Nu är det skarp läge

 

Nu är det skarp läge!

Det är kaos i världen och kriserna avlöser varandra. I ett skarpt läge blir det tydligare vad som håller att bygga sitt liv på och vem man kan lita på. En kris är också en möjlighet att få saker och ting på rätt plats igen. I en kris kan man få vilja och kraft så att man bemödar sig om att söka sig tillbaka till de vägskäl där man valde fel och gick vilse. Punkten då man lämnade vägen. I historien kan vi se hur Gud är verksam i kriser. Ibland är kriser Guds dom som går över människor, kulturer och nationer men i de flesta kriser öppnar Gud också möjligheter till att börja om.

I dessa dagar sker allt väldigt snabbt. Både på ett globalt, lokalt politiskt och andligt plan. Saker som var omöjliga att tänka sig för några år sedan händer nu. Värderingar som man trodde var givna och rotade för alltid ändas och allianser/förbund som tidigare varit otänkbara sluts.

När allt rasar på i svindlande tempo behöver vi stanna upp och inte dras med. Vi får inte reagera i affektion och på så sätt låta våra känslor vara det som styr oss utan vi behöver lyssna till förnuftets röst. Nu är tid för besinning, eftertanke och framför allt uppmuntra och söka urskiljningens gåva. Vi behöver Guds ord och den helige Ande som med uppenbarelse kan visa på sanningen och avslöja fiendens fällor.

Jag har under lång tid gått med en malande känsla av oro och för varje dag växer sig den känslan starkare. Jag kan inte vara säker på vad som är mitt eget och vad det är som Gud lägger på mitt hjärta men jag  känner en tyngd över mig att dela dessa tankat. Ni får pröva och se.

 

”På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som ropar till Herren, unna er ingen ro, och ge honom ingen ro förrän han upprättar Jerusalem och gör det till en lovsång på jorden.” Jes 62:6f

Utifrån det som sker nu upplever jag att det finns några områden och några aspekter av församlingens kallelse som Gud har pekat på. Jag tror det gäller Lysekil men också församlingen i stort i Sverige.

 

1. Var inte rädda! Låt inte era känslor styra! Med tiden kommer allt att avslöjas.

Många med mig menar att vi går igenom en tid av ledarkris i världen. Trovärdigheten för och transparensen hos det politiska ledarskapet är näst intill obefintligt. Det saknas förtroendet för att de politiska ledarna skall kunna leda oss ur den kris vi befinner oss i.

Vi är kallade att be för våra ledare och söka vår stads och nations bästa. Samtidigt skall vi vara medvetna om att ju närmare tidens slut vi kommer desto större blir förvillelsen, laglösheten och det antikristliga tendenserna i världen. Detta avspeglar sig på alla nivåer i samhället men blir kanske tydligast i ledarskap och i maktens absoluta topp. Jag hör ingen röst som säger det jag nu säger.  Det finns bara ett hopp för vårt land och det är att vända om till Herren. Både att vi som nation och vårt politiska ledarskap vänder om och på nytt söker Guds rike och hans rättfärdighet. Det kommer tyvärr inte att ske. Som det var på Noas dagar, säger Jesus, blir det i den sista tiden och inte förrän Jesus kommer tillbaka kommer ögonen att öppnas och knän böjas. I en allt snabbare dans bort från Herren dansar vår kultur och i den slutliga desperationen kommer människorna att sätta sitt hopp till Antikrist och hatet mot Guds folk, mot Jesus lärjungar kommer bara att öka. Jesus förbereder oss för detta så att vi skall förstå att han har historien helt och fullt i sin hand.  Men vi behöver vara vaksamma, säger Herren.

Låter inte förledas! Idag när många hyllar Trump, Orban m.fl. som trons förkämpar så är det lätt att dras med för att de tar vissa beslut som är fundamentala för klassisk kristen tro. De har rätt i att Gud värnar det ofödda livet, att Islam är ett främmande tankesystem och har en annan ande än den kristna tron och att woketrenden har ett annat ursprung än i Guds ord och Guds rike. Men det saknas Andens frukter i deras retorik, maktutövning och liv.  Låt inte lura er! Några rätt gör inte att omdömet blir gott!

Det finns inget av den gode Herdens karaktär hos dem, inget ödmjukt tjänande och inte heller någon smörjelse från Herren över dem. Det kommer att stå tydligt och klart också för många som ännu inte ser det. Sätt inte någon tillit eller något hopp till dem!  Sätt heller inget hopp till EU och dess ledare! Finns det någon bland dem som känner Herren? Ser vi någon som vandrar i ödmjukhet och lydnad inför Gud? Jag skall inte generalisera men det kristna budskapet har idag en ytterst liten plats i Europa och dess ledarskikt idag. Snarar tvärtom. Det har blivit oerhört trångt att vara kristen på klassiskt, apostoliskt och bibliskt vis. I många länder i Europa så begränsas yttrandefriheten och religionsfriheten på den moderna politiska agendans altare.

2. I denna tid så kallar Gud sin församling till bön!

Det är genom att fästa vår blick på Jesus som vi kan få del av livets ljus. När vi tillber Jesus så underställer vi oss hans makt, hans regerande och Guds rike går fram. Det är inte bara mörker i världen utan också spännande tider, tider av skörd. Men väktarna på murarna får inte sova, inte tystna och inte ge upp. Jag är övertygad att vi kommer att få se än mer bönehus och böneplatser växa fram. På 300-t när kyrkan blev lierad med kejsarmakten och processen av att kyrkan förvärldsligas tog fart växte klostren fram. På otillgängliga platser, i öknen, bevarades det andliga livet och arvet efter apostlarna. Meditationen över bibelordet och bönen pågick i dessa andliga center dygnet runt. Att göra våra kyrkor till bönehus och platser där väktarna kan vaka är en kallelse idag.

