Med önskan om ett välsignat nytt år då ett skakigt 2023 har blivit 2024!
Under året som gått har vi i Lysekil stannat upp vid de löften som
Gud har gett till församlingen genom åren. Vi upplever att Gud påmint oss om
att han kommer att uppfylla sina löften och att vi behöver leva i dessa löften.
Att vi uthålligt behöver hålla fast vid dem och positionera oss så att de
hjälper oss i urskiljning och så att den helige Anden kan ge liv och kraft åt
de profetiska orden. Det specifika tilltalet i denna tid och inför 2024 tror
jag är: ”Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han
har lovat” (Hebr 10:36)
Det kommer inte att bli enklare utan vi går mot svårare
tider. För att inse detta behövs ingen profetisk uppenbarelse. Det vi däremot behöver
är trons ögon som ser att Jesus är början och slutet. Han är historiens Herre
och att allt skall sammanfattas i honom. I den kamp som råder, i det motstånd, i
de prövningar och i det förfall som sker så finns Herrens hand med. Dels för
att Herren håller på att genomföra sin plan och dels för att ansa eller sålla
de troende, ”för att visa vilka av er som är äkta”, skriver
Paulus. (1Kor 11:19) Uppmaningen till att stå fasta och vara
uthålliga kommer alltid tillbaka i oroliga och avgörande tider, när det sker
skiften och Gud gör något nytt. Inte minst är denna uppmaning högaktuell i den yttersta tiden då Guds plan skall gå i uppfyllelse. I brevet till församlingen i Smyrna säger
Herren ”Var inte rädd för vad du kommer att få utstå. Se, djävulen kommer
att sätta några av er i fängelse för att ni skall prövas, och ni kommer att
lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona.” (
Upp 2:10)
Andlig urskiljning och trohet är vad vi behöver mer än någonsin.
Det kan vara trösterikt att se tillbaka på kyrkohistorien och se att under vissa epoker så har kampen varit mot väldiga majoriteter. I andra tider så var irrlärorna och avfallet i förkrossande övervikt, men Gud fann alltid de troende, resten, som kunde bli det skott som han lät växa till. Det vi behöver förstå nu mer än någonsin är att kyrkan är Kristi kyrka och han är garanten för hennes framtid och att ”helvetets portar aldrig skall få makt över henne” (Matt 16:18)
När vi ser oss runt omkring i världen men tyvärr också i
kyrkan kan man lätt tappa modet. I ett allt snabbare tempo breder våld,
orättfärdighet och laglöshet ut sig. Det verkar som om vilsenhet och mörker inte bara drabbar världen utan också kyrkan skakas om. Det som kyrkan
trott och lärt i årtusenden förändras snabbt under påverkan av tidsandan. Jag tror att vi med stor säkerhet kan se hur
slaget om verkligheten, informationsflödet och i slutändan om folkopinionen
intensifierats och man kan häpna när sanning blir till lögn. Vi ser hur Guds
Ord relativiseras och starka krafter gör allt för att det skall mista sitt
inflytande och tyngd.
Sedan Hamas terrorangrepp på Israel den 7 oktober så har
förvirringen varit total. På gator och torg, men också i övrigt i det offentliga
rummet, så har antisemitismen brett ut sig. Det verkliga terroristerna hyllats
och våldsdåden mot och kidnappningarna av judar har världssamfundet inte kunnat
förhålla sig till i längden. Rysslands aggrektionskrig i Ukraina och Hamas och Hizbollahs
terror mot Israel bär potentialen till att utvecklas till något mycket större. Men oavsett det så avslöjar detta hur djupt infiltrerat och splittrat
världen är. Dessa motsättningar kommer att fördjupas och få konsekvenser som vi
inte mänskligt sett inte kan vare sig kontrollera eller överblicka. Därför säger Herren: "Tappa inte
modet! Ge inte upp! Var uthållig i den kallelse du fått!" Jesus har förberett oss som lärjungar på detta måste ske och han har visat så mycket att vi förstår
att han inte för ett ögonblick förlorat kontrollen. Han är med oss!
Håll hjärtan brinnande, huvudet kallt och blicken fäst på
Jesus! Gud är densamme, oföränderlig och trofast! / Hans Wolfbrandt
