på ett nytt sätt. Slutet på fastan blir en avsaknad av den gemenskap och den närhet till vännerna i församlingen som vi ofta tar för givet. Inte för ett ögonblick är vi övergivna och Gud verkar i allt det som sker. Därför finns det en inbjudan inbjudan till var och en av oss.

      Vandra med Jesus! Håll dig nära honom! Fäst dina ögon på honom!  /Hans