När vi tillber Jesus, lyssnar till hans ord och gör det han befaller oss så kan vi vara fullständigt trygga. Vi tillhör ett rike som inte kan skakas eller för att utrycka det med Jesus ord; vi har byggt vårt hus på klippan. Oavsett vilket oväder som piskar på så står det huset stadigt. Hos Jesus, i lydnad för hans bud, finns något evigt, oföränderligt och grundat i och på honom som är tillvarons innersta väsen. Jesus är tillvarons ursprung och mål, Alpha och Omega, början och slutet. Bibelns budskap är glasklart. Allt är skapat genom honom och allt skall sammanfattas i honom. Jesus Kristus, han som är Guds Ord!

Det är inte bara bland världens ledare som vi ser en kris. Också i Guds församling faller ledare och förtroendet för det andliga ledarskapet vacklar. Lära och liv går inte ihop. Vi skulle kunna beklaga oss för att så mycket avslöjas i kristna ledares liv. Vi ser att karaktären hos många ledare inte håller måttet. Avslöjanden kommer gång på gång. Det är Gud som går till rätta med oss. Det är Gud som handlar med sitt folk och avslöjar oss. Inga av oss ledare är syndfria men det som gömts och dolts måste fram i ljuset. Domen och väckelsen börjar med Guds hus och med ledarskapet. Så också i kyrkan innebär den ledarskapskris som vi ser både en dom och en möjlighet till något nytt. Paulus uppmanar till bön för kyrkans ledarskap och det är angelägnare nu än någonsin. Så be för oss ledare och låt oss tillsammans be om vilja och kraft att leva i omvändelse, ödmjukhet och lydnad för Herren.

 

3. Vem vill vara trons väktare?

Vi har varit med om ett paradigmskifte i kyrkorna i västvärlden som slagit igenom de senaste30-40 åren. En förvärldsliga teologi som drivs mycket starkare av politiska beslut och kulturens påtryckningar än av lyssnandet efter Herrens röst i Ordet. Kanske är det därför som Herren reser upp den profetiska tjänsten och den profetiska församlingen. Vem vill vaka över den tro som en gång har överlämnats av Jesus via apostlarna till kyrkan? Det är det tilltal jag hör Anden säga till församlingen. Reformation handlar om att gå tillbaka till ursprunget. Luther vände tillbaka till bibelordet och rensade bort det som inte hade sitt stöd i skriften när det gällde kristet liv, kyrklig praxis och lära. Det behövs reformatorer som läser bibeln, tror på bibeln och brinner för att bibelns lära och liv skall kasta sitt uppenbarelses ljus över kyrka och samhälle!

Det som har kommit som ett starkt tilltal är kallelsen att vara trons väktare. Den tro som en gång för alltid har anförtrotts kyrkan genom bibelns ord måste försvaras och bevaras. Ordet behöver vara det som ger näring, kraft och riktning genom att det läses ja uttryckligen blir till dagligt bröd. Utan denna bibelväckelse, hunger efter Guds Ord kommer kyrkan att svälta och ljuset som vi skall vara i världen kommer att bli en tynande veke. Över stora delar av västvärlden har apostlarnas undervisning övergetts och ersatts av något annat och främmande. Men Gud har genom hela kyrkans historia låtit en rest bli kvar i avfallstider. En rot som kan växa vidare och skjuta skott. Några som inte böjt sina knän för Baal, som på Elias tid. De stilla i landet på Jesu tid som troget väntade på Messias i bön och fasta. Idag kallar Herren fram en rest, som behöver kliva fram och stå upp som trons väktare. En rest som inte böjer sig under tidsandan, makthavare men som fruktar Gud och som likt profeterna vågar säga att allt inte står rätt till. Likt en livbåt som för med sig arvet och sjökortet för färden fram när moder skeppet håller på att sjunka. Det är intressant att jag här om dagen läste en text eller profetia från påven Benedictus  XVI  om att kyrkan också måste bli ”mindre i antal och renare” .

”From the crisis of today the Church of tomorrow will emerge – a Church that has lost much. She will become small and will have to start afresh more or less from the beginning…. The Church will be a more spiritual Church, not presuming upon a political mandate, flirting as little with the Left as with the Right… Man in a totally planned world will find themselves unspeakably lonely. If they have completely lost sight of God, they will feel the whole horror of their poverty. Then they will discover the little flock of believers as something wholly new. They will discover it as a hope that is meant for them, an answer for which they have always been searching in secret”  (www.aleteia.org/2016/06/13/when-cardinal-joseph-ratzinger-predicted-the-future-of-the-church)

 

4. Gud renar sin kyrka

Jag har levt med en vision om den yttersta tidens församling under hela min prästtjänst. Det är visionen av den församlingen som Gud har renat, helgat och klätt i brudkläder. Den församling som skall välkomna Jesus när han kommer tillbaka. Det är den församling som i sluttiden får vara med om uppfyllelsen av den sista tidens stora Ande utgjutelse och som kommer att göra Jesus gärningar med en kraft som saknar motstycke i historien. Det är också den församling som är svaret på Jesus bön om enhet och som lyder hans bud om att älska varandra såsom han och Fadern har älskat varandra. Den församlingen skall enligt Jesus be om vad den vill och Faderns skall ge dem de. Före denna ”grand final” på historien skall den profetiska tjänsten, likt Johannes Döparen men en Eliakallelse bereda väg för Herren. Både Elia och Johannes kom ur Öknen och ur ett liv helt beroende av Gud. I Andens kraft fick dem vara med och förlösa Guds folk och vara redskap för att vända folkets hjärtan tillbaka till Gud. Till det behövs andlig skärpa och mod så att den profetiska rösten inte sluter oheliga allianser med den här världens makthavare och ser mellan fingrarna på den synd och det mörker som präglar vår tids ledare. Både Elia och Johannes fick betala ett högt pris och konfrontationen med de demoniska makterna och politiska ledarskap blev både brutalt och omvälvande.

Så det är med bävan och stor ödmjukhet jag lägger fram frågan, som jag tror kommer från Gud.       Vem vill vara trons väktare i denna tid?

Hans Wolfbrandt, Kyrkoherde i Lysekil och Nationell ledare för New Wine Sverige

2025 ett år av hopp

 

2025 ett år av hopp!

Under advent och jultiden 2024 så har vi haft ett tema i Lysekil,  Jesus – världens hopp! Ju längre in i julens mysterium vi kommit desto starkare har detta tema strålat. Strålat av Guds härlighet. Det är en sak att profetera över det som ännu inte har visat sig, det fördolda, men det är en annan sak att lägga ihop händelser och tilltal och måla ett skeende som redan är på gång, som nu visar sig. Gång på gång fick de gammaltestamentliga profeterna tolka det storpolitiska skeendet och i det läsa in nådatid, befrielse eller dom. Mycket av det som vi ser i världen har Jesus förberett kyrkan på. ”När ni ser detta hända…”, säger han. Då är det två förhållningssätt som uppmuntras, dels att göra sig redo, omvända sig för ”tiden är inne”, dels att lyfta blicken för när allt detta händer så är tiden för er befrielse nära. (Jfr Matt 24:45f, Luk 21:28) Utvecklingen i världen med krig,  inte minst i Mellan Östern, manar till allvar och samtidens nyhets reportrar och deras samtidsanalyser förmedlar en känsla av att det inte finns någon framtid,  men i allt detta så börjar en ny vind blåsa. En vind av hopp där Guds Ande väcker människors hjärtan, ingjuter hopp och drar dem till Jesus.

”Hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han gett oss” Rom 5:5

Detta bibelord har följt mig genom åren men aktualiserats på ett särskilt sätt nu i advent. Det är ett ord om hopp och att hoppet är levande särskilt i tider av mörker. Den som har Jesus eller rättare den som fått nåden att se och tro på Jesus är buren genom allt. Det finns ingen starkare kraft än Guds kärlek och denna kärlek förvandlar allt. ”Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den” 1 Kor 13:7

När jag i förberedelserna inför julens gudstjänster upptäckte att Katolska kyrkan proklamerat 2025 som ett jubelår, ett år av hopp, upplevde jag en stark bekräftelse på att Gud reser upp sitt folk som ett hoppets tecken. 2025 är ett år där porten står öppen, himmelen är öppen. Vi kommer att se många under och vi kommer att höra om desto fler. Människor kommer att möta Jesus och bli helt uppfyllda av Guds kärlek. Jag vill proklamera 2025 som ett nådens år där de många kommer att hitta hem. Det som betraktats som en förlorad generation, en desillusionerad generation kommer att möta, se och ta emot Jesus. Många som känt och trott på honom tidigare i livet kommer att i mötet med honom uppleva det som den förlorade sonen upplevde. Alla har det bättre hemma hos min far. (Luk 15:11ff) Kommer vi att få ha en återvändarfest under året då välkomnandet till Faderns hus kommer att innebära att de som varit vilse hittar hem. Måtte då våra dörrar vara öppna och famnen vidöppen. I Katolska kyrkan talar man om att jubelåret har med försoning mellan människa och Gud men också mellan människor att göra. Jubelåret är det år då slavar sätts fria och land som varit tvunget att säljas eller pantsättas helt återgår till familj och släkt.

Jag tror också att 2025 blir ett år då den sekulariserade kulturen kommer att lida nederlag. Vi har sett en början i USA och det kommer att fortsätta. Woke kulturen i kyrka och samhälle kommer att stå där utblottad, förvirrad och naken likt kejsaren som saknade kläder. Det kommer inte att bli uppenbart för alla men för många. Det sker när Guds Ande ger profetisk klarsyn och kunskap om Guds vilja. Jag tror att vi på allvar behöver fråga oss om 2025 kommer att bli ett år då Gud griper in allt synligare och vi kommer att se början på den sista tidens stora Ande utgjutelse?

Ungdomar söker sig nu till kyrka. Konfirmandgrupper, gudstjänster och ungdomssamlingar samlar ungdomar på ett sätt som vi inte sett på många år. Helt oväntat och jag skulle nog vilja påstå helt utan kyrkans egen förtjänst. Barn och unga har uppenbarelser, drömmar och andliga erfarenheter på ett nytt sätt. Kanske är det ett uttryck för den oro och meningslöshet som präglat en ung generation och deras kultur men jag tror att det är något annat. Jag tror att tiden är inne för att de löften som Gud gett skall uppfyllas och ett av löftena är en djupare uppfyllelse av Joels profetia i 2:28 ”Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera…”

Barn och unga kommer att gå före och de kommer med Guds Ande helt måla om den andliga kartan. Den har hänt i den bibliska historien med Josua, David, Jeremia, Josia m.fl. och det har hänt under i kyrkohistorien. Roparrörelsen på 1840-t i Sverige och händelserna i Fatima, Portugal 1917 när tre små bondebarn mötte jungfru Maria och tog emot budskap och uppenbarelser som ledde till en andlig rörelse och uppvaknande är några exempel.

”Av barns och spädbarns mun har du berett en makt för dina fienders skull, för att förgöra fiende och hämnare” Ps 8:3

Barnen och Guds rike hör ihop. När barnen fylls, tänds och sänds av Guds Ande kommer den vuxna generationen att stå och häpna. Barn och ungdomar kommer att bära baneret i det som kommer. Vi kommer att få se en skaparglädje, kreativitet, andlig kraft och profetisk skärpa i den unga generationen som gör att vi kommer inse att; Detta är Gud!

Hör vad Herren säger genom Jesaja (49:22ff)

"Så säger Herren Gud:
    Se, jag ska lyfta min hand till folken,
        resa mitt baner för hednafolken.
    Då ska de komma
        med dina söner i sin famn
    och bära dina döttrar på sina axlar.
Kungar ska vara dina barns vårdare
        och furstinnor dina ammor.
    De ska falla ner för dig
        med ansiktet mot jorden
            och slicka stoftet vid dina fötter.
    Och du ska inse att jag är Herren,
        och att de som hoppas på mig
            inte kommer på skam.
    eller rycka fångarna från tyrannen?
Ja, så säger Herren:
    Den starkes fångar
        ska tas ifrån honom,
            bytet ryckas från tyrannen.
    Jag ska själv strida
        mot dina motståndare,
    jag ska själv rädda dina barn."

 Den sista tiden har med  Elias återkomst att göra och ”Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och viger landet åt förintelse” Mal 4:6

Jag hörde under hösten en spaning från den unga generationen. De äldre generationerna är viktiga på ett nytt sätt. Man söker ett sammanhang en koppling till sin historia och till de äldre generationerna. Familjen, familjetraditioner och traditionella värderingar kring familj och äktenskap har också blivit viktigt. Samtidigt ser jag hur Gud reser upp andliga fäder och mödrar men också andliga mor och farföräldrar. Ett tidens tecken och något som vi kommer att se allt mer av under 2025.

Vi vet också att när Guds plan går i uppfyllelse och Guds rike går fram rasar fienden och gör allt som står i dess makt för att försöka förhindra det. Men hur det än kommer att storma under året som kommer så kommer vi att få erfara att vi har Herren med i båten och han har makt över vågorna och vinden. Jesus sa själv när barnen fick kritik för sitt hosiannarop och lovprisning av honom  "om dessa tiga skall stenarna ropa" (Luk 19:40)

Så låt 2025 bli ett år av jubel i himlen och på jorden!

Med Jesus mot framtiden

 

Med önskan om ett välsignat nytt år då ett skakigt 2023 har blivit 2024!

Under året som gått har vi i Lysekil stannat upp vid de löften som Gud har gett till församlingen genom åren. Vi upplever att Gud påmint oss om att han kommer att uppfylla sina löften och att vi behöver leva i dessa löften. Att vi uthålligt behöver hålla fast vid dem och positionera oss så att de hjälper oss i urskiljning och så att den helige Anden kan ge liv och kraft åt de profetiska orden. Det specifika tilltalet i denna tid och inför 2024 tror jag är: ”Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat” (Hebr 10:36)

Det kommer inte att bli enklare utan vi går mot svårare tider. För att inse detta behövs ingen profetisk uppenbarelse. Det vi däremot behöver är trons ögon som ser att Jesus är början och slutet. Han är historiens Herre och att allt skall sammanfattas i honom. I den kamp som råder, i det motstånd, i de prövningar och i det förfall som sker så finns Herrens hand med. Dels för att Herren håller på att genomföra sin plan och dels för att ansa eller sålla de troende, ”för att visa vilka av er som är äkta”, skriver Paulus. (1Kor 11:19) Uppmaningen till att stå fasta och vara uthålliga kommer alltid tillbaka i oroliga och avgörande tider, när det sker skiften och Gud gör något nytt. Inte minst är denna uppmaning högaktuell i den yttersta tiden då Guds plan skall gå i uppfyllelse. I brevet till församlingen i Smyrna säger Herren ”Var inte rädd för vad du kommer att få utstå. Se, djävulen kommer att sätta några av er i fängelse för att ni skall prövas, och ni kommer att lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona.” ( Upp 2:10)

Andlig urskiljning och trohet är vad vi behöver mer än någonsin.

Det kan vara trösterikt att se tillbaka på kyrkohistorien och se att under vissa epoker så har kampen varit mot väldiga majoriteter. I andra tider så var irrlärorna och avfallet i förkrossande övervikt,  men Gud fann alltid de troende, resten, som kunde bli det skott som han lät växa till. Det vi behöver förstå nu mer än någonsin är att kyrkan är Kristi kyrka och han är garanten för hennes framtid och att ”helvetets portar aldrig skall få makt över henne” (Matt 16:18)

När vi ser oss runt omkring i världen men tyvärr också i kyrkan kan man lätt tappa modet. I ett allt snabbare tempo breder våld, orättfärdighet och laglöshet ut sig. Det verkar som om vilsenhet och mörker inte bara drabbar världen utan också kyrkan skakas om. Det som kyrkan trott och lärt i årtusenden förändras snabbt under påverkan av tidsandan.  Jag tror att vi med stor säkerhet kan se hur slaget om verkligheten, informationsflödet och i slutändan om folkopinionen intensifierats och man kan häpna när sanning blir till lögn. Vi ser hur Guds Ord relativiseras och starka krafter gör allt för att det skall mista sitt inflytande och tyngd.

Sedan Hamas terrorangrepp på Israel den 7 oktober så har förvirringen varit total. På gator och torg, men också i övrigt i det offentliga rummet, så har antisemitismen brett ut sig. Det verkliga terroristerna hyllats och våldsdåden mot och kidnappningarna av judar har världssamfundet inte kunnat förhålla sig till i längden. Rysslands aggrektionskrig i Ukraina och Hamas och Hizbollahs terror mot Israel bär potentialen till att utvecklas till något mycket större. Men oavsett det så avslöjar detta hur djupt infiltrerat och splittrat världen är. Dessa motsättningar kommer att fördjupas och få konsekvenser som vi inte mänskligt sett inte kan vare sig kontrollera eller överblicka. Därför säger Herren: "Tappa inte modet! Ge inte upp! Var uthållig i den kallelse du fått!"  Jesus har förberett oss som lärjungar på detta måste ske och han har visat så mycket att vi förstår att han inte för ett ögonblick förlorat kontrollen. Han är med oss!

Håll hjärtan brinnande, huvudet kallt och blicken fäst på Jesus! Gud är densamme, oföränderlig och trofast! / Hans Wolfbrandt

Som på Noas dagar

 

Som på Noas dagar…

Den som lyssnar till Herrens röst, vänder om och följer honom kommer få leva. Noa fick uppdraget att bygga en Ark som skulle rädda människor, men medan Arken växte fram gjorde sig människor lustiga över Noa och livet fortsatte som om inget skulle hända.  Det finns något strutslikt över oss när vi stoppar huvudet i sanden och tror att allt kommer att bli bra och inte tar det som vi ser på allvar. De senaste veckorna har texterna om den Gode Herden påmint mig om ansvaret som folkets ledare har. Detta gäller både i samhället och i kyrkan. De som är satta att leda måste ju känna vägen och veta vart vi är på väg. Om Jesus är Vägen, Sanningen och Livet så innebär det att om vi leds av människor som inte känner honom kommer vi aldrig att hitta rätt. Tanken som skakat om mig är om vi i vår tid är vilse och vi leds av vilsna ledare. Vi kan bättre och Gud har tänkt större för oss än att vi skulle försöka göra oss ett så bra liv som möjligt i vilsenhetens land.  Läser artiklar om hur många människor upplever livet som meningslöst och de många som ser framtiden an utan hopp. Ingen tycks ha svar som hjälper men alla har åsikter. Inget är heligt, inget är beständigt och allt skall ifrågasättas. Knappast någon känner orden som visar vägen eller är villig att låta de forma livet på ett sådant sätt att man lyser som en fyr i natten. Läser från Jeremia ”Så säger Herren: Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar. Men de svarade: ’Vi vill inte vandra på den.’ När jag satte väktare över er och sade: ’Lyssna till basunernas ljud’, svarade de: ’Vi vill inte lyssna’ ” (Jer 6:16f)

 

Jesus kom och öppnade en väg till Gud, tillgänglig för alla. Allt förändrades och mitt ibland oss finns nu en väg till liv, mening och evighet. Dörren står öppen!  Men det finns en fråga, ett rop som kommer tillbaka genom hela bibeln. ”Vem trodde vår predikan?” (Jes 53:1) Det verkar vara en gemensam erfarenhet som profeterna genom historien har att människor inte lyssnade på det ord som Gud sände dem med. Goda nyheter kanske vi tar emot men en vägvisare som är utsänd för att vi är på väg åt fel håll…  Att Gud skulle ha en annan uppfattning eller väg än den som jag eller vi har eller går ter sig för de flesta människor som omöjligt eller obegripligt. Särskilt allvarligt är det i de tider då både präst och profet försäkrar folket att allt är lugn och ”att allt står väl till” när det inte gör det. (Jer 6:13ff) Är det i en sådan tid vi lever?

 Profeten Jesaja säger ”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. ” (Jes 53:6) Detta är ju bibelns grundsanning. ”Vi har alla syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom 3:23) är det inte då hög tid att vi vänder om, ödmjukar oss, bekänner vår synd och tar emot honom som Gud ställt fram som en ”nådastol” som Paulus säger och börjar lyssna till hans röst. För den som gör det kan visa vägen och leda andra till Livet!  Hans

Leva i och förstå Guds kärlek

 

 

Guds rike är ett annorlunda rike. Det är ett rike som vi inte självklart har rätt till utan det finns villkor förknippade med det. Jesus säger att vi måste bli som barn och ta emot riket som ett barn för att komma in. (Jfr Mark 10:15) Andens fattigdom tycks också vara viktigt för tillhörigheten till riket. (Matt 5:3) Det är också bara genom att ta emot Jesus som riket finns tillgängligt inom oss. Det är ett nådens rike som vi aldrig förtjänar eller kan kräva vår rätt till. Det definieras inte av den här världen utan av Gud, hans plan, vilja och det är bara genom Guds Ord som vi kan förstå detta rike. Vi kan alltså inte räkna ut hur det är utifrån våra erfarenheter eller mänskliga premisser utan det är uppenbarat av honom. Vi kan alltså bara förstå det utifrån det han låter oss veta i sitt ord och i hans ledning av kyrkan. Både hans ord och hans ledning av kyrkan behöver också förstås utifrån att Guds ord är evigt och att Gud själv är oföränderlig. Det är den ”katolska”, allmänna kyrkan som är världsvid och består av troende från alla tider, som har tagit emot uppenbarelsen. Den blir konkret i Jesus Kristus som är den som förklarar den fördolde Guden för oss och som ger Gud ett ansikte och i honom blir riket synliggjort. Jesus säger ”den som har sett mig har sett Fadern” (Joh 14:9) "Om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er" (Luk 11:20)

Det innebär att Gud definierar genom Jesu vår förståelse av kärlek. ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud.” (Joh 14:15) Det är inte bara Guds Ords befallningar i gamla testamentet utan även inbjudan att följa Jesus och göra hans gärningar, (14:12) som inbegrips i detta påstående. Att älska Jesus är att älska som han och att älska det han gör och på det sätt han gör det. En mänskligt sett omöjlig uppgift men därför sänder han Hjälparen den helige Ande. ”Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare som skall vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte.”(14:16f) Jesus är väl medveten om det omöjliga för ”världen” att förstå Guds rike eller att se det. Därför är det avgörande att vi inte låter den här världen definiera Guds rike eller att vi låter människor sätta sig över Guds Ord!

Läser man de sju sändebreven till församlingarna i Uppenbarelseboken som tilltal till kyrkans sju epoker så kan man läsa brevet till Laodicea som något som beskriver vår tid, kyrkans sista tid. Laodicea betyder folkförsamlingen och präglades av självtillräcklighet. Man såg sig som fylld av resurser och förmågor och behövde ingen hjälp utifrån. Det är en församling där människan sitter på tronen och bedömningen från Herren är att man är ljummen. Genom att ständigt kompromissa med de yttre fienderna så köpte sig de styrande i Laodicea en position och en tillfällig fred som hela tiden hotades när en fienden ställde nya krav. Låt oss jämföra den typen av osäker fred med Jesus ord. ”Frid lämnar jag kvar åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet” (Joh 14:27)

”Sanningens Ande” som Jesus lovar är den enda säkra källan till uppenbarelse och förståelse av Guds rike men också av verkligheten.  Sanningens Ande skall leda oss in i hela sanningen och en djupare förståelse av Guds ord. Den Helige Ande belyser, förklarar och tolkar Ordet för oss. Detta är klassisk Luthersk teologi. Anden verkar i, med och genom Guds ord. Anden hjälper oss att hitta Kristus i skriftens alla berättelser och bud men Sanningens Ande går aldrig utöver eller motsäger Guds Ord.

”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi skall komma till honom och tar vår boning hos honom.” Joh 14:23

Därför tror jag vi kan säga att den församling som över tid viker av från Guds Ord inte heller kommer att vara bärare av Guds närvaro. Och om Guds närvaro saknas blir församlingen bara ett människoverk. Detta är den stora utmaningen i vår tid. Älskar vi Jesus och håller vi oss till hans ord eller är vår tro ett människoverk?

Hurdan är då Guds kärlek, uppenbarad i Jesus och anbefalld av honom?  Bönen om Ande är en bön om att Guds självutgivande kärlek skall fylla oss. Eftersom det är Guds Ande vi talar om så är den kärlek han ger också en evig kärlek. Det finns alltid mer av den kärleken och inget i tillvaron är starkare än denna kärlek. Med den förmår vi utstå allt, avstå från allt och ge allt. Jesus var fylld av Guds Ande och utan synd, det vill säga att inget skiljde honom från Guds eviga kärlek.  Det innebär att han visar oss en fullkomligt bild av Guds kärlek. "Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." (Joh 3:16) Guds kärlek sträcker sig mot alla människor och söker de som kommit vilse.  Vi läser bl.a. om Jesus:

-          Han gav sitt liv

-          Han kom för att tjäna

-          Han kom inte för att göra sin egen vilja utan Guds

-          Han upphävde inte lagen utan uppfyllde den

-          Han ville vara där hans Fader var

-          Allt han gjorde var gott

 

Den sista tiden församlingen kommer att vara en Mariaförsamling. En församling som likt en brud har gjorts i ordning för bröllop. En församling som är passionerat förälskad i Jesus och som lever sitt liv för att i allt behaga honom. En församling som håller sig nära honom och får sin tillfredställelse av honom och har sin glädje att lyssna till hans röst och följa honom var han än går. Jag tror att lovsången, den passionerade lovsången, sången från hjärta till hjärta, sången i anden kommer att utmärka den församling som är fylld av Anden. Jesus säger ”men Hjälparen den helige Anden som Fadern ska sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” (Joh 14:26) 

 I den kris som världen befinner sig i och i den press, från denna världens makthavare, som kyrkan lever under så ser vi också idag vad som händer när Guds närvaro och kärlek blir utgjuten. I Asbury händer det saker nu i dagarna och tiotusentals människor samlas för bön och lovsång. Runt om i världen öppnas bönerum och platser för bön och lovsång. Intimiteten med Jesus och Andens närvaro präglar många av dessa platser dit människor söker sig och överlåter sig till att hålla facklorna brinnande i längtan efter Jesus och med en bön. Kom Herre snart! /Hans Wolfbrandt

Hur skall vi navigera i mörkret?

Det har gått ett par år sedan jag använde detta forum. En pandemi, ett krig och ekonomisk kris kom emellan och då blev andra kanaler att förmedla det budskap som Gud har lagt på mitt hjärta mer aktuella. På Lysekils kyrkas Youtube kanal hittar ni både serien vi kallade "Profetiskt initiativ", där vi samtalar om olika aspekter av den profetiska tjänsten och "Sommartider" där jag i 13 avsnitt tittar på tidens tecken och Jesu återkomst. 

När vi nu står vid årsskiftet och tittar fram emot 2023 så har vi ett skakigt år bakom oss. Inte bara i världen, med krig och kris utan också i kyrkan. Polarisering, konflikter och en ton som inte hör hemma i Guds rike har jag sett och hört
i många församlingar, samfund och kyrkomöte. Förvirringen är stor och att urskilja vad som är från Gud, oss själva eller från fienden är inte lätt. Det finns dörrar som aldrig skulle öppnats som ställts på glänt och som släpper in en förvirringens ande och det finns en otålighet och frustration i pandemins spår som gör att vi tar saker i egna händer i ett försök att stilla den otillfredsställelse vi känner. Aldrig har väl den heliga Birgittas ord varit mer aktuell än idag: ”Vådligt är det dröja och farligt att gå vidare, så uppfyll då min åstundan och visa mig vägen.” Det är två saker som jag tror den helige Ande pekar på som öppnar dessa dörrar idag och som släpper mörkret. Jag tror inte det är hela sanningen men om vi prövar det och känner igen Guds tilltal i det så finns det en maning och en inbjudan att följa den rösten in i det nya året.

Det första dörren jag blir påmind om som öppnats, är att Guds ordningar ifrågasatts och lämnats. När det sker lämnar vi också den väg som är upplyst, står under Guds beskydd och där Guds Ande leder oss. Den vägen är Jesus Kristus. (Jfr Joh 14:6) På den vägen ger Guds Ande mod och kraft men det jag ser idag är ängslighet och rädsla. Att vara kulturellt och politiskt korrekt och att inte gå i otakt med vår samtidigt har blivit så viktigt att mycket av församlingens profetiska skärpa och urskiljning gått förlorad. Ängslan och rädsla har inte sin källa i Gud utan någon helt annan stans. När vi ger efter för dessa krafter tappar vi förmågan att navigera. Det blir mörkt. Genom åren har jag skrivit i Navigera om detta och som jag tror bär sin frukt nu. Om ögat som är kroppens lampa blir mörkt, hur stort blir inte då mörkret, säger Jesus. (Jfr Matt 6:22f)

Det andra jag tror Guds Ande visar på är när var och en blir sin egen herre och tror och handlar efter sin egen vilja. Då är det inte längre Jesus som är Herre och som vi tillber utan människan. Det finns en upprorets ande som släpps lös och bibeln beskriver en mörk tid i Israels historia i slutet av Domarboken: ”På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.” (Dom 21:25) När Kristus inte tillåts vara huvudet i kyrkan och när hans ord inte är avgörande börjar var lem, varje enskild församling, leva sitt eget liv. Kroppen faller isär, splittras och varje försök att med maktmedel och hot hålla samman kroppen kommer bara att innebära att splittringens och upprorets ande får än större inflytande. Också här gäller att löftena om ledning, kraft och beskydd är kopplad till troheten till Jesus. När vi frivilligt och av kärlek underordnar oss Jesus lever i det ljus som gör att vi kan se klart men utan detta är det mörkt och det finns många hål att falla ner i och hinder att stöta emot när vi famlar i mörkret.

Så vad säger då Anden till församlingen? Jag tror att tilltalet till församlingen i Filadelfia är ett tilltal till kyrkan i Sverige, nyåret 2023. Håll fast vid mitt ord!

”Och skriv till ängeln för församlingen i Filadelfia:

Så säger han som är helig och sann, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna: Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga, för din kraft är liten och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.

Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Jag ska få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de ska förstå att jag älskar dig. Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare. Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona.

Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!” (Upp 3:7ff)

Uppmaningen är att hålla fast vid Guds Ord! Därför tror jag också det finns en kallelse, en inbjudan att på nytt läsa och leva av Guds ord. Stormarna kommer inte att avta. Den andliga kampen kommer intensifieras ända till den dag Jesus kommer. I denna tid kallar Guds Ande oss tillbaka till källan. Det är en ny reformation på väg och där vi kommer att se att de som läser, förstår och lyder Guds Ord kommer att erfara att ”ditt ord är mina fötters lykta och et ljus på min stig.” (Ps 119:105) Guds Ords ljus är det enda som i dessa tider håller att bygga på och som kan leda oss rätt.

                                                                    Hans  Wolfbrandt

Ett miraklernas år

 Jag önskar er alla ett välsignat och gott nytt år 2021!

Inför det nya året vill jag dela vad något av det Gud har lagt på mitt hjärta och lite av vad jag ser i backspegeln men framför allt vad jag ser framåt.

Hemma har vi en julkrubba uppställd i hallen. Där finns stallet med Josef, Maria och Jesusbarnet. Där tillber kungarna och herdarna. I jämte stallet finns en mängd av djur från hela världen. De representerar hela skapelsen och djuren är uppställda efter sina arter och miljöer som de lever. Där finns nordens djur runt den vita landsbygdskyrkan och på en annan plats finns savannens djur runt vattenhålet. Jag har ett barnbarn som inte kan låta detta vara ifred. I energisk glädje har han rivit och lekt med det överallt och i ilska har han spritt krubbans alla djur och människor över hela huset. Tålmodigt har morfar gång på gång gått runt och samlat ihop alla figurer. Räddat dem undan hundarna och jag vet inte hur många gånger jag har ställt iordning det per dag och med lite extra noggrannhet på kvällen när den lille marodören har somnat. Det har inte varit med ilska och inte  med uppgivenhet utan på något

förunderligt sätt med glädje och med väldigt stor kärlek till barnbarnet. Jag har tänkt på detta som en bild av min och alla andra människors förmåga att stöka till det. Ibland är det entusiasmen och den goda viljan vi drivs av, andra gånger är det ilskan, mörkret och hämnden som får oss att skada, skingra och att härja på vårt sätt utan hänsyn varken till Gud eller andra. Eftersom Jesus visar oss bilden av Gud som en längtande, tålmodig och väntande Far, en Far som inte ger upp eller tröttnar, så blir detta julbestyr så talande. Gud har inte gett upp och när dagen går mot sitt slut och det är mer kaotiskt än någonsin överraskar han med att göra det som nytt igen.

Många har och många kommer att försöka analysera 2020 och mycket är uppenbart.  Gång på gång har Gud talat till mig och påmint mig om att han inte har förlorat kontrollen. Inte för ett ögonblick har han lämnat tronen eller vänt världen ryggen,  åt sitt eget öde. Det får till följd att jag tror att det är Gud som skakar världen. Inte så att Gud sänder det onda, men när ondskan har mognat och vår bortvändhet från Gud gått tillräckligt långt, så skördar vi frukten av det. Det är på något märkligt sätt för vår skull det skakar och Gud finns i dessa skakningar. När den förlorade sonen var i främmande land och hungersnöden förde honom till svinen var det nöden som fick blicken att klarna. Där och då kom han till sig själv och började den långa vägen hem.  Jag är övertygad om att det är detta som vi kan se början av under 2020. Många har hört hur den inre rösten säger att det är dags att vända hem och börjat ta steg i den riktningen. Det kommer många fler och det är detta som tiden är inne för.  Den stora återvandringen, hemkomsten. Jesus säger ”Säger ni inte: fyra månader till, sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten vitnat till skörd. Joh 4:35

Skakningarna går över hela jorden och skakar om varje del av vårt samhälle och vår kultur  är nödvändig för skörden. När vi inför advent hade 24-7 bön i Lysekils kyrka så var en profetisk handling i bönen att plantera lökar. Lökarna representerar Guds löften och de profetiska tilltalen till oss och till

kyrkan. Jag tror att många av dem är givna för denna tid och kommer att gå i uppfyllelse under det år som vi nu går in. Jag tror mig ha hört att detta är ett miraklernas år. Det som är fullständigt otänkbart och som ser omöjligt ut kommer att ske. När ängeln lämnar Abraham och Sara säger han att när han kommer tillbaka om ett år skall de ha en son.  Är detta ett löfte från Gud till församlingen? Abraham och Sara var till åren och de hade gett upp hoppet men när Gud talar så tror Abraham och Sara säger ”Ska jag få känna åtrå när jag är utsliten och min herre är gammal?” 1 Mos 18:12

Om vi känner igen Gud i detta så tror jag Gud kallar oss till att stå upp och på nytt med lust och frimodighet göra det som Gud kallat oss till. Det är alltid svårt att vara konkret men om det är ett miraklernas år vi går in i så låt oss vara med. Det är skördetid!

Skakningarna har gett många djupare rötter. Jag såg bild av en fjällbjörk i slutet av advent. Vetskapen att detta vindpinade låga träd står så stadigt för att miljön tvingat dem att skjuta djupa rötter, uppmuntrade mig. ”Välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet. Han är som ett träd planterat vid vatten som sträcker sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det oroas inte under torra år, och det slutar aldrig att bära frukt.” Jer 17:7f Därför finns det mycket att vara tacksam för också under ett år stor vedermöda. Svårigheterna är nödvändigt för det som skall komma.

Det för inte låta som att nu kommer skörd och välsignelse att göra allting enkelt. Jag tror tvärtom skörd och väckelse sker sida vid sida med fortsatta svårigheter, mycket motstånd och kamp. Är det något bibelns berättelser lär oss är det att når Gud handlar så väcker det också reaktion, förföljelse och splittring. (Jfr Luk 12:49ff) Vi är inte igenom skakningarna utan det kommer mera och ännu större. Det är som födslovärkar, säger Jesus och vi kommer att få se dem tätare och tätare tills Jesus kommer tillbaka. Det är just därför som vi nu inte skall dra oss undan  slumrande utan aktivt vaka och göra det Herren har satt oss att göra.

Jag läste en hashtagg idag #holdtheline och i den kände jag igen något från Herren som jag burit på en tid. I motstånd och kamp behöver vi stå tätt tillsammans och inte vika tillbaka. Vi behöver varandra mer än någonsin. Fienden vill skrämma oss på flykt men Gud kallar oss att kämpa för de gränser och det åkrar, skördeplatser som Guds Ord uppenbarat och gett oss. I Lysekil betyder Eleasar något särskilt. Han var en av Davids hjältar som ensam höll en kornåker när folket flydde och på den åkern besegrade han filistéerna. (1 Krön 11:12ff)  Håll linjerna, vik inte tillbaka och följ inte efter människor som överger Guds gränser! 

Ett miraklernas år kommer hjältedåd att ske i Herrens namn! Varje område som vi håller när motståndet kommer blir en strategisk plats, en borg, när genombrottet sker. Det blir ett Betlehem, ett brödhus, en kornbod som kommer att ge hela Guds folk bröd och kraft att dra vidare när Herren öppnar vägen fram